Hotar ”ett landskap” av våldsfrämjande, rasistiska, kvinnofientliga, högerextrema, islamofobiska demokratifientliga aktörer demokratin underifrån? Eller håller demokratin på att ruttna uppifrån? Alltså, kommer hotet mot demokratin uppifrån eller nerifrån? Den frågan ställer jag mig ofta när jag betraktar min omgivande samtid.
Stollar, brottslingar, uppviglare, och allmänt förvirrade människor finns i alla samhällen. Men de är mer eller mindre synliga och mer eller mindre frekventa i olika tider. Under goda tider är de mindre framträdande och säkerligen färre och dessutom bättre omhändertagna. Men i tider med stora ekonomiska omvälvningar och där den allmänna uppfattningen om rätt och fel (gott och ont) är oklar är det oundvikligt att avvikarna tar sig ton.
Människor har ju förmåga att se motsägelserna i att politiker och medier säger en sak, medan utvecklingen i vardagen pekar åt helt andra håll. I Sverige med yttrande- och organisationsfrihet (demokrati) blir det extra tydligt. Rättigheten att säga sin mening och att informera sig fritt är mycket starkt förankrad. Den sociala dissonansen stiger då makthavarna över huvudet. Det är vad som nu sker.
Vi har en Myndighet för psykologiskt försvar (MPF) inom civilförsvaret under försvarsdepatementet. Denna myndighet tillkom 2022, men är en fortsättning på det så kallade Psykologiska försvaret som fanns under det kalla kriget. De gav bland annat ut broschyren ”Om kriget kommer” till alla svenska hushåll på 60-talet.
Den myndighetens syfte är ”att värna det öppna och demokratiska samhället, den fria åsiktsbildningen samt Sveriges frihet och oberoende.”
Vidare ingår i uppdraget att myndigheten ”ska identifiera, analysera, och kunna lämna stöd i bemötandet av otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen. Det kan handla om desinformation som syftar till att försvaga landets motståndskraft och befolkningens försvarsvilja, eller till att på ett otillbörligt sätt påverka människors uppfattningar, beteenden och beslutsfattande.”
Nå, det inledande stycket är fullt rimligt. Ett land måste skydda sig även i dessa avseenden. Men jag ser en allvarlig hake. Det andra stycket och särskilt sista meningens andra sats ”…eller till att på ett otillbörligt sätt påverka människors uppfattningar, beteenden och beslutsfattande” är gummiformuleringar.
Dessa formuleringar är säkert nya i sammanhanget och därmed väl anpassade till dagens situation med en växande klyfta mellan styrande och styrda, alltså med ökande motsättningar i samhället där partier och folkrörelser tappat greppet om opinionerna.
Det här är ett stort problem för dagens styrande. Hur ska man tackla det här? Och hur ska ”ett otillbörligt sätt (att) påverka människors uppfattningar, beteenden och beslutsfattande” tolkas?
För att utreda och kartlägga fenomenet, har FOI:s avdelning för försvarsanalys nu gjort ett försök, och deras rapport ”Rutten demokrati – Konspirationspropaganda, rasism och våld” släpptes i juni. Alltså, FOI (Försvarets forskningsinstitut) – inte Myndigheten för psykologiskt försvar alltså. Varför inte MPF kan man fråga sig. Jag tolkar det som att problemet nu ses som en ren försvarsfråga (alltså inte en fråga för civilförsvaret) i det pågående kalla propagandakriget. Sverige är ju i det närmaste direkt krigförande och kan således inte tillåta ”destabilsierande” aktiviteter som kan gynna fienden.
Tre kvinnor; Hannah Pollack Sarnecki, Anna Lioufas och Mathilde Jarlsbo står som författare. De har jobbat och letat i samhällets alla vinklar och vrår, men mest på nätet förstås, och funnit vad de beskriver som ett ”landskap” av individer, organisationer, nätverk av stollar, brottslingar och uppviglare. Alltså ”liberaldemokratins” allra värsta fiender.
De radar upp och beskriver enskilda aktivister, nätverk och organisationer som på olika vis – mest via YouTube, bloggar, sociala medier och större webbsatsningar som t ex tidningen Nya Tider – hotar demokratin och landets säkerhet. Det rör sig mest om islamism, nynazism, högerextremism, rasism, antviccinaktiviteter, antifeminism, anti-HBTQI, konspirationsteoretiker och andra udda företeelser, som i rapporten buntas ihop under beteckningen ”reaktionära föreställningar”.
Pro-rysk propaganda
På sidan 75 läser jag att det också förekommer ”pro-rysk propaganda, antivaccinidéer och reaktionära föreställningar om kvinnor och män, samt idéer om att den vita europeiska kristna civilisationen är hotad… Andra vanligt förekommande budskap i nätverkets kanaler knyter an till konspirationsidéerna om World Economic Forum, Great Reset, den djupa staten och New World Order.” Allt åter sammanbuntat i en bukett av invasivt ogräs.
Det är lätt att hålla med om att det finns mycket skräp i omlopp, att många människor tar del av skräpet och att tonen och retoriken är av ett slag som man helst vill slippa få in i sin dator eller integrerat i sitt fotavtryck på nätet – av rena anständighetsskäl.
Ett helt avsnitt ägnas senare åt ”pro-rysk propaganda”. Detta intresserar mig särskilt eftersom jag här på lindelof.nu publicerar mycket material som i de stora medierna uppfattas som ryssvänlighet eller till och med som putinism. Men det ska till utredarnas heder sägas att de faktiskt förstått följande:
”Termen ’pro-rysk’ är egentligen inte helt adekvat, eftersom vad som avses här är propaganda till stöd för den nuvarande ryska regimen. Detta till trots, används termen i rapporten. Att exempelvis vara kritisk till ett svenskt Nato-medlemskap, eller att kritisera USA och Nato, betraktas inte som pro-rysk propaganda i denna rapport.”
Tack för det! Men 50 ord försvinner lätt i en ordmassa på 263 sidor. Men som sagt, jag noterar det ändå med tacksamhet.
Nå, denna självklara distinktion är idag alltså mycket sällsynt. I den krigsstämning som råder i landet blir Nato-motståndare och förhandlingsförespråkare i Ukrainakriget lätt till putinister och landsförrädare. För från ledarsidor och från ministerhåll har vi länge hört att Sveriges säkerhet försvarades bäst i Afghanistan, och idag i Ukraina. Jag råkar ofta ut för dessa anklagelser.
Men så krånglar rapportförfattarna ändå till det. På sidan 212 läser jag: ”En del aktivister ville framställa den konstellation av aktörer som mobiliserat under coronapandemin, som en fredsrörelse och försökte i och med detta locka till sig anhängare ifrån den politiska vänstern. Demonstrationer och torgmöten arrangerades exempelvis av frihets- och sanningsaktivister under parollen ’Nej till Nato’.” Så klumpades allt trots allt ihop i samma soppa igen.
Vad är egentligen sant?
På sidan 54 hittar jag ett annat problematiskt stycke: ”Ukrainas nazister och Azovbataljonen har används flitigt i rysk propaganda som ’bevis’ för att Ukraina styrs av nazister, ett tema som aktörer i denna rapport särskilt tidigt efter att kriget bröt ut, använt sig av i sin propaganda. … Andra propagandabudskap har under senare tid gått ut på att Europa håller på att gå under på grund av elbrist och matbrist.”
Här blandas allt åter huller om buller, som om ukrainska nazister, elbrist och matbrist i Europa vore rena påhitt – eller endast rysk propaganda. Men det är ju sant! – även om det är en plågsam sanning. Ukrainska nazister finns riktigt företrädda på centrala poster i den ukrainska maktapparaten. Matbrist råder i världen för att kriget rasar mitt i Europas kornbod. Och elbrist råder för att den ryska oljan stoppats till Europa. EU:s industriella och ekonomiska stormakt Tyskland är i recession p g a energibrist, skyhöga priser och en icke fungerande sanktionspolitik mot Ryssland. Inflationen grasserar överallt. Europa kanske inte är på väg att gå under den allra närmaste tiden, men läget är mycket allvarligt, mycket allvarligare än vad som framkommer i våra stora medier.
Lite längre ner på sidan 54 läser jag vidare att ”etablerade mediers rapportering av kriget anklagas ofta för att vara medvetet förvrängd till Ukrainas fördel. … Ryssland anses av flera aktivister i landskapet ha rätt att attackera Ukraina, eftersom Ukraina, Nato och väst påstås hota Rysslands existens.”
Det här är inte heller självklart felaktigt. Etablerade mediers rapportering är snedvriden till Ukrainas fördel. Det är sant, men knappast förvånande eftersom vårt land i praktiken befinner sig i krig. Sverige skickar vapen i stora mängder till ett krigförande land, vilket är en helt ny vapenexportpolitik. Alla riksdagspartier vill skicka JAS Gripen till Ukraina t ex. Sverige utbildar soldater och stöder aktivt på alla möjliga sätt.
Sverige har inte undantagstillstånd
Men, vi har faktiskt inte undantagstillstånd i landet, vilket man förstås har i både Ukraina och i viss mån i Ryssland. Det råder dock en massiv press på våra stora medier att hålla sig till USA-världens berättelse om det pågående kriget. Det lilla motstånd som kommer från oss i alternativa och friare mediekanaler är en mycket blygsam rännil. Men eftersom sanningen är komplex och farlig är man mycket rädd även för små avvikande röster, och man förmår inte skilja på stollerier och öppen debatt.
Det finns säkert de som anser att Ryssland hade rätt att anfalla Ukraina. Men de är sällsynta, och det är ingen förbjuden åsikt! Däremot finns det många som tolkar all kritik mot USA-världens kvartssekellånga provokationspolitik mot Ryssland som att kritikerna anser att Ryssland hade rätt att anfalla. Men det är alltså i de allra flesta fall felaktigt.
Att kalla dessa uppgifter för rysk propaganda är vilseledande. De hänger ju intimt samman med Natomotståndet, som ju inte skulle betecknas som pro-rysk propaganda. Men när lögnerna upprepas tillräckligt många gånger börjar vanliga dödliga människor ta dem för sanningar.
FOI-rapporten är i sig ett svaghetstecken, ett symptom på demokratins skörhet. Det är ju den fria debatten man försöker förhindra genom att få myndigheter, medier och allmänhet att inte börja tvivla på att vi hamnat på fel sida i denna världen. Kanske alliansfrihet varit klokare? Kanske Ryssland inte är ett så stort hot som USA:s styrande försöker få oss att tro, alla är inte lika övertygade om det ens i USA. Kanske hade det varit bättre att förhandla om en ny europeisk säkerhetsordning som Ryssland föreslog i december 2021.
Att från myndighetshåll blanda samman fullt legitima uppfattningar om Nato och om Ukrainakriget som desinformation och rysk propaganda med allsköns stollerier är till skada för yttrandefriheten, spär på politiker- överhetsförakt och urgröper därmed respekten för demokratin. FOI-rapporten är i mina ögon ett led i det uppifrån kommande hotet mot demokratin.
“Här blandas allt åter huller om buller…”
Ja, det är så de jobbar de som vill tysta oss som har fel åsikter. I stället för att lägga fram en konkret felaktighet avfyras en bombmatta av luddiga påståenden som blir omöjliga att försvara sig mot. Skulle de istället t ex påstå att World Economic Forum inte har någon makt över FN, EU och svensk politik skulle det vara lätt att bevisa motsatsen.
Sedan kan man fråga om de agerar av anti-demokratisk nit eller av okunskap. Jag misstänker att de bara har etablissemangets medier som sin informationskälla och aldrig bryr sig om att kolla upp de från etablissemangets medier avvikande uppgifter som publiceras i alternativmedia och på bloggar. Då skulle de tvingas inse att etablissemangets medier inte berättar hela sanningen utan ibland framför direkta lögner och snudd på alltid ljuger genom att undanhålla viktiga uppgifter i sina respektive sammanhang.
Anders R Olsson skriver i sin bok Lögn, förbannad lögn och journalistik som utkom 2006 att: ”Värre är dock att journalister förmedlar så många uppgifter som är sanna var för sig, men som likväl ger en missvisande bild av den helhet i vilken uppgifterna hör hemma. Själva berättargreppet känns igen från reklamen, den politiska propagandan och partsinlagor av alla slag.
Man kan, för att välja ett övertydligt exempel, med användande av endast sakligt korrekta uppgifter skildra den sovjetiska kommunismens politik som byggande av sjukhus och daghem, sociala reformer som sjukförsäkring och betald semester samt avskaffande av arbetslösheten.”
Igår kom en ny bok av den av mig respekterade statsvetaren Bo Rothstein. Även han har sina blinda fläckar, helt i enighet med sina akademikerkollegor. Bl a annat antyds att SD-väljare skulle vara motståndare till demokrati. Detta klassförakt – att SD-väljare är demokratimotståndare – återkommer även i Tomas Perssons och Sten Widmalms texter i deras antologi Skör demokrati : Det öppna samhällets motkrafter i svensk offentlig debatt, kultur och forskning. De svenska akademikerna tycks inte kunna inse att det är en brist på demokrati som gör SD starkt. När människor inte får gehör av sina tidigare politiker så söker de sig, så klart, till rörelser/partier där de möter respekt och värdighet och får gehör för sina samhällsproblem.
I boken National Populism av Roger Eatwell (Professor emeritus i politik vid University of Bath) och Matthew Goodwin (Professor i politik vid School of Politics and International Relations vid University of Kent) utgiven 2018 behandlas SD-väljare och andra som stödjer “populistiska” rörelser med respekt. Här vill, och går, man till botten med det som de svenska klassföraktande akademikerna ser som ett problem. De frågar sig vad som är grunden till att de “populistiska“ partierna växer så det knakar. Svaret de ger är: “År 2017 undersökte Ipsos-MORI om människor ansåg att traditionella politiker ’inte bryr sig om människor som jag'”. Antalet som höll med var slående – 45 procent i Sverige, 52 procent i Tyskland, 58 procent i Storbritannien, 67 procent i USA, 71 procent i Polen, 72 procent i Italien och 78 procent i Frankrike. Det globala genomsnittet var 63 procent. Det är alltså inte SD-väljarna som är anti-demokrater det är de som inte anser att SD-väljare ska ha någon politisk representation, av SD eller något annat parti.”
Bo Rothstein nämner också det nya politiska klimatet som benämns GAL-TAN. Han hävdar att de goda står för “frihetligt nytänkande” och de onda för “traditionella auktoriteter”. Men oj då! Har Bo Rothstein haft huvudet under en sten de senaste decennierna, eller har hans hjärna helt slutat att fungera? Det är ju de goda som vill i auktoritär stil tvinga på alla sina värderingar och sin världsbild, medan de onda vill låta människor uttrycka sig fritt, bilda sin egen uppfattning baserad på olika källor och ha sin egen världsbild baserad på egen erfarenhet.
Sverige och västvärlden har verkligen demokratiproblem och problem med desinformation. Men problemet är inte folket, problemet är etablissemangets folkförakt och ovilja att se verkligheten så som den är.
Vad säger en sådan där FOI-rapport om Mulligans pub i Sandviken i helgen eller nattens sprängning av husfasad i Linköping? Är det något som hotar vårt land, enligt författarna? Men det är klart, så länge som pappa Sarneckis Lidingövilla på närmare 30 mille inte hotas är väl en skjutning här och sprängning där inget att notera i en rapport från FOI.
Knut L nämner att Myndigheten för Psykologiskt försvar överlåtit frågan om vår demokrati, vad det gäller informationspåverkam m m, till FOI. I juni skrev jag till Myndigheten för psykologiskt försvar med anledning av att svenska folket fullständigt sidsteppats vad gäller anslutningen till Nato. Mitt brev följer nedan:
Till Myndigheten för psykologiskt försvar.
Hej, det finns ett spörsmål som jag finner oroande men också intressant och därför önskar ett klargörande svar på från Myndigheten för psykologiskt försvar. Det gäller hur den demokratiska processen kortslöts i samband med inlämnandet av ansökan om Nato-medlemskap. Myndigheten för psykologiskt försvar torde knappast vara okunniga hur vårt lands befolkning uteslöts från möjlighet att ta ställning i frågan.
Varken i de allmänna valen 2018 eller 2022 behandlades anslutning till Nato på något sätt. Hos två partier, Socialdemokraterna och Sverigedemokraterna, drev en liten klick i respektive partis ledning igenom en pronatolinje i strid med de egna stadgarna, politiskt program och kongressbeslut. I dagspressen förekom ingen som helst debatt om den största omkastningen av vår utrikespolitik på 170 år.
Hos det numer statsfinansierade SVT och SR förekom inga nyheter om synpunkter liksom tveksamheter och brist på inflytande vad det gäller den plötsliga ansökan. Någon offentlig debatt mellan olika ståndpunkter i frågan lös också med sin frånvaro under hela det senaste valet. Partimedlemmar togs med överraskning, fackföreningar var tysta och studieförbunden höll inga cirklar och föredrag i frågan.
Är det en olycklig slump att debatten om Nato-ansökan kvävdes samtidigt som informationsrättigheten, analyser och allsidiga nyheter uteblev. Eller är det frågan om utländsk påverkan alternativt en dold makt i vårt land som styrt händelseförloppet mot den demokratiska ättestupan.
Läser följande på myndighetens hemsida ”Vi värnar det öppna och demokratiska samhället och den fria åsiktsbildningen genom att identifiera, analysera och bemöta otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen”.
En rejäl och bra hållning. Med utgångspunkt från er ovan beskrivna inställning så önskar jag få svar på följande tre frågor:
1. Anser Myndigheten för psykologiskt försvaret att tystnaden om Nato-ansökan i samband med det senaste valet är en slump och/eller ointressant.
2. Bedömer Myndigheten att utländsk makt påverkat den svenska demokratiska processen i beskriven negativ riktning i samband med Natoansökan och valet.
3. Har Myndigheten för psykologiskt försvaret uppmärksammat någon form av hemlig struktur i Sverige som bakom ryggen på vårt folk och offentligheten organiserat hemlighetsmakeriet och bristen på demokrati i samband Natoansökan och valet 2022.
Ser nyligen i pressen att Myndigheten för psykologiskt försvar även är verksamt i Ukraina vilket borde borga för god allmän yrkeskunskap varav följer möjligheten att lämna klara och uttömmande svar på de tre frågorna. Och därmed undvika ett beteende som politiker.
Med vänlig hälsning
Curt Linderholm
…
Svar från myndigheten några dagar senare:
Hej Curt och tack för dina frågor!
För att vi ska kunna svara på dem behöver vi gå tillbaka till MPF:s uppdrag. Det är som du själv beskriver att ”värna det öppna och demokratiska samhället och den fria åsiktsbildningen genom att identifiera, analysera och bemöta otillbörlig informationspåverkan och annan vilseledande information som riktas mot Sverige eller svenska intressen.”
Den senare delen om hur vi värnar demokrati och fri åsiktsbildning är extra viktig då den ger ramarna för vårt uppdrag. Med ”otillbörlig informationspåverkan” menar vi här specifikt informationspåverkan från främmande makt. Dvs vårt uppdrag innefattar inte att bevaka vad allmänheten eller medborgarna i Sverige gör eller tycker eller hur de påverkar varandra.
Detta gör att vi inte kan svara på din första eller sista fråga, det är helt enkelt inget vi tittar på.
Vad gäller din andra fråga så är det inget vi har sett utifrån den inhämtning vi gör rörande otillbörlig informationspåverkan från främmande makt.
Hoppas att vi lyckades ge dig raka svar på dina frågor.
Med vänliga hälsningar
Registraturen
Myndigheten för psykologiskt försvar
…
Av ovanstående svar drar jag slutsatsen att Myndigheten för psykologiskt försvar endast sysslar med informationspåverkan m m som kommer utrikes ifrån. Och någon sådan har inte myndigheten upptäckt när det gäller kortslutningen av vår demokrati när det gäller anslutningen till Washingtons Nato-organisation. Därmed torde smusslandet och kortslutningen i frågan ha inhemsk upphovsman. Frågan är vilken, kanske MSB, Myndigheten för samhällskydd och beredskap arbetat med den saken.
Knut L frågade på annat ställe vad jag tycker om FOI-rapporten. Den är på 263 sidor, vilket är för långt att läsa, när det är uppenbart, att den är av låg kvalitet.
Har rapporten några skadeverkningar? Ledarartiklar i Svenska Dagbladet och Sydsvenska Dagbladet Snällposten undviker faktiskt att angripa dem som har ”fel” åsikter om Ryssland. I stället tar de tidningarna upp rapportens ord om riktiga extremister, mest till höger.
Ett möjligt skrivfel i KL:s text: ”Varför inte FOI kan man fråga sig” skall väl vara ”Varför FOI kan man fråga sig”, eller ”Varför inte Myndigheten för psykologiskt försvar, kan man fråga sig”.
Leif Str!
Det har jag tyckt länge att så länge skjutningar och sprängningar enbart drabbar invandrare och mindre bemedlade så kommer det inte att sättas in tillräckliga resurser.
Håller med Åsa Linderborg när hon påpekade, i FiB/K att vi är inte längre landet LAGOM utan vi utmärker oss i flera avseenden. Det ser väl inte ut så här i övriga Europa?
I ett samhälle där man bara uppmuntrar medborgarna till lydiga konsumtionsslavar och utanförskapet som pågått i minst 50 år.
Arbetade 1974–75 i ett grannskapsprojekt som fritidsledare i Sylteområdet, Trollhättan för att motverka utanförskap och brist på föreningsliv inför öppnandet av Fritidsgård 1976.