Efter snart 5 månaders israelisk krigföring i Gaza har situationen utvecklats till regelrätt folkmord på de civila palestinierna i området. Fram till 26 februari har närmare 30.000 palestinier – den stora majoriteten kvinnor och barn – dödats av den israeliska armén, och över 70.000 skadats. Konflikten har, med hittills över 13.000 dödade barn, av FN:s barnfond (UNICEF) beskrivits som den överlägset värsta för barn i modern tid – och Gaza har förvandlats till en ”barnkyrkogård”.
Det här är inget ”krig” mellan två jämbördiga parter, utan mellan en av världens mest effektiva krigsmaskiner och en i huvudsak oskyddad civilbefolkning. I annat fall skulle naturligtvis de israeliska soldaterna ha med sina familjer i fält, och inte mellan sina våldsaktioner skynda hem och gömma sig bland civila inne i israel. Inte heller handlar det om att ”befria” palestinierna från en ”terrorgrupp”. I så fall skulle Israel öppna sina gränser och låta de civila som vill ta skydd inne i israel medan striderna pågår.
FN har förlorat 161 medarbetare i det israeliska bombkriget, och minst 126 journalister har dödats – av alla dödade journalister under 2023 i världen beräknas 75 procent ha dödats i Gaza. 1, 7 miljoner människor, som redan flytt från plats till plats undan israeliska bomber, har nu trängts ihop på ett litet område kring staden Rafah längst ner i södra Gaza. Sjukhus, skolor, moskéer och kyrkor har bombats, svårt sjuka och för tidigt födda lämnats att dö. De sanitära förhållandena är orimliga.
Sedan regeringarna i ett antal västländer, inklusive Sverige, dragit in sina bidrag till den viktigaste förmedlaren av humanitärt bistånd i Gaza – FN:s organ för palestinska flyktingar (UNRWA) – ser vi nu också de första tecknen på en regelrätt svältkatastrof, och spädbarn har börjat avlida till följd av brist på mjölk. I norra Gaza är närmare 70 procent av bebyggelsen raserad – och de som överlever de pågående övergreppen kommer inte att ha någonting att återvända till.
På det ockuperade Västbanken har sedan 7 oktober över 400 palestinier dödats av israeliska soldater och beväpnade ockupanter från Israels illegala så kallade ”bosättningar”. Över 7.000 palestinier har arresterats av den israeliska krigsmakten. Över 4.000 har enligt FN:s observatörsstyrka OCHA fördrivits under alla pogromer sistlidna år.
Israel utreds i nuläget av FN:s Internationella Domstol (ICJ) i Haag för misstänkt folkmord, inte bara det uppenbart pågående i Gaza utan under hela den nu snart 67 år gamla ockupationen av Palestina. Omkring 50 stater och internationella organisationer har framträtt inför domstolen och budskapet är i stort sett enhälligt: det Israel utsätter, och i årtionden utsatt, det palestinska folket för är en regelrätt folkmordspolitik. Varken mer eller mindre.
Vad betyder då ”folkmord”? Enligt artikel II i FN:s ”Folkmordskonvention” 1948 – som Israel i ljuset av ”Förintelsen” var ett av de första länderna att underteckna – betyder folkmord ”envar av följande gärningar förövad i avsikt att helt eller delvis förinta en nationell, etnisk, rasmässigt bestämd eller religiös grupp såsom sådan, nämligen”:
(a) Att döda medlemmar av gruppen
(b) Att tillfoga medlemmar av gruppen svår kroppslig eller själslig skada
(c) Att uppsåtligen påtvinga gruppen levnadsvillkor, som är avsedda att medföra dess fysiska undergång helt eller delvis
(d) Att genomföra åtgärder som är avsedda att förhindra födslar inom gruppen
(e) Att med våld överföra barn från gruppen till en annan grupp
Flera av dessa handlingar stämmer väl in på Israels behandling av palestinierna – både de under ockupation och de som formellt är medborgare i Israel. Det handlar om markstölder, förstörelse av egendom, ödeläggelse av odlingar och vattenkällor, fördrivning av människor, byggande av illegala bostäder för sin egen befolkning på ockuperad mark, apartheidlagar och diskriminering av israeliska palestinier, militärposteringar, murar och stängsel för att hindra normalt liv, arresteringar, fängslanden och mord på de som vågat protestera mot ockupationen. Och som kulmen de nu pågående massmorden och massakrerna på i huvudsak obeväpnade och oskyddade civila i Gaza.
Svenska politiker svassar för Israel
I slutet av augusti 2023 besökte en delegation från de svenska Kristdemokraterna (KD) – tio personer eller hälften av partiets riksdagsgrupp – Israel på inbjudan av organisationen ”Keren Kajemet Sverige”. Organisationen – som på sin hemsida framhåller sin ambition att med trädplantering förbättra miljöarbetet i Israel och inte ”bygger samhällen på Västbanken” eller har något ”samröre med bosättarrörelsen” – är i själva verket en avläggare av den ”Judiska Nationalfonden” (JNF).
JNF är en rörelse ursprungligen grundad 1901 med målet att köpa upp mark i Palestina för judisk bosättning, både i israel och på ockuperat område. En rörelse som äger en del mark i Israel (13%), aldrig hyr ut till icke-judar och som agerat aktivt för att vräka palestinier i bland annat det ockuperade östra Jerusalem.
Sedan hemkomsten av (KD)-delegationen har riksdagsledamoten Mikael Oscarsson i en motion lagt fram ett antal Israelvänliga förslag, där de mest spektakulära är att ”erkänna” Jerusalem som (bara) israels huvudstad och flytta den svenska ambassaden dit – en direkt uppmaning till trots mot bindande FN-resolutioner, där framför allt resolution 478 (1980) uttryckligen uppmanar de stater som etablerat ambassader i Jerusalem att flytta dessa.
Samma uppmaning att trotsa det rådande internationella juridiska regelverket har tidigare framförts från liberalt håll, och av Sverigedemokraterna (SD) – som i januari 2024 sände en delegation ledd av partiordföranden Jimmie Åkesson till Israel för att betyga regimen sitt stöd för folkmordspolitiken och försöka släta över sin egen solkiga historia av antisemitism.
(KD)- och (SD)-delegationernas förehavanden – tillsammans med det faktum att svenska skattepengar använts till den här sortens verksamhet samtidigt som man genom indraget humanitärt bistånd medvetet påskyndat en svältkatastrof i Gaza – innebär att svenska politiker, i den sannolika händelse att ICJ förklarar Israels aktiviteter i Gaza som folkmord, mycket väl kan riskera att bli instämda till domstol på misstanke om medhjälp till folkmord.
Vilka handlingar är då straffbara?
Enligt artikel III i ”Folkmordskonventionen” är följande handlingar straffbara:
(a) Folkmord
(b) Stämpling till folkmord
(c) Omedelbar och offentlig uppmaning att begå folkmord
(d) Försök att begå folkmord
(e) Deltagande i folkmord
Har någon immunitet mot åtal för folkmord? Nej. Ingen är immun mot anklagelsen om folkmord. Enligt konventionen skall förövare av folkmord eller någon av de andra handlingar som nämns i artikel III straffas, oavsett om de är konstitutionella makthavare, offentliga tjänstemän eller individer. Idag är det huvudsakligen den Internationella Brottmålsdomstolen (ICC) i Haag som utreder individers krigsbrott – och den israeliska ledningen har redan av Chile och Mexico anmälts dit för misstänkta brott i Gaza. Dessutom har ICC sedan något år en påbörjad utredning gällande hela ockupationen av Palestina.
Folkmordet i Palestina måste omedelbart avbrytas, vapenvila och humanitära insatser utan dröjsmål sättas i verket och diplomatiska åtgärder vidtas för att snarast upprätta Palestina som självständig stat inom 1967 års gränser – allt enligt FN:s många gånger upprepade beslut. De skyldiga till folkmordet på Palestinas folk måste ställas till svars inför internationell domstol – liksom alla deras medlöpare, inte minst i vårt eget land.
Sionisterna finner tveklöst ett nöje i att plåga, tortera och misshandla det palestinska folk man också bestulit och förnedrat under en mansålder. Vilken ideologi det handlar om vet jag inte, men en sadist lär finna nöje i att plåga sina medmänniskor. Om man tänker på barnen som med krossade lemmar ligger fastklämda under rasmassor i sällskap med råttor blir det nog svårt att finna en lämplig straffskala. Att blanda in Gud och minnet av längesedan döda i folkmordet är andliga brott som inte kan sonas med straff, mutor eller avlatsbrev inför jordiska domstolar.
Ja läser man Dagens Nyheter så var det väl svårt att inte beröras av bilden på den tvååriga flickan som fått ben och fotproteser. Hon hade i vart fall haft turen (?) att hamna på sjukhus medan dessa fungerade. Ett litet minne med några år på nacken i min egen närhet var en ung palestinier som jobbade på min postterminal. Skötsam och mycket duglig men när den första intifadan ebbat ut trodde han det var läge att återvända till familjen på Västbanken. Kort därefter misstänktes en familjemedlem för någon aktivitet. Denne hittades inte men Israels soldater kom och högg ner familjens levebröd som var omfattande olivodlingar. En förskräckt familj flydde till Jordanien och sedan hördes inget mer från vår f.d medarbetare.