Det cirkulerar på nätet och i våra stora medier en minst sagt ruskig historia om den ryska journalisten Viktoria Rosjtjyna. Nu senast skrev Björn Wiman i sin söndagskrönika i DN om fallet som ett led i den fortsatta demoniseringen av diktatorerna Erdogan, Trump och Putin.
Historien är (enligt Wikipedia) följande:
”Den 26 juli 2023 korsade Rosjtjyna gränsen till Ryssland från Litauen. Därifrån tog hon sig på okänt sätt till den ockuperade delen av Zaporizjzja oblast, där hon den 3 augusti tillfångatogs i Enerhodar, på Dneprs västra bank. Hon fördes längre söderut till Melitopol, där hon skall ha varit fängslad fram till december 2023, då hon flyttades till ryska Taganrog. Den 13 september 2024 skulle hon ha ingått i en fångutväxling, men hon kom av okänd anledning inte med. En av hennes medfångar i Taganrog, som deltog i utväxlingen, var den senaste kända människa att den 8 september se henne vid liv. Den 10 oktober bekräftades hennes död, och enligt ryska myndigheter avled hon den 19 september. Rosjtjynas kvarlevor fördes i februari 2025 till Ukraina i samband med en utväxling. Kroppen bar enligt ukrainska åklagare spår av tortyr i form av blödningar, ett brutet revben, nackskador och möjliga brännmärken från elstötar på fötterna. En obduktion hade genomförts och dessutom saknades hjärnan, ögonen och struphuvudet.”
Historien är så ruggig att man helst inte vill röra i den. Men efter en stunds funderande tänkte jag ändå tanken: Kan det verkligen vara sant? Och om det är sant, kanske finns det omständigheter som kan förklara lite mer om denna tragiska historia. Finns ingen annan version? Har inte ryska myndigheter eller någon annan uttalat sig om fallet?
Jag har googlat runt lite på namnet, men förstås inte gjort några djupare efterforskningar. Jag har inte funnit något annat än det som man kan läsa i Wikipedia. Kan någon bidra med något och eventuellt fördjupa bilden, eller ska jag tvingas svälja historien som en sanning?
Knut L!
Varför skulle ”man” inte vilja ”röra i historien”? Varför vore det bättre om uppgifterna från ukrainska rättsvårdande och rättsmedicinska myndigheter icke vore sanna?
Jan Arvid G!
Det ante mig att du skulle fastna på denna krok, utan ett egentligen ha något att säga. Mitt enkla svar på din snirkliga fråga är: … för att situationen i världen då skulle te sig lite mindre galen.
Knut L!
Det var inget svar! På vilket sätt skulle världen te sig mindre galen om uppgifterna från ukrainska rättsvårdande och rättsmedicinska myndigheter icke vore sanna? Vilken version av hennes död skulle göra, att världen tedde sig mindre galen? Du kan inte klandra en läsare, som undrar vad du menar med en text som inbjuder till de frågorna.
Enligt the Guardians artikel i ämnet är det uppenbart att hon dog av självsvält. Ryska fångvaktare och medfångar försökte få henne att äta…
”The head of the prison asked her cellmates what she liked to eat, and separate meals were cooked for her. Witnesses say she was offered bananas and sweets.”
”She stopped eating. ’We would talk to her but she was lost in her head, eyes terrified,’ recalled the first witness, her cellmate. Roshchyna would lie ’curled up foetal on the floor’ behind a curtain that screened the toilet, out of sight of the guards.”
Hon svälte alltså sig själv till döds, trots sjukhusvård (enligt The Guardian).
”She spent several weeks at a hospital in Taganrog where, according to witnesses, she was watched over by six masked guards armed with machine guns.”
Hon hade tydligen svält sig även tidigare i livet. (Anorexi är ofta ett dödligt mentalt tillstånd.)
”On her return home, (år 2022 efter att ha infångats av ryssarna i Berdiansk) colleagues urged her to rest and seek therapy. Her state of mind was fragile and she was very thin, they recalled.”
Vi vet att det gick flera veckor från det de ukrainska kropparna överlämnades, till dess man lät media få veta det här. Men om man nu fick sig överlämnad en kropp med alla de skador som påståtts, varför inte låta media omedelbart veta? Grymheten som skadorna indikerade var ju inte mindre grymma oavsett vem som hade varit utsatt?
”It would be weeks before officials could confirm what the Guardian and its reporting partners are publishing today.”
Att man först – skulle petat ut ögon och hjärna, vilket utgör ett spektakulärt sätt att visa på det egna barbariet och dessutom ge alla i hela världen möjligheten att fördöma Ryssland för denna bestialitet – och därefter lämnat över kroppen till Ukraina, istället för att låta den ”försvinna” skulle ju vara lika självdestruktivt som att spränga sin egen gasledning. Eller lika självdestruktivt som att beskjuta det kärnkraftverk som man just erövrat.
Tror man att Ryssland sprängde sin egen gasledning och tror man att ryssarna besköt det kärnkraftverk de just erövrat (Zaporizjzja), där ett eventuellt utsläpp av radioaktivitet i första hand skulle kontaminerat den ryska sidan, givet de dominerande västliga vindarna, så kan man naturligtvis tro på detta också.
Tror man däremot inte på ovanstående finns det väl all anledning att även betvivla att Ryssland skulle överlämna ett lik, i ett sådant tillstånd att det på ett spektakulärt sätt skulle ge vatten på alla de kvarnar som mal på om Rysslands omänsklighet, grymhet och barbari.
(Alla citat ovan är hämtade från den artikel i the Guardian som jag länkar till.)
Jan Arvid G!
Det lämnar jag åt dig och läsarna att lista ut. Den som inte förstår vad jag menar får vandra vidare med sina eventuella grubblerier om detta. En del saker låter sig helt enkelt inte förklaras utan att mista sin egentliga innebörd. Nu kan du svara på detta och fråga vad jag menar med det också, men det blir nog inget svar på det heller.
Ulf R C!
Dödlig anorexi är ett speciellt mentalt tillstånd. Dödlig anorexi är en annan sak än att vara mager och sliten, och skilt från andra mentala problem. Hur kan du sätta den diagnosen på en person på grundval av en tidningsartikel? På vad grundar du utsagan ”Hon hade tydligen svält sig även tidigare i livet”?
Under rubriken ”Refusing food” i the Guardians artikel är hennes tillstånd mer utförligt beskrivet. Det är den beskrivningen jag bygger resonemanget på.
Ulf R C!
Det var inget svar. Jag hade läst artikeln långsamt två gånger. Jag undrade förstås hur du på kom fram till en diagnos på grundval av artikelns knapphändiga uppgifter.
Poängen med mitt resonemang var inte att sätta en diagnos, utan att peka på att indikationerna i the Guardians artikel – att hon själv svalt sig till döds – är starka.