FiB/Ks nye ordförande Pelle Sunvisson
FiB/Ks nye ordförande Pelle Sunvisson

Medlemskåren har ännu inte föryngrats i någon större utsträckning, men det har FiB-styrelsen. Medianåldern har sänkts från 55 till 35. Dessutom har alla i styrelsen gjorts till ordinarie ledamöter, alltså inga är suppleanter, alla delar ansvaret lika. Till ny ordförande valdes pedagogen, nätverksskapande fredsaktivisten och skribenten Pelle Sunvisson, känd för sitt arbete med aktionsgruppen Ofog, som utfört flera konkreta fredsaktioner de senaste åren som pekar på hur Sverige glider in under det USA-imperialistiska paraplyet på många områden. Det är lovande med denna ungdomliga förnyelse i toppen. Får se om de nu förmår ta makten också.

Men stämmans kanske viktigaste diskussionen kom med anledning av en motion från medlemmen Chang Frick, som presenterade sig som ”Natomotståndare på högerkanten” (med ett förflutet i MUF, Sverigedemokraterna och sverigedemokratisk ungdom). Han arbetar med sajten Nyheter idag. Motioneären föreslog ett samarbete mellan Nyheter idag och FiB/K i Natofrågan.

Stämman bemötte initiativet välvilligt och många påminde om den bredd som vår tidning och verksamhet egentligen borde ha, men sällan haft. Våra paroller är vad som borde vägleda, varken mer eller mindre. För att vara emot Nato behöver man till exempel inte vara ”vänster”. Det finns en stor opinion inom den politiska borgerligheten på högerkanten som är emot en svensk Nato-anslutning. Om det nu primärt gäller att förhindra riksdagsgodkännandet av värdlandsavtalet och en slutlig medlemsansökan till Nato, måste alla motståndare stå eniga, trots att vi är en brokig skara och oeniga om mycket annat. Det är enda möjligheten. Det är vad vi i alla år kallat för ”enhetsfrontsarbete”.

Nyheter idag skiljer sig i grunden från Folket i Bild/Kulturfront med sina tre paroller (och denna blogg). NI drivs av libertarianska idéer och har på sin policysida en bild som klart deklarerar att man vill ”privatisera allt – allt” och att man är ”hellre död än röd”. Aningen omoget kan man tycka för att uttrycka sig försiktigt. Men det kanske inte betyder så mycket i dagsläget eftersom man aktivt vänt sig till FiB/Kulturfront om samarbete mot Nato. Klokt vore kanske att ta bort den där bilden, annars blir det nog svårt att få med FiB-medlemmarna i någon större samverkan. För i FiB/K är det fullt tillåtet att vara emot både privatiseringar och att vara röd.

Men som sagt, principen om att enas med så många som möjligt i kampen mot Nato står man för i FiB/K.

styrelsen-2016
Bakre raden fr v: Agnes Käll (25), David Pettersson (28), Margaretha Nordman (60), Pelle Sunvisson (36), Markus Limmergård (35)
Främre raden fr v: Bror Kajsajuntti (64), Pontus Stagling-Näslund (31), Karin Falk (71), Kenneth Lundgren (71), Ingvar Erlandsson (62)
Frånvarande: Malcom Kyeyune (28)
Föregående artikelPutin planerar utrensning bland korrumperade och brottslingar?
Nästa artikelSaudiaffären och Jemen (2) – Sveriges reaktion: tystnad
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

29 KOMMENTARER

  1. Varje gammal halvslumrande organisation måste gardera sig emot nazistisk entrism. Det är ett vanligt förfarande för nazister och har hållit på mycket länge, det är så de försöker skaffa sig plattformar och bygga legitimitet, eller ibland bara förskingra föreningsstöd.

    De har intagit positioner i många organisationer, med vitt skilda arbetsområden. Så snart de lyckats ta makt i organisationen så har de omedelbart gjort organisationen till ett språkrör för nazistisk propaganda.

    Deras allianser är enbart taktiska och medlemskap i organisationer är ett medel, inte ett syfte i sig.

    Våld och hot har kantat nazistisk entrism i organisationer de senaste 40 åren. Jag rekommenderar er att vara vaksamma innan en halv fotbollsfirma blivit medlemmar. I er framtid kan mycket väl militant antifascism bli nödvändig…

  2. Det är viss skillnad på libertarianer och nazister…

    Även om jag tycker illa om båda, så av från förra behöver man i alla fall inte förvänta sig en cykelkedja i huvet.

  3. Föryngring är i princip både bra och nödvändigt. Men föryngring är inte i sig en kvalitetsstämpel. När jag valdes in i FiB/K:s styrelse för tre år sen var vi två (2) kvinnor i styrelsen, båda tämligen gamla vad åren beträffar, liksom de nio manliga ledamöterna – flera hade suttit där i årtionden. Året därpå kom ett par yngre kvinnor med, men de försvann snabbt.

    Att rekrytera yngre kvinnor till styrelsen har visat sig mycket svårt. I år har styrelsen tre (3) kvinnliga ledamöter, varav en ung och ny. Själv blev jag kasserad av valberedningen som ansåg mig ”för gammal”.

    Morgonen efter årsmötet intervjuades Jan Myrdal, 89, i P1, där han bland annat kritiserade ”ett traditionellt och kulturbundet åldringshat”. Den här gången var det jag som drabbades av detta slentrianmässiga åldringsförakt, och jag måste protestera. Inte så att medlemskap i den aktuella styrelsen på något sätt är omistligt, men för att det är ett övergrepp att reducera en människa till hennes ålder. Jag har alltid sagt ifrån om sådan diskriminering när andra har drabbats (speciellt har det av någon anledning verkat vara kvinnor). Den här gången gällde det mig själv. Jag önskar den nya styrelsen lycka till, men varnar för åldersfixering och vill fästa uppmärksamheten på problemen med att rekrytera och behålla (yngre) kvinnliga ledamöter.

  4. Jan W!
    Jag väntar med att göra distinktioner mellan nazister och nazister tills de själva gör det i praktisk handling. Hade SD varit en islamistisk rörelse så hade Åkesson hållits ansvarig för varenda av de numera 2-siffriga terrorattentat som utförts av deras militanta grenar.

    Varningen jag framför bör nog alla föreningsaktiva ta på allvar och snarast ombesörja stadgar som möjliggör uteslutning av denna typen av entrister. För där SD samlas, hittar du snart ”Soldiers of Odin” och andra.

  5. Det handlar inte så mycket om föryngring som att föra FiB in i nya generationer, Brita. För att det ska vara möjligt behövs en stor andel människor som känner tiden de lever i, men kanske framförallt folk som är beredda att arbeta aktivt i en arbetande styrelse. Valberedningens metod var att skaffa sig en uppfattning om vilka som bidrog till det konkreta organisatoriska arbetet. De vi inte fann göra det nominerades helt enkelt inte till omval. Nu så valde ju stämman att gå mot valberedningens förslag, och välja in folk i namn av ”kontinuitet”. Min farhåga är att det är denna kontinuitet som faktiskt kan vara i vägen för nyrekryteringen du förordar. En kontinuitet som stöter bort nytt engagemang eftersom den inte känner igen det som sitt eget, en kontinuitet som företräds av personer som vill se yngre upplagor av sig själva ta över, och är rädda att släppa taget fast tiden är mogen.

  6. Jag måste erkänna att jag blir illa berörd av tonen i Sigge Anderssons svar till Britta Ring. Det är en sak att FiB/K behöver ”föryngras” i den meningen att tidningen måste dra till sig nya läsare, nya medarbetare och nya aktivister för att överleva på sikt och, om möjligt, bli en ”masspridd populärtidning” (som det hette på sjuttiotalet när tidningen startades). Men formuleringen att det i FiB finns äldre ”personer som vill se yngre upplagor av sig själva” och som ”är rädda att släppa taget fast tiden är mogen” är enbart förolämpande och kränkande. Själv har jag fyllt sjuttio. När bör jag med det synsättet i så fall ”släppa taget”?

    Till Britta vill jag säga: du måste fortsätta skriva i FiB/K! Dina erfarenheter och kunskaper behövs, allrahelst som tidningen och föreningen fortfarande har en massivt manlig slagsida.

  7. Britta!
    Du och jag är lite (ganska mycket) oeniga i invandringsfrågan. Men här vill jag stå på din sida till 100%. Det är klart att en erfaren kämpe som du Britta ska finnas med i alla de sammanhang du vill. Stå på dig Britta, så står jag på din sida.

  8. Margareta!
    Det är min uppriktiga mening att det i FiB finns många gamla rävar som har väldigt bestämda åsikter om vad FiB är och ska vara och inte drar sig för att skrämma bort yngre förmågor för att de inte har den rätta ideologin eller linjen i den ena eller andra frågan (må det sen gälla Syrien, libertarianism, invandring – det kvittar lika) och att nya engagerade unga förmågor har blivit misstänkliggjorda i sitt föreningsarbete – för att äldre engagerade vill se yngre versioner av sig själva (och de människorna finns ju inte, vi tillhör ju olika generationer med olika erfarenheter, varför ska nya generationer lajva ’68?).

    Det finns i FiB en gaggighet som verkar direkt avskräckande och som gjort att flera unga har valt att avsluta sitt engagemang i FiB. Man måste blunda bra hårt för att inte se detta eller att det finns en korrelation med fysiologisk ålder, alternativt vara likgiltig inför om man så tar med sig FiB i graven (om än med den rätta linjen).

    Vad gäller den manliga slagsidan så misslyckades tyvärr valberedningen i år med att få till en jämn fördelning av olika orsaker (bland annat sena avhopp från kvinnor som först tackat ja), men det lär vara fortsatta mål för valberedningen att såväl föryngra som göra jämnt i könsfördelningen. Så kanske finns det hopp ändå.

  9. Margareta, Britta och Leif!
    Det är klart att Sigge är något mycket viktigt på spåren. FiB har blivit en liten ”kyrka” där de som inte är med sedan minst en generation tillbaka inte fattar koderna. En speciell liturgi har rotats där vissa signalord betyder allt för de invigda, men ter sig nästan obegripliga för många yngre.

    Sigge har varit mycket målmedveten och effektiv för att dra med nya yngre krafter i FiB-arbete under flera år. Jag tror att hans arbete är precis det som kan rädda FiB/K över i en ny tid. Han har gjort det av kärlek och omsorg (fel ord i FiB-sammanhang) om FiBs grundidé. Läs hans inlägg i antologin ”Farfars gamla käpp”.

    Sigge uttrycker sig däremot väl brutalt och kanske till och med åldersdiskriminerande. Jag fyller 71 i maj, men tar ändå inte åt mig. Jag har nämligen under många år också lidit av ovan beskrivna liturgi, som jag kan väl, men som jag vet inte räcker för att diskutera politik och kultur idag – över dagens generationsgränser. Vi äldre har en hel del att lära och ska istället vara glada att det nu ser ut som en ung generation radikaler är villiga att jobba vidare med FiB. För arvet från 70-talet är inte skit.

    Jag vill också säga (som Leif också antyder) att det allra bästa är att ha både yngre och äldre – i gott samarbete – ledningen för FiB/K. Vi äldre och våra erfarenheter behövs i allra högsta grad, inte minst för att lotsa yngre förbi ett och annat grund i den svårnavigerade farleden som vi ju känner sedan gammalt. Men vi måste lämna över ansvaret!

  10. Självklart behöver FiB/K ”föryngras” för att överleva. Och självklart är det jättebra att sådana driftiga personer som Sigge förmår dra nya, yngre, människor med i arbetet för tidningen. Det jag vände mig mot var själva tonen i svaret till Britta Ring.

    Sedan skulle det ju också möjligen kunna vara så att det döljer sig politiska meningsskiljaktigheter i det som nu enbart ser ut som en ”generationsfråga”. Men det vet jag inget om. Det enda jag vet är att det i så fall vore bättre med öppen diskussion än sårande ”åldersdiskriminering”.

  11. Knut och alla andra!
    Märk väl att jag skrev fysiologisk ålder. Det är stor skillnad mellan fysiologisk och kronologisk ålder. Jag tror alla förstår vad jag egentligen talar om. Men jag ber om ursäkt ifall någon blev trampad på tårna av mina ”brutala” ord. Givetvis har alla våra pensionärer mycket kvar att ge, många är både friska och pigga. Men kanske inte självklart i föreningsstyrelsen. Men det finns ju även olika utskott, kommittéer och arbetsgrupper som man kan aktivera sig i.

    Valberedningens förslag innehöll också några som touchar samma beaktansvärda ålder som du Knut (och jag tror för övrigt att du skulle platsa utmärkt i en styrelse. Kanske framförallt för att du vill blåsa ut väggarna i kyrkan och låta allt som får plats mellan parollernas tre ben rymmas där, i enlighet med stadgan).

    Den nya valberedningen nås på valberedningen@fib.se om ni har förslag på vilka som ska styra skutan nästa år.

    Ha det fint!

  12. Alla tycks förutsätta att det finns något bra i sig att FiB/K lever vidare. Men ”bäst före tiden” för enhetsfronter är ju definitionsmässigt inte särskilt lång. Så varför inte göra en snygg sorti i stället för att försöka pressa in en ny generation i en gammal kostym.

  13. Bo P!
    Intressant tanke faktiskt. Men en sådan väg är att faktiskt låta en ny generation (med sin egen kostym) nu ta över den gamla skutan, som ju faktiskt seglat upprätt en ovanligt lång tid för att vara ett tidningsprojekt. Kanske kan det stäva vidare med de tre parollerna som riktningsgivare i 40 år till. Tänk vad det ska finnas mycket att diskutera 2050.

  14. Jag har följt FiB/K och fredsrörelsen en del sedan PA Fogelströms anda öppnade upp för oss i miljörörelsen och Ulands- och fredsföreningarna spreds över hela landet. FiB/K var i den tidiga begynnelsen ett hopp för många men stötte tidigt ut centerfolk som Kerstin Grebäck och Rune Lanestrand vilket effektivt hindrade FiB/K från att bli den nya tidens kraft som hade behövts.

    Idag plötsligt ser det helt annorlunda ut. Jag var i Degerfors på fredsdagarna. Från hela Norden dök fredsrörelsen upp. Visst kan man tycka att det är märkligt med så många pensionärer, men vi var betydligt fler än föregående år och framförallt, vad är alternativet? Vilken annan kraft i fredsrörelsen samlar en väsentlig opinion på detta sätt?

    Visst kan det låta lockande att som Bo Persson föreslå att låta den unga generationen skapa sig nya kostymer. En är det inte det som skett? Attac bildades med stor uppslutning, 85 positiva artiklar i massmedier med snäv enhetsfrontsmodell, nya arbetsformer och väl anpassade till nya tider. För någon vecka sedan lade man ner.

    Fredsrörelsen har, som Mikael Nyberg skildrat, blivit en del av NGO-industrin med dess sönderstyckning av rörelser till mini-enhetsfronter i fråga efter fråga, som knappast hotar makten. Om man hotar makten som Kvinnor för fred så blir man marginaliserad.

    Ser man längre än näsan räcker upptäcker man att dagens unga aktivister utsätts för mycket hårdare tryck. Tyck rätt och du får omedelbart 10000 i projektbidrag, tyck fel och vi skickar polisen på dig. Denna ordning kommer man inte åt enbart genom att mena att gamla kostymer ska läggas bort och allt ska uppstå på nytt i de maktförhållanden som råder idag.

    Kanske är det inte en tillfällighet att det är just FiB/K som lyckas, trots de bekymmer som uppstår när unga hamnar i en miljö med massor med införstådda koder bland äldre, med gamla strider som kanske tjatas om som om samma maktförhållanden råder idag som när dessa strider fördes.

    För egen del kan jag inte bli annat än glad när jag ser att just den unga generationens fredsrörelse, som inte låtit sig inordnas i NGO-systemets passivisering, Ofog, nu har en framstående kraft i styrelsen, därtill ordförande. Samma med Ukrainafrågan, där jag varit aktiv för att bryta den extrema passivitet som råder i Sverige inför den största flyktingkrisen (Mer än två miljoner i Ukraina och Ryssland flyr kriget, mer än 1 miljon i akut behov av nödhjälp för de som är kvar mitt i kriget) och inför pågående krig i Europa. Här har den unge, eller i alla fall yngre, Markus Limmergård blivit invald.

    Gärna drömmar om en fin ny rörelse dominerad av unga aktivister, men först en rejäl fredsrörelse som gärna också kämpar för yttrandefriheten!

    PS. För de som inte är införstådda, detta är en parafras på en slogan från en folkomröstning som hölls för evigheter sedan, en slogan som blev effektiv: Gärna medalj men först en rejäl pension.

  15. Knut!
    Men om havet är dramatiskt nytt. Och är det inte det? Kalla kriget tog slut och Sovjetunionen kollapsade liksom socialismen. De förenade FNL-grupperna var då sedan länge ett avslutat kapitel. Svenska Afghanistankommitten blev visserligen kvar, men det bara som en ren biståndsorganisation. Och de nya skotten på 68-traditionen blev aldrig något annat än just skott. Afghanistansolidaritet, Iraksolidaritet, Syriensolidaritet.

    Och hur är det nu? Ja, de gamla liberala, europeiska kolonialstaterna är ju inte ens längre några suveräna stater och den amerikanska hegemonin går uppenbarligen mot sitt slut. Samtidigt som dagens mest dynamiska kapitalism är inkapslad i en leninistisk partistat och hela världen är nyliberal.

    I en mening är det alltså bara 50 år sedan ”68” men i en annan skulle man kunna tro att det gått flera hundra år.

  16. Det ser mörkt ut för FiB!

    Tongivande i föreningen tycks nu vara personer som Sigge Andersson, som inte ens anser att GMO-industrin, med företag som Monsanto i spetsen, är en del av imperialismen.

    En annan är David Peterson, som inte ens kan se att läkemedelsindustrin också den är en viktig del av imperialismen och där han söker strypa varje diskussion kring riskerna med till exempel vaccinationsindustrins inflytande, utan tydligen finner att utvecklingen i USA, där barnen före sex års ålder i nuläget får 49 doser från 16 olika vacciner, är både naturlig och nödvändig.

    För sina ståndpunkter refererar dessa båda till industrilobbyorganisationen Vetenskap och Folkbildning (VoF), som tydligen nu trängt in i FiB:s styrelse.

    Om detta är det ”nya” som vi nu ska anamma, förutspår jag organisationens snara sönderfall.

  17. Frank N!
    Du kanske kan hitta andra forum att ta upp ditt vaccinmotstånd och din teknikfientlighet i än FiB? Jag har svårt att se varför det du tar upp skulle vara våra frågor. Det osar inte lite konspiration om dina föreställningar.

    Dessutom brukar det ju talas om solfjädrar! Men din kanske är hopfälld för länge sen?

  18. Där ser ni själva!
    Motstånd mot GMO är tydligen teknikfientlighet och ifrågasättande av vaccinindustrin är tydligen inget som platsar i en organisation som säger sig ha antiimperialism på programmet.

    Konspiration?
    Javisst! Genteknikindustrins agenda är en konspiration och vaccinindustrins likaså. Men Sigge Andersson har svårt att se det…

    Men det finns andra som har bättre syn. En annan konspirationsteoretiker.

    Motståndet mot läkemedelsindustrins styrning och utnyttjande av vården och människorna, liksom människors motstånd mot GMO världen över, med enorma demonstrationer, tycks ha gått Sigge Andersson och hans följe, liksom tydligen också andra i FiB-styrelsen helt förbi.

    Vilken bubbla lever man i, när man inte sett detta?

  19. Till de som var med på FiB-stämman!
    Som helt nybakad FiB-are kan jag säga att miljön på stämman inte var särskilt välkomnande. Inte så att någon var otrevlig, men varje gång det var folk i talarstolarna drogs det referenser till 1970-talet, till FNL-grupper, till 80-talet, till än det ena eller andra. Men över 50% av närvarande personer var inte med i FiB på 1970-talet eftersom de inte var födda då. Trots det var ändå majoriteten av talarna från tiden runt 1970 och nästan allihopa pratade om FiB för 45 år sen. Vilket självklart är lika oartigt som att säga hårda ord om fysiologisk ålder.

    Jag själv pratade 6 meningar på 6 timmar på mötet. En del av de andra som inte var med på 70-talet sa inte ett enda ord eller fick frågor om saker och ting på 6 timmar. Att känna sig åldersdiskriminerad är alltså inte exklusivt för den äldre generationen.

    Med det skrivet ser vi ju tydligt att det behövs en naturligare dynamik i föreningen och den anser jag finns när styrelsen går från 25 år till 71 år i ålder. Där har man en blandning av rutinerade personer och nytillkomna människor som är redo att bli rutinerade.

    Till Frank N vill jag också säga att det är riktigt gött att bada i alla pengar jag får av CIA, Monsanto, VoF och Putin varje vecka.

  20. Jag ställer frågorna konkret:
    Är GMO-industrin en del av imperialismen?
    Är läkemedelsindustrin en del av imperialismen?

  21. Precis som alla andra ”industrier”, för övrigt. Till exempel vapenindustrin. Eller klädindustrin. Vilket för den delen inte gör FiB till den lämpligaste plattformen att attackera dem från. Och än mindre ger anledning för enskilda att försöka mota ut folk som har annan syn än en själv på frågorna.

  22. Jag är inte ense med Sigge Andersson och andra som inte ser att GMO har en stark imperialistisk aspekt. Monsanto och andra liknande företag försöker genom genmodifierade växter skapa monopol på utsäde och tvinga bönder att för dyra pengar köpa det. Detta utsäde som tål bekämpningsmedel och som verkligen behöver det tvingas bönderna sedan köpa. Det blir ytterligare en inkomstkälla för de multinationella jättarna.

    Den förra Svenska regeringen och riksdagen sålde ut vårt självbestämmande i frågan om GMO till EU. Dessutom röstade alliansregeringen tillsammans med 3 andra länder på ett förslag som skulle tvinga Ungern och Österrike att införa GMO-produkter de själva inte ville ha, som tur var så röstade 23 andra EU-länders representanter röstat emot. Vad den nuvarande regeringen har för linje i frågan är svårt att få grepp om men jag misstänker att de försöker agera oklart utåt och smidigt anpassligt inom EU i frågorna.

    I ett tal 1999 sa fd amerikanske utrikesministern i USA Henry Kissinger att ”Globaliseringen är bara ett annat ord för USA-dominans”. Förenta staternas internationella makt är bland annat till för att skydda och utvidga de amerikanska storföretagens dominans.

    Under sin 2008-kampanj för president sa Barack Obama ”Låt folk veta när deras mat är genetiskt modifierade, eftersom amerikaner har rätt att veta vad de ska köpa.” Men det genomfördes inte efter valet, istället befolkade Obama nyckelposterna i federala myndigheter som USDA (USA:s jordbruksdepartement) och FDA (USA:s livsmedels- och läkemedelsmyndighet) med folk från Monsanto.

    Vad jag förstår så försöker nu USA i förhandlingar om det transatlantiska frihandelsavtalet TTIP få igenom tvingande regler som gör att europeiska stater inte kan förbjuda GMO-grödor.

    En annan aspekt är yttrandefriheten. Ett exempel från Global research i artikel som på sin webbsite (GMO and Monsanto Roundup: Glyphosate Weedkiller in our Food and Water?)

    I den artikeln citerar Colin Todhunter Don Huber, en professor emeritus i växtpatologi vid Purdue University i USA:

    ”… Publicering i detta område kan också vara svårt. Jag vet från International Symposium on Glyfosat som de var tvungna att hitta en tidskrift utgivare utanför detta land (USA) att publicera forskningsdata och Symposium förfaranden. Det är ganska svårt att få den publicerad i USA. Det finns också vissa risker med publicering om du är en ung forskare och bedriver forskning som strider mot nuvarande populära begrepp. En hel del forskning om säkerhet för genteknik sker utanför detta land eftersom det är svårt att få tillgång till materialet, eller de uttalanden du måste underteckna för att få tillgång till dessa material som anger att du inte kommer att publicera utan tillstånd av leverantören. Jag tror att 26 entomologer som skickade sin skrivelse till EPA 2009 uppgav det träffande när de sa att objektiva data var inte tillgängliga för EPA, eftersom de material som inte har varit tillgängliga för dem eller att de är nekas möjlighet att publicera sina data.”

    Så trångt sitter den vetenskapliga yttrandefriheten i USA.

    Och de nordamerikanska storbolagen bestämmer inte bara vad de stora medierna ska yttra. Nyligen fick en satirtecknaren Rick Friday efter 21 år sparken från den lilla Iowa-baserade tidningen Farm News för en teckning som föreställde två bönder.

    Den ene säger: ”Jag önskar att det fanns mer vinster i jordbruket.” Så svarar den andre: ”Det finns. Under år 2015 har vd:arna för Monsanto, DuPont, Pioneer, och John Deere tillsammans tjänat mer än 2129 Iowa bönder.” Mer behövdes inte för att annonsörerna fick Rick Friday avskedad.

    Så jag har svårt att förstå att inte dessa frågor kring GMO har starka beröringspunkter med vår plattform.

  23. Kenneth Lundgren menar att jag inte ”ser” GMO:s imperialistiska aspekter. Vad skönt för honom att han själv kan skåda ”sanningen”, och visst är det lätt att bygga sanningar med hopplockade citat. Men nu har jag varken talat om Monsanto eller det redaktionella klimatet hos amerikansk massmedia, utan om att FiB som organisation inte tar ställning i frågan om GMO:s vara eller inte vara. Det är för att jag menar detta som Frank ser FiB:s kommande död.

    Att det i akademierna finns många tabun är förvisso sant, men söker man t ex på ”glyfosat” och ”toxicitet” i en medelstor amerikansk databas över vetenskapliga publikationer inom biomedicin får man drygt 600 träffar, och visst visar de på dess skadliga verkan också. Så mycket för det hotet mot ”vetenskaplig yttrandefrihet”. Att det finns massa upphovsrättsliga aspekter, frågor om patent o s v gör givetvis diskussionen än mer intressant. Vill man ha några vinklar utöver det gängse antroposoftugget kan man med fördel surfa in här. Det finns nog mycket att nysta i den här frågan innan några dogmatiska sanningar kan slås fast.

    Att FiB är en särskilt lämpad plattform för Frank Nilssons och Kenneth Lundgrens ideologiska hopkok om genteknikens förbannelser är jag inte övertygad om. Frank menar ju i och för sig att styrelsen infiltrerats av ”VoF:are” (Vetenskap och folkbildning). Gott så i sådana fall, även om det undgått mig i mitt arbete med valberedningen. Kanske blir det lite skeptiskt mothugg i sådana fall, om särintressen som anti-vaccinrörelsen och andra konspirationstroende menar att FiB ska dra deras lass.

    Nog för att tidningen ska kunna behandla och belysa även dessa ämnen. Men det ska vara allsidigt och utan en förbestämd ideologisk agenda som inte har med vetenskap att skaffa.

  24. I diskussionen mellan Sigge och resten på den här tråden håller jag med Sigge som jag förstått honom.

    Jag har alltid uppfattat vår paroll kring yttrande- och tryckfriheten som ett försvar för den traditionella svenska tryckfriheten kopplad till de krav vi har på den svenska lagstiftningen i det sammanhanget.

    Också den antiimperialistiska parollen har jag uppfattat, som kopplad till krav på den svenska staten, som i detta fall är centrerade kring dess umgänge med andra stater. Men Monsanto är inte någon stat och att dra in detta företag eller något annat företag i denna diskussion måste vara en produkt av något slags begreppsförvirring.

    Närmare bestämt är det väl en produkt av att man inte håller isär kampen mot kapitalismen och kampen mot imperialismen, som inte alls har samma aktörer/parter. I det förra fallet är ju dessa lönearbetet och kapitalet medan det i det senare är just staterna.

  25. Sigge Andersson är Chang Fricks kompis. Ni är utsatta för entrism från högerextremister. Det är högerns metod. De skapar aldrig något själva, men tar gärna över saker från andra.

    FiB bör se till att uppdatera sina stadgar så de kan utesluta sådana som Chang Frick och Sigge Andersson.

  26. Du är nojjig nu Martin K!
    Först, denna sida är inte FiB/Kulturfront, utan min privata sida. Jag är däremot aktiv i FiB/K sedan tidigt 70-tal, men inte haft några centrala uppdrag på mycket länge. Jag var på stämman den 23 maj och tycker att den fattade ett bra beslut om samarbete med Nyheter idag (Chang Frick). Chang Frick känner jag inte, men han verkar vara en politiskt rörlig, infallsrik, påhittig och orädd person – på den borgerliga kanten. Som Nato-motståndare och redaktör för Nyheter idag är han därför en naturlig del i en breddad samverkan i Nato-frågan – även med mig. Sigge Andersson är helylle-fibbare (fast med ovanligt långt till pension).

  27. Så kom då äntligen argumentet vi väntat på: UTESLUT DOM!

    För vad, skulle man kunna fråga? För en motion till stämman? För att någon inte är överens? Det senare är ju inga problem, vi kan ta ett ”demokratiskt” beslut, med enkel majoritet, att vi är eniga och därefter utesluta alla som inte håller med. Då behöver vi ju inte ha någon beröringsskräck med några slemma ”höger”-krafter och kan fortsätta fraternisera med Kommunistiska Partiet i gammal god ordning.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.