Folkmord i 40 år – krig i Irak är väl det normala

Peo Österholm med sin bok om Irakkriget.

Den 22 september 1980 gick irakiska styrkor in Iran. Men de var inte ensamma, de fick efter ett tag assistans av USA.

40 år senare. Den 22 september 2020 har Irak och USA varit i krig oavbrutet i 40 år, ömsom med varandra, ömsom emot. 5–6 olika krig har staplats på varandra, där det mest kända var USA:s invasion 2003. Men irakierna har efter ett krig knappt hunnit hämta andan innan nästa satts igång.

Offren – läggs de tillsammans har mellan fyra och fem miljoner irakier dödats av en befolkning på 25–30 miljoner. Det är fler än under Vietnamkriget. Hur har vi, medier, politiker uppmärksammat detta utdragna irakiska lidande? Nyligen uppmärksammades 25-årsdagen av händelserna i Srebrenica. 8.000 döda. Vad är det för realiteter som gör att vi reagerar, alternativt inte reagerar, inte ens om det handlar om miljoner människoliv?

Kriget Iran–Irak
För att få kontroll över Irak har USA gjort ständiga fotbyten, så många att det ibland kan vara svårt att hänga med, till exempel när USA under slutet av Iran-Irakkriget 1980–88 backade upp båda sidor med vapen. Avsikten med USA:s stöd var inte att Irak skulle vinna kriget utan faktiskt tvärtom, att försvaga Baath-regimen i Bagdad. Henry Kissinger sa, ”USA:s största intresse är, jag hoppas att båda (dvs både Irak och Iran) förlorar.” Många har frågat sig vad kriget Iran–Irak egentligen handlade om. Men USA:s – och även Israels – dolda medverkan mot sina båda dödsfiender avsåg att försvaga båda länderna.

800.000 döda lyder den gängse uppskattningen av antalet offer. Det var bara början.

Kuwaitkriget och sanktioner
Strax därpå, under Iraks invasion av Kuwait, förvandlade USA Irak genast till fiende, enligt många lurad in i Kuwait av amerikansk diplomati för att skaffa sig en förevändning för att sedan slå hårt mot Irak. Med FN-resolutioner och FN-sanktioner i ryggen ansåg sig USA, efter det att Irak drivits ut ur Kuwait med stora förluster i manskap och materiel, fria att börja förstöra Iraks infrastruktur. Bland annat bombades Iraks 20 kraftverk. Då inleddes en period med elbrist, en brist som består än idag, 30 år senare. Enligt FN-tjänstemän uppgick antalet döda irakier under sanktionerna 1991–2003 till 1,5 miljoner. De flesta dog av sjukdomar som förorsakades av brist på mediciner, förorenat vatten, bombningar med utarmat uran med flera massförstörelsevapen. Under sanktionerna försökte USA också – förgäves – få irakierna att störta sin egen regering, så att USA slapp göra det själv. ”Störtar ni er regering så får ni elen tillbaka.” Men irakierna hade fullt sjå med att överleva. Barn dog i hundratusental i brist på mediciner och raserad sjukvård. FN-tjänstemän sa upp sig och sa att detta mera liknade folkmord är FN-insats. Var fanns alla välmenande och hyggliga svenska FN-tillskyndare?

När de amerikanska planerna inte lyckades trots 13 års hårda sanktioner invaderades Irak 2003 och 2004 tog USA-trogna exilpolitiker över makten i Bagdad, efter 24 års envetna försök att till varje pris störta den likaledes envetna nationalistiska regimen i Bagdad. Men USA och den nya regeringen fick snart en växande motståndsrörelse mot sig, som bekämpades med dagliga politiska mord, massavrättningar efter skenrättegångar och koncentrationsläger. 1,5 miljoner irakier dödades. Krigets svenska tillskyndare, Carl Bildt, blev senare utsedd till svensk utrikesminister. Jan Björklund stod i TV och applåderade invasionen och menade att Sverige borde delta. ”Sverige kan inte sitta på läktaren och se på”. Han blev senare utsedd till folkpartiledare och tillträder i dagarna till och med en tjänst som svensk ambassadör.

2011 tog invasionskriget officiellt ”slut”. Men fortsatte. Tre år senare började Islamiska staten sitt uppror och nu slogs faktiskt USA, Iraks återuppståndna regeringsarmé och den irakiska motståndsrörelsen på samma sida mot en rörelse som invasionen 2003 skapat.

IS bildades i Iraks fängelser
IS bildades i det nät av koncentrationsläger som byggdes upp under invasionen för att kunna hålla nere antalet stridande motståndsmän. I lägren hade dock radikaliserade islamister ett stort inflytande på fångarna. Här utbildades i smyg, inte bara i religion utan även i vapenteknik. Här planlades IS uppror.

Antalet döda irakier 2011–2018 uppskattas av den amerikanska organisationen Just Foreign Policy till 900.000.

Enligt FN:s folkmordskonvention från 1948 är en av definitionerna på folkmord att gärningarna ”uppsåtligen påtvingas gruppens levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång”.

Verkligheten borde tala för sig själv när det gäller det i irakiska folkmordet. Men för dem som har svårt att ta till sig att ett (västerländskt) land inte nöjer sig med att förstöra infrastrukturen utan med avsikt tillfogar civilbefolkningen så stor skada och så många döda som möjligt kan flera exempel ges, bland annat följande:

Noga planerat folkmord
I Washington insåg man vilken förödelse ett sönderslaget vattensystem skulle kunna ge. 1995 lyftes hemligstämpeln på ett Pentagondokument författat, Iraq Water Treatment Vulnerabilities, d v s Iraks sårbarheter i vattenbehandling. Där ges en beskrivning av hur sanktioner mot vattenreningskemikalier kan komma att påverka befolkningen, liksom möjligheterna för Irak att klara sig utan dessa kemikalier. Svaret är att det blir oerhört svårt.

I dokumentet heter det att ”…floderna innehåller biologiskt material, föroreningar och rikligt med bakterier. Om vattnet inte renas med klor kan epidemier av sjukdomar som kolera, hepatit och tyfus förekomma …”

Dokumentet säger också hur lång tid det kommer att ta innan sanktionerna slår fullt ut på vattenkvalitén.

Förstörelsen ledde till att förorenat vatten rann ut på gatorna. Avloppet blandades med sopor och andra föroreningar, men också med utarmat uran och napalm. Med andra ord visste man i Washington att en utbombning av vattensystemet skulle leda till massdöd bland civila.

Före krigen hade Irak investerat i och konstruerat ett vatten- och avloppssystem som förmodligen saknade motstycke i tredje världen. 95 procent av invånarna i städerna hade tillgång till renat färskvatten. I Bagdad fanns tre stora reningsverk och flera vattenverk för dricksvatten.

Den svenske vattenexperten Arne Hjorth skrev i en analys, ”Ödeläggelsen av Iraks Vattenförsörjning”: ”Helt klarlagt är att det långsamma mordet på miljoner mänskor planerats.” Det som står i Pentagons dokument visar hur medvetet det genomfördes.

Korruption och ingen återuppbyggnad
När Irak–USA har bekrigat varandra så länge kan man tycka att landet vore värt en återuppbyggnad. Men de miljarder dollar som anslagits – av den amerikanska kongressen, FN samt ur den irakiska oljefonden – har försvunnit i korruption. Irak hade under Baathpartiet varit förskonat från korruption men efter invasionen 2003 skenade den. Irakiska politiker samt amerikanska företag tillskansade sig det mesta. Förre irakiske premiärministern al-Maliki anklagas för att ha försnillat 600 miljarder dollar. Att Kina nu hjälper Irak med att bygga upp den förstörda infrastrukturen till president Trumps stora förtret, visar hur lite man förstod av det land man i decennier försökt få kontroll över.

Hur dog irakierna? Den australiske forskaren Gideon Polyas har gjort beräkningen att av alla miljoner dödades bara 1,6 miljoner i strid. 2,8 miljoner dödades som en följd av striderna (därav 1,9 miljoner barn). Här anförs olika former av massförstörelsevapen som till exempel det cancerframkallande utarmat uran. Brist på mediciner, bombade sjukhus, politiska mord och dödsdomar var andra orsaker.

Det är inte svårt att se en amerikansk tvångsmässig fixering vid Irak, som inte är slut än. Iraks parlament krävde 2018 att USA lämnar Irak, det vill säga parlamentet i det land som förde den nuvarande regimen till makten. Men USA förklarade vintern 2020 att man inte hade någon avsikt att lämna. Tvärtom hotade president Trump Irak med sanktioner om man inte upphörde att ta emot återuppbyggnadshjälp från Kina. Han krävde också krigsskadestånd av Irak. Efter 40 år anser sig landet ha någon sorts självklar rätt att ha soldater i landet, soldater som nu letar nya uppgifter för att hanka sig kvar.

Som orsak till Irakmanin anges ofta Iraks orörda icke ianspråkstagna oljereserver. ”Varför tappar den västerländska världen sina moraliska värderingar till en sådan grad att man sätter olja och gas framför människans värde”, är ett citat från den syriske poeten Adonis. Men en lika plausibel orsak var Iraks, eller snarare det regerande Baath-partiets, välfärdspolitik under 60- och 70-talen med skolor, sjukhus, universitet och infrastruktur. Landet var på väg att bli ledande stat i Mellanöstern. Denna stat lyckades man demolera. Så ur den synpunkten kan man säga att USA uppnådde sitt mål. Resultatet – ett land med politiska mord, elbrist och där korrupta politiker ser till att inte mycket fungerar.

Det storpolitiska spelet kring de irakisk-amerikanska krigen har visserligen rönt viss uppmärksamhet men den död, de umbäranden som irakierna har måst stå ut med har helt skett under radarn. 4-5 miljoner familjetragedier. I 40 år har döden varit vardag.

Sveriges Irakpolitik?
Idag hjälper Sverige Iraks genomkorrupta regering med vapenutbildning. Stefan Löfvén, vad tror Du Olof Palme skulle ha sagt? Finns det anledning att rannsaka Sveriges Irakpolitik?

En helt ny folklig icke-sekteristisk rörelse växer nu fram, som kämpar för demokrati och – framförallt vill de ha bort all utländsk inblandning, även den iranska ut ur landet – är den inte värd vårt stöd? Varför denna tystnad? I stället ger Sverige idag militär hjälp till Bagdadregimen.

Vågar man påstå att det ligger en underliggande rasism i vår brist på ställningstagande? Nej, det vågar man förstås inte. Det är väl bara slentrian? Krig i Irak är väl det normala!


Denna artikel har refuserats av följande medier: Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Aftonbladet, Göteborgs-Posten och Sveriges Radio.

... är läst 641 gånger!

  6 kommentarer for “Folkmord i 40 år – krig i Irak är väl det normala

  1. Ulf Nilsson skriver:

    Utmärkt redogörelse för USA:s förmåga att starta krig och skapa förödelse. Men jag saknar dock något om Iraks = ledningens ansvar för angreppet på Iran 1980 och Kuwait 1990. Det hör ju faktiskt till historien också!

  2. Franz Smidek skriver:

    Tack Peo, makaber historia! Kan vi lita på våra medier?

    Se även: Caitlin Johnstone: Exposing War Crimes Should Always Be Legal. Committing And Hiding Them Should Not

  3. Örjan Wedin skriver:

    Ansvaret för att kriget startade måste ju ligga hos ledningen i Irak. Rädslan för den iranska revolutionen fanns hos många statsledningar. Dessutom fanns ju pengar att tjäna på vapenhandel. Sovjet, Frankrike och Kina ställde upp med leveranser. Ett stort antal länder exporterade också ämnen för framställning av kemiska vapen. USA stödde med underrättelseuppgifter. Dessutom så skulle USA skydda oljefartygen i området, men i praktiken skyddades bara de som transporterade olja från Irak.

  4. Gunnar Thorell skriver:

    Tack! Mycket bra historik. Detta som svenska massmedier först ljugit för att iscensätta, och sen hållt tyst om!

  5. Kjell Martinsson skriver:

    Jo, jo. Och fortfarande ett krig som skall tystas ned.

  6. Dennis Zackrisson skriver:

    Köp Peos bok. Det är den bästa source-book som finns kring IRAK-krigets förspel, genomförande och det utdragna efterspelet under den koloniala imperialismens (sista?) skede. Förfallstendenserna avslöjas helt obarmhärtigt. Är något vi verkligen behöver öda kraft på att bekämpa? Vore det inte bättre att börja resonera kring hur vi bygger upp världen efter imperiets fall? Och mer och mer se på vad som kan komma efter?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.