Från Minsk till Charkiv — Resebrev från Minsk (4)

Lördagen den 14 april var i Minsk i första hand inte dagen då 3:e världskriget kunde bryta ut, utan "Stora städdagen".

Det var lördagen den 14 april jag tog flyget från Minsk till Charkiv. Samma morgon hade den självutnämnda världspolisen bombat Syrien och det var ännu inte klart hur Ryssland skulle reagera. Med ett hot om ett tredje världskrig hängande i luften verkade Charkiv, 20 minuter från ryska gränsen i öster och ett par timmar norr om Donetsk-Lugansk, inte vara det idealiska resemålet. Mina vitryska kollegor tog det mindre allvarligt. Här i öster verkar folk ha en mera sangvinisk  inställning till världshändelserna — shit happens.

Detsamma gäller finländarna. Anna-Lena Laurén berättade i en SVT-intervju att hennes landsmän, till skillnad från svenskarna, aldrig blir väldigt upprörda över hemskheter och orättvisor ute i världen. Om det är sant är det ju ett plus för svenskars känsla för solidaritet över gränserna, nackdelen är att vi lätt låter oss provoceras av känslomässiga argument.

“Stora städdagen”
Här i Vitryssland var första lördagen i april  den Stora vårstädningsdagen. Överallt i Minsk såg man såväl renhållningsarbetare som vanliga medborgare sopa gatorna eller rensa upp i parker och planteringar. Det hela kallas för subbotnik efter det ryska ordet för lördag (Subbot, jmf. vårt ord sabbat).

Den första subbotniken lär ha hållits den 12 april 1919 i Moskva av järnvägsarbetare vid Moskva-Kazan linjen. Det utvecklades  sedan till en extra (oavlönad) arbetsdag under det kritiska året 1919. Lenin skrev en vida spridd appell i saken: Det stora initiativet.

Kånkade Lenin på en trädstam?
Kampanjen populariserades året efter som en allmän städdag. Den lades då på den 1 maj. På ett grumligt foto ses Lenin, eller någon som liknar Lenin, hjälpa till att kånka på en stor trädstam. Detta var drygt ett halvår efter att han utsatts för attentat av Fanny Kaplan, så fler än jag har undrat om han verkligen hade orkat bära så tunga prylar.

Lenin på stora städlördagen. Frimärke från 1957, där konstnären har givit honom en rimlig arbetsbörda.

Bland de tvivlande finns en israelisk skämtare, vars blogg har värde i och med att den ger er en utvald samling målningar av Lenin och trästocken. Själv tror jag att den mest realistiska bilden är från ett frimärke från 1957.

I Vitryssland infaller städdagen på den första lördagen i april, i Ryssland på den närmaste lördagen till Lenins födelsedag 22 april och i Ukraina är den, givetvis, som så mycket annat från sovjettiden, avskaffad.

Inställning till den västliga omvärlden
Under mitt sista besök på universitetet träffade jag ett par professorer, en av den äldre generationen, den andre av den yngre. Främst den äldre hade varit mycket ute i världen och fast han inte exakt var meteorolog, hade vi flera gemensamma bekanta. Efteråt fick jag veta att de båda inte var så internationalistiska som de velat framstå. De var i praktiken skeptiska till vetenskapliga kontakter västerut och ville helst hålla sig till Ryssland.

Jag har mött samma attityd i Ryssland (och kanske också i Ukraina), men den besvärar mig inte. För det första är det en månghundraårig rysk inställning som redan Peter den Store försökte göra något åt, för andra är det bra att ryssar, vitryssar m.fl. inte har en helt okritisk inställning till väst.

Tack vare mitt historiska intresse har jag ofta kunnat presentera mina meteorologiska idéer som om de egentligen härstammade från det land eller den kultur där jag råkar befinna mig. Detta är t.ex. tillämpligt för mina käpphästar sannolikhetsprognoser, variationell analys och Kalmanfilter, som har starka rötter i rysk eller sovjetisk vetenskap.

Mina ryska meteorologiska kollegor är fortfarande lite skeptiska emot sannolikhetsprognser av vädret, trots att jag idogt använt sannolikhetslärans nestor, Andrej Kolmogorov,  som murbräcka. Det länder honom till heder, att han inte bara använder ekvationer utan också geometri i sin undervisning.

Enda backningen var i Libyen 2007 där mina försök att illustrera nyttan av sannolikhetsprognoser genom exempel från försäkringsbranschen, stöp på att sådant håller inte renläriga muslimer på med! Jag fick snabbt som attan hitta något annat, renlärigt exempel. Men vad det var minns jag inte.

Fem visumfria dagar
Rent logistiskt hade jag föredragit tåg till Charkiv, men som EU-medborgare var jag av invecklade skäl hänvisad till flyg. Sedan en tid kan nämligen EU-medborgare uppehålla sig i Vitryssland i fem dygn (Obs! Dygn och inte 120 timmar) utan visum om han eller hon anländer och lämnar via Minsks flygplats. Vederbörande bör också ha ett intyg på engelska om sin reseförsökring. Annars finns en sådan försäkring att köpa vid passkontrollen. Denna femdygns visumfria period lär ha blivit mycket populär och det gick rykten om att den skulle utsträckas till tio dagar.

Till Ukraina behövs inget visum, men det kan uppstå andra komplikationer. Mitt pass var nämligen helt nytt med bara ett par vitryska stämplar från Minsk. Den ukrainska passpolisen i Charkiv blev mycket misstänksam: hade jag månne besökt Krim på mitt gamla pass och sedan skaffat ett nytt för att överhuvudtaget komma in i Ukraina? Jag bedyrade på heder och samvete att jag inte besökt Krim och han lät mig löpa. Hade dom varit lika nitiska som i Israel, skulle jag förmodligen ha tagits in i ett rum och avkrävts en redogörelse för den storpolitiska situationen i östra Europa.

Ett par kollegor mötte och vid 22-tiden kunde jag installera mig i min lilla hyrda lägenhet i gamla Charkiv. En koll på SVT Nyheter visade att akademiskandalen dominerade nyhetsflödet i Sverige och att något nytt världskrig uppenbarligen inte brutit ut.


Nästa avsnitt: Vad vet jag om Uppsala universitet och dess historia?

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  1 kommentar for “Från Minsk till Charkiv — Resebrev från Minsk (4)

  1. Roland Sten
    2018-05-11 kl. 18:50

    Vad fint det låter, “subbotnik” imorgon lördag! Anders Persson om du varit någon gång i Israel en fredag kväll vid mörkrets inträde och första stjärnorna på himlen syns? Då inträder sabbaten & trafiken tystnar samt butikerna stänger & folk firar hemma med kosher mat! Som är välsignad & köttet tömts på blod innan djuret dör, slaktas. Ungefär som “halal” hos muslimer! I min ungdoms dagar (längese’n) befann jag mig i Tiberias vid Genesarets Sjö. När jag skulle åka tillbaka till mitt hotell i Nethanya med min flickvän gick ingen trafik! Lyckades “muta” en chaufför som också tvingades ta upp israelisk militär? En slags oskriven lag! Väl “hemma” upptäcktes att mina pengar låg i hotellets safe. Min flickvän togs som “gisslan” men släpptes turligt nog efter betalning! Mina slutord till svarttaxins chaufför blev på hemgjord hebreiska, “shabbat Shalom” är ungefär som trevlig weekend och fridens! Min flickvän och jag är fortfarande gifta. Numera har jag en “laddad plånbok” för att köpa mig fri!

Kommentera