FiB-Uppsala, mer än 40 år

fib-uppsala-40

Anslagstavlan vid järnvägsövergången vid St. Persgatan i Uppsala sent i april 2007

I Uppsala finns en lokalavdelning av Folket i Bild/Kulturfront med en 41 år lång historia. Den var såvitt jag förstått en av de allra största och viktigaste avdelningarna i själva uppbygget av tidningen under hela 70-talet. Jag har varit aktiv och med i föreningen sedan starten, men inte här i Uppsala utan i Umeå till 1975 och sedan i Östhammar.

FiB har haft svaghetsperioder. I Uppsala inträffade en sådan på 90-talet. När jag flyttade hit 2000 var avdelningen nedlagd sedan flera år. Jag kontaktade då stadens FiB-medlemmar och vi blev några stycken som samlade ihop oss till återstart av Uppslaavdelningen. Sedan dess har vi haft regelbunden verksamhet. Tidningen har vi dock inte sålt i någon större utsträckning, men vi har diskuterat politik utifrån våra tre alltjämt geniala vänsterparoller; Försvar för yttrande- och tryckfrihet, För en folkets kultur och Antiimperialism och utifrån tidningens material. För att bredda denna verksamhet ytterligare startade vi “Tisdagsklubben”, som ibland dragit många intresserade.

För mig har denna krets av fibbare varit av oskattbart värde. Där har jag kunnat stöta och blöta mina funderingar om det mesta på kulturens och politikens område. Det är en unik samling personer i övre medelåldern (med några få undantag) med vitt skilda bakgrunder. Där väger folkskollärarens och vårdbiträdets röst lika tungt som professorernas. Vi diskuterar verkligen fritt i ordets allra bästa mening.

Möjligen kommer denna envisa lilla förening att gå mot en stor renässans. De senaste åren har medlemsantalet ökat stadigt. Inte mycket, men just stadigt, och framförallt – inte minskat, som de flesta andra folkrörelser. Visserligen har organisationen idag stora svagheter, men vårt idéfundament är klockrent i vår globaliserade och krisdrabbade värld. När alla miljörörelser, enfrågerörelser, väckelserörelser, och missnöjesrörelser etc inser att frågorna är komplicerade och måste lösas med yttrandefrihet, antiimperialism och folkets kultur som grundval kan vi bli en flodvåg, ja kanske en liten tsunami.

Det har visserligen inte synts så mycket av detta ännu, men det kan mycket väl inträffa. Då kommer tidningen att ändra karaktär till en tjock och oundgängligt och högintressant sällanutgiven tidskrift, och Internetplattformen bli den självklara plats för snabba artiklar med ett bubblande meningsutbyte i sitt släptåg.

Uppsala firar 40-årsjubileum (och siktar på minst 40 år till) lördagen den 19 januari. Vi är visserligen lite sena, det borde väl ha skett 2012 eftersom allt startade 1972, men att fira 41 är väl ännu vassare. Nå, Åse Fridegård kommer att berätta om sin pappa Jan Fridegårds liv och författarskap. Det blir också dikter av Carl-Johan Bachofner och musik av Jayant Bäckström. Men vi kommer förstås att tala mycket om FiB:s speciella Uppsalahistoria, några har ju varit med här alla 40 åren. De som sedan önskar kommer att avsluta kvällen med en måltid på restaurang. För det krävs dock en förhandsanmälan (Mejla mig om du är intresserad).

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , ,

... är läst 784 gånger!

  37 kommentarer for “FiB-Uppsala, mer än 40 år

  1. […] Läs även Knut Lindelöfs inlägg. […]

  2. Jan Wiklund skriver:

    Är parollerna verkligen så geniala?

    Yttrandefrihet: Sådana försvaras bäst genom att man hävdar viktiga ståndpunkter, det är under perioder med framgångsrika rörelser för samhällsförändring som yttrandefriheten har stärkts. Men går den att försvara abstrakt? Hamnar man då inte lätt i trivial provokationspolitik, à la Vilks?

    Folkets kultur: Vad är det för något egentligen? Amatörkultur? Eller kulturella uttryck med bredast möjliga acceptans? Är inte begreppet sådant att det kan användas av vem som helst för att försvara vad som helst, vilket ju också visas av att det har varit ett slagträ vid diverse maktkamper inom FiB/K?

    Antiimperialism: Det finns ju två fastlagda betydelser av imperialism – stormaktspolitik respektive rika länders exploatering av fattiga. Vore det inte bättre med en paroll som var lite entydigare?

    Om jag hade varit med när FiB/K bildades, och begrep vad jag begriper nu, hade jag nog föreslagit något i stil med ”En publicistisk plattform för demokratisering av samhället, i Sverige och världen”. Det är inte heller särskilt exakt, men utger sig inte heller för att vara mer exakt än det är. Dvs man vet vad man ansluter sig till, och det är svårt att manipulera.

  3. Knut Lindelöf skriver:

    Tack för dina synpunkter. I det du skriver finns mycket att diskutera. Ska inte gå in på det nu, utan be dig komma till våra möten, så tar vi upp det i ett samtal.

    En sak dock. Stadgans § 2 säger att: Föreningen ger ut tidningen Folket i Bild/Kulturfront. Utgivningen av tidningen skall ske i enlighet med föreningens program.

    Ditt förslag om att vara “En publicistisk plattform” kan faktiskt vara en vettig anpassning till dagens mediala värld. Men när det gäller formuleringen “demokratisering av …” så blir det varken klarare eller vassare.

    Vi är en demokratisk förening där man motionerar till stämman och föreslår stadgeändringar etc. Välkommen till föreningen.

  4. Olof Rydström skriver:

    I FiB träffar man många intressanta människor och en del knäppskallar. Jag vet inte vilken kategori jag själv tillhör.

  5. Jan Wiklund skriver:

    Nej, det här är ingen huvudsak för mig. Man får välja sina engagemang, utifrån var man tror man gör mest nytta.

    Jag inser fuller väl att mitt förslag inte är klarare – men poängen är att det inte heller utger sig för att vara entydigt. Vem som helst fattar att “demokratisering” kan tolkas olika, beroende på vilken politisk uppfattning man har. Det är också möjligt att diskutera, och argumentera för utifrån helt vanliga kunskaper och bakgrunder.

    Men vad betyder “folkets kultur”? vad betyder “anti-imperialism”? De är begrepp som gör intryck av att vara tydliga, och som en hel del folk under FiB/K:s historia har ansett vara glasklara – men tyvärr har klarheten oftast bestått i att de har tittat alltför djupt i den ena eller andra marxistiska grupperingens grundböcker. Vilket har gjort diskussionerna en smula esoteriska. Kanske är det en orsak till att FiB/K inte blev den breda samling den verkade bli i början.

  6. Tommy Sjöberg skriver:

    Håller med Jan W. Så genialiska är inte parollerna. Det är ju bara att se hur lite förankrade dom är i den allmänna debatten. Har alltid varit frågande till “Folkets kultur”, den tillämpas inte ens i tidningen. Läser från och till i Ivar Öhmans bok om Folket i Bilds historia. Dom första decennierna innehöll tidningen texter som “Folket” kunde IDENTIFIERA sig med. Sedan ca:1 år tillbaka har man bytt namnet FOLKET I BILD på förstasidan mot fib, som i och för sig stämmer med innehållet, texter som vänder sig till övriga vänstern.
    Anti-imperialismen dominerar ju i förhållande till dom 2 andra parollerna utrymmesmässigt i tidningen, ändå har den svårt att få fäste hos folkflertalet och hos vänstern. Och i yttrandefrihetsfrågor bör man nog vara professor för att hänga med i alla turer.

  7. Bo Persson, Piteå skriver:

    Jan!
    Visst finns det ett problem med att ordet ”antiimperialism” har de två skilda användningar du är inne på. Dels den gängse beskrivande: mot stormaktspolitik och för statssuveränitet. Dels den gängse ideologiska: anti-kapitalism.

    Men är inte det ett problem vi får leva med? Och det i synnerhet i enhetsfronter av olika slag. Där vi inte är intresserade av vilka skäl som medlemmarna har för de ställningstaganden det handlar om.

    Och här tycker jag att FiB har haft en klar linje. Eller har du hittat någon ideologisk minsta gemensam nämnare i de antiimperialistiska ställningstaganden vi gjort. Vietnam på 70-talet, Afghanistan på 80-talet. Afghanistan igen det senaste decenniet. Irak under samma tid. Libyen igår. Syrien idag.

    Men visst är det svårt att alltid avhålla sig från att vädja till en ena eller andra ideologiska frändskapen. Det finns det nog många exempel på i det senaste halvseklets svenska antiimperialistiska rörelse. Just nu t.ex. irriterar det mig en smula att Syriensolidaritet så ofta talar om att Syrien är en sekulär stat.

  8. Bo Persson, Piteå skriver:

    Tommy!
    Jag är inte alls förvånad över att den antiimperialistiska kampen har så ”svårt att få fäste”, som du formulerar det. Motsatsen skulle vara mer förvånande. Att Vietnamrörelsen blev så stor beror ju på att de flesta i den drevs av ideologiska skäl. Inte av antiimperialistiska. Och beviset på det är att så få i den såg några paralleller mellan USA i Vietnam på 60-och 70-talen och Sovjet i Afghanistan på 80-talet. Den vite mannens hybris super vi i våra länder fortfarande in med modersmjölken.

  9. Evert Larsson skriver:

    Angående parollen om yttrande- och tryckfrihet:
    I augusti hölls fredssamtal i Degerfors, eftersom jag bor i närheten anmälde jag mig. I e-post blev jag nu informerad om att jag var välkommen att ställa ut ett bokbord. Eftersom jag gjort mig till ombud för två volymer dels, Bill Stills video “The secret of OZ” (finns på nätet) och dels Ellen Browns bok “Bankerna och skuldnätet” tyckte jag att ett bokbord kunde var en bra ide.

    Jag anmälde intresse för ett bokbord, men blev nekad plats med motiveringen att endast litteratur som behandlade “krig och fred” var aktuella. Eftersom jag känner till vad som brukar finnas på dessa bokbord förstod jag att det bara var ett svepskäl och replikerade att de skulle komma bli ett väldigt censurerande av bokborden om denna regel skulle följas. Mina invändningar saknade naturligtvis relevans för den “politiske sekreterare” som handlade mitt ärende.

    Väl på konferensen bekräftades mina aningar, här fanns en uppsjö av alster som brukar förekomma på fib:s arrangemang. Var detta brott mot yttrandefrihet ett misstag? Upprepade försök att rätta till skändligheten nonchalerades. Själv tror jag att det inte är ett olycksfall i arbetet, utan ett uttryck för fib:s ideologiska blindhet och oförmåga att knyta an till nya idéer som entrar den politiska scenen.

    På samma sätt bemöttes de ungdomar som 2009 gick ut på gator och torg för att diskutera och informera om 911. Som alla andra “vuxna medelklassare” har fib behandlat dessa som konspirationsteoretiker. Denna “sanningsrörelse” var av samma “skrot och korn” som min ungdoms FNL-rörelse, d v s med ögon som såg att den tidens kejsare faktiskt var naken.

    Men tror man att alla tiders sanning står att läsa i böcker av Marx och Lenin då kan det knappast bli på annat sätt. Eller vad var det som gjorde att resterna av 68-rörelsen då inte förstod att känna lukten (Elmer Diktonius) av vän och fiende? Det är bara ni inom rörelsen som kan svara på dessa frågor, och som så innerligt behöver ett svar.

  10. Dennis Zackrisson skriver:

    Gott Nytt År på er, alla debattörer här på bloggen.

    Den här diskussionen, med intressanta och viktiga frågor från Jan Wiklund (sekunderad av Tommy Sjöberg) och Evert Larsson, kan bli väldigt stor och spretig. Vissa svar ges av Bo Persson och Olof Rydström, men det återstår givetvis en hel del att betänka och förklara.

    Om “Folkets kultur” är fibbare för det mesta oense, men på ett mer grundläggande plan kan vi enas. Då gäller det i korthet en inställning “vi härnere mot dom däruppe”.

    Och givetvis att allt är möjligt att diskutera.

    Så även våra paroller, men det mest fantastiska med dem är ju att de fortfarande fungerar! Vår erfarenhet under 40 år lär oss undvika alltför stor “entydighet”, utan i stället värna det flexibla i nuvarande paroller. Läget i världen och Sverige ändras ju med tiden.

    FiB/K har under åren alltid lyckats undvika sekterism. Det som Evert tar upp låter, att döma av beskrivningen han gör, som sekterism. Det bör då noteras att det inte var Föreningen FiB/K utan lokalavdelningen i Stockholm som var med och organiserade Degerfors-samtalen! Då kan det givetvis smyga sig in sekteristiska tendenser. Men det är svårt att bedöma utifrån de uppgifter du lämnar, Evert.

    När det gäller 911 har Evert säkert rätt!

  11. Bo Persson, Piteå skriver:

    Evert!
    Jag har alltid uppfattat FiB:s yttrandefrihetsproll som ett försvar för min rätt att säga och skriva i stort sett vad jag vill utan att statsmakterna lägger sig i det.

    Om det är rätt uppfattat så är ju det du skriver helt irrelevant. Men jag har kanske missuppfatta parollen i fråga?

  12. Tommy Sjöberg skriver:

    När jag säger att FOLKET I BILDS paroller inte är så geniala gör jag utifrån ett underifrånperspektiv. Målet måste väl vara att dom skall engagera nya medborgare för arbetet ute i vardagen. Vid upprepade tillfällen har jag bett aktiva “fibbare” förklara parollerna men fått mycket svårtydda förklaringar. Dom älskas av människor som tycker om akademiska resonemang. Var är det största kollektivet – LO:s medlemmar – i diskussionen, gräsrötterna?
    Uppbygget av en Fredsrörelse är egendomlig. Var det en enda person av dom ca. 80 som besökte Degerfors som inte redan var med i liknande rörelser? I ett avseende vill jag betrakta FiB/K som en sekt. Den har en bedövande majoritet av medelklassare bland dom aktiva. Det utgör ett problem för att nå ut till samhällets största kollektiv, arbetarklassen. Alla besökare av denna blogg bör studera vad som gick fel med “vänstern” under Weimarrepubliken, splittringen
    bl a. Går det att bygga ett jämlikt samhälle med en hunsad och marginaliserad arbetarklass? Nej! Folkbildning? Ja!

  13. Dennis Zackrisson skriver:

    Jaja, till Tommy Sjöbergs senaste inlägg är det ju bara att ställa frågan om klass. Vad är en samhällsklass? Nu är ju den frågan mindre relevant för FiB/K, som inte är och aldrig har varit någon klassorganisation. Men tala om klassfrågor kan vi naturligtvis göra. Och skriva om i tidningens båda upplagor.

    Som fibbare förhåller jag mig dessutom skeptisk till ett begrepp som “genialt”. Och du borde nog fundera lite mer på det du skriver om “sekt”, Tommy! Ibland räcker det ju med en enda person för att uppträda sekteristiskt!

  14. Bo Persson, Piteå skriver:

    Tommy!
    Jag tycker du kritiserar FiB för något vi inte gör anspråk på att vara. Vår motsättning är inte den mellan arbete (=lönarbete) och kapital, utan den mellan folket och herrarna. Eller som Dennis formulerade det “vi härnere” och “dom däruppe”. Om du inte tycker att det är någonting att satsa på, så är det ju helt OK. Men att kritisera oss för att vi är dåliga antikapitalister är att missa poängen. Vilket inte är detsamma som att säga att antikapitalister inte är välkomna i FiB. Utan bara att vi inte har någon antikapitalistisk paroll.

  15. Evert Larsson skriver:

    Tommy!
    Äntligen en reflektion, ett tankeutbyte. Jag kanske var den ende och mig hade de väl helst spottat ut. Och visst är detta ett sektmärke och jag tror den bottnar i dogmatiska ideologier.

    Detta med medelklass: Jag gillar inte begreppet – egentligen har jag alltid avskytt det – det har ju faktiskt format politiken de senaste 30 åren, iden om medelklass har cementerat en politik. Folk går ju på allvar och tror att de är medelklass, men vad är det för något? Det har varit ett ytterst effektivt sätt för den härskande eliten att skaffa politiska hävstänger bland folket. Det är finanskapitalet mot folket, det är 99% mot resten. Vi måste tillägna oss ett seende som är politiskt generöst. Från början och från grunden omfamnande och därmed uteslutande all sekterism.

    I det läge vi nu befinner oss är det bristen på politik som är det helt avgörande. Det är inte kroppsarbetet eller det sociala arbetet utan det intellektuella arbetet som svikit oss. Och här finns ju de grupper som själv kallar sig medelklass, intellektuella yrken helt enkelt.

    Du och jag hänger väl på den här bloggen just av detta skäl. Knut har ju visat i skolpolitiska frågor att det finns sådan kapacitet. Och här pågår trots allt en diskussion? ibland.

    Vi behöver uppslag, nya infallsvinklar. Weimarrepubliken bra! Har du någon vettig referens? Själv har jag intresserat mig för vad som hände i USA under det sena 1800-talet. Den populistiska rörelsen av småbrukare-arbetarrörelse och deras kamp mot finansoligarkin. Tror vi måste hitta folkliga rörelser innan de förstelnades i ett dogmatiskt marxistiskt tankemönster. För idag vet vi att deras lösningar har lett oss in i en återvändsgränd.

    Har du kollat Videon “The Secret of Oz”. Vore väldigt roligt att höra dina funderingar om dess innehåll.

    Efter att ha läst igenom kommentarerna här har jag nu beställt Lasse Ws bok. 13 kan kanske bli ett lyckotal.

  16. Bo Persson, Piteå skriver:

    Har vi inte kommit en bra bit från ämnet nu, Evert, FiB/K:s paroller?

  17. Tommy Sjöberg skriver:

    Dennis!
    Jag kämpar i mina kommentarer för att komma ner på marknivå konkretare, gräsrotsnivå, men man hamnar lika förbannat i filosofiska resonemang. Rekommenderar läsning av fridstöraren Thomas Bernhards bok “Källaren”.

    Om man inte tillhör arbetarklassen, LO-kollektivet eller överklassen då kallar jag dom medelklass t.ex Knut Lindelöf.

    Problemet med FOLKET I BILD är att majoriteten av LO-kollektivet mig veterligen inte finns med varken som individer eller i text i förhållande till sin storlek. Enligt mig är FiB/K en klassorganisation, medelklassvänstern. Genialt är hämtat från Jan W:s kommentar. Sekt i betydelsen hur liten gruppen medelklassvänstern är i förhållande till FOLKET.

    Bo P!
    I “Folket” bör det finnas individer från arbetarklassen i styrelser, texter, kontaktombud m.m. Jag äger vartenda ex. av FOLKET I BILD, undantaget dom första provexemplaren och varit medlem, men ej gillat det praktiska arbetets inriktning. Har jag skrivit om kampen mellan arbete och kapital?

    Evert!
    “Och visst är detta ett sektmärke” Vilket? Har du läst Bengt Carlssons bok om medelklassen? “Det trygga äventyret”. Bland de 99% folket finns det ju en massa människor som lierar sig med finanskapitalet. Tillhör man folket ändå? Weimarrepubliken tog jag upp som varnande exempel hur det kan gå med en splittrad “vänster” som mest höll på med kulturfrågor och Hitler inriktade sig på “plånboksfrågorna”. Kurt Tucholsky är en bra referens.

  18. Dennis Zackrisson skriver:

    Kämpa på du, Tommy. Men så länge du inte behandlar en fråga med konkreta exempel har du ingen möjlighet att komma “ner på marknivå”. Vad du “kallar” saker och ting och vilken “betydelse” du lägger i olika ord är ju inte av så stort intresse utan exempel från verkligheten.

    Det enda begrepp du försöker analysera (och inte bara upplysa oss om vad du tycker om det) är “sekt”. Då tar du till ett vulgärgrepp, vanligt bland olika debattörer.

    Först definierar du FiB/K som en “klassorganisation” för något du kallar “medelklassvänstern” (obegripligheter, i vart fall för mig). Sedan jämför du storleken på denna odefinierade grupp med storleken på en annan grupp, som du inte heller definierar, nämligen “folket”. Utifrån denna kvantifierade analys bedömer du att FiB/K är en sekt!

    Och då glömmer du att sekterism är en politisk fråga och inte en fråga som rör storleken. Kvalitet alltså, inte kvantitet!

  19. Bo Persson, Piteå skriver:

    Du håller inte isär sak och person Tommy. Hur bestämmer man sig för om en sak är bra eller dålig, värd att kämpa för eller mot? Ja, inte genom den ena eller andra sociologiska undersökningen i alla fall.

    Utom du då. Och väl också en och annan superpopulist som är på jakt efter något att göra politisk karriär på.

  20. Evert Larsson skriver:

    Bo!
    Visst, det är ingen strikt programdiskussion, men den kan kanske ändå ge något, även om det verkar ganska slirigt just nu. Sektdiskussion hoppas jag kan börja handla om hårda politiska frågor.

    Tommy!
    Vänstern sysslade med inbördes strider och kulturfrågor medan Hitler inriktade sig på ”plånboksfrågorna” skriver du. Visst, men vad har vi att lära av dessa “plånboksfrågor”. Från 33 till 39 reste sig Tyskland ur ekonomisk ruin till en ekonomisk och militär styrka att utmana övriga Europa. Jag är övertygad om att även vi har saker att lära här.

    Lärdomarna är tror jag att det finns andra sätt att återta kontrollen över ekonomin i den typ av samhälle vi lever i, än att göra revolution.

    Det är Marx som satt normen för hur arbetarklassen skall ta itu med kapitalet trots att den strategin misslyckats. Det gäller nu att frigöra oss från detta tankemönster. Tyskland under ovan nämnda period ger en viktig stödjepunkt, Tyskland gjorde sig oberoende av finanskapitalet i återuppbygget av ekonomin. De gjorde det som Lincoln gjorde med sina greenbacks när de amerikanska bankerna krävde 30% ränta för att ge kredit till finansieringen av inbördeskriget på 1860-talet. The secret of Oz
    https://www.youtube.com/watch?v=swkq2E8mswI
    är en prisbelönt dokumentär som handlar om hur en nation gör sig oberoende av finanskapitalet.

    Dagens ekonomiska kräftgång har sin grund i en skuldmättnadskris där både privatpersoner, företag och stater sitter fast. På andra sidan av detta system driver enorma mängder av spekulativt kapital i sin jakt på sitt rov. Marx mervärdesteorier är värdelös för att förstå hur just finanskapitalet idag har gjort sig till världens herrar. Svaret är att de har kontrollen över det monetära systemet. Det är detta som gör att det är just finanskapitalet som är fienden. Det handlar inte om att de i största allmänhet är rikast och fulast.

  21. Evert Larsson skriver:

    Tommy!
    Kurt Tucholsky, det väcker många minnen av sent 80-tal. Tyskland vårt Tyskland såldes på rea -87. Den var en stor bok för mig då och jag rekommenderade den varmt till alla. Tror till och med jag köpte extraex för att ge bort. När jag flyttat till Göteborg på 90-talet uppsökte jag hans hus – det då blå med sin vackra stenmur – i Hindås. Jag får nog leta fram den för att pröva den i vår tid.

    Jag tror att detta ältande om klass beror på att vi inte har någon tydlig fiende. Vi söker en fiende och hittar bara skillnader inom folket som får bli ett istället för. Och i sitt antal är finansogligarkerna näst intill osynliga och eftersom de heller inte definieras som ekonomiskt intresse finns inte ens en abstraktion av vår fiende. Gör vi inte vår fiende tydlig är vi förlorade, vi kommer att slita ögonen ur varandras skallar.

    Vad sa Gorbatjov till USA:s president efter demonteringen av Sovjet? (Fri tolkning): “Jag har gjort er en stor otjänst, jag har tagit från er er fiende.”

  22. Olof Öberg skriver:

    Beträffande FiB/K:s paroller, så är det värt att notera något som lyser med sin frånvaro – ingenstans står det att föreningen ska vara “socialistisk” eller på något vis verka för “socialism”. Såvitt jag förstår var detta helt medvetet, ett försök att göra FiB/K till en bred rörelse, där alla som ställde upp på de tre parollerna skulle kunna känna sig hemma oavsett tillhörighet på höger-vänster-skalan – en partipolitiskt obunden folkrörelse. En i mina ögon utmärkt tanke, och det är tråkigt att föreningen och tidningen ganska snabbt kom att bli en angelägenhet mestadels för delar av Bortre Vänstern. Det känns ändå som att det inte var helt självklart att det skulle bli så under de första åren.

  23. Knut Lindelöf skriver:

    Olof!
    Du har fullkomligt rätt. Mycket enkelt uttrycker du en av de allra viktigaste komponenterna i vår plattform. Vi är inte en bland andra sorters “socialistiska” organisationer. Vi vill samla alla som stöder de tre parollerna. Fortfarande kämpar den gamle CUF-ordförande Rune Lanestrand tillsammans med oss. Många gånger har jag skrivit att vi försvarar den “borgerliga” demokratin och den “borgerliga” kulturen – som redan på det historielösa 70-talet blev allt mer åsidosatt. Mina (våra) värsta belackare under IB-affären var “marxist-stencilisterna” som beskyllde oss för spridande av borgerliga illusioner när vi krävde en parlamentarisk fempartikommission för att utreda IB-affären. Vi är vänster (folket) i meningen “folket mot herrarna”. Försök att få andra att förstå detta mycket lovande drag i vår plattform har varit svårt.

  24. Bo Persson, Piteå skriver:

    Jag har sagt att Tommy S inte håller isär sak och person. Nu tycker jag att Olof Ö också slirar här.

    Alltså: Det gäller att hålla isär VEM som driver en fråga och VAD det är för en fråga som drivs. Om det nu var Bortre Vänstern (”maoisterna”) som drev Vietnamrörelsen t.ex. så gör ju inte detta ”USA ut ur Vietnam”-parollem till en fråga bara för Bortre Vänstern. Och om det nu är ”medelklassvänstern” som driver yttrandefrihetsfrågan så gör ju inte detta den frågan till en fråga enbart för denna ”vänster”.

    Om man inte gillar stortmaktsarrogans och om man gillar yttrande- och tryckfrihet skall man väl vara djävligt glad att åtminstone någon/några driver de frågorna. Och inte bara ägna sig åt att klistra etiketter på dessa människor.

  25. Knut Lindelöf skriver:

    Bo!
    Men så har det tyvärr inte fungerat. Stämpeln på FiB har sedan IB-affären varit att vi är maoistisk avgrundsvänster. När den bokstavsdiagnostiserande “vänstern” (VPK m fl) efter IB-affären vände oss ryggen, gjorde de gemensam sak med S och därmed fackföreningsrörelsen och en stor del av folket – p g a denna stämpel.

  26. DZ skriver:

    Som en liten pendang till Knuts kommentar ovan till Olof vill jag säga att jag själv räknar mig till “vänstern” enbart i franska revolutionens mening! Jag uppfattar att FiB/K också står på just den grunden.

    Det är dock många som, med varierande framgång, försökt att ställa FiB/K på en mer socialistisk plattform. En hel del av de listigaste bland dessa har även lyckats komma in i redaktionskommittéer och styrelser, men det har då krävts att de tonat ner sina kollektivistiska ambitioner till närmast obefintlighet. Det är ett av de många exempel som visar att våra paroller fungerar!

  27. Evert Larsson skriver:

    Tommy!
    Jag citerar från din kommentar ovan: “Uppbygget av en Fredsrörelse är egendomlig. Var det en enda person av dom ca. 80 som besökte Degerfors som inte redan var med i liknande rörelser?”
    Jag anmälde mig till fredssamtalen i Degerfors därför att jag inte kunde tänka ut någon annan organisation som var mer lämplig att genomföra den. FiB har varit ryggraden i motståndet mot Sveriges krig i Afghansitan, den helt avgörande fredsfrågan.

    Vad gäller deltagarnas bakgrund var det tillräckligt många personligheter i motståndet mot kriget som aktivt deltog för att ge blod och färg åt en levande enhetsfront. Vad gäller klassbakgrund var även “proletariatet” närvarande vilket tydligt deklarerades från talarstolen.

    Vad som däremot var slående var den stora majoriteten av män i årsklasserna 45-55, vilket skriker ut att 68-orna i BiB misslyckats med föryngringen. Beror då detta på att FiB missat inriktningen på arbetarklassen? Skulle saken blivit bättre med vad som kan läsas på en del “socialistiska” hemsidor där det gymnastiseras i teorier om trasproletariat och småborgerlighet. Denna klassism är nästan lika skadlig som rasism vad gäller att så splittring. Ta dagens egenföretagare (småborgare) hårt pressade av beskattningen av arbete har de blivit ett viktigt byte för SD:arnas demagogi.

    Att fredssamtalen i Degerfors såg ut som de gjorde beror av en kulturell och ideoloigisk självgodhet gränsande till hybris. Den drabbade inte bara ungdomarna i sanningsrörelsen 2009, utan även 70-talets punkare som inte spelade folkets musik.

    Vilka är då de ideologiska källorna till denna min påstådda självgodhet?

  28. Janne Bjernfeldt skriver:

    Till att börja med vill jag gratulera FiB/K till att ha passerat 40-års-åldern. Jag blev som 17-åring medveten om FiB 1975 och sedan dess har jag varit sympatisör, prenumerant, medlem och aktivist i olika grad. Parollerna har varit mycket bra och har fungerat som beskyddande av folkhemmet. Förutom den blytunga insatsen i IB-affären har FiB/K gjort stor nytta i det antiimperialistiska arbetet – mest i “Sovjet ut ur Afghanistan”. I yttrandefrihetsfrågor har fibbare gjort ett stort arbete i det tysta. Vad gäller “folkets kultur” har det i ärlighetens namn famlats i blindo. Gott så!

    Nu lever vi i en annan tid. Folkhemmet finns inte längre. Klassamarbete i FiB-frågor är inte längre realistiskt. Om inte FiB/K utvecklar sina paroller kommer man att självmarginaliseras. Idag är arbetarklassen/underklassen så nedtrampad att s k plånboksfrågor är klart överordnade FiB:s paroller. Sverigedemokraternas framgångar bevisar detta med övertydlighet.

    Förutom att FiB/k:s paroller inte täcker dagens viktigaste frågor så har föreningen inte hängt med i tiden beträffande yttrandefriheten på internet. Vilka om inte FiB, borde ha stått längst fram och försvarat Pirate Bay, Assange m fl!? Nu är det istället Piratpartiet som försvarar yttrandefriheten vilket de gör med den äran.

    Dennis skrev ”vi härnere mot dom däruppe”. Om FiB/K skall spela någon egentlig roll framöver måste man ta fasta på denna “paroll”. Klasskamp alltså! Vad man sedan kallar den spelar mindre roll men det är mellan (ut)fattiga och orimligt rika som striden står.

  29. Bo Persson, Piteå skriver:

    Knut!
    Nu menade jag väl i första hand att vi som gillar FiB:s paroller inte skall falla för denna typ av demagogi. Att våra “fiender” i det politiska etablissemanget kör med den är självklart. Ja, den som inte vill lära sig den kan väl knappast räkna med att göra någon politisk karriär alls i dagens Sverige.

    Det är alltså en ganska liten grupp människor jag tänker på. Herrarna i din typologi kanske? Inget att vara så rädd för med andra ord.

  30. Olof Öberg skriver:

    Hej Bo!
    Det var stora växlar att dra på det lilla jag skrev. “Bortre Vänstern” var inte menat som en etikett, definitivt inte synonymt med “maoisterna”, bara en benämning jag uppfann i farten i brist på bättre – för att beteckna vänstern bortom SAP. Dvs folk från VPK/V, KFML/SKP och så vidare. Även icke partibunden vänster i franska revolutionens mening, för övrigt. Jag skulle nog räkna mig själv som tillhörande “Bortre Vänstern”, om man vill etikettera. Och jag förringar inte vad FiB/K har uträttat genom åren.

    Men man kan hur som helst konstatera att ambitionerna var betydligt högre än att bli en seglivad liten vänstertidskrift med tillhörande förening. Kanske finns de ambitionerna, eller i alla fall förhoppningarna, kvar hos en del Fibbare. Så var det nog för min pappa, som engagerade sig mycket i föreningen under sina sista år. Själv tror jag det blir svårt. Definitivt om man skulle välkomna potentiella aktivister med att snabbast möjligt tala om för dem på vilka punkter deras förmenta åsikter “slirar” och vad de har fel i, snarare än vad man är överens om och kan bygga vidare på.

    Att du tycker att mitt beklagande över att FiB/K inte lyckades bli den stora folkrörelse som man hade ambitionerna att bli är att “slira” kan jag nog inte göra så mycket åt. Om du tror att detta mitt beklagande, och konstaterande att föreningen blev en angelägenhet för Fibbare snarare än Folk, innebär ett avståndstagande från FiB/Ks verksamhet genom åren… så kan jag alltså bestämt dementera.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.