Från en motvillig “vitrysslands-expert”

Protesterande i Minsk (från artikel på steigan.no). Texten på plakatet betyder “Fred och  kärlek” och är på ryska, inte vitryska. Flickan och mannen i bakgrunden gör ett V-tecken med fingrarna, vilket inte är det uttalat anti-Lukasjenkoanhängarnas tecken, vilket är en knuten näve. Vad V-tecknet står för har i skrivande stund inte stått att finna ut, mer än att det är det “vänliga” V-tecknet, segersymbolen, med handflatan utåt.

Jag  har inga högre tankar om DN:s Anna-Lena Lauréns analyser, men väl om hennes journalistiska folklivsiakttagelser. Hon kan också läsa av textade skyltar och lyssna  av intervjuer. Det hon igår rapporterade skiljde sig från det sedvanliga “färgrevolutionära”:

“Slagorden är helt andra än de som brukar skalla på gatorna i Moskva när Putinkritiska demonstranter drabbar samman med polisen. I Ryssland skriker man ”Putina na nary” (Putin bakom galler), ”My zdes vlast” (Det är vi som är makten) och ”Eto nasj gorod” (Det här är vår stad). I Minsk ropar folket ”Opustite sjtjity” (Lägg ner sköldarna), ”Armija s narodom” (Armén är med folket) och ”Zjyve Belarus” (Leve Belarus). 

Oppositionsledarna kräver inte att Lukasjenko* ska dras inför rätta. De vill ha förhandlingar och upprepar ständigt att de är redo att kompromissa. Det var den ukrainska oppositionen absolut inte beredd att göra på Majdan i Kiev 2013–2014. Att förhandla med sittande president Viktor Janukovytj fanns inte på agendan, något rum för kompromisser existerade inte.

– Vi säger gång på gång till makthavarna: Låt oss sätta oss ner och förhandla. Tala med oss. Vi får hela tiden meddelande av folk inom Lukasjenkoeliten om att de är redo att kompromissa, det här är en fråga om tid. Vi måste förstå att när allt det här är över ska folk på bägge sidor leva kvar i Belarus. Ju färre misstag vi gör nu, desto lättare blir det att bygga ett nytt samhälle, säger oppositionsledaren Maria Kalesnikava till den oberoende ryska tv-kanalen Dozid.”

Det bekräftar, glädjande nog, min erfarenhet, att bland alla ungdomar (d v s uppvuxna efter 1992) som beundrar väst  finns det också de (jag lärde känna åtminstone en) som vill förändra men inte vill ha någon “färgrevolution”  stödd av USA, EU, Soros och Nato.

Men också i detaljer visar Laurén sin insikt. I går berättade hon

“att deltagarna [i] protestaktionerna mot Lukasjenko har vinnlagt sig om att inte kasta skräp. Alla kaffemuggar och plastflaskor som samlats under de så kallade solidaritetskedjorna – när vitklädda kvinnor ställer sig hand i hand – placeras omsorgsfullt i sopkärl och plastpåsar.”

Det var något jag själv behandlat i ett reportage våren 2018.

“En dag frågade jag mina kollegor hur Vitryssland skiljer sig från Ryssland och Ukraina. Alltså, om någon ryss eller ukrainare hamnade i Minsk, skulle denne inse att han var i Vitryssland. Jag bortser givetvis från vägskyltar, registreringsskyltar på bilar och skyltar med klar vitrysk text. Nja, dom tänkte en stund:
– Kanske för att det är renare här.
Om Minsk är renare än S:t Petersburg eller Moskva kan jag inte säga, men nog lite renare än Kiev och Odessa. I Ukraina verkar man ha privatiserat till den grad att ingen bryr sig om att hålla städernas gator i skick.”

Mer om “Stora Städdagen” i “Från Minsk till  Charkiv” från våren 2018.


* Lukasjenko stavas så här i transkription från ryska men med ett a på slutet från vitryska (ordet belarusiska finns inte). Däremot anbefalls Belarus och inte Vitryssland i “politiskt korrekt” journalistik liksom Lukasjenka (med a på slutet). Så enkelt är det idag att välja sida i den vitryska/belarusiska konflikten. /Redax

... är läst 1286 gånger!

  13 kommentarer for “Från en motvillig “vitrysslands-expert”

  1. Anders Persson skriver:

    Jag borde kanske också ha kommenterat EU:s brådska att utfärda sanktioner emot Vitryssland, vilket bara ytterligare hjälper till att föra landet närmare Ryssland, något som EU i övriga sammanhang velat undvika och delar av den vitryska oppositionen motsätter sig.

  2. Leif Strandberg skriver:

    När jag arbetade i Vitryssland för snart 20 år sedan noterades förstås de rena gatorna och trottoarerna. Mina vitryska kolleger, de flesta lojala med Lukasjenko, svarade utan att hyckla: ”Lukasjenko själv åker gärna runt och kollar städningen. Är det sopor och skärp på gatan finns det alltid en arbetsledare för just det vägavsnittet – som inte längre är arbetsledare.” De sa också: ”Jodå vi har en auktoritär regim, men om Ukrainas väg är alternativet, väljer vi Lukasjenko en gång till.”

    Trots en grundläggande lojalitet var nästan alla mina vitryska kolleger kritiska mot en massa egenheter i regeringens och polisen sätt att arbete. Sen hade de förstås hundra och en dräpande anekdoter om tillståndet i sitt land, det hör ju till det ”sovjetiska sinnelaget”.

    Nej, världen är inte svart-vit. Jag tyckte om mycket i Vitryssland och jag hade samtidigt väldigt svårt med en del saker i landet. Men folket gillade jag!

  3. Mats Larsson skriver:

    Jag trodde för en vecka sedan att protesterna skulle dö ut efter den massiva och brutala polisinsatsen som Lukasjenko satte in. I lördags förklarade “Moon of Alabama” att nu är “färgrevolutionen” död, men igår demonstrerade hundratusentals, något som RT utförligt redovisar.

    Jag har aldrig rest i ett land så totalt dominerat av en enda person, så att se de välkända vyerna från Minsk fyllda med folk är inget mindre än en sensation. Det hör ju till saken att Lukasjenko inte är populär i Kreml, så Ryssland kan antagligen gärna tänka sig att bli av med honom så länge de inte blir av med Vitryssland.

    Intressant var också att läsa “The Saker”, som fram till nu egentligen aldrig skrivit om Vitryssland (enligt egen utsago). Hans extremt negativa uppfattning om Lukasjenko var intressant. Han har vidare säkert rätt i att vitryska KGB är en effektiv organisation.

    Ann Linde och Carl Bildt kommenterade i TV i morse.

  4. Bertil Carlman skriver:

    Det är mycket förhastat att tro att de stora demonstrationer som RT redovisat är en viktig del av någon pågående färgrevolution. På mig liknar de mycket gula västarna i Frankrike, vilket trots sitt namn inte har med någon färgrevolution att göra. Överallt i Europa demonstreras det. Av ibland likartade skäl. Och gula västarna vet fuller väl att brutala insatser står inte bara Lukasjenko för. Fast så menar MSM att vi skall tolka det. Men läsare av denna blogg kan inte längre gå på så billiga knep.

  5. Mats Larsson skriver:

    Jag konstaterade bara att “Moon of Alabama”, och f ö även Steigan, kommit fram till att “färgrevolutionen” är över. Ingen av dessa tillhör MSM.

    RT, å andra sida, har en skribent som menar att det inte alls handlar om en “färgrevolution”

    Lukasjenko själv hävdade för ett par dar sedan att det är en “färgrevolution”.

    Varken Carl Bildt eller Anders Åslund beskriver det som en “färgrevolution”, men pekar på en möjlig lösning efter modell Armenien.

    För övrigt har jag i mycket haft samma upplevelser som Leif Strandberg, och även jag gillar det vitryska folket.

  6. Anders Persson skriver:

    Det nya i demonstrationerna har varit att den borgerliga vitryska flaggan, den rödvita, verkar dominera, till förfång för den röd-gröna sovjetiska (minus hammaren och skäran). Ska bli intressant att se hur mycket opinionen i Minsk får gensvar i övriga landet. Gissar också att symboliska ryska styrkor, lagenligt, rycker in i landet, militärt betydelselösa, men symboliskt viktiga inåt och utåt.

  7. Anders Persson skriver:

    Thomas Lundin gör i SvD den intressanta iakttagelsen att det under demonstrationerna i Vitryssland de senaste dagarna varken ha setts EU-flaggor eller hörts krav på en snabb västorientering. Detta till skillnad från den “orangea revolutionen” i Ukraina 2014.

  8. Mats Larsson skriver:

    Det är slående hur ryska RT släpper fram en tämligen heterogen skara skribenter för att skriva om Belarus. Skarp kontrast mot Ukraina för sex år sedan.

    I en artikel från en rysk skribent vid Far Eastern Federal University (utanför Vladivostok) utses Belarus till Europas Nordkorea.

    Jag har aldrig varit i Nordkorea, bara i Sydkorea. Men har naturligtvis tänkt många gånger under resor i Vitryssland att Nordkorea är det enda land jag skulle kunna tänka mig överträffa (med marginal, antagligen) Vitryssland. Har många gånger suttit i rum med stora porträtt av Lukasjenko; viseringsproceduren har varit rigorös.

    Att Kreml och Putin tycker illa om Lukasjenko har ju varit uppenbart under flera år, men nu släpper RT fram rubriker med det budskapet.

    Artikeln från Vladivostok är anmärkningsvärd med tanke på demonstrationerna i närliggande Chabarovsk.

  9. Anders Persson skriver:

    På Stefan Lindgrens 8 dagar kan man läsa två intressanta artiklar, en som berättar att ryssen i gemen inte tror att Lukasjenko faller, en annan ställer frågan om Väst är så hemskt intresserad av att bli av med honom.

    Vad tycker det vitryska folket? Deras trygghet och levnadsstandard är högre än det ukrainska och ryska utanför de stora metropolerna. Jag kunde för två år sedan se att de stora livsmedelsaffärerna var lika välförsedda som ICA och Coop, även om de låg i arbetarkvarter.

    Men var det inte likadant här i Sverige kring 1970? Största välståndet i världen och aldrig hade svenska folket haft det så bra. Ändå formerades grupper med tiotusentals ungdomliga medlemmar och sympatisörer som ville “störta det gruset”.

    Jag känner igen mig när jag ser ungdomarna på Minsks gator. De nu, liksom vi då, är otåliga och vill ha förändring.

  10. Tord Björk skriver:

    Lite politisk ekonomi skadar inte om man vill se till vad som händer. Aleksander Buzgalin gör en intressant distinktion mellan paternalistisk kapitalism som kan trots sina nackdelar vara att föredra framför nyliberal kapitalism a la Ukraina men visar på att systemets kärna snarare är byråkratiskt kapitalism vilket många nu vänder sig mot.

    Buzgalin video

    En klassiks brittisk liberal syn på Vitryssland (ovanlig i våra dagar) Craig Murray.

    Det man kan sakna är det som framkommit på andra håll, att det gått mer än dubbelt så bra för Vitryssland jämfört med Ukraina sedan upplösningen av Sovjet och även bättre än för Ryssland. Man behöll de statliga industrierna med Ryssland som en stor marknad. Om man väljer den ukrainska vägen kan man fråga sig var man ska sälja sina varor, EU:s storföretag är intresserad av marknaden snarare än att köpa varor. Industrin i Östra Ukraina hade samma problem.

  11. Mats Larsson skriver:

    Alltid intressant att läsa Craig Murray, även om jag inte förstår varför han skriver “Belarussian’s” och inte “Belarusian’s”. Kanske stressad av den kommande rättegången.

    Buzgalin medger att han inte sitter inne med någon “inside information”, men jag tror att hans ekonomiska resonemang verkar rimliga.

    Det är svårt att hitta skribenter som stöder Lukasjenko. Hans schackdrag att Nato hotar med invasion från väst, vilket “tvingat” honom att skicka sina bästa trupper till den västra gränsen, är ju så lättgenomskådat att RT skickat fram sin militärkommentator för att direkt skjuta det i sank.

    Något off-topic men relaterat: Boris Paton avled igår i Kiev i en ålder av 101 år. Han var antagligen den siste av de 200 sovjetmedborgare som två gånger utsågs till Gerój Socialistí?eskogo Trudá, “Det socialistiska arbetets hjälte”.

  12. Anders Persson skriver:

    Stefan Lindgrens Nyhetsbanken har en intressant artikel av en tjeckisk kommentator “Vet vitryssarna vad som står på spel?”

    Det är också påfallande att vår “statliga” SVT tonat ner sin bevakning av händelserna i Vitryssland, nu när det inte gick som det var tänkt. Det kunde man redan ana för några dagar sedan när demonstranterna i Minska visserligen förkastat den vitryska halvsovjetiska grön-röda flaggan till fördel för den borgerliga vit-röda – men ingenstans såg man någon EU-flagga, än mindre krav på att EU, Nato eller USA skulle komma till hjälp.

  13. Mats Larsson skriver:

    Den tjeckiske kommentatorn Jan Vitek nämner ingenting om den vitryska valutans fall under 2011. Det året beskrevs valutan i folkmun som att den följde månaden. I mars var 1 dollar värd 3000 vitryska rubel, i april 4000, osv. Fallet hejdades vid ca 11000 vitryska rubel. Det året var polisbevakningen påfallande hög på hotellet där jag bodde.

    Att som Vitek beskriva Vitryssland som ett paradis är också en märklig överdrift. Har han varit i landet?

    Det som för mig är den stora sensationen är hur så stora folkmassor kan demonstrera i Vitryssland. Det hade jag aldrig trott skulle hända. Minns februari 2014 på hotellet i Gomel. Stora skaror vitryssar kom för att titta på demonstrationerna i Kiev via Euronews, en kanal som de flesta inte har hemma. Kanalen drog fler åskådare än OS i Sotji i baren intill.

    Att döma av ryska statliga Pervyj Kanal, har Kreml bestämt sig för att Lukasjenko ska sitta kvar. Kan inte tolka nyheterna på annat sätt; Putin och Lukasjenko är vänner.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.