För fyrtio år sedan (2): Till Bratislava

Bratislava, Slovakien – Vy mot borgen från gamla stan.

ag hade kommit till Tjeckoslovakien i slutet av september 1978 för en två veckors försenad semester. I början på sommaren hade jag arbetat hårt för att lägga sista handen vid min andra bok, Vi är förrådda – Tjeckoslovakiens undergång 1938 (Ordfront) och i slutet av sommaren hade jag i Norrköping varit ledare för en stor protestdemonstration 21 augusti, tioårsdagen av Warszawapaktens invasion av Tjeckoslovakien (se avsnittet “FIB och KDU i skön förening” på s. 75-80 i Farfars gamla käpp, FIB/K Uppsalaavdelningen 2016).

Nu hade jag tänkt resa ner till Tjeckoslovakien, men fortsätta förbi Prag till Slovakien. Jag hade läst mycket om denna “andra halva” och ville studera på plats, kanske med avsikt att skriva en bok…

Skenäktenskap?
Min gode vän, förlagschefen Kalle Hägglund på Oktoberförlaget, undrade då om jag ville ge mig in på ett inte helt riskfritt uppdrag? I början av 1977 hade den demokratiska oppositionen i Tjeckoslovakien utfärdat ett manifest “Charta 77” som krävde att regeringarna i både Moskva och Prag följde vad de skrivit under i det så kallade Helsingforsavtalet 1975: d v s öppna gränser och demokratiskt styre.

Flera hundra intellektuella, mest tjecker, skrev under manifestet. De drabbades genast av repressalier från regimen, blev avskedade från sin befattningar och belades med yrkesförbud. Alla undertecknare klarade inte av den psykiska pressen och speciellt en kvinna, B, skulle enligt Kallas kontakter må bäst av om hon kom ut ur Tjeckoslovakien. Han undrade nu om jag hade lust att resa ner, träffa henne och ingå ett skenäktenskap och på så sätt få ut henne?

Kalle Hägglund (tv), chef för Oktoberförlaget, avbildad 1977 med sina två närmaste medarbetare, Kicki Askelin och Robban Aschberg.

Jag var vid den tiden oengagerad ungkarl, så där var det inga hinder. Dessutom skulle jag verka i en inarbetad tradition. Inte bara hade Olof Palme ingått ett skenäktenskap med en tjeckiska i slutet på 50-talet, en av mina SMHI-kollegor, en framstående hydrolog, hade gjort detsamma med en ungerska några år tidigare.

Kalle skrev ner namnet B så att jag kunde memorera det noggrant, det var inte bra att gå omkring i den tidens Tjeckoslovakien med namn på oppositionella uppskrivna på lappar. Han gav mig också adressen till ett tjeckiskt par, Karel och Zina Freund, som jag skulle kontakta i Prag och som skulle föra mig samman med B.

Fredagen den 22 september lämnade jag Norrköping bakom mig och anlände, via Malmö, Trelleborg, Sassnitz och Östberlin till Prag lördag morgon den 23:e. Karel och Zina bodde strax söder om Václavplatsen, på Mánesova om jag inte misstar mig. Men de var inte hemma när jag knackade på. Stoppade i deras brevlåda Oktoberförlagets reklamfolder som Kalle Hägglund skickat med mig. Tåget till Bratislava avgick vid 13-tiden, och sedan jag installerat mig på en av stadens hotell var jag ute och såg mig om på kvällen.

Nemci sa blížia (Tyskarna närmar sig) är namnet på denna litografi från 1954 av den slovakiske konstnären Alojz Klimo som jag hittade i en bok med teckningar, målningar och grafik som skildrade det slovakiska upproret 1944.

De följande dagarna besökte jag antikvariat för att hitta litteratur om upproret 1944, strövade längs Donau, besökte borgen och hamnade med en massa östtyskar på en restaurang i innerstaden. På tisdagen tog jag tåget österut, till Banska Bystrica vid foten av Tatrabergen.


Nästa avsnitt: I de slovakiska gerillaområdena

  2 kommentarer for “För fyrtio år sedan (2): Till Bratislava

  1. Leif Stålhammer
    2018-11-23 kl. 11:55

    Det här är verkligen jätteintressant! Väntar med spänning fortsättning!

    PS. Visst är det svårt att spå, särskilt väder?

  2. Anders Persson
    2018-11-23 kl. 13:03

    Leif S!
    Jag begriper inte riktigt vad din sista mening syftar på.

    Men du har rätt. När jag efter två års arbete på boken Kuppen i Prag skrev förordet den 10 december 1989, hade, som jag formulerade det “den stillhet som rått på den politiska fronten i Tjeckoslovakien, för några veckor sedan hastigt förbytts i våldsamma massdemonstrationer. När denna bok genomgår de sista förberedelserna för tryckning, följer händelserna slag i slag…”

    Men vad skulle jag sedan säga konkret? Det gick ju inte att låtsas som ingenting i december -89.

    Jag valde då att följa den princip som väglett mitt arbete som meteorolog: istället för att försöka prognosera vädret så bra som möjligt, hade jag alltid försökt prognosera det så att det skulle bli så lite fel som möjligt.

    “Ingen kan önska annat än att folkets förhoppningar om frihet, välstånd och trygghet skall infrias. Men politik har alltid många bottnar och den böhmiska verkligheten är inte alltid vad den i förstone ger sig ut för att vara.”

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.