Det socialdemokratiska välfärdsstatliga folkhemmet innanför nationalstatens demokratiska ramar tyglade delvis kapitalismen och byggde rättvisa och jämlikhet – inom det borgerliga samhällets ramar. Så arbetarklassen röstade självklart på arbetarrörelsens två partier. Tack dåtidens sosseparti (min kommentar).
Men från åttiotalet och framåt har EU-byråkrati, ekonomiska kriser och främst den nyliberala marknadsglobaliseringen skapat nyfattigdom, och enorma ojämlika klassklyftor. Liksom en insikt att nationaldemokratin i mycket har förlorat mot globalmarknaden. Den vanliga politiken upplevs ofta som oförmögen att påverka samhällsutvecklingen, av många arbetare.
Som reaktion mot detta växer högerpopulismen (som SD) i arbetar- och lägre tjänstemannaled. Med sitt tal om folket mot eliten speglar de och utnyttjar de klasskonflikterna mellan arbetarklass och lägre medelklass och borgarklass och högre medelklass. Men de missar var den verkliga fienden till vanligt folk finns.
Högerpopulismen slår blint mot den välmenande medelklassintellektuella pk-eliten, och dess ensidiga fokusering på hbtq, identitet, antirasism, feminism, mångkultur, postkolonialism och vithetsnormer. Båda missar att den avgörande klyftan i samhället istället går mellan det arbetande folket (arbetarklassen i bred bemärkelse) och den maktägande kapitalistiska överklassen (borgarklassen).
Högerpopulister och medelklassprogressiva missar därmed att det inte är hudfärg och kultur, utan klass och ekonomi, som i första hand söndrar samhället, demokratin och nationalstaten. Vänstern bör fokusera mer på fördelningspolitik, ekonomi och klassorättvisor. Och bekämpa högerpopulismen som vänder sig mot fel elit uppåt, och som dessutom vänder sig nedåt och splittrar arbetarklassen och folket i nya och gamla svenskar.
Ungefär så uppfattar jag att vänsterikonerna Göran Greider och Åsa Linderborg målar upp den politiska spelplanen i dagens värld – en bild jag instämmer i. De anar att dagens motsättning mellan borgerlighet och socialdemokrati kanske kommer att ersättas av den mellan dagens farligt växande högerpopulism, och en idag ännu svag och konturlös vänsterpopulism – som de (och jag) hoppas på som motkraft. Båda populismerna är nationellt kritiska mot den gränslösa borgerliga globala (ny)liberalismen.
Hela begreppet populism – höger som vänster – är svårfångat, som de båda kunniga författarna poängterar. De försöker fånga det i 151 i mycket insiktsfulla och läsvärda avsnitt. Men en enhetlig och samlad beskrivning och definition av populismen som generellt fenomen saknas.
Dock, populismen har att göra med folklighet. Att respektera och lyssna till vanligt folk och möta deras ibland grovkorniga åsikter och rädslor. Exempelvis att kunna diskutera sansat om invandrings- och flyktingvolymer, och prata lugnt och utan gäll moralisk indignation om världsvid humanism kontra svenska fattigpensionärer.
Liksom om införlivning av svenska värderingar, och krav på anpassning till Sverige – ta seden dit man kommer (”I Sverige gör vi så här”). Mot splittrande religiös och kulturseparatism (gammsvensk SD-samhällssöndring liksom nysvensk invandrad sådan, som jag läser det underliggande budskapet).
Det är bra att författarna vågar öppna upp debatten för känsliga frågor inom vänstern. Författarna för här debatten framåt. Men jag anser inte att de når hela vägen. Det finns inte bara folket & nationen & nationalstaten i klassmässig bemärkelse. Det finns också folket & nationen & nationalstaten i kulturell bemärkelse – som en historiskt framvuxen tillitsskapande vi-gemenskap.
En utvecklad vänsterpopulism bör, erkänna att folk och nationer finns – även i vår del av världen. Det är inget högerpåhitt, utan en levande sociokulturell samhällskonstruktion.
Bokens författare menar att vänsterpopulismen måste kunna svara på frågan vilka de är och vilka de representerar och även folkbegreppet måste återtas från högerpopulismen. Någonstans där ligger ett svar.
Då och då kommer amerikaner fram och beklagar sig över oss stackars svenskar som håller på att tas över av muslimer som kommer för att leva på ”welfare” och föda massor av barn. Internet verkar fullt av överdrivna historier med ett korn av sanning här och där. Ett stort svenskt flygbolag har gått ”bankrupt” och ekonomin håller på att rasa fick jag veta igår av en vänlig äldre man, som bjöd mig på ett glas brandy som tröst.
Det är en viktig och svår diskussion som Hans N tar upp. Det är svårt att ta sig upp ur ens emotionella skyttegravar.