En konspiration utifrån vill förgöra Syrien

Diana Johnstone är den kontroversiella författaren som vågade gå mot strömmen angående den gängse bilden av det jugoslaviska dramat på 90-talet och fick det svenska förlaget Ordfront att skaka i sina grundvalar. Här skriver hon nu på tvärs mot den gängse bilden av Syrienkriget.

diana-johnstone-2

Diana Johnstone

Alla hävdar att de vill ha ett slut på kriget i Syrien och återställa fred i Mellanöstern.

Nå, i alla fall nästan alla.

“Man står iför en sorts slutuppgörelse där båda lagen behöver förlora, i alla får inte en sida vinna – man får kanske nöja oss med oavgjort” sa Alon Pinkas, en tidigare israelisk generalkonsul i New York till New York Times i juni 2013. “Låt båda parter förblöda till döds; det är det som är själva strategin.”

Efraim Inbar, chef för Begin-Sadat Center for Strategic Studies, hävdade ungefär samma sak i augusti 2016:

Västvärlden bör fortsätta att försöka försvaga Islamiska Staten, men inte slå ut dem… Att låta ‘de onda’ ta död på varandra är mycket cyniskt, men särskilt användbart och till och med moraliskt försvarbart om man håller ‘de onda’ sysselsatta och därmed sämre rustade att såra ‘de goda’. Dessutom kan instabilitet och kris signalera möjligheter till förändring till det bättre… Den amerikanska administrationen verkar ur stånd att riktigt inse att IS kan bli ett användbart verktyg för att underminera Teherans ambition att dominera Mellanöstern.

Okej, inte precis alla.

Men, i alla fall vill den “humanitära” webbsidan Avaaz få slut på kriget och skapa fred.

Eller gör de verkligen det?

Avaaz sprider just nu ett upprop som har samlat över 1 miljon underskrifter och siktar på 1,5 miljoner. Det är troligt att de lyckas tack vare fraser som dessa:

“100 barn har dödats i Aleppo sedan i fredags. Nu räcker det!”

Avaaz forsätter med följande deklaration: “Det finns inget enkelt sätt att stoppa detta krig, men det finns bara ett sätt att få slut på terrorn från himlen – folk överallt kräver en flygförbudszon [no-fly zone] för att skydda civila.”

Flygförbudszon? Låter det bekant? Det var plojen som tjänade till att krossa Libyens luftförsvar och öppnade landet för regimskifte 2011. Det var något som nitiskt hävdades av Hillary Clinton, som nu också är på gång att göra samma sak i Syrien.

Och när Väst säger “flygförbud”, betyder det att några får flyga och andra inte. Med flygförbudszonen i Libyen, fick Frankrike, Storbritannien och USA flyga så mycket de ville och dödade oräkneliga civila, förstörde infrastruktur och tillät islamistiska rebeller att inta en stor del av landet.

Avaaz-uppropet hävdar samma sak nu. Några ska få flyga, andra inte.

Låt oss framföra ett globalt rungande utrop till Obama och andra ledare att stå upp mot Putin och Assads terror. Det är kanske vår sista chans att hjälpa detta massmord på försvarslösa barn. Skriv på.

Jasså, allt handlar om massmord på försvarslösa barn, och att få stopp på det, vi ska ropa på drönarkungen, Obama, för att få slut på “terrorn från himlen”.

Inte bara Obama, utan också “goda” ledare, medlemmar i Nato:

Till president Obama, President Erdogan, president Hollande, premiärminister May och andra världsledare: Som världsinvånare i hela världen är vi vettskrämda av slakten på oskyldiga i Syrien, vi kräver av Er att genomdriva en flygförbudszon i norra Syrien, innefattande Aleppo, för att stoppa bombningarna av syriska civila  för att säkra att humanitärt stöd kan nå fram till de mest behövande.

Tidpunkten för detta upprop är väl vald. Det kommer precis då den syriska regeringen håller på att tvinga fram ett slut på kriget genom att återerövra östra delen av Aleppo. Det är en del av den massiva propagandakampanj som just nu pågår för att avleda människors uppmärksamhet från Syrienkriget mot två faktorer: barnoffer och humanitärt stöd.

I detta perspektiv försvinner rebellerna i ett dunkel. Så även deras utländska uppbackare, wahabbi-fanatikerna, IS-rekryterna från hela världen, USA-vapnen och det franska stödet. Kriget handlar bara om märkliga infall av en “diktator”, som roar sig själv med att bomba hjälplösa barn och hindra humanitärt stöd. Detta perspektiv förminskar det fem år långa kriget i Syrien till en situation som den framställdes i Libyen, för att motivera en flygförbudszon: bara en knasig diktator som bombar sitt eget folk.

För en allmänhet som gillar att se världshändelser som i en sagovärld passar allt ihop. Skriv på ett upprop på datorn och rädda barnen.

Avaaz-uppropet syftar inte till att stoppa kriget och upprätta fred. Det siktar istället mot att försvåra för den syriska regeringens offensiv att återta Aleppo. Den syriska armén har drabbats av stora förluster efter fem års krig, dess möjliga rekryter har i praktiken inbjudits att undgå militärtjänst genom att bege sig till Tyskland. Syrien behöver flygstöd som kompensation för sina stora förluster. Avaaz-uppropet syftar till att lamslå den syriska offensiven och därmed ställa sig på rebellernas sida.

Vänta – betyder detta att de vill att rebellerna ska vinna? Inte precis. De enda rebeller som kan tänkas ha tillräcklig styrka att vinna är ISIS. Ingen vill egentligen det.

Den nakna sanningen är att för att få slut på detta krig, som i alla andra krig, måste någon stå som någon slags segrare. När det står klart vem som är segrare kan det bli fruktbara förhandlingar om t ex amnestifrågor. Men detta krig kommer inte att kunna “avslutas med förhandlingar”. En förhandlingsfred kan komma till stånd endast om USA och Washington kan få sina marionetter – förlåt, demokratiförespråkare som levt i Väst att forma en ny regering. Men under nuvarande förhållanden skulle dessa avvisas som förrädare av majoriteten syrier som stöder regeringen, och som avfällingar av rebellerna. Så ena sidan måste vinna för att kriget ska kunna få ett slut. Det minst dåliga utfallet vore att Assad besegrade rebellerna, för att kunna bevara staten. För detta krävs att de syriska regeringsstyrkorna lyckas återta östra delen av Aleppo som ockuperas av rebeller.

Avaaz´ uppgift är att få den allmänna opinionen att motsätta sig denna militära operation – genom att utmåla situationen som en gemensam rysk-syrisk insats för att mörda civila, särskilt barn. Därför kräver de en militär Nato-insats för att skjuta ner (det är det som “no-fly” innebär) syriska och ryska plan som ger stöd åt den syriska arméoffensiven.

Till och med så drastiska åtgärder syftar inte till att avsluta kriget. De syftar till att försvaga den vinnande sidan så att den inte ska vinna, att förlänga dödläget. Det betyder – för att använda ett uttryck från Bosnienkriget – att skapa en “rättvis spelplan”, som om det rörde sig om ett sportevenemang. Meningen är att hålla igång kriget tills ingenting återstår av Syrien, och de som finns kvar av det syriska folket samlats upp i Europas flyktingläger.

Som New York Times rapporterade i september 2013, “Synergin mellan de israeliska och amerikanska positionerna, även om de inte uttryckligen uttalats av ledarna i respektive land, skulle kunna bli en viktig källa till stöd när Obama ska söka stöd i congressen för kirurgiska insatser i Syrien.Där sades också att “Israels nationella säkerhetsintressen har ett stort, ömsesidigt stöd i Washington, och AIPAC, den inflytelserika Israellobbyn i Washington, lutade i tisdags åt att stödja Obamas framställan.” (Det här var när Obama tänkte ‘straffa president Bashar al-Assad för användande av kemiska vapen utan att försöka få bort honom från makten’ – innan Obama bestämde sig för att i samverkan med Ryssland istället förstöra Syriens kemiska vapen, ett beslut som han fortfarande fördöms för av den pro-israeliska lobbyn och andra krigshetsare.) AIPAC “sa dock ingenting om önskad utgång av inbördeskriget…”

Rapporten från 2013 från Jerusalem fortsatte: eftersom “hoppet har slocknat om att en moderat och sekulär rebellgrupp ska dyka upp för att kunna åstadkomma demokratiska förändringar och t o m konstruktiv dialog, med Israel, har en tredje möjlighet börjat få stöd: Låt ‘de onda’ förgöra varandra. ‘Konfliktens fortlevnad tjänar definitivt Israels intressen.'” Det sa Nathan Thrall, en Jerusalembaserad analytiker inom “the International Crisis Group”.

Den nakna sanningen är alltså att Syrien är offret i en sedan länge planerad “Joint Criminal Enterprise” [förenat kriminellt företag] för att förstöra det sista oberoende sekulära arabnationalistiska landet i Mellanöstern, efter förstörelsen av Irak 2003. Medan man hänvisade till att “fredliga protester” krossades 2011, hade i själva verket det väpnade upproret planerats i flera år med stöd av främmande makter: Saudiarabien, Turkiet, USA och Frankrike, bland andra. De franska motiven är fortfarande höljda i dunkel, såvida de inte helt enkelt är kan sammankopplas med Israels, som ser förstörelsen av Syrien som ett sätt att försvaga ärkerivalen i regionen, Iran. Saudiarabien har samma intressen av att försvaga Iran, men av religiösa skäl. Turkiet, regionens forna imperium, har helt egna territoriella och politiska ambitioner. Att slå sönder Syrien kan tillfredsställa dem alla.

Denna uppenbara och helt öppna konspiration för att förgöra Syrien är ett allvarligt internationellt brott, och de ovan nämnda staterna är konspiratörerna. De är sammankopplade i denna “Joint Criminal Enterprise” genom dessa skenbart “humanitära” organisationer som t ex Avaaz, som sprider krigspropaganda under sken av att skydda barn. Det här fungerar tack vare att vanliga människor inte kan förstå att deras regering skulle kunna göra något sådant. Normala vanliga människor tror ju gott om andra och avskyr att se barn dödas, de föreställer sig att deras regering måste vara likadan. Det är svårt att komma förbi denna bekväma föreställning. Det känns mer naturligt att tro att skurkarna är knäppgökar i ett land långt borta, som man inte förstår någonting om.

Det finns inte en chans att detta kriminella företag någonsin ska väcka intresse hos åklagarna i den internationella domstolen (ICC), som likt de flesta andra internationella organisationer befinner sig under total USA-kontroll. Till exempel, “the United Nations Undersecretary General for Political Affairs”, som analyserar och drar upp ramarna för de politiska frågorna för generalsekreteraren Ban Ki Moon, är en amerikansk diplomat, Jeffrey Feltman, som var nyckelmedarbetare i Hillary Clintons team när hon ordnade med regimskiftet i Libyen. Och medbrottslingar i denna “criminal enterprise” innefattar alla de “pro-governmental” eller “non-governmental” organisationer som till exempel Avaaz, som driver hyckleriet till oanade nivåer, genom att utnyttja medkänslan för barn för att legitimera detta brott mot mänskligheten och mot världsfreden.


Artikeln publicerades i original på Counterpunch den 4 oktober 2016. Översättning Knut Lindelöf.

Diana Johnstone är författare till böckerna Fools’ Crusade: Yugoslavia, NATO, and Western Delusions. Hennes senaste bok heter Queen of Chaos: the Misadventures of Hillary Clinton och har recenserades här på bloggen av Mats Parner.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.