”Det var Ben-Gurions rival Begin, en demagog från Polen, som gjorde mordet på sex miljoner judar till en nationell angelägenhet och en ny grundval för Israels identitet. Det israeliska etablissemanget började producera och sprida en särskild version av Förintelsen, som kunde användas för att legitimera en militant och expansionistisk sionism.”
”… en förvrängd medvetenhet om Förintelsen garanterar att närhelst Israels offer inte längre kan uthärda sitt lidande utan reser sig mot sina förtryckare – med en förutsägbar våldsamhet – fördöms de som nazister, fast beslutna att begå en ny Förintelse.”
”Trots allt större reservationer mot Israel har en politisk och medial klass i väst hela tiden förskönat uppenbara fakta om militär ockupation och etnonationlistiska demagogers okontrollerade annektering. Israel, lyder refrängen, har som Mellanösterns enda demokrati rätt att försvara sig, särskilt mot folkmördande odjur. Som följd av detta kan västerländska eliter i dag inte ens erkänna de plågor offren för israeliskt barbari i Gaza utsätts för, än mindre undsätta dem.”
”Den som söker efter tecken på barmhärtighet i Joe Bidens ansikte, eller efter tecken på ett slut på blodsutgjutelsen, möts av en kuslig, jämn hårdhet. Den bryts bara av ett nervöst litet leende när han häver ur sig israeliska lögner om halshuggna spädbarn. Bidens hätskhet och grymhet gentemot palestinierna är bara en av många ohyggliga gåtor som västerländska politiker och journalister ställer oss inför.”
”Så varför hävdade den engelska Labour-ledaren Keir Starmer, tidigare människorättsjurist, att Israel har rätt att ’stänga av el och vatten’ för palestinierna? Varför började Tyskland febrilt sälja mer vapen till Israel….”
”Varför har västerländska politiker och journalister fortsatt att framställa tiotusentals döda och lemlästade palestinier som oavsiktliga skador i ett självförsvarskrig som tvingats på världens mest moraliska armé, som IDF påstår sig vara?”
”För många människor runt om i världen färgas svaren på dessa frågor av en kvardröjande känsla av bitterhet som handlar om ras.” …”the colour line” – var skälet till att Nelson Mandela sa att Sydafrikas frihet från apartheid är ”ofullständig utan palestiniernas frihet”.
Jan Fredriksson har valt ut ovanstående nyckelcitat för att ni ska läsa hela essän av Panka Misha, som är en indisk författare och essäist som skriver återkommande i bland annat The New York Times.
Någon lösning som i Belgien kanske som är en flerdimensionell federation. Landet är i delat i tre språkgrupper, tyska, flamländska och franska. Och tre geografiska områden, Flamland, Vallonien och Bryssel. Alla är sedan medborgare i varsitt av dessa begrepp. Inte helt okomplicerat men man slår inte ihjäl varandra.