San Francisco slog nytt värmerekord med 33 grader förra veckan. Jag badade vid en av stans stränder. Det var tämligen iskallt, och jag avstod som vanligt från att försöka simma ut till Alcatraz. Sedan blev det svalt, men nu varnas igen för hetta och hög brandfara utanför stan.
I tidningen läser jag om en annan eldfara, skjutvapen. Fru Bethina Woodbridge stoppas för en intervju, när hon kommer ut från en sportaffär onsdag morgon med en liten svart låda innehållande en Glock 19, som blivit allt populärare på sistone i Bay Area. I september hade fru Woodbridge och hennes fru köpt varsin hagelbössa. Det är för att försvara vårt hem, säger hon. ”Things are getting crazy, and they may be getting crazier.”
Hon är 44 år och bor i Oakland och oroar sig för att inte kunna försvara sin hustru och son. Med Covid och folk som blir allt desperatare, började vi förbereda oss, säger hon. I affären, som hon nyss lämnat, finns en stor reklamaffisch, ”Trump 2020” på väggen. Det gör Woodbridge, som är liberal, lite nedstämd. ”Jag skulle hellre handla i en butik med samma politiska värderingar som jag själv, men det finns inte mycket val.” ”I believe people have the right to buy guns and protect themselves.”
På UC Davis School of Medicine har forskare undersökt coronavirusets inverkan, inte på folks fysiska hälsa utan på deras vapeninköp. 110.000 kalifornier har köpt skjutvapen på grund av pandemin varav 47.000 är nya vapenägare. 55.000 föredrar att ha bössan ute och skjutklar i stället för att låsa in den i ett inbrottssäkert vapenskåp som rekommenderas. Runt 15.000 amerikaner blir ihjälskjutna i brott och olyckor varje år, men betydligt fler tar livet av sig själva med en kula för pannan. Knappt 1.000 skjuts ihjäl av polisen.
Jeff, som jobbar på Elite Armory i Hayward, berättar att det känts som julafton hela året. De populäraste modellerna är slutsålda, och det är också ont om ammunition. Ungefär 4,2 miljoner kalifornier äger 19,9 miljoner skjutvapen enligt statistiken. Folk köar för att få öva prickskytte på traktens skjutbanor. På grund av kravet på ”social distans” kan de bara använda varannan tavla. ”Jag tror folk är rädda” säger Todd Richardson, som äger en vapenbutik. ”Med alla oroligheter och skit (civil unrest and crap) som pågår måste man kunna försvara sig.”
Kanske är jag extremt försoffad och apatisk, men jag kan inte påstå att jag går omkring och oroar mig. Hela 40% av alla amerikaner känner personligen någon som blivit skjuten, men jag tillhör de övriga 60 procenten. Dock har min dotter en kompis vars far, som var tandläkare, blev ihjälskjuten av en av sina patienter. Eller fick han halsen avskuren? Det var flera år sedan.
För några veckor sedan började jag samla på all valreklam som damp ner i brevlådan. Det har nu blivit över två kilo. Räknar jag in det som är adresserat till folk som tidigare bott i huset blir det knappt tre kilo. Men inget av detta handlar om presidentvalet.
Om någon vill veta mer, så snodde jag det mesta från denna tidningsartikel.
Här är historien om den olycklige tandläkaren.
Alltid lika intressant att få ta del av Bengt Svenssons skildringar av livet ”over there”.