Inte utan en viss blygsel lägger jag här ut denna minst sagt översvallande recension av min bok Ett liv, en tid … författad av Svante Svensson i mitt eget husorgan FiB/Kulturfront.
”Skildringen av en familjs historia är en stor genre i litteraturen. I Frankrike finns Honoré de Balzacs stora romansviter, Emil Zolas släktkrönika Les Rougon-Macquart och flera senare efterföljare. I Tyskland är Thomas Manns Buddenbrooks det stora exemplet. Ett samtida exempel i Sverige är att Jan Guillou skriver ett litterärt storverk i form av en familjekrönika som utspelar sig under 1900-talet.
Många av oss funderar förstås på den egna släkten och hur den utvecklats. Men de flesta av oss skriver ingenting viktigt. Om det hela ska bli intressant måste man komma djupt in i de människor som man använder som litterära modeller och där finns oftast inte något riktigt bra källmaterial.
Knut Lindelöf, som gett ut två utmärkta böcker om skolan och om sitt liv som lärare, har i sin ägo morfadern Percy Lundwalls fotosamling och dagböcker. Morfar Percy hade ett antal fritidsintressen, bland annat filateli och fotografering. Och han skrev relativt regelbundet dagbok. Och så har han uppenbarligen även utnyttjat den muntliga information han har från släkten och sin egen upplevelse av sin morfar. Av allt detta har han skapat en underbar bok om en uppåtstigande företagare under epoken 1884-1973, det vill säga hela uppgångsfasen i Sveriges industrialisering.
Det är en märkvärdig bok som Knut Lindelöf har åstadkommit. Percy Lundwall var trävaruhandlare. Han levde ett för tiden vanligt borgerligt liv med ekonomiskt betingade äktenskap, olycklig kärlek, stora hus med massor av tjänstefolk och upp och nedgångar i affärerna. Han blev inte gift med den kvinna han som ung hade djupt förälskat sig i. Hon var nämligen, av sin far, utlovad (kanske skulle vi spetsa till det och säga ”såld”) till en ekonomiskt starkare partner, nämligen Gustav Ericsson, son till LM Ericssons grundare. Och så finns andra personligheter som får stor plats i boken, till exempel Knuts morfars mor Charlotte som får ha sin engelske älskare med sin resonemangsmakes goda minne. Rimligt bohemeri hade alltså även sin plats i släkten.
Tiden ändras. Bilarna, som finns på många av bilderna, ändrar skepnad, liksom kläder och så även tankesätten. Övergång till moderna tankesätt går som en ledtråd genom bokens sidor.
Knut Lindelöf har lyckats forma en text som gör dessa märkvärdiga bilder meningsfulla. Och då får man också rätt intryck av deras mänskliga djup och av skönheten i de landskap som finns i bakgrunden. Jag satt länge och begrundade bilden av badstranden i Varberg från 1905 och tänkte på min egen släkt där min farmor vid samma tid slet tolv timmar om dagen som städerska i Stockholm. Ett annat kvinnoliv är Percys mammas. Från min släkt finns inga foton före 1920. Min farmor och farfar fotograferade inte, man gick till fotografen. Desto intressantare att se dessa bilder.
Det är inget mindre än ett storverk som Knut Lindelöf har åstadkommit och jag hoppas att många ska få samma glädje av läsning och begrundan som jag har haft.”
Beställ nu och se om dessa stora ord har någon täckning.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Ett liv – en tid, Knut Lindelöf, recension
Jag ville läsa om boken ”Mitt namn är Ronney”, på samma sida kom namnet Lindelöf upp med en kommentar om boken!
Ronny Ambjörnsson och jag var klasskamrater i Lundenskolan Göteborg 1:a klass! Jag har kvar kortet från examensdagen där Ronney står bakom mig!
På den tiden gick vi första och andra klass pojkar och flickor. I de högre klasserna gick pojkar och flickor var för sig! Vår lärarinna hette Ellen Gustavsson.
Ronney skriver att han bodde enkelt i ett rum och kök – det var rena lyxen för oss som bodde vid St:Pauligatan 29 rakt över Tåns Kyrkogård, vi hade dass på gården och pinkekur! Hela släkten bodde i huset, mormoromorfar, kusiner och mostrar. När det regnade brukade min moster Agnes sätta sig på dasset – hon tyckte det lät så härligt när det smattrade på taket. Hon låtsades att hon var i en sommarstuga!
Ronney hade toalett inne och värme i elementen. Det var skillnad det!
Själv har jag inte gjort någon klassresa, man gjorde som de flesta andra gick en skrivmaskinskurs på Remington Rand på Södra Hamngatan och sökte kontorsjobb som man fick direkt!
Min dotter har kanske gjort min klassresa, fil dr i Statsvetenskap vid Göteborgs Universitet, arbetar nu som universitetslektor!
Jag läste i Ronneys bok om när han tog sin doktorsgrad, hur hans mor svimmade av lycka och löständerna ramlade ut! Det finns mycket intelligentia bland arbetarklassen, inte bara i Sverige utan i övriga världen, inte minst Korea där min dotter är född!
Hoppas Ronney är Vänsterorienterad!
Mitt barnnamn är Stenberg.
Jag har inte läst Mitt namn är Ronney. Däremot har jag läst hans stora bok om Ellen Key. Den var faktiskt en god guide till det jag skrev i min bok Ett liv, en tid …
Jag gick inte i Lundenskolan, men bodde några år alldeles i närheten, i villakvarteren, på Lunnatorpsgatan. Jag var rädd att gå till Lunden, där såg ungdomarna farliga ut. Klassskillnaden var tydlig och kändes hotfull.
Jag åkte spårvagn till skolan. Först 5-an, bytte vid Valand och sedan 1-an till Vasa Viktoriagatan. Därifrån promenad till Samskolan. Om detta har jag skrivit lite i min bok Slut för idag, tack för idag.