Zina Freundovas studentlegitimation från Karlsuniversitetet i Prag.

På lördagen den 30 september tog jag tåget till Prag och på söndagen besökte jag Karel och Zina Freund i deras lilla etta. Karel var 29 år och studerade tjeckiska vid Karlsuniversitetet i Prag för att bli lärare. Året innan hade han tillsammans med 242 andra, intellektuella och kulturpersonligheter, undertecknat Charta 77-manifestet om fri- och rättigheter i Östeuropa. Därmed blev han avstängd från vidare studier och fick försörja sig på tillfälliga manuella arbeten.

Hans hustru var ett år yngre och studera persiska vid samma universitet när hon rönte samma öde sedan hon också undertecknat. Nu jobbade hon som servitris på en restaurang vid Vaclávplatsen.

Vi satt någon timme över en kopp thé. Nu visade det sig att de inte kände till någon kvinna med namnet B inom Charta 77 som ville fly landet. Mina planer att i Olof Palmes och andras efterföljd ingå ett skenäktenskap föll med detta.

Karl och Zina (foton från Freund)

Vi kom överens att träffas på stan nästa dag. Då skulle Zina och jag på kvällen gå och se Pavel Kohouts uppsättning av ”Macbeth” i en privatvåning. Skådespelare, regissörer och författare som skrivit under Chartan och drabbats av yrkesförbud hade organiserat föreställningar i privatvåningar.

Men det var nästa dag. Nu begav jag mig till Pragborgen på andra sidan floden, Vltava (Moldau). Där fanns det en utställning om Münchenkrisen 40 år tidigare. Till skillnad från den gängse historieskrivningen i Väst, som gör hela krisen till en envig mellan Adolf Hitler och Neville Chamberlain, betonade utställningen den folkliga mobiliseringen emot storbourgoisiens protyska anpassningspolitik.

Jirí Pallas ”terrorist”?
På väg hem köpte jag en dagstidning som hade en massa text och bilder om 1938.

Plötsligt fastande mitt öga på en liten artikel där namnet Jirí Pallas förekom. Plockade fram mitt lexikon och kunde förstå så mycket att denne av tidningen utpekades som ”terrorist”. Jag hade aldrig träffat Jirí, men visste att han var en viktig kontaktman för Kalle Hägglund. Han och hans fru Jitka hade kommit till Sverige hösten 1977. Deras liv hade förändrats drastiskt året innan när de skrivit under Charta 77.

– Reaktionen från den kommunistiska regimens sida var väldigt stark. Vi blev sparkade från våra jobb allihop, säger Jitka i en intervju för Dagens Nyheter hösten 2017.

Familjen Pallas vid ankomsten till Sverige 1977. Den två-årige Hynek i pappas knä skulle 34 år senare skriva en intressant diskuterande artikel om dissidenterna i Prag.

Själv fick hon inte fortsätta med sina filosofistudier. Jirí arbetade som miljöinspektör på småbagerier som hade förstatligats.

– Jag blev förflyttad till en fabrik för att köra tomflaskor under uppsägningstiden. Man fick inte vara arbetslös om man var i Tjeckoslovakien, då blev man fängslad, berättade Jirí .

Ett tag sålde han solkräm på en badplats. Samtidigt hade Jitka blivit förflyttad till en fabrik.

– Meningen var att jag skulle arbeta som ekonomibiträde, men jag fick inte några arbetsuppgifter. Det var det allra svåraste, berättade hans hustru.

Under tiden blev de återkommande kallade till förhör hos polisen. Vid ett sådant fick de ett ultimatum: de hade att välja mellan mentalsjukhus, fängelse eller emigration. Detta trots att tjeckoslovaker inte hade möjlighet att lämna landet under den tiden. Jirí:

– De allra flesta från Charta 77 uppmanades att försvinna. Många valde Österrike, men vi ville inte dit.

Svensk dömd till fängelse
Om detta visste jag inte något, inte heller om en annan allvarlig begivenhet i Prag. Några dagar tidigare hade em 33-årig svensk, Mikael Bahner, av en domstol i Prag dömts till fängelse i 7 år och nio månader för ”människosmuggling”. Bahner hade sedan 1972 hjälpt östtyskar som önskade lämna DDR. De hade rest på sina östtyska pass till Prag och där hade Bahner givit dom falska västtyska.

Försvarsadvokaten, en dr Lindhart, hade bett domstolen ta hänsyn till att Bahner handlat helt ideellt. Medan professionella människosmugglare kunde ta motsvarande flera hundratusen kronor hade Bahner agerat helt osjälviskt.

Förutom Bahner dömdes hans fem medhjälpare till längre och kortare fängelsestraff. Två var västtyskar och de fick fem års fängelse medan de tre som var östtyskar fick 9, 13 och 18 månader.

Bahner skulle bli frigiven 1982. Han hade då planer på att skriva en bok om sina upplevelser. Därav blev det inte helt som han tänkt. Istället gjorde han i samarbete med deckarförfattaren K A Blom en s k ”reportageroman” en halvdokumentär skildring Brännpunkt Prag som kom ut 1984.

Om allt detta visste jag som sagt inget när jag drog omkring i centrala Prag denna söndagkväll. Självfallet ville jag som alla tillfälliga besökare se den goda soldaten Švejks ölrestaurang – men var det U Kalicha eller U Fleku? Chansade fel och hamnade på den sistnämnda. Men det spelade ju egentligen ingen roll – Švejk var ju inte där – men väl en samling värnpliktiga soldater som jag lyckades snacka med på någon blandning av tyska och engelska.


Nästa avsnitt: Razzia mot Charta 77

Föregående artikelNÅGONTING STORT ATT KÄMPA FÖR
Nästa artikelMANDELA 100 – DIREKT FRÅN JOHANNESBURG IMORGON KL 13

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.