Fotografers upphovsrätt är förstås viktig att försvara. Men att göra business av det försvaret som nu sker är oförsvarligt.
Lagen är krånglig. Om jag exempelvis publicerar en bild av en sedan mer än 70 år sedan avliden konstnär, måste jag eventuellt ha tillstånd från den fotograf som avbildat konstverket. Att klippa ihop flera bilder som ett kollage är tillåtet om den nya bilden når ”tillräcklig verkshöjd”. Tar jag en bild från USA eller England gäller andra villkor än för svenska bilder. O s v…
Huvudregeln är att man inte får använda bilder utan tillstånd i kommersiella sammanhang. Upphovsmannen bestämmer. En tidning är i allmänhet affärsverksamhet, alltså ett kommersiellt sammanhang. Bloggar av typen Blondinbella är också rent kommersiella.
Inkomsterna för min del består däremot av lite gåvor från läsarna på några tusenlappar per år. Omkostnaderna stiger däremot varje år på grund av ökande serverhyra och övriga avgifter och tillägg som kan behövas. Går det jämt upp är jag nöjd. Så har det pågått för min del i 15 år. Sedan drygt ett halvår har jag enskild firma, som gör att jag kan dra av moms, vilket gör det hela aningen mindre olönsamt. Jag avstår från all annonsering och avvisar alla förslag om att placera särskilt anpassade artiklar i reklamsyfte, vilket verkar mycket vanligt. Alltså kommersiell i vanlig mening är lindelof.nu inte.
Jag sätter däremot en ära i att illustrera alla blogginlägg. Inte bara en bild vilken som helst, utan en bild som tillför något till texten. Jag har ett stort eget bildarkiv där jag ofta försöker finna lämpliga bilder, men inte sällan snurrar jag runt med bildsök på nätet, där man numera får sig skrivet på näsan – under varje bild – ”Bilderna kan vara skyddade enligt upphovsrättslagen”. Därmed har Google fråntagit sig allt ansvar och lämpat över det på mig. Men vem som är upphovsman får jag inte veta.
För ett år sedan damp ett kravbrev ner i min inkorg från Copyright Agent i Köpenhamn. CA jobbar på uppdrag av TT för att snoka upp ”otillåtna” nätpubliceringar och kräver ny 2850 kr i skadestånd för en sådan publicering och att bilden ska avlägsnas. Betalar man inte hotas med inkasso etc. Två gånger har jag betalat. Ena gången lyckades jag förhandla ner till 950 kr.
Nu har jag fått ett tredje krav, men tröttnat på denna slumpmässiga ekonomiska dräneringsverksamhet. Därför började jag undersöka vad CA är för ett företag. På nätet läser jag att fler än jag drabbas av samma sak och undersökt saken. Jag tänker inte betala.
Jag inser ju nu att CA:s verksamhet är att likna vid indrivningsverksamhet i modern tappning – men är inte olaglig. De påstår att man begått brott, men ger sken av att om man betalar ska man bli lämnad ifred. Någon anmälan till polisen sker förstås inte. Om man är skyldig enligt lagen är högst tveksamt. Det kan bara avgöras i domstol, och lagen är som sagt mycket snårig. Därför uttrycker sig också CA:s tjänstemän alltid försiktigt och mycket belevat, som om de jobbade på en advokatbyrå. Men så är det inte. Det är indrivningsverksamhet det handlar om, man är TT:s torped.
TT äger (förvaltar) alltså ett hav av bilder från Aftonbladet, Expressen, DN… som finns spridda på nätet. ”Vår bildbank innehåller 45 miljoner bilder från fotografins födelse till i dag”, skriver man stolt på sin sajt. Allt på Google är dock omärkt och rotlöst, enkelt att ladda ner och omöjligt att spåra till upphovsman. Endast TT vet. Så, ju fler publiceringar av dessa bilder ”utan tillstånd”, desto mer pengar att tjäna. Lysande affärsidé alltså.
TT har i sin egenskap av affärsdrivande företag allt intresse av att försvara sin egendom på nätet med hjälp av torpeden CA. De angriper alla som via andra kanaler än deras egen betalsida snappar upp någon bild ur deras enorma bildhav utan att betala. CA utnyttjar fotografernas upphovsrätt för att driva in pengar (summor som man själv bestämt), men hur mycket av dessa pengar som når fotografen skulle jag vilja veta. Verksamheten är uppenbart lönsam, annars skulle den för länge sedan försvunnit.
Visst ska fotografer ha rätt att bestämma hur deras bilder ska användas, men att göra big business på upphovsrättslagen gynnar knappast enskilda fotografer eller yttrandefriheten. Därför borde lagen ses över.
Gunnar Karlsson!
Om du har en inbäddad bild, d v s har länkat till en bild som ligger på en annan sida, så är det lagligt och är inte intrång i någon copyright. Copyright Agent är väl medvetna om detta och har i flera fall lagt ner sina krav när den som fått kravet visat på detta. Men de försöker alltid så länge det går, så man måste vara bestämd.
Per Persson!
När man bestrider en faktura så måste man alltid ange på vilka grunder man bestrider den. Det räcker inte med att bara bestrida betalningsansvar.
Carl Persson!
Mja, håller inte med dig riktigt, har man en tidigare relation med den som skickat fakturan eller kanske bara vill bestrida en del av en faktura så bör man ta med varför. I detta fall har jag angivit att ”betalningskravet saknar grund” eftersom det är så jag ser det.
Hej! Vi har också råkat ut för CA och är i samma situation som er andra. Hur har det löst sig för er? Har ni hört något mera angående era ärenden och ”fakturor” efter att ni bestridit? Har det gått vidare till rättslig prövning?
Axel A!
För min del har det blivit tyst efter att ha bestridit och uppmanat dem att stämma mig.
Alex Andersson!
Det har hittills varit helt tyst även här. Se till att bestrida i god ordning och hänvisa till civilrätt.
Malin Aandered m.fl!
Efter att jag bestämt bestridit och även varit tvungen att förtydliga mitt bestridande flera gånger, fick jag idag ett likadant mejl som Malin, om att ärendet kommer att tas vidare till deras ”juridiska avdelning”. Någon som varit i kontakt med CA´s juridiska avdelning och hur har det gått/slutat?
Noterat att senaste inlägg gjordes den 28 april 2021. Hur har det gått för er som bestridit. Har själv nyligen fått en fordran på 5000:- och nyligen en påminnelsefaktura med påminnelseavgift. Skickade ett svarsmail med kopia till TT.
Thu, Mar 10, 2022 1:33 PM, – wrote:
”Trodde att ert tidigare mail var ett skämt, ett troll eller ren och skär lurendrejeri.
Är det inte god affärssed att först kontakta resp. firma och meddela att bilder inte får användas p g a copyright. Då är det bara för firman att ta bort eller byta ut bilden. Kan inte annat än se ert förfaringssätt som väldigt dålig affärsetik.
Att helt plötsligt, utan vidare information bara skicka ett påpekande och en faktura, ser jag bara som en synnerligen oseriös verksamhet.
Inte heller finns någon förklaring om vad fakturans summa grundar sig på. Finns någon tidstaxa och specifika kostnader för varje bild?
Är lågt av TT att nyttja denna metod. Själv är jag f d marknadschef och arbetade på den tiden då man hade hyfs och fason och god affärssed.”
Birgitta v B!
Jag upprepar smma ska som för ett år sedan För min del har det blivit tyst efter att ha bestridit och uppmanat dem att stämma mig. För min del har det blivit tyst efter att ha bestridit och uppmanat dem att stämma mig.
Här har det också varit tyst. Det kom ytterligare en ”faktura” på en annan bild en tid efter den första och den behandlade jag på samma sätt. I någon mån har de ändå fått en viss effekt eftersom vi sett till att dammsuga vår sajt efter gammalt oaktuellt skräp (sådant som CA hittar med sina spindlar) så att det inte ska finnas något att hitta och bygga upp sådana här case på i framtiden. Oavsett vilket så är mitt råd att bestrida alla fordringar som Copyright Agent skickar, oavsett om man är privatperson eller företagare. Hänvisa till civilrättslig prövning och tala om att det först efter ett domslut kan bli aktuellt med betalning.
Fått detsamma av detta skojarföretag för en skoluppgift som gjordes 2008-2009-någongång. Ligger arkiverad under ett gammalt studentkonto på en obskyr webbadress som av någon anledning indexerats av google.
Vi fick uppdraget att göra en hemsida, och eftersom det var i utbildningssyfte/internt bruk var det också sagt att det var okej att låna bilder. Här ligger alla mina kontaktuppgifter synliga, telefon, adress osv.
Copyrightligan fattar inte alls grejen, och menar att jag ska betala. Innan helgen bestred jag kravet, med uttrycket: ”jag bestrider denna faktura”, de svarade att de vill ha en anledning och inte godtar min bestridan utan anledning. Jag anser att det är tillräckligt att säga att jag bestrider, med bakgrund för all konversation att detta är en oskyldig intern skoluppgift som av misstag kommit ut på Internet.
Men visst räcker det att säga att jag bestrider? Jag har även kontaktat universitet, och fått svar att de ska stänga ner studentkontot. Detta har tydligen aktiverats av misstag i samband med att man återställt någon backup. De kunde dock inte ge mig några råd kring hur jag ska agera.
Clas E!
Du måste alltid ange grund för bestridandet. Det räcker inte att bara säga att att du bestrider. Gjordes skoluppgiften 2008–2009 så är det mer än 10 år sedan intrånget gjordes och då är det hela preskriberat. Har universitetet sedan lagt upp sidan på nytt så är det inte du som har gjort något intrång, utan det är universitetet.
Du bör skaffa dig någon form av dokumentation, t ex en mailkonversation med universitetet, som beskriver att ditt material endast var för internt bruk och universitetet av misstag senare har gjort det offentligt. Gärna med något datum eller tidsintervall när de gjorde det. Visa inte den här dokumentationen för Copyright Agent, men ha dem i bakfickan.
Du kan du hävda:
1. Preskription
2. Avsett endast för internt bruk
3. Universitetet är den skyldiga till intrång
Dessutom kan Copyright Agent aldrig få igenom summorna de begär i domstol. Skulle de dra det till domstol så skulle de, om man har riktig otur och bli fälld, bli tilldömda en ersättning av max 700–800 kr. Och skulle detta bli offentligt så skulle deras skrämseltaktik falla helt.
Det tycks råda väldig förvirring i kommentarerna om vad som gäller vid bildstölder. Kort och gått får man inte använda andras bilder för någon som helst publicering. Undantag då för bilder som är licenserade under olika licenser som gör dem mer eller mindre fria att använda. Men att bilderna verkligen är fria är det upp till bildanvändaren att försäkra sig om, det går inte att komma efteråt och spela offer när man i själva verket är en bildtjuv. Däremot får man tapetsera sitt hem med andras bilder om man känner för det, alltså använda andras bilder privat, d v s inte visa dem offentligt på något sätt. Man får inte heller länka in andras bilder på sin hemsida o dyl.
Lite mer info går att hitta på Bildleverantörernas Förenings hemsida. Bland annat har BLF en FAQ om användning av bilder på nätet.
För yrkesarbetande fotografer är det inget skämt när deras bilder används utan tillåtelse. Precis som alla andra yrkesgrupper vill fotografer inte arbeta gratis. Men det är många som själva inte skulle vilja jobba gratis som anser att just fotografer ska göra det, vilket jag reagerade på under min tid som freelance-fotograf.
Jag tillämpar strikt copyright på mina bilder. Men numera upplåter jag vid förfrågan bilder gratis till icke-kommersiell verksamhet. Med icke-kommersiell verksamhet drar jag gränsen om verksamheten har betalda anställda eller inte. Har de råd med anställda har de råd att betala för bilder anser jag.
Carl Persson!
De är fan otäcka. Jag har bestridit med samtliga av de tre anledningarna som du nämnde, och främst att jag inte är ansvarig för publiceringen. Sidan är nerplockad, med de hänvisar till en skärmdump där bilden syns med mina kontaktuppgifter intill.
De fortsätter att säga att de inte godtar min bestridan, och uppmanar mig att betala och NU MED PÅMMINELSEAVGIFT. De hotar med inkasso.
Jag tänker så klart inte betala, däremot är jag livrädd för att få en prick hos Kronofogden, vilket jag tror detta kommer leda till? Hur kan det få fungera så här?
Clas E!
Du är privatperson! Då kan du aldrig få någon prick hos Kronofogden under två väldigt distinkta förutsättningar: 1) Du har, till kravställaren eller dennes ombud, klart och tydligt bestridit fakturan med t ex de argument du givit! 2) Du har avvisat kravet hela vägen!
Då står kravställarna inför valet att 1) släppa frågan, eller 2) driva den i domstol. Släpper de frågan är saken död och du behöver inte oroa dig vidare. Väljer dom att driva en domstolsprocess kan inget drabba dig innan det finns en lagakraftvunnen dom! Du kan kontakta mig om du vill resonera mer, Knut L har mejl och telefon.
Att vara orolig för ”prick” hos Kronofogden är vettigt. ”Livrädd” bör du däremot inte vara! Jag saknar denna goda konsumentupplysning nästan överallt i media!
Hur du än gör, så lycka till!
Claes Elfsberg
Läs mitt tidigare inlägg i tråden om bestridande. Så länge du bestrider fordran och hänvisar till rättslig prövning så kommer du inte att få någon prick. Om ärendet ändå lämnas till inkasso så hänvisar/visar du ditt bestridande för inkassobolaget som då inte har någon rätt att gå vidare. Kommer krav direkt från Kronofogden gäller samma, de kan/får inte gå vidare innan ärendet prövas. Observera att detta endast gäller om du inte accepterat fordran, det är det som är tricket. Har man accepterat så börjar indrivningskvarnarna att mala och man står sig slätt. Har man inte accepterat så måste ”målet” först upp till rättslig prövning så att det finns ett beslut på vem som har rätt eller fel. Och det kostar pengar som CA inte vill betala.
Kort uppdatering: Nu, cirka två år efter den initiala fakturan från Copyright Agent kom en påminnelse och ett inkassorav från ett inkassobolag som heter Collectia AB (också danskägt, såsom Copyright Agent). Båda kom i princip samtidigt per post. Dock fanns inget annat sätt att kommunicera med dem än per telefon. Efter samtal där jag tydligt förklarat att enda sättet att kommunicera med oss i sådana här ärenden är via e-post eller post fick jag dock veta att man kan använda adressen kontakt@collectia.se vid kontakt med dem. I ett kort mail till dem förklarade jag att fordran är bestriden och inte går att påminna eller skicka inkassokrav på. Bifogade även en kopia på en del av bestridandet). Kort tid därefter fick jag svaret från Collectia att ärendet nu är lagt vilande tills nytt svar kommit från Copyright Agent.
Spännande, Per P!
Tacksam för din uppdatering om dessa usla ”inkasso”-indrivare. Om detta borde vi försöka sammanställa all information för att sedan publicera här eller i annat medium. Att dessa får hålla på är rättsligt ytterst tveksamt, sett till begreppet ”god inkassosed” i Inkassolagen!
Från min tid på posten minns jag att inkassoföretagen kunde lämna in sändningar på 20-30 tusen brev så det här är big business, även för posten.
Nej man behöver inte förklara ett bestridande av en faktura eller inkasso, men det kan ju vara bra och snabba på ärendet om man ger en vettig förklaring.
T ex faktura redan betald xx-xx ,varan/tjänsten ej levererad, varan ej beställd, varan undermålig.
Är varan ej beställd måste man bevara den och erbjuda företaget att hämta den!
Tågordning kan vara: Faktura från företag – man bestrider den – brev från inkasso – man bestrider – lämnas till kronofogde – man bestrider.
Fogden skickar tillbaks ärendet till företaget som kan ta det till tingsrätten.
Kronofogden får bara driva en skuld om:
A: man själv medgett en skuld
B: om skulden är till staten t ex skatt
C: om skulden fastställts av tingsrätt (eventuellt högre instans)
Företaget kan när som helst droppa sitt krav och saken är ur värden.
Och det kan vara enkla saker ibland, enda gång för mig var när HSB hörde av sig om en utebliven månadsavgift. Det visade sig att jag använt avin för en senare månad och det hela avskrevs naturligtvis omgående.
Uppdatering: Efter påstötning till Collectia angående inkassokravet de skickat till oss precis så fick jag till svar att Copyright Agent A/S nu har återkallat ärendet, och att Collectia avslutat ärendet hos sig. Man kan bara spekulera i varför detta händer. Men jag antar att detta var en ren chansning från Copyright Agent’s sida, och att de gör så här med en hel mängd gamla ärenden i batch. Ett gäng av de som skickats ut kommer säkert att bli betalda eftersom att folk alltid blir livrädda för inkassokrav, även om de är felaktiga.