Föryngring och breddning i kampen mot Nato

FiB/Ks nye ordförande Pelle Sunvisson

FiB/Ks nye ordförande Pelle Sunvisson

Medlemskåren har ännu inte föryngrats i någon större utsträckning, men det har FiB-styrelsen. Medianåldern har sänkts från 55 till 35. Dessutom har alla i styrelsen gjorts till ordinarie ledamöter, alltså inga är suppleanter, alla delar ansvaret lika. Till ny ordförande valdes pedagogen, nätverksskapande fredsaktivisten och skribenten Pelle Sunvisson, känd för sitt arbete med aktionsgruppen Ofog, som utfört flera konkreta fredsaktioner de senaste åren som pekar på hur Sverige glider in under det USA-imperialistiska paraplyet på många områden. Det är lovande med denna ungdomliga förnyelse i toppen. Får se om de nu förmår ta makten också.

styrelsen-2016

Bakre raden fr v: Agnes Käll (25), David Pettersson (28), Margaretha Nordman (60), Pelle Sunvisson (36), Markus Limmergård (35)
Främre raden fr v: Bror Kajsajuntti (64), Pontus Stagling-Näslund (31), Karin Falk (71), Kenneth Lundgren (71), Ingvar Erlandsson (62)
Frånvarande: Malcom Kyeyune (28)

Men stämmans kanske viktigaste diskussionen kom med anledning av en motion från medlemmen Chang Frick, som presenterade sig som “Natomotståndare på högerkanten” (med ett förflutet i MUF, Sverigedemokraterna och sverigedemokratisk ungdom). Han arbetar med sajten Nyheter idag. Motioneären föreslog ett samarbete mellan Nyheter idag och FiB/K i Natofrågan.

Stämman bemötte initiativet välvilligt och många påminde om den bredd som vår tidning och verksamhet egentligen borde ha, men sällan haft. Våra paroller är vad som borde vägleda, varken mer eller mindre. För att vara emot Nato behöver man till exempel inte vara “vänster”. Det finns en stor opinion inom den politiska borgerligheten på högerkanten som är emot en svensk Nato-anslutning. Om det nu primärt gäller att förhindra riksdagsgodkännandet av värdlandsavtalet och en slutlig medlemsansökan till Nato, måste alla motståndare stå eniga, trots att vi är en brokig skara och oeniga om mycket annat. Det är enda möjligheten. Det är vad vi i alla år kallat för “enhetsfrontsarbete”.

Nyheter idag skiljer sig i grunden från Folket i Bild/Kulturfront med sina tre paroller (och denna blogg). NI drivs av libertarianska idéer och har på sin policysida en bild som klart deklarerar att man vill “privatisera allt – allt” och att man är “hellre död än röd”. Aningen omoget kan man tycka för att uttrycka sig försiktigt. Men det kanske inte betyder så mycket i dagsläget eftersom man aktivt vänt sig till FiB/Kulturfront om samarbete mot Nato. Klokt vore kanske att ta bort den där bilden, annars blir det nog svårt att få med FiB-medlemmarna i någon större samverkan. För i FiB/K är det fullt tillåtet att vara emot både privatiseringar och att vara röd.

Men som sagt, principen om att enas med så många som möjligt i kampen mot Nato står man för i FiB/K.

  29 kommentarer for “Föryngring och breddning i kampen mot Nato

  1. Martin Kullberg
    2016-04-25 kl. 19:27

    Varje gammal halvslumrande organisation måste gardera sig emot nazistisk entrism. Det är ett vanligt förfarande för nazister och har hållit på mycket länge, det är så de försöker skaffa sig plattformar och bygga legitimitet, eller ibland bara förskingra föreningsstöd.

    De har intagit positioner i många organisationer, med vitt skilda arbetsområden. Så snart de lyckats ta makt i organisationen så har de omedelbart gjort organisationen till ett språkrör för nazistisk propaganda.

    Deras allianser är enbart taktiska och medlemskap i organisationer är ett medel, inte ett syfte i sig.

    Våld och hot har kantat nazistisk entrism i organisationer de senaste 40 åren. Jag rekommenderar er att vara vaksamma innan en halv fotbollsfirma blivit medlemmar. I er framtid kan mycket väl militant antifascism bli nödvändig…

  2. Jan Wiklund
    2016-04-26 kl. 9:31

    Det är viss skillnad på libertarianer och nazister…

    Även om jag tycker illa om båda, så av från förra behöver man i alla fall inte förvänta sig en cykelkedja i huvet.

  3. Britta Ring
    2016-04-26 kl. 11:12

    Föryngring är i princip både bra och nödvändigt. Men föryngring är inte i sig en kvalitetsstämpel. När jag valdes in i FiB/K:s styrelse för tre år sen var vi två (2) kvinnor i styrelsen, båda tämligen gamla vad åren beträffar, liksom de nio manliga ledamöterna – flera hade suttit där i årtionden. Året därpå kom ett par yngre kvinnor med, men de försvann snabbt.

    Att rekrytera yngre kvinnor till styrelsen har visat sig mycket svårt. I år har styrelsen tre (3) kvinnliga ledamöter, varav en ung och ny. Själv blev jag kasserad av valberedningen som ansåg mig ”för gammal”.

    Morgonen efter årsmötet intervjuades Jan Myrdal, 89, i P1, där han bland annat kritiserade ”ett traditionellt och kulturbundet åldringshat”. Den här gången var det jag som drabbades av detta slentrianmässiga åldringsförakt, och jag måste protestera. Inte så att medlemskap i den aktuella styrelsen på något sätt är omistligt, men för att det är ett övergrepp att reducera en människa till hennes ålder. Jag har alltid sagt ifrån om sådan diskriminering när andra har drabbats (speciellt har det av någon anledning verkat vara kvinnor). Den här gången gällde det mig själv. Jag önskar den nya styrelsen lycka till, men varnar för åldersfixering och vill fästa uppmärksamheten på problemen med att rekrytera och behålla (yngre) kvinnliga ledamöter.

  4. Martin Kullberg
    2016-04-26 kl. 15:55

    Jan W!
    Jag väntar med att göra distinktioner mellan nazister och nazister tills de själva gör det i praktisk handling. Hade SD varit en islamistisk rörelse så hade Åkesson hållits ansvarig för varenda av de numera 2-siffriga terrorattentat som utförts av deras militanta grenar.

    Varningen jag framför bör nog alla föreningsaktiva ta på allvar och snarast ombesörja stadgar som möjliggör uteslutning av denna typen av entrister. För där SD samlas, hittar du snart “Soldiers of Odin” och andra.

  5. Sigge Andersson
    2016-04-26 kl. 17:11

    Det handlar inte så mycket om föryngring som att föra FiB in i nya generationer, Brita. För att det ska vara möjligt behövs en stor andel människor som känner tiden de lever i, men kanske framförallt folk som är beredda att arbeta aktivt i en arbetande styrelse. Valberedningens metod var att skaffa sig en uppfattning om vilka som bidrog till det konkreta organisatoriska arbetet. De vi inte fann göra det nominerades helt enkelt inte till omval. Nu så valde ju stämman att gå mot valberedningens förslag, och välja in folk i namn av “kontinuitet”. Min farhåga är att det är denna kontinuitet som faktiskt kan vara i vägen för nyrekryteringen du förordar. En kontinuitet som stöter bort nytt engagemang eftersom den inte känner igen det som sitt eget, en kontinuitet som företräds av personer som vill se yngre upplagor av sig själva ta över, och är rädda att släppa taget fast tiden är mogen.

  6. 2016-04-27 kl. 10:18

    Jag måste erkänna att jag blir illa berörd av tonen i Sigge Anderssons svar till Britta Ring. Det är en sak att FiB/K behöver “föryngras” i den meningen att tidningen måste dra till sig nya läsare, nya medarbetare och nya aktivister för att överleva på sikt och, om möjligt, bli en “masspridd populärtidning” (som det hette på sjuttiotalet när tidningen startades). Men formuleringen att det i FiB finns äldre “personer som vill se yngre upplagor av sig själva” och som “är rädda att släppa taget fast tiden är mogen” är enbart förolämpande och kränkande. Själv har jag fyllt sjuttio. När bör jag med det synsättet i så fall “släppa taget”?

    Till Britta vill jag säga: du måste fortsätta skriva i FiB/K! Dina erfarenheter och kunskaper behövs, allrahelst som tidningen och föreningen fortfarande har en massivt manlig slagsida.

  7. Leif Strandberg
    2016-04-27 kl. 10:33

    Britta!
    Du och jag är lite (ganska mycket) oeniga i invandringsfrågan. Men här vill jag stå på din sida till 100%. Det är klart att en erfaren kämpe som du Britta ska finnas med i alla de sammanhang du vill. Stå på dig Britta, så står jag på din sida.

  8. Sigge Andersson
    2016-04-27 kl. 11:07

    Margareta!
    Det är min uppriktiga mening att det i FiB finns många gamla rävar som har väldigt bestämda åsikter om vad FiB är och ska vara och inte drar sig för att skrämma bort yngre förmågor för att de inte har den rätta ideologin eller linjen i den ena eller andra frågan (må det sen gälla Syrien, libertarianism, invandring – det kvittar lika) och att nya engagerade unga förmågor har blivit misstänkliggjorda i sitt föreningsarbete – för att äldre engagerade vill se yngre versioner av sig själva (och de människorna finns ju inte, vi tillhör ju olika generationer med olika erfarenheter, varför ska nya generationer lajva ’68?).

    Det finns i FiB en gaggighet som verkar direkt avskräckande och som gjort att flera unga har valt att avsluta sitt engagemang i FiB. Man måste blunda bra hårt för att inte se detta eller att det finns en korrelation med fysiologisk ålder, alternativt vara likgiltig inför om man så tar med sig FiB i graven (om än med den rätta linjen).

    Vad gäller den manliga slagsidan så misslyckades tyvärr valberedningen i år med att få till en jämn fördelning av olika orsaker (bland annat sena avhopp från kvinnor som först tackat ja), men det lär vara fortsatta mål för valberedningen att såväl föryngra som göra jämnt i könsfördelningen. Så kanske finns det hopp ändå.

  9. Knut Lindelöf
    2016-04-27 kl. 12:39

    Margareta, Britta och Leif!
    Det är klart att Sigge är något mycket viktigt på spåren. FiB har blivit en liten “kyrka” där de som inte är med sedan minst en generation tillbaka inte fattar koderna. En speciell liturgi har rotats där vissa signalord betyder allt för de invigda, men ter sig nästan obegripliga för många yngre.

    Sigge har varit mycket målmedveten och effektiv för att dra med nya yngre krafter i FiB-arbete under flera år. Jag tror att hans arbete är precis det som kan rädda FiB/K över i en ny tid. Han har gjort det av kärlek och omsorg (fel ord i FiB-sammanhang) om FiBs grundidé. Läs hans inlägg i antologin “Farfars gamla käpp”.

    Sigge uttrycker sig däremot väl brutalt och kanske till och med åldersdiskriminerande. Jag fyller 71 i maj, men tar ändå inte åt mig. Jag har nämligen under många år också lidit av ovan beskrivna liturgi, som jag kan väl, men som jag vet inte räcker för att diskutera politik och kultur idag – över dagens generationsgränser. Vi äldre har en hel del att lära och ska istället vara glada att det nu ser ut som en ung generation radikaler är villiga att jobba vidare med FiB. För arvet från 70-talet är inte skit.

    Jag vill också säga (som Leif också antyder) att det allra bästa är att ha både yngre och äldre – i gott samarbete – ledningen för FiB/K. Vi äldre och våra erfarenheter behövs i allra högsta grad, inte minst för att lotsa yngre förbi ett och annat grund i den svårnavigerade farleden som vi ju känner sedan gammalt. Men vi måste lämna över ansvaret!

  10. 2016-04-27 kl. 13:34

    Självklart behöver FiB/K “föryngras” för att överleva. Och självklart är det jättebra att sådana driftiga personer som Sigge förmår dra nya, yngre, människor med i arbetet för tidningen. Det jag vände mig mot var själva tonen i svaret till Britta Ring.

    Sedan skulle det ju också möjligen kunna vara så att det döljer sig politiska meningsskiljaktigheter i det som nu enbart ser ut som en “generationsfråga”. Men det vet jag inget om. Det enda jag vet är att det i så fall vore bättre med öppen diskussion än sårande “åldersdiskriminering”.

  11. Sigge Andersson
    2016-04-27 kl. 14:05

    Knut och alla andra!
    Märk väl att jag skrev fysiologisk ålder. Det är stor skillnad mellan fysiologisk och kronologisk ålder. Jag tror alla förstår vad jag egentligen talar om. Men jag ber om ursäkt ifall någon blev trampad på tårna av mina “brutala” ord. Givetvis har alla våra pensionärer mycket kvar att ge, många är både friska och pigga. Men kanske inte självklart i föreningsstyrelsen. Men det finns ju även olika utskott, kommittéer och arbetsgrupper som man kan aktivera sig i.

    Valberedningens förslag innehöll också några som touchar samma beaktansvärda ålder som du Knut (och jag tror för övrigt att du skulle platsa utmärkt i en styrelse. Kanske framförallt för att du vill blåsa ut väggarna i kyrkan och låta allt som får plats mellan parollernas tre ben rymmas där, i enlighet med stadgan).

    Den nya valberedningen nås på valberedningen@fib.se om ni har förslag på vilka som ska styra skutan nästa år.

    Ha det fint!

  12. Bo Persson
    2016-04-27 kl. 20:08

    Alla tycks förutsätta att det finns något bra i sig att FiB/K lever vidare. Men “bäst före tiden” för enhetsfronter är ju definitionsmässigt inte särskilt lång. Så varför inte göra en snygg sorti i stället för att försöka pressa in en ny generation i en gammal kostym.

  13. Knut Lindelöf
    2016-04-27 kl. 21:01

    Bo P!
    Intressant tanke faktiskt. Men en sådan väg är att faktiskt låta en ny generation (med sin egen kostym) nu ta över den gamla skutan, som ju faktiskt seglat upprätt en ovanligt lång tid för att vara ett tidningsprojekt. Kanske kan det stäva vidare med de tre parollerna som riktningsgivare i 40 år till. Tänk vad det ska finnas mycket att diskutera 2050.

  14. Tord Björk
    2016-04-28 kl. 7:03

    Jag har följt FiB/K och fredsrörelsen en del sedan PA Fogelströms anda öppnade upp för oss i miljörörelsen och Ulands- och fredsföreningarna spreds över hela landet. FiB/K var i den tidiga begynnelsen ett hopp för många men stötte tidigt ut centerfolk som Kerstin Grebäck och Rune Lanestrand vilket effektivt hindrade FiB/K från att bli den nya tidens kraft som hade behövts.

    Idag plötsligt ser det helt annorlunda ut. Jag var i Degerfors på fredsdagarna. Från hela Norden dök fredsrörelsen upp. Visst kan man tycka att det är märkligt med så många pensionärer, men vi var betydligt fler än föregående år och framförallt, vad är alternativet? Vilken annan kraft i fredsrörelsen samlar en väsentlig opinion på detta sätt?

    Visst kan det låta lockande att som Bo Persson föreslå att låta den unga generationen skapa sig nya kostymer. En är det inte det som skett? Attac bildades med stor uppslutning, 85 positiva artiklar i massmedier med snäv enhetsfrontsmodell, nya arbetsformer och väl anpassade till nya tider. För någon vecka sedan lade man ner.

    Fredsrörelsen har, som Mikael Nyberg skildrat, blivit en del av NGO-industrin med dess sönderstyckning av rörelser till mini-enhetsfronter i fråga efter fråga, som knappast hotar makten. Om man hotar makten som Kvinnor för fred så blir man marginaliserad.

    Ser man längre än näsan räcker upptäcker man att dagens unga aktivister utsätts för mycket hårdare tryck. Tyck rätt och du får omedelbart 10000 i projektbidrag, tyck fel och vi skickar polisen på dig. Denna ordning kommer man inte åt enbart genom att mena att gamla kostymer ska läggas bort och allt ska uppstå på nytt i de maktförhållanden som råder idag.

    Kanske är det inte en tillfällighet att det är just FiB/K som lyckas, trots de bekymmer som uppstår när unga hamnar i en miljö med massor med införstådda koder bland äldre, med gamla strider som kanske tjatas om som om samma maktförhållanden råder idag som när dessa strider fördes.

    För egen del kan jag inte bli annat än glad när jag ser att just den unga generationens fredsrörelse, som inte låtit sig inordnas i NGO-systemets passivisering, Ofog, nu har en framstående kraft i styrelsen, därtill ordförande. Samma med Ukrainafrågan, där jag varit aktiv för att bryta den extrema passivitet som råder i Sverige inför den största flyktingkrisen (Mer än två miljoner i Ukraina och Ryssland flyr kriget, mer än 1 miljon i akut behov av nödhjälp för de som är kvar mitt i kriget) och inför pågående krig i Europa. Här har den unge, eller i alla fall yngre, Markus Limmergård blivit invald.

    Gärna drömmar om en fin ny rörelse dominerad av unga aktivister, men först en rejäl fredsrörelse som gärna också kämpar för yttrandefriheten!

    PS. För de som inte är införstådda, detta är en parafras på en slogan från en folkomröstning som hölls för evigheter sedan, en slogan som blev effektiv: Gärna medalj men först en rejäl pension.

  15. Bo Persson
    2016-04-28 kl. 8:55

    Knut!
    Men om havet är dramatiskt nytt. Och är det inte det? Kalla kriget tog slut och Sovjetunionen kollapsade liksom socialismen. De förenade FNL-grupperna var då sedan länge ett avslutat kapitel. Svenska Afghanistankommitten blev visserligen kvar, men det bara som en ren biståndsorganisation. Och de nya skotten på 68-traditionen blev aldrig något annat än just skott. Afghanistansolidaritet, Iraksolidaritet, Syriensolidaritet.

    Och hur är det nu? Ja, de gamla liberala, europeiska kolonialstaterna är ju inte ens längre några suveräna stater och den amerikanska hegemonin går uppenbarligen mot sitt slut. Samtidigt som dagens mest dynamiska kapitalism är inkapslad i en leninistisk partistat och hela världen är nyliberal.

    I en mening är det alltså bara 50 år sedan “68” men i en annan skulle man kunna tro att det gått flera hundra år.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.