Min kloke vän Henrik Linde är en person som tar sig tid att gå till källorna. Han tar fram grunddokumenten på nätet, skriver ut dem och läser. Nu har han tagit itu med Försvarsberedningens rapport ”Försvar för en ny tid” och regeringens ”proposition 2004/05:5” där han kan konstatera att huvuduppgiften för Sveriges militär nu blivit väpnad strid.
Han skriver sedan en saklig notis om detta på en mailinglista (FiBforum) så att vi andra, som inte hinner kan ta del av hans läsfrukter.
Han skriver följande om grundtanken i reformen om vår nya krigsmakt: ”Det mindre – men flexibla och användbara – insatsförsvaret ska utformas för att kunna användas för uppgifter både utomlands och i Sverige avseende väpnad strid i alla konfliktnivåer. Reformen ställer den internationella förmågan i centrum, det vill säga det är de internationella uppgifterna som ställer de högsta kraven på vår omedelbara förmåga.”
Och så konstaterar han: ”Det har hänt en del sedan jag vid fyrtiofem års ålder valde att gå in i hemvärnet och vid Sveriges inträde i EU valde att lämna hemvärnet. Det är nu dags för det som en gång hette krigsmakten och sedan döptes om till försvarsmakten att byta tillbaka till det ursprungliga namnet.”
Jag får åtminstone två viktiga tankar av det här:
1) Vi måste försöka få många fler att förstå vad som verkligen är på gång och i vilket sammanhang den här försvars(krigs)politiska omsvängningen sker.
2) Fler borde göra som Henrik Linde, det vill säga ta sig tid och gå till källorna, läsa grunddokumenten och inte som de flesta av oss andra brukar göra; skumma lite på ytan, och sedan snickra ihop lite tyckande.
