Torkan i Norra Roslagen 2018


”I Hellvi socken på norra Gotland har det sedan påsk kommit 13 mm regn fördelat på två dagar. Normalt faller 140 mm fördelat på (dessa) 58 dagar.”

Så uttryckte sig en mig bekant fåraherde i juli 2018. Nu är det 2023 och under i stort sett samma tid har det vräkt ner lika mycket eller litet regn. Skillnaden i ordval kan bero på om man är turist eller bonde på ön. I Afrika säger man i vilket fall inte att det är risk utan chans till regn.

Beroende på jordens beskaffenhet märks torkan på olika sätt. Där ett tunt jordlager vilar på kalkstensgrunden eller sandförekomsten är hög är det redan brunt med stora sprickor i marken. Lerjordarna rymmer ännu rester av höstens, vinterns och vårens myckna regn och snö och har mat till de hungriga djuren.

Djurbönderna finner att höskörden är skral, ibland halverad, och minner om 2018. Andra som har skog på sin fastighet och lyckan att föregående ägare stängslade delar av den samma kan släppa djuren att beta sly och grönt.

Det är för tidigt att brista ut i desperata klagoskri och planera för import av dyrt hö från utlandet som 2018. Men nog undrar man över att detta ska läggas till allt elände som redan varit: höjda el- och dieselpriser, fördyrade insatsvaror, kostsamma reserv- och förbrukningsdelar – och i mitt fall reparation av trasig koppling på traktorn.

Föregående artikel”Två drar den tredje”?
Nästa artikelRapport från Berlin (2)

2 KOMMENTARER

  1. Tack för denna bild av situationen ute i naturen bland våra primärnäringar. Undrar om detta kan ha något med mänsklig påverkan på klimatet att göra. Både förra och förrförra åren var förfärliga i västra Frankrike med värmesvedda grödor och torrlagda öknar.

    I år har Spanien och Italien hittills råkat värst ut med skogsbränder (hela iberiska halvön) och uttorkning (Po upphörde som flod och blev gyttjebad i bästa fall). Men nu åskar och ösregnar det för fullt vid Medelhavets norra kust och drunkningsolyckorna är legio. Översta jordlagren spolas bort i ett nafs. Med bävan väntar vi på högsommarens åskväder här i landet.

  2. Läget i midsomamartiden

    Efter mycket om och men kom vi igång med hö och rullade igår ihop det sista av de två fält som vi vanligen tar hö på före ett möjligt regn (?). Utbytet blev  37 procent av förra årets skörd, 84 mot 222 storbalar, 21.000 mot 55.500 kg. Ska vi behålla samma antal djur och fodra de som inte uppnått slaktmognad behöver vi minst 174 storbalar hö, lika med 43.500 kg torkat hö. Vi har således inte fått ihop hälften.

    Nu kan och ska vi ta hö på fält som vi vanligen inte tar hö på, de har dålig tillväxt och vi har tidigare inte behövt ta dem i anspråk. I år blir det att slå överallt där det finns något att få tag i. Vi måste också hoppas på en andra skörd, som vi vanligen inte heller behöva förlita oss på. Det får i så fall bli inplastat hö då det sällan är tillräckligt väder för att torka hö på hösten. I bästa fall får vi då ihop vad vi behöver. I annat fall blir vi tvungna att minska antalet djur, rätta antal munnar att föda efter det mängd mat vi har till dem. Behöver det påpekas att plasten inte heller har blivit billigare?

    Ingen mening att ta ut några sorger i förtid. På ett eller annat sätt kommer vi att hitta en lösning. Ett är vilket som säkert, det kommer inte att finnas hö att köpa för att täcka upp vårt eventuella behov. Allt detta sagt, handlar det om vinterns stallperiod för det 70-tal tackor som ska betäckas och de sannolikt 85 äldre obetäckta tackor och överstående slaktlamm som också måste utfodras, då naturen ej längre tillhandahåller mat. De får gå ute med tillgång till byggnader med skydd mot regn, vind och snö.

    Mer akut idag är tillgången på foder på betena som ligger brunbrända och där moln uppstår när djuren tar sig fram till de få områden med skugga eller närhet till Bångån där fortfarande finns något att äta. Allt beror på frånvaron av regn, 13 mm på många många veckor. Förr eller senare kommer regn, frågan är om det hinner vara oss och djuren till nytta. 

    Man säger att bönder alltid klagar. De klagar i vart fall inte när de sover och sällan utan skäl. Man kan inte förlita sig på sina egna ansträngningar utan måste hoppas på hjälp av nyckfulla naturen. De goda åren blandas med de mindre goda, vilket om inte annat gör att man märker skillnad dem emellan.

    Så om det regnar på er till midsommar, klaga inte allt för mycket, utan tänk på att det är till nytta och välsignelse för inte bara bönder utan också för våra fyrfota och andra vänner.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.