Se hur det gick i Tyskland på 30-talet där alla riksdagspartier föll undan för nazisterna och till slut släppte fram Hitler till posten som rikskansler. Det gäller därför för oss att dra lärdom av detta och stämma i bäcken innan den antidemokratiska högerextremismen med nazistiska rötter tar över.
Det här är ett vanligt sätt att resonera när hoten mot demokratin och kampen mot fascismen diskuteras hos oss idag. Hur bör man inom demokratiska kretsar förhålla sig till detta?
Frågan är alltså; är den politiska situationen i Sverige idag jämförbar med situationen i 30-talets Tyskland? På ett ytligt plan kan man förstås se en likhet i att uppstickarpartier med rasistiska och djupt antidemokratiska idéer (främlingsfientliga högerpopulistiska missnöjespartier) kapar åt sig mer och mer av väljarsympatierna för att kanske nå 30 procent, den nivå som NSDAP fick i valet 1932 i Tyskland. Men är det en rimlig jämförelse? Är det troligt att alla övriga svenska partier i ett sådant läge skulle lämna över makten till lillführern Åkesson, som i lugn och ro skulle tillåtas avskaffa demokratin – som nazisterna gjorde i Tyskland mellan 1933–1939? Det är frågan.
För att i någon mån kunna jämföra måste vi erinra oss situationen då och vad som hade föregått nazisternas maktövertagande 1933 i Tyskland?
Tyskland på 30-talet
Efter en aldrig tidigare skådad folkslakt på unga tyska män, framför allt från arbetarklassen, men också från medelklassen, kollapsade det gamla tyska kejsardömet. En regelrätt revolution utbröt som slogs ner av råaste tänkbara reaktion. Efter revolutionens nederlag upprättades Weimarrepubliken med en modern demokratisk och parlamentarisk författning, som gjorde Tyskland till en förbundsstat. Men den blev – trots alla goda föresatser – en enorm besvikelse för det tyska folket.
Därtill kommer de orimliga krigsskadestånden som segrarmakterna tvingat på Tyskland efter Versaillesfreden. De ekonomiska förhållandena var närmast hopplösa. 1933 var arbetslösheten uppe i 30 procent och inflationen hade varit av hyperkaraktär och försörjningsläget för vanligt folk var helt utan ljusning. En förkrossande majoritet önskade slut på detta kaos, och ville ha fred, lugn och ordning. Man hade helt enkelt fått nog.
I detta stämningsläge lanseras ”dolkstötslegenden”; alltså att den tyska armén 1918 egentligen var ”obesegrad i fält” efter första världskriget. Den tyska krigsmakten förråddes av de egna på hemmaplan genom den förnedrande kapitulationen och den tyska revolutionen – som en ”dolkstöt i ryggen” på det ärorika kejserliga Tyskland.
Fram till 1918 var Tyska riket en militärstat med en riksdag, inte en demokrati. Mellan 1919 och 30 januari 1933, när Hitler utsågs till rikskansler – knappt 14 år – var Tyskland formellt en demokrati. Det var denna parlamentariska demokrati som alltså inte lyckades överbrygga de stora motsättningarna och infria de enorma förhoppningar som följde med freden 1918 och kejsardömets fall.
Allt elände kunde istället skyllas på det gamla kejsardömet, men också på Weimarrepublikens demokrati och en orättvis Versaillesfred. Demokratin hade fått sin chans, men inte lyckats få Tyskland på fötter. Marken var med andra ord plöjd för något nytt. I denna mylla grodde nazisternas utsäde, växte så det knakade fram till 30-talet, då de sopade golvet med allt vad demokrati på den tiden stod för.
Sverige 2018
Kan detta liknas vid Sverige idag? Det enda som möjligen är lite likt är att etablerade politiska partier har misslyckats att lösa välfärdsfrågorna och att vänstern är splittrad (i bl a den nationella frågan). I övrigt är förhållandena väsensskilda. Sverige har inte genomgått varken krig eller revolution. Sverige har 250 år av yttrandefrihet och 100 år av framgångsrik demokrati att luta sig mot. Arbetslösheten är inte skyhög och majoriteten svenskar kan äta sig mätta varje dag. Tryggheten har visserligen försvagats för stora grupper, samhället har segregerats etniskt, i olika identiteter och klassmässigt. Samt inte minst viktigt; landets självständighet är satt ur spel på väsentliga områden (Nato, EU).
Till det här kan adderas nya omständigheter som inte fanns i 30-talets Europa (och USA). Kapitalismen har blivit global, bolag har växt och besitter resurser som överträffar staters. Behovet av att expandera marknader är akut för dem som råkat komma i bakvatten, USA och EU t ex. För de stora bolagen och bankerna är nationella gränser med tullar och kontroll på varuflöden, kapital och arbetskraft av ondo. Demokrati är för denna ekonomiska makt inte folkinflytande, det är bara diffust tal om mänskliga rättigheter där det råkar passa sig, i Syrien t ex men inte i Saudiarabien lusigt nog.
Fascismen 2.0
Att demokratin står inför allvarliga hot idag kan nog alla enas om. Men att jämföra Sverige idag med tyskt 30-tal leder helt galet. Det verkliga demokratihotet kommer nämligen från andra håll. Det viktigaste är att Sverige faktiskt inte är herre i eget hus längre (EU). Och så länge vi inte av egen kraft kan hävda vårt nationella oberoende är risken stor att vi kommer att dras in på den ena eller andra sidan (USA/Nato) i kommande stormaktskonflikter.
Till detta kan fogas det allt mer raffinerade övervakningssamhället via Internet och hoten mot yttrandefriheten. Det senaste är regeringens utspel om ett organisationsförbud, som borde vara ett stoppljus för alla demokratiskt sinnade, vilket jag skrev om 16 juli.
SD är ett relativt nytt högerextremt missnöjesparti som självklart måste behandlas enligt konstitutionens regelverk. NMR är blott gangsters som kan tas direkt när de uppträder i uniformerad formation. Då stör de den allmänna ordningen, vilket är förbjudet. I det stora propagandaspelet runt allt det här tjänar SD och framför allt NMR som nyttiga idioter, vilket gör att de riktigt fula fiskarna kommer undan i dunklet.
Demokratin är alltså allvarligt hotad – det vi närmar oss är fascism 2.0.
När vi vill dra paralleller med Tyskland i början av 1930-talet är vi tvungna att inte idealistiskt se den politiska kampen då och där enbart som en ideologisk strid. Vad man omöjligen kan bortse från är att nazisterna hade en välorganiserad våldsapparat till sitt förfogande, SS och SA, dvs väpnat folk. Det hade också socialdemokrater och kommunister, men de var mindre stridsdugliga.
“Die Machtübernahme” följde dessutom efter en mystisk riksdagshusbrand och att den styrande inrikesministern, Herman Göring, kunde ge order om att alla ledande vänsterpolitiker skulle arresteras mm.
SD har, till skillnad från (ännu) marginella NMR, inga väpnade kårer till sitt förfogande, och med detta faller alla försök att jämställa dagens situation med den som rådde före Hitlers (Mussolinis och Francos) uppstigande till makten.
Bevare oss när fascismen, den hyperglobala, börjar att på allvar göra livet outhärdligt för oss, om vi inte känner igen den utan tror, som Löfven, att den leds av en åkessonsk- eller en nordfront! Högervridningen i Europa är svaret på EU:s eländiga politik och resultatet av ”vänsterns” impotens. Socialdemokraternas politik är väl ungefär: Allians med USA/NATO, slå mot Putin, suga på Krim, strejkförbud från stora pladdrande vänstertanten och peka ut Åkesson som nazist. Ser inte särskilt bra ut… när det brinner i knutarna.
PS. Än värre kan det bli om/när en Juncker nyktrar till. Nu något helt annat; Med den gamla väl fungerande JUNKERN flög jag 1945 från Bromma till Karlstad. Det var grejor det! Florman var chef för Bromma och Ahrenberg hade satt igång inrikesflyget. Framtidstro rådde!
En meteorologisk vinkel på svensk inrikespolitik: sedan Midsommar har jag följt ECMWF:s (europeiska vädercentrets) månadsprognoser som görs två gånger i veckan. Dessa har gång på gång återkommit med budskapet om fortsatt hett och torrt väder fyra veckor framåt. I senaste prognosen innebär det till mitten av augusti – minst.
Alla hoppas på ”väderomslag”. Det gör också jag. Men i senaste prognosen anges att hettan håller sig till början av augusti men att temperaturen därefter ”slå om” till omkring 25. Detta ligger också i linje med att medeltemperaturen är som högst under juli.
Två veckor med fortsatt hetta och torka, och sedan ”bara” varmt med (åsk-)skurar här och där, innebär den allvarligaste naturkatastrofen i vårt land sedan 1800-talet, värre än missväxtåren 1866-67 och i klass med ”året utan sommar” 1816.
Det kommer att innebära stora ansträngningar på vårt samhälle och om inte myndigheterna lever upp till folks förväntningar kan det få omvälvande politiska följder i vårt land.
Håller med om det du skriver Knut, men fascismen/nazismen är likafullt det värsta mänskligheten skådat i form av ondska och varje tendens åt det hållet måste mötas med skärpa.
En rejäl valframgång för SD kan mycket väl ge ökad legitimitet åt krafter som NMR och hur väl förberedda är vi i Sverige på ett nytt SA? Vad händer när folk börjar bli rädda, så som många blev i Tyskland på 30-talet? Vilken sida väljer man?
På ett sätt är ju vår situation värre än den i Tyskland. Där fanns ju iallafall en organiserad arbetarklass som bjöd motstånd. Vad har vi? Ett korrumperat inkompetent sosseparti som redan idag ger efter för högerkrafterna.
Att ta för lätt på det här kan visa sig vara ett misstag av episka dimensioner. Låt oss istället avslöja högerpopulisternas bedrägeri och sätta lampan på deras propagandister, även dom som fiskar på vänsterkanten.