Fredrick Federley och två andra framträdande centerpartister har visat sig leva dubbelliv, ett officiellt i politikens rampljus och ett dolt i kretsar där promiskuitet och till och med brottslig sådan verkar ha varit standard. (Aftonbladet 2020–09–20 och Aftonbladet 2020-09-22)
Dock, det finns ingen anledning att tro att det skulle vara värre i Centern än i andra partier. Det finns istället all anledning att misstänka att denna dysfunktion förekommer lite varstans i politikerskråets toppskikt. Självklart finns det heller ingen anledning att misstänka alla förtroendevalda toppolitiker för brottsliga sexhandlingar och drogdealande. De flesta är hederligt laglydiga personer som förfasas lika mycket över dessa avslöjanden som alla vi andra.
Men, inom partierna är man å andra sidan angelägna om att tysta ner dylika missförhållanden för att inte skada partiernas rykten. Därför försöker man dölja och tysta för att hindra att det kommer ut i medierna. Medierna i sin tur är alltid på jakt efter säljande storys med sexinslag som kan fälla en 12-taggare. Det här är som en dans kring häxbålet med sin egen inre dynamik, svår att sätta broms på.
Torbjörn Nilsson skrev en intressant krönika i Expressen 2017–11–24 om politik och sex. I SvD 2016–09–06 kunde man läsa om en fransk EU-parlamentariker som erkänt att han onanerat framför flickor i en affär, och en brittisk tidigare EU-minister som filmats när han köpte sex och diskuterade köp av droger. Så fenomenet finns överallt, inte minst i EU-politiken.
Politiska sexskandaler har mer eller mindre regelbundet utspelats genom åren. Jag kan erinra mig Profumoskandalen i Storbritannien på 60-talet, Lewinskyskandalen i USA på tidiga 90-talet och Geijeraffären i Sverige på sena 70-talet*. Det finns många fler exempel om man rotar runt lite. Men det som ger lite extra skjuts till de aktuella bland svenska centerpolitiker är att två ledande politiker faktiskt dömts för sexbrott mot barn, alltså pedofili, och tydligen också för narkotikabrott i något fall.
Men när det gäller Fredrick Federley är han visserligen känd för ett utsvävande liv runt Stureplan för 10–15 år sedan, men inte dömd för något brott. Han är dock nära knuten till en av de dömda, vilket han försökt dölja.
Frågan alla nu ställer är om det ska komma mer? Är Centern värre än andra partier i det här avseendet? Nej är mitt svar. Har problemet med illegitima sexförbindelser i politiken ökat nu för tiden? Möjligen. Toppolitiker lever ett liv i sus och dus i sina elfenbenstorn långt borta och avskiljda från väljare och medborgare i allmänhet. Demokratin och dess valda representanter var närmare sina väljare förr, när kommunerna var mindre. Partiapparaterna har delats i ett professionellt maktfullkomligt toppskikt och en krympande, åldrande och helt maktlös medlemsbas. Som toppolitiker kan man leva i en avskiljd värld utan gräsrotskontakter. I sådana miljöer degenererar relationslivet. Lägg därtill obegränsat med pengar, droger och alkohol. Sådan är min amatöranalys.
Är det här ett demokratiskt problem? Ja, i allra högsta grad ja! Behöver jag förklara varför? Antagligen inte. Men, en sak måste jag ändå säga om det här.
Politiken i alla länder och inte minst i EU bygger på att förtroende kan byggas. Det gäller inte bara i demokratier, utan även i stater med andra konstitutionella system. I demokratier, med fria medier, organisationsfrihet, rättssäkerhet och fri och allmän rösträtt är det särskilt viktigt för politiker att värna sitt förtroende bland medborgarna. Därför är det extra oroande att toppolitiker som Fredrick Federley m fl beter sig som de gör. Det skadar inte bara Centern, det skadar förtroendet för hela vårt inhemska politiska systemet som är så intimt sammanlänkat med EU långt, långt ovanför alla vanliga medborgares huvuden. Federlaygate är ett symptom på demokratins förfall.
* Gejeraffären uspelade sig 1977, inte på sena 90-talet.
Bra artikel, Knut men jag har två frågor:
1) Utspelades inte Geijer-affären på 1970-talet, strax före valet 1976, varefter den kunde föras ut från aktuell diskussion i och med att S förlorade och fick överlämna platserna vid köttgrytan till en borgerlig treklöver?
2) Du skriver att Federley ”är…nära knuten till en av de dömda, vilket han försökt dölja”. Samtidigt talar du om ”ett utsvävande liv runt Stureplan för 10-15 år sedan”. Jag tror inte att någon blev dömd för sitt Stureplansliv, varken då eller senare. I stället syftar du väl på hans tidigare ”relation” från i år. Federleys ”relationer” tillhör väl egentligen hans privatliv och det har han väl själv aldrig gjort någon stor affär av i offentligheten, då han inte tillhör den typen av kändisar, som profiterar på sådant. Ägnar du dig inte just här åt lite ”ingen rök utan eld”-skriverier? Annars kanske hans påstådda ”försök att dölja” något borde förtydligas.
Fredrick Federleys tillträde som ordförande i Centerns Ungdomsförbund (CUF) 2005 var ett resultat av Maud Olofssons satsning från 2003 att C behövde få ett genomslag i storstäderna efter det usla valresultatet 2002, främst i Stockholm. I första hand välutbildade och efter M-debaclet 2002 besvikna MUF-are kontaktades och värvades till CUF (0 mandat i stadsfullmäktige).
Under åren 2003–2005 formerades kärnan i ”Stureplanscentern”. Den satsningen bar frukt, och ur den kom även Fredrick F som en ”coming man”. Vältalig, gjorde sig därtill i TV. Från 2006 ingår C i den ärelösa moderatledda koalition som vanstyr staden och regionen.
2005–06 lade jag märke till att hans retorik markerade en mycket tydlig omsvängning i marknadsliberal riktning i CUF: mer av New Public Management, privatisering av offentligt drivna verksamheter, mer av privata försäkringslösningar osv. Under denna tid kom han att stå den 2006 nyvalda riksdagsledamoten Annie Johansson (senare Lööf) mycket nära, såväl personligt som politiskt. Något som består även idag, trots den senaste tidens händelser. Det är inte för inte Lööf i intervjuer antyder att hon håller dörren öppen för en Federley-comeback ”när han fått behandling och mår bättre”. Han har ju gjort stora insatser för C genom åren och var 2:e vice ordförande. (Sågs rentav som möjlig efterträdare till Lööf eller åtminstone som minister.) Kanske efter valet 2022.
Knut har rätt i att Federley inte är ensam politiker på hög nivå som ägnar sig åt att plaska runt i en kökkenmödding av uselt omdöme, ohämmat festande, ”titta-åt-andra-hållet-attityd” och diverse mycket egenartade personliga beteenden. (Till exempel hans alter ego ”Ursula” i diverse sammanhang, alla ej privata.) Jag är tämligen säker på att den stora majoriteten av Centerpartiets folkvalda ute i landet i tysthet – de är mer partilojala än sossarna – skär tänder. Inte minst här på Gotland. Just som sossar och moderater för det mesta gör i motsvarande lägen. Ja, sådana här människor ser sig med tiden som mer eller mindre osårbara i förhållande till den gemena populasen. Vilket sakta eroderar legitimiteten för vår redan mycket ofullständiga demokrati med på sikt i sanning förfärliga konsekvenser.
Ett par små tillägg. Mycket (men inte enbart) p g a Lööf/Federley anser C sedan mer än ett decennium att normalförhållandet på svensk arbetsmarknad ska vara det mellan enskilda uppdragstagare med F-skattsedel och uppdragsgivare i såväl offentlig som privat sektor. Undantag kan medges, t ex för nyckelbefattningar i central statsförvaltning och i Försvarsmakten. Denna partiståndpunkt återspeglas i de återkommande CUF-kampanjerna ”Fuck Facket Forever” (FFF) där de utstyrda i gröna peruker och dito clownnäsor delar ut broschyrer på stan och lägger ut på sociala medier. Värt att hålla i minnet enligt min mening.
Liksom att Federley engagerade sig när, om jag minns rätt, syndikalisterna blockerade någon restaurang i Sthlm som vägrade kollektivavtal eller något annat dito. Sedan skulle han, tillsammans med någon kumpan, etablera sig som restaurangägare utan kollektivavtal, vilket slutade med fiasko och konkurs. En man med dåligt omdöme redan då och det har tydligen inte blivit bättre med åren. Ränderna går aldrig ur.
”Därför är det extra oroande att toppolitiker som Fredrick Federley m fl beter sig som de gör.” skriver bloggens redaktör. Jag som är från landet och inte har försänkningar hos innefolket undrar alltjämt vad Federley gjort sig skyldig till. Att ha varit sambo med och/eller förälskad i en brottsling är väl ännu inte oförenligt med svensk lag, ej heller att hålla sådant för sig själv. Alltså, vad VET vi om Federleys olagliga eller olämpliga handlingar?
Gamle vän Dennis, först ett tack för Din julhälsning. Den värmde i min S-ns Coronahusarrest. Jag ber att få returnera motsvarande till Dig och MLP.
Det stämmer som både Du och Knut noterar här ovan att Fredrick F. veterligt aldrig blivit dömd för något som helst (ev. p-böter och fortkörning här oräknat). Dock ger den mannen prov på ett sällsport uselt omdöme när han tiger i ett halvår om att vara sammanboende med en tidigare dömd sexualbrottsling av det grövre slaget. Det som spräckte det hela var att ett par partikamrater med kännedom hörde av sig till partiledningen om detta förhållande, inte Federley själv.
Gotland är litet, har man bott här i närmare ett halvsekel, lär man över tid känna folk av alla sorter både till namn och utseende. Även hårt arbetande kommunalt C-aktiva med rötter i jord- och skogsbruk. Jag har suttit vid fler än ett middagsbord under de senaste 15 åren där gotländska centerpartister över konjaken eller groggen suckat och muttrat att ”Den där Federley är för F-n en olycka på väg att hända. Undviker karlen i Almedalen, fast Annie svansar med!”. I det tätt sammanhållna Centerpartiet var hans mer eller mindre offentliga beteenden vare sig okända eller omtyckta. Kanske det är en orsak till att F fick sin plats i Bruxelles, på mer än armlängds avstånd? (Dock med stöd från fru Lööf.)
Jag minns historien med salladsbaren. Ägarinnan vägrade teckna kollektivavtal med Hotell och Restaurang trots att en anställd var medlem. Vilket ledde till att facket demonstrerade utanför lokalen och att Transport blockerade varuleveranser. Varpå CUF samman med MUF stödköpte salladsluncher och t o m försökte organisera svartleveranser av varor. Ägarinnan lyftes fram i media som ett oskyldigt offer för facklig övermakt. Som jag minns det konkade stället efter ett par månader varefter CUF/MUF försökte driva rörelsen. Det gick så klart inte. Nej, bäste Rolf, ränderna går inte ur hos den sortens folk…
I mitten av 90-talet hade vi en liknande historia på Café Ihrebaden drygt tre mil norr om Visby. Ett J-a liv med många turer blev det, även i riksmedia. Angreppen mot facket blev hårda, men H & R:s lokala ombudsman Stina Tomtlund (f d servitris på Visby Hotell) gav sig inte. Det blev sympatiblockader även där. Till sist hade ägaren bara att välja mellan kollektivavtal eller att lägga ned. Han valde det sistnämnda, plus att utge skadestånd till sina anställda. Idag, med försvagade fackföreningar och därmed allt fler oorganiserade är läget betydligt sämre i servicebranscherna.
Först nu kommer det upp till mitt medvetandes yta varför jag menar att Knuts inledning, oavsett att den är klar och redig och i huvudsak rätt, ändå skär snett. Vilket Hans Ms och Rolf Ns kommentarer visar!
Det är rubriken. Jag vill nämligen hävda att Fredrik Federley inte är någon lämplig utgångspunkt för att ta upp en diskussion om demokratins svagheter. Det blir som Jonna Sima i dagens AB när hon ger nyliberalism all skuld för ett demokratiskt förfall i Sverige. Lätt att hålla med om, sedan är allt bra och fortsätter som förut!
Federleys bristande omdöme är inte på något sätt avgörande för demokratins förfall, lika lite som Per Albins bigamistiska samliv eller Maria Borelius hemstädning. En av de vettigare ingångslinjerna i frågan är i stället att partierna (och snart även alla de statsberoende dagstidningarna vilka måste komma ut en gång i veckan) gjort sig oberoende av medlemmar/läsare/stödjare. Allt bekostas av staten.
Om fria organisationer fortsätter att bryta mot sina stadgar och mål för att tillsynesvis upprätthålla ledningens auktoritet och oavsättlighet är demokratin verkligen i fara! Då är de inte längre NGO utan simpla DGO!
Frågan att diskutera är således vårt beroende av aktiva engagerades stöd och sympati!
”Dock ger den mannen prov på ett sällsport uselt omdöme…” Är inte det något bra? När scaniachefen Leif Österling vid en intervju sade om den skatt han betalade, ”Vad fan får jag för pengarna?” visade han också prov på dåligt omdöme. Uttalandet finns t o m som youtubeklipp, och citatet kom upp i en TV-tävling där A Kinberg Batra (förre M-ledaren) blixtsnabbt visade att hon väl visste vem som sagt så. Jättebra!
Svenska folket får se EN sida av medlemmarna i de olika klanerna som styr Sverige. Men det är under inga omständigheter den viktigaste sidan. Hur den politik de för är det viktiga; den politik som sedan några tiotal år, och främst i år, lett till de ökande klasskillnaderna i Sverige. Jag kände t ex inte till att “Fuck Facket Forever” (FFF), är en kampanj som CUF fört/för. Bra information.
Intresset för överhetspersonernas moral finner jag något irriterande. Den veckopress som ägnar sig åt sådant hjälper till att vända bort blicken från vad som är viktigt.
Bravo Knut,
Det är av någon anledning skillnad på olika kändisar. När Timell och Roberto fångades med fingrarna i syltburken då åkte de (med rätta) ut från välbetalda TV-produktioner. När Erlandssons krökta fingrar var på fel ställe under bordet då kom han undan med sjukdomsvinst p g a (?) vikingasjukan. När kändismedlem (Federley) i tv-programmet Bryssel Calling (tidigare Disneyklubben) avslöjas för samröre med brottsling kommer han också undan med sjukdomsvinst.
Vore jag Försäkringskassan i Gagnef (där Federley bor/är skriven) skulle jag redan ha ordnat en rehabplan med arbetsträning (vid kundvagnarna på Coop i Djurås).
Vore jag läkare skulle jag skämmas över hur medicinsk vetenskap nuförtiden används för att täcka över politiska skandaler (inte ens Lennart Geijer blev sjukskriven).
Vore jag (som min far var) centerpartist med rötter i JUF och Bondeförbundet skulle jag plocka ut både hötjugor och facklor från lidret och ta mig till Stureplan och röka ut lössen ur den gröna fanans veck.
Men nu är jag inte det, så jag säger bara: Fy fan för det skamlösa och gränslösa ny-frälset.
Jan-Peter S!
Att vara förälskad i en brottsling är förstås inget brott. Men att som politiker vara nära anknuten till kretsar där minderåriga luras in i sexuella aktiviteter till vuxnas förnöjelse (pedofili) sprider förstås vanära över politiken, som i Sverige berömmer sig av att vara demokratisk. Det gnager på förtroendet bland vanligt folk och underblåser politikerföraktet.
Hans M Gabrielson skrev den 26 december kl 2300
”Jag minns historien med salladsbaren. Ägarinnan vägrade teckna kollektivavtal med Hotell och Restaurang trots att en anställd var medlem. Vilket ledde till att facket demonstrerade utanför lokalen och att Transport blockerade varuleveranser. Varpå CUF samman med MUF stödköpte salladsluncher och t o m försökte organisera svartleveranser av varor. Ägarinnan lyftes fram i media som ett oskyldigt offer för facklig övermakt. Som jag minns det konkade stället efter ett par månader varefter CUF/MUF försökte driva rörelsen. Det gick så klart inte.”
Men så minns jag det inte, men jag kan också minnas fel!
Då jag kollar på nätet får jag upp att det handlar om 2 olika salladsbarer. Den ena är Sophia Appelgrens (SA) Wild´n Fresh i Göteborg. SA vägrade teckna kollektivavtal så Hotell och restaurangfacket satte baren under blockad. I massmedia Sofia Appelgren beskrevs som ensam kämpe mot det maktmissbrukande facket. Hur ensam har hon varit? Faktum är att hon hade mäktiga vänner. Bland annat Svenskt näringsliv (SN) stödde henne. Deras fd direktör Urban Bäckström skrev på SN:s hemsida ”Ingen annanstans än på arbetsmarknaden tolereras avtal som ingås under tvång. Svensk lagstiftning tycker att detta är okej. Det tycker även arbetsmarknadsministern. Jag tycker inte det.”
Hur kan det komma sig att en organisation som säger att de är för kollektivavtal agerar på detta sätt? De organiserar ju företag vars konkurrenssituation försvåras gentemot de företag som inte har kollektivavtal. SN agerar så därför att de vill ha svaga kollektivavtal, särskilt bland deras storföretagens underleverantörer. Dessa storföretag vill nämligen ha inköpsmonopol med fullständig konkurreras bland deras underleverantörer så att de pressas mot deras kostnadsgräns. Om dessa inte har kollektivavtal kan denna gräns flyttas neråt.
Tisdagen den sjätte februari 2007 meddelade Sofia A att hon inte längre klarar pressen därför kommer hon att sälja sitt företag. I slutet av mars såldes salladsbaren. De nya ägarna tecknade kollektivavtal och stridsåtgärderna lades ner.
Dessförinnan försökte Pr-kvinnan Dominika Peczynski och Fredrick Federley köpa Sofia Appelgrens salladsbar och starta en hel kedja. Men SA vägrade sälja den till dessa.
Så Peczynski och Federley startade i början av maj 2007 en egen salladsbar, ”En annan salladsbar” i Stockholm. Med i stort sett enda affärsidén för deras bar på Birger Jarlsgatan 22 var att inte teckna kollektivavtal. Efter några månader – i juli samma år – gick salladsbaren i konkurs.
Den PR-byrå som Dominika Peczynski driver har det passande namnet Mafioso PR. (Mafioso = maffiamedlem)
Knut L!
Kändisspekulationer och antydd guilt by association platsar i mitt tycke inte särskilt väl på denna utmärkta webbplats. Anknytningar till skatteflyktingar, mördare och pedofiler kan vara av många olika slag, några kan vara brottsliga. Alla som känner till sådana brottsliga anknytningar bör meddela rättsväsendet. Den godhjärtade som hjälper en straffad, ångerfull (och av psykiatrin framgångsrikt behandlad) pedofil åter till samhället är å andra sidan värd aktning. Var Federley befinner sig på skalan verkar förbli okänt i detta forum.
Jan-Peter S!
Ska fundera på det du skriver…
Du har säkert rätt, Jan-Peter, beträffande vetskapen om Federleys belägenhet här på bloggen. Måhända är väl ändå det mest uppseendeväckande att han verkar även ha väldigt dålig koll på sitt läge själv. Därav inses att sjukskrivningen troligen inte är obehövlig.
Och så har vi Maud Olofsson, men hon blev inte avslöjad förrän hon vägrade komma till konstitutionsutskottet. Men Federley hade otur som råkade bli avslöjad. Hur är det med lojaliteten i partiet? Nej, det har hänt en del sedan Gunnar Hedlunds tid. Bland annat har jordbruket strukturrationaliserats därhän att en Federley idag är fullt gångbar som representant för ett parti som för inte så länge sedan kallade sig Bondeförbundet och nu desperat söker sina väljare. Det finns ju nästan inga bönder kvar. Men jag tror de har det kul därnere i Bryssel, svenskarna.
Hur det än förhåller sig med denne Federley kan vi säkert enas kring vår obefintliga saknad.
Annie Lööf ogillade att hans relation till den för pedofili dömde mannen kom till allmän kännedom och föredrog att han drar sig tillbaka. F blev så nedstämd att en sjukskrivning ansågs motiverad. Gissar att jag själv i liknande situation hade tvingats vända mig till a-kassan.
Huruvida F är eller var en god representant för centerpartiet intresserar mig endast mycket litet. Han gav åtminstone intrycket att verka i linje med den av partiet förda politiken, och har då Annie Lööf förlorat en allierad ska jag heller inte sörja.
För övrigt tror jag som Leif S att de har kul därnere i Bryssel.
Kenneth, gamle örn, tack för att Du ytterligare benat ut detaljerna rörande salladsbarerna. Jag borde såklart ha nämnt Svenskt Näringslivs inblandning och oförblommerade stöd till ägarinnan. (En liten minneslucka där.) Vilket säger mycket om SN:s grundläggande inställning och långsiktiga målsättning visavi facket. Något jag som fackligt aktiv i postfacket inte var ensam om att notera.
Att Maud Olofsson, vår sämsta näringsminister genom tiderna (Nuon, PostNord, Telia, SAAB m m) med hänvisning till ”dåligt minne” vägrade KU-förhör är blott ett utslag för arrogansen hos det tunna, tätt sammanhållna överskikt som styr landet. Numera är M O i likhet med Göran Persson ett s k styrelseproffs i näringslivet, naturligtvis med goda förbindelser till Riksdag och regering. Märkligt att inget grävteam, t ex hos Uppdrag Granskning, Kalla Fakta, DN eller SvD på allvar grottat ned sig i Olofssons och Perssons göranden och låtanden…
Vad Hr Federley och Ayn Randbeundraren Fru Lööf angår ser jag efter läsning av ovanstående inlägg ingen som helst anledning att ändra åsikt rörande deras politiska (F:s privata beteenden inräknade) handel och vandel.
Till Hans G!
På vad sätt var Maud Olofsson med och satte krokben (alt tvärtom) på ett orättfärdigt sätt för Telia?
Dennis Z!
Du frågar Hans M Gabrielson ”På vad sätt var Maud Olofsson med och satte krokben (alt tvärtom) på ett orättfärdigt sätt för Telia?”
Ett svar kan vara att Maud O faktiskt var näringsminister då Telia Sonera (nu Telia Company) började sina korruptionsaffärer i Uzbekistan. Den statliga styrningen verkar varit bristfällig. Men nog måste näringsdepartementet varit informerade om Telia Soneras planer för expansionen i Centralasien. Uzbekistanaffären gjorde att 2017 Telia enades med USA-myndigheter och den Nederländska staten om att betala 7,7 miljarder kronor i böter och förverkad vinst.
Käre Dennis!
Via sin dåvarande statssekreterare (vars namn jag f n saligen glömt), som hade säte i Telias dåvarande styrelse erhöll M O information om Telias affärer i Tadjikistan, Uzbekistan, Turkiet osv. Så länge det såg ut att skapa nya affärsområden/marknader var det ”titta-åt-andra-hållet” som gällde. När de affärerna med diverse mutor m m började baktända för 6-8 år sedan blev det litet svettigt. Efter en del nagelbitande och ny styrelse var det ”Backa ut ur butiken” som gällde. Som tur var för Fru Olofsson hade hon just hunnit kliva av ordförandeposten i Centern fram till de stora lönekuverten i näringslivet. Fru Lööf har så klart inte lyft ett finger för att se vad som sopats under den Teliamattan. Tror Du jag föraktar dem, eller?
Som norrlänning kan jag icke förglömma Olofssons insatser som direktör i hushållningssällskapet i Västerbotten. Hushållningssällskapet som stiftades under 1700-talet med syfte att öka kvalitet i jordbruket och öka livsmedelsproduktionen i landet; spelade senare även viktig roll när egnahemslånen skulle administreras). 1997 blev nämnda Olofsson alltså vd för Västerbottens sällskap. Det tog henne bara 4-5 år att förvandla en tidigare välmående verksamhet till en bidrags-dito med en massa spektakulära och icke trovärdiga projekt samt dotterbolag (den japanska svampen t ex) som naturligtvis gick i konken.
Utan någon som helst utbildning (Gunnar Hedlund var juris doktor, Fälldin var kompetent bonde) plockades hon då in som SAK-kunnig i rikspolitiken. Och på den vägen blev det … med det partiet. Den okunniga eliten tog makten och inte bara där; Mona Sahlin, Mikael Damberg, Alice Bah och alla andra.
(Läs Ehnmark, Enquist, Doktor Mabuses nya testamente, 1982.)
Nja, bäste Leif Strandberg, de personer Du nämner med många flera är vare sig dumma i huvudet eller okunniga. Däremot har de helt medvetet valt en politisk-ekonomisk dagordning bestående av bland annat NPM, marknadisering av så många samhälleliga nyttigheter som möjligt samt en arrogans, gränsande till förakt mot den folkliga opinionen rörande t ex skola-vård-omsorg. Vilken tydligt syns i SOM-institutets och SCB:s undersökningar där 65-80 procent av respondenterna (beroende på frågorna) har motsatt uppfattning. Ett helt stilenligt och normalt förhållningssätt för ett marknadsliberalt elitskikt utan folklig bottenkänning. Därtill nästan alla härbärgerande en grav obildning – sannolikt en förutsättning för deras själsfrid…
Jamen eller hur, Hans M.
Det var nog precis det jag menade. Men lite korkade vill nog ändå hävda att de är: Nyligen hörde jag hur Damberg skröt om att han inte läste några böcker i sin ungdom. Och när Ebba BT i TV skulle para ihop välkända svenska författare med några mycket kända romaner hade hon noll rätt. Det var nog lättare för henne att para ihop influencern Margaux Dietz med en Jacob i en vigsel (som sedan visade sig vara ogiltig).
Bra att Du nämner Ebba Busch, Leif. Ett ovanligt tydligt specimen av vårt såväl arroganta som obildade överskikt i politik och näringsliv, på ljusårs avstånd från t ex Tore Browaldh och Tage Erlander. Oavsett vad man i övrigt kan anse om deras gärning. Fru Busch har ju sedan några år krävt en obligatorisk litterär kanon (ca 50 romaner och diktverk) i skolorna. På senare tid har hon krävt att Sverige ur biståndsbudgeten ska anslå 1,8 miljarder till byggandet av en slags Gulagarkipelag av fängelser i Syrien, Iraq och Afghanistan som ska härbärgera de dömda gängrelaterade ungdomsbrottslingar som saknar svenskt medborgarskap eller har dubbla sådana. Ja, med Fru Busch som inrikesminister, hrr Åkesson och Jomsfjord som justitieminister respektive kulturdito – samt Hr Federley som EU-minister – i en ev Kristerssonregering lär det bli åka av..!
Bra Hans M
Här satte du upp några viktiga punkter på nästa års dagordning:
1. Vi må verkligen diskutera Sverige och den gränslösa kriminaliteten.
2. Vi må verkligen undersöka om det är en Amanda Lind eller en Richard Jomshof eller någon annan som är den kulturminister landet behöver. Kanske kan FiB:s uppmaning ”Skriv om Folkets kultur” bli ett lackmuspapper? Doppa ned våra texter hos de där namngivna och lyss till återklangen.
Gott nytt diskussionsår.
Den gränslösa kriminaliteten, ja just det, bäste Leif. 2008 införde Reinfeldtregimen bl a med hänvisning till Lex Laval Europas mest liberala lagar för arbetskraftinvandring, särskilt till servicesektorn (bygg-anläggning, transport, städ-underhåll, hotell/restaurang samt jord/skogsbruk). Med förväntade resultat: mer eller mindre oseriösa bemanningsföretag, falska anställningskontrakt, usla löner, dito bostäder för den importerade arbetskraften parat med en lagenligt snöpt myndighetskontroll av företag och individer långt nere i underleverantörskedjan. Mycket mer kan anföras här. Inte minst rörande byggbranschen där Byggfacket nyligen konstaterat att upp till 25% av arbetsstyrkan och underleverantörer befinner sig i den grå-svarta sektorn. T ex det ukrainska bemanningsnätverk som numera förser byggbranschen med näst intill gratis arbetskraft. Även rörande stora offentliga projekt som Citytunneln och (det fuskbyggda) Nya Karolinska sjukhuset. Ren och skär människohandel och dito storskaligt skattefusk, omfattande många miljarder/år.
Dock var allt detta klart synligt redan 2011-12, då jag sammanställde material till min uppsats ”White goes black?” med underrubriken ”Grey/black enterprise practices impact on ’white’ enterprises in Swedish public discourse”. Sedan juni 2012 finns den tillgänglig i Digitala Vetenskapliga Arkivet (DiVA). Ehuru skriven på min numera skäligen antikverade brittiska engelska, tror jag en genomläsning kan vara av intresse. (Glöm inte litteraturlistan.) Inte minst för att inte mycket blivit bättre sedan dess. Enligt min mening är denna sortens kriminalitet långt farligare för vårt samhälle än dessa lågintensiva gängkrig vi nu bevittnar. Dock med betydligt mer halvhjärtat intresse från politiskt håll för att inte tala om polisinsatsen. Tänderna ilar av vrede och förakt!
Vilken kulturminister framöver undrar Du. Hmm, får jag välja är min favorit Bengt Göransson (1982-91). Har träffat honom några gånger, fick ett mycket gott intryck under våra diskussioner. Klok, beläst, tänker långsiktigt. Dock numera mycket gammal och skör. Alltså får mina förslag bli Göran Greider eller kanske rentav Åsa Linderborg. Båda har de förmåga att tänka ”runt hörnet”, därtill gediget bildade och med förmåga till långsiktigt tänkande.
Från mig till Er alla: Ta hand om Er och de Era, var försiktiga under den tid som kommer!
Ett nytt bättre år önskar jag Er från min husarrest här i Visby.
Snabb reflektion: Lyssnade ni på Claes Elfsbergs Vinter i P1? Det hade flera poänger, bl a ett indignerat inpass om svart arbetskraft i byggbranschen. Märkligt med ett så bra inslag i ett så i övrigt slätkammat program, inte alls dåligt, bra musik bl a. Men detta var förvånande. Men det får alltså passera helt okommenterat och försvinna in i glömskan. Ja vi har helt tondöva medier och politiker.
Till Knut!
Beträffande Vinterkåsörerna i SRP1 kommenteras de i båda ”kvälls”-tidningarna med omdömen efter varje uppträdande i nästa dags upplaga. ”Helt okommenterat och försvinna in i glömskan” är något överdriven kritik som jag ser det. Utöver media kanske inte ”politiker” nödvändigtvis måste kommentera allt som förekommer i media. Men bortsett från det ska jag naturligtvis lyssna på Elfsberg om jag får tid framöver. Har nu något som min sambo MLPs dotter (tillhör alltså den s k ”ironiska generationen”) kallar för Kansker. Efter undersökningar här och där blir jag nedsövd på måndag när den svenska sjukvården (nästan för briljant i sina ansträngningar att ta reda på vad min knöl i halsen beror på) gör en sista koll på insidan, ev tar bort mina halsmandlar (ett klassiskt tumörställe enligt vad de säger) och sedan ska försöka få till ett samlat omdöme. Förhoppningsvis kan jag själv samla mig och skriva något om denna egenartade upplevelse till bloggen (eller kanske fib.se, eller kanske båda, vem vet?).
Till Hans G!
Ett bättre år än i husarresten önskar jag dig verkligen, din (ännu) unge örnkyckling. Och Göransson är ju en god man i många avseenden. Dock ville han inte riktigt erkänna sin avoghet mot FiB/Ks avhållsamhet från att ta emot statligt godtyckliga dusörer efter ansökan utan förnekade till ”högre uppsatta” fibbare att han tyckt att vi skulle ”nappa på” stöderbjudandena i ett samtal med mig i någon valrörelse på 1990-talet i Uppsala. Med direkt hänvisning till en annan debatt här på bloggen om vådan (och enligt vissa förtjänsterna) med subsidier från överheten.
Men nu är han, som sagt ”gammal och skör” (fyller 90 om halvtannat år) och jag vet inte om han skulle må bra av att komma tillbaka i hetluften igen. Kanske Göran Greider är ett bättre alternativ (ur en socialdemokratisk synvinkel, alltså), men inom två år tror jag sosseriets gardin går ner och då fullt möjligt för en längre tid än de två valperioder det blev senast med Reinfeldt. Å andra sidan kanske du äntligen får glädja dig åt att folkpartisterna (som nu kallar sig ”Liberalerna” av för mig outgrundlig anledning) försvinner rakt ut ur parlamentet som du önskat dig i ett par decennier. Men jag säger: den som lever får se!
Till alla medarbetare på bloggen önskar jag i alla fall ett så Gott Nytt År som möjligt.
Ja Knut, jag hörde på väg ut ur en tupplur den delen av Elfsbergs Vinterprat. Som jag efter fattig förmåga försökt antyda här ovan, är dessa ruskiga missförhållanden sedan länge väl kända. Dock och emellertid, är de ekonomiska intressenterna i och kring bygg/anläggningsindustrin numera så pass stora att de påverkar besluten i landets regioner och kommuner. Det vill säga: ”titta-åt-andra-hållet” och ”håll-för-näsan”. Även här på Gotland där det sedan länge byggs en hel del bostäder. (Tyvärr dyra bostadsrätter samt lika dyra hyresrätter.) Många polacker, rumäner och litauer i underleverantörkedjorna är det. De arbetar 24/7.
Regionledningen tittar åt ett annat håll, det lokala byggfacket är f n alltför svagt p g a centrala nedskärningar. Hade vare sig råd med egen lokal eller ombudsman här. Då kan man ställa den impertinenta frågan: Var i heta H-e befinner sig våra grävande journalister!?
Dennis, gamle vän, jag vet ej vad ”kansker” är för slag. Möjligen en kombination av ”cancer” och ”kanske”? Hur som haver önskar jag – och andra medarbetare på denna digitala plattform – Dig ett snabbt vederfående efter att ha legat under skalpellen kommande måndag.
Vilket får mig att fundera en del över det lite sorgliga faktum att vi som vistas på Knut L:s utmärkta blogg är grånande farbröder i farfarsåldern. Så, var tusan är alla begåvade och skärpta kvinnor och de yngre i 25- till 35-årsåldern? Det som diskuteras här berör ju även dem tämligen rejält. Något som inför kommande år oroar åtminstone mig…