En bekant till oss berättade för några år sedan att han hade flera tusen följare. Jag förstod inte riktigt vad han menade men han var så glad åt sina många följare att jag kände att det var opassande att fråga vad en följare var för något.

”Min sambo har bara 40”, lade han till. Och jag började förstå att det var bra att ha följare och särskilt bra är det om de är många.

Nu vet jag lite mer. Jag vet att det finns människor som har bloggande som yrke och att de kan ha tiotusentals, kanske fler, följare. Och har de många följare tjänar de mycket pengar, för annonsörer vill annonsera där det finns många människor. Säljare gillar följare.

Jag har, som ni märker, fastnat för de följar-ordet. Vad är egentligen en följare?

I ledarskapslitteratur brukar det talas om ledare och följare. En ledare ska leda och behöver därför några som följer – gör som ledaren säger. Det är väl det som är meningen med ledarskap.

Men är bloggarna på nätet också ledare? Jo, så är det nog. Det finns alltså mängder av ledare där ute på nätet – ledare som söker sina följare.

Och då kommer jag osökt att tänka på sagan om råttfångaren från den nordtyska staden Hameln. Ni vet, råttfångaren som med hjälp av sitt flöjtspel drev bort stadens alla råttor. Men han fick inte den betalning som utlovats – och som hämnd tog han upp sin flöjt igen och spelade så att stadens alla barn förtrollades och följde med honom ut ur staden – för att stängas in en grotta. Två små barn klarade sig. Men den ena var blind och den andre stum så det var svårt för de vuxna att förstå vad som hänt.

Jag tänker också på en annan saga med ungefär samma tema, den grekiska sagan om den underbart vackre gudasonen Narcissus. Han var ju så vacker att alla som mötte honom blev förälskade i honom… men Narcissus, han var bara förälskad i sig själv och sin egen spegelbild.

Det kunde därför inte växa några kärleksband mellan honom och hans beundrare. Det blev liksom ingen kontakt. Men det var nära den gången när den lilla skogsnymfen Eko kom förbi källan där Narcissus satt och speglade sig. Det var nära en kontakt den gången. Men tyvärr kunde ju Eko bara upprepa det Narcissus sade – det är ju det som är ekots förbannelse, att inte kunna uttrycka egna meningar – bara upprepa vad andra redan sagt – så det blev inget mellan Narcissus och Eko heller.

Det är väl det som är risken inte bara med ekon utan även med följare – att vi kan luras in i en grotta eller att vi blir blinda eller stumma eller att vi blir sådana som bara följer trådar som andra lagt ut eller upprepar vad andra sagt.

Mellan en narcissist och ett eko blir det som sagt ingen bra relation. En bra relation kan bara leva och gro mellan jämlika och jämställda personer – som båda har möjligheter att ta upp en tråd – följa en tråd – växla tråd – byta tråd – eller helt enkelt strunta i det här med trådar – och göra något helt annat. 


Denna text har sänts som Tankar för dagen i SR P1.

Föregående artikelMöte med Carl-Göran Ekerwald – snart på sitt hundrade
Nästa artikelDe två domedagshoten
Leif Strandberg
Leif Strandberg är pensionerad skolpsykolog, introduktör av den ryske pedagogen Lev Vygotsky, författare och skribent.

3 KOMMENTARER

  1. Nej, det är ingen bra relation men vår tids Narcissusar (?) och Ekon är fullständigt nöjda med relationen ty det är möjligt att göra karriär i båda rollerna, och vad värre är: alla förutom Stor-Narcissus finner att Ekos persona blivit en förutsättning för framgång.

    Tack Leif Str för trevlig läsning och gott råd!

  2. Snyggt resonerat, Leif Str!
    Men redan Platon upptäckte ju att det mänskliga livet utspelade sig i grottor där våra rörelser avtecknade sig som svarta skuggor i det bleka ljuset från ingången. Men i de blindas rike (inget ögonbehov i grottans mörker) är ju den enögde kung, fast man får ju undra om han ser något? Kanske en liten reflex i medmänniskans öga.

  3. Tack för kommentarer.
    Denna min text läste jag in för P1 år 2016. Sedan dess har mycket hänt. De ledare jag talade om har tagit sig en yrkestitel och blivit ”influencers” och är numera en etablerad yrkesgrupp. Det finns en del intressanta särdrag hos dessa ledare. Kvinnliga influencers är till förväxling lika varandra; blonda, mittbena och korkskruvslockar. Är det sagans Guldlock som influerat dem? Alla tjänar bra med kosing och alla har de då och då något de kallar för psykiska trauman; kan vara minnet av nässelfebern under semestern 2019. I veckans lokalblad läser jag om en donna som till och med får göra TV-program om att slippa bli mamma.

    Arma Sverige!

    Det fanns en tid då tjejer och killar följde vad som hände i Mekongdeltat och beundrade de modiga FNL-soldaterna som kunde vara både män och kvinnor. Och Sara Lidman var länken mellan Sverige och Vietnam.

    Det var en influencer det!

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.