Titelbladet till mitt exemplar av boken från år 1962.

Det står sedan länge i mina hyllor för kokböcker en bok som egentligen inte hör riktigt hemma där. Den har titeln FOOD IN ENGLAND och är skriven av historikern Dorothy Hartley (1893–1985) som ägnade sitt liv åt att forska och skriva om engelsk kulturhistoria.

Den här boken är egentligen en kulturhistorisk skildring av hur maten har producerats och behandlats för att komma på borden i England. Men samtidigt innehåller den mängder av tips om hur typiskt engelska maträtter har tillagats under århundradenas lopp. Författaren inleder boken med att konstatera att:

”Engelsk kokkonst är gammalmodig, eftersom vi tycker om att ha det så. Vi njuter av främmande rätter och beundrar kontinentala kockar, men när vi tillagar främmande rätter blir de, liksom utlänningarna – naturaliserat engelska. Så den här boken tillägnas engelska kockar och hör till de engelska köken”.

Ett grundläggande krav vid matlagning är tillgång till någon form av eldstad. De flesta maträtter måste ju under tillagningen utsättas för uppvärmning för att påverka deras smak och konsistens. Dorothy Hartley inleder därför sin bok med att diskutera hur tillgången på bränslen påverkar de mattraditioner som utvecklats i olika delar av landet. Ved var ofta en bristvara och torv och stenkol fick ersätta vedeldning.

Långkok i grytor, upphettade av sakta brinnande torv, utvecklade en viss typ av maträtter medan grillning av kött krävde värmekällor som alstrade en stark strålningsvärme. I detaljrika teckningar visar hon hur värmekällorna historiskt varit utformade på olika sätt. Som ett litet kuriosum kan jag nämna att AGA-spisen, som utvecklades av Gustaf Dahlén på 1920-talet och eldades med stenkol, blev mycket populär i England.

England hade rika tillgångar på stenkol och mångsidiga eldstäder för detta bränsle utvecklades. Med dem kunde man koka, steka och grilla.
I områden med tillgång till torv men brist på ved utvecklades eldstäder för torv. Ett utmärkt bränsle vid kokning av maträtter.

Dorothy Hartley fortsätter därefter med att gå igenom egenskaperna hos de råvaror som används i köket och börjar med vilka nötkreaturraser som levererar oxköttet. Ett första citat handlar om oxköttet på fjortonhundratalet:

Beef is a good meate for an Englyssheman so be the beest be yonge … Olde beef and cowe flesshe doth ingender melancoley humoures. (yet) – if it be moderate powdeyd and the grose blode by salte be exhawtyd it doth make an Englyssheman stronge.

Så fortsätter hon med att berätta om hur råvaror och mattraditioner har förändrats från gamla tider till nutid. Hennes omfångsrika bok kom till slut att uppta sexhundrasextiotvå sidor. Presentationen på Google skriver så här om författaren och boken:

She is best known as the author of the book Food in England which has had a strong influence on many contemporary cooks and food writers. Delia Smith called it ”A classic book without a worthy successor – a must for any keen English cook.” It combines an historical perspective on its subject with the practical approach of an experienced cook. It has remained in print ever since its publication in 1954.

Bokens sista sidor har rubriken THE CONSTRUCTION OF A PRIVY. Så arbetar en skribent som föresatt sig att belysa alla aspekter på sitt forskningsområde.

Vad är naturligare än att avsluta en bok som handlar om alla aspekter på människans mathållning med en skiss på ett avträde.
Föregående artikelVad är propaganda?
Nästa artikelFrån orden till jorden
Henrik Linde
Henrik Lindeär ingenjör, uppfinnare och medgrundare till företaget Leine & Linde i Strängnäs. Politiska engagemanget startade på 60-talet i FNL-rörelsen och fortsatte i Folket i Bild/Kulturfront.

1 KOMMENTAR

  1. Intressant! Jag har aldrig förr sett en ritning på ett dass. Huset jag växte upp i (på landet) byggdes 1946 och hade wc. Grannhuset byggdes samtidigt, med eluttag, centralvärme och kallt kranvatten, men grannen tyckte att wc var onödig lyx och byggde själv ett dass intill vedboden. På 50-talet hade nog hälften av mina skolkamrater utedass. Billigt och miljövänligt, men det vore svårt att hitta någon som saknade det. Omkring 1970 besökte jag några vänner i stadsdelen Haga i Göteborg. De hade fortfarande utedass på gården.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.