”Thoon Kramom”
Bland mina gamla böcker hittar jag en som jag inte vet hur den kommit i min ägo. Den har titeln TILBAGEBLIK och är skriven av dansken Hans Niels Andersen med årtalet 1914 angivet för bokens första och mest omfattande del. Men inte utgiven förrän år 1919 då den kompletterats med ett tillägg om vad som under första världskriget hänt det stora danska företag som boken handlar om.
Men för att ta det hela från början så föddes Andersen år 1852 och gick som ung till sjöss med drömmen om att en gång komma till Hongkong. Vilket han också så småningom gjorde. Därifrån fortsatte han till Bangkok där han mönstrade på som styrman på segelfartyget ”Thoon Kramom” och så småningom avancerade till dess kapten.
Det hade nu blivit ekonomiskt intressant att exportera teakträ till Europa så båten lastades med teak och resan mot Falmouth i England förbereddes. Man kompletterade båtens utrusning i Singapore och i slutet av augusti inleddes resan som gick runt Godahoppsudden. I mitten av december anlände man till England.
För återresan lastades fartyget med kol och nu tog man vägen runt Kap Horn. Hela resan tur och retur tog knappt elva månader och hade förlöpt utan några olyckor och med hela manskapet i behåll. Vid återkomsten mönstrade Andersen av och inledde sin affärsverksamhet som så småningom ledde till att Det Østasiatiske Kompagni bildades år 1897.
Nya fartygstyper förändrar sjöfarten
Boken handlar om företagets utveckling och tillväxt men jag är mer intresserad av samhällsutveckling på olika områden och följer därför hellre skildringen om hur sjöfarten utvecklas tekniskt och hur produktionen av de trävaror som skall gå på export till Europa blir alltmer utvecklad och omfattande.
Det här är ju en tidsperiod när man först övergår från att använda segelfartyg till fartyg med maskiner drivna av ånga, framställd genom eldning med stenkol, med alltmer avancerade maskiner och växande fartygsstorlekar. Men därefter kommer dieselmaskinerna drivna av olja som så småningom slår ut ångmaskinerna.
Det Østasiatiske Kompagni skulle bli pionjär för användningen av dieselmaskiner för drift av fartyg när det danska varvet Burmeister & Wain i februari 1912 levererade världens första större oceangående dieseldrivna fartyg till dem. Fartyget hette Selandia och var i en helt annan storleksklass än sina föregångare. Det var 113 meter långt och 16 meter brett och kunde lasta 7.400 ton.
Jungfuresan gick till London, Antwerpen och Genua samt via Suezkanalen till Colombo, Penang, Singapore och Bangkok. Fartyget visade sig vara en lyckad satsning och såldes först år 1937 vidare till ett norskt rederi. Det hamnade så småningom i Japan där hon grundstötte och sjönk den 26 januari 1942.
Det Østasiatiske Kompagni fick goda erfarenheter av användning av dieselmaskiner och beslöt i mitten av år 1915 att helt gå över till fartyg med dieselmaskindrift. Man lade ett antal beställningar men det pågående kriget gjorde att varven hade svårt att leverera de beställda fartygen. På bilden Nybygning Nr. 314 syns ett fartyg som man väntade att få levererat under hösten 1919.
Från avverkning av teakträd till färdig produkt
En viktig del av Det Østasiatiske Kompagnis verksamhet var försäljningen av teak från skogsdistrikt i Siam. De hade en yta på 4.000 kvadratkilometer för vilka företaget fått en 25-årig koncession som gav dem rätt att avverka ett visst antal träd årligen. I boken beskrivs, illustrerat med många bilder, hur denna verksamhet bedrevs.
Det första steget var att hugga bort barken i en ring runt nederdelen av trädet för att det skulle dö och därigenom mista en stor del av sitt vatteninnehåll. Efter två år var trädet tillräckligt torrt för att flyta och kunde flottas nedför flodarmarna till Bangkok.
När trädet fällts transporterades stockarna med hjälp av elefanter till en lämplig plats där man fick avvakta under ett, två eller t o m flera år på att vattennivån under en regnperiod skall bli tillräckligt hög för att stockarna skall kunna flyta nedför floden.
Återigen får elefanterna komma till hjälp för att få ut stockarna i floden där de blandas med stockar från andra koncessioner (avverkningar), alla märkta med ägarnas signaturer. Med hjälp av dessa signaturer kan stockarna sorteras, samlas och bindas samman till flottar med ca 150 stammar, som med en besättning på ett par man driver med strömmen drygt 160 svenska mil nedåt med floden till Bangkok.
Väl framme i Bangkok förs flottarna till kompaniets sågverk där de sågas till rätt dimensioner. Omkring en fjärdedel skeppades med egna fartyg till Europa medan resten såldes till Kina, Indien och på en lokal marknad. I Europa såldes teakvirket vidare antingen genom agenter eller direkt till olika regeringar, skeppsbyggare och andra.
Hur gick det sedan
År 1970 var Det Østasiatiske Kompagni Skandinaviens största företag sett till omsättning och hade under sin storhetstid på 70-talet 40.000 anställda. Bolaget blev skuldsatt på grund av oljekrisen och tvingades sälja av stora delar av verksamheten från 1980-talet och framåt.
