Från ”repressiv tolerans” till ”mediadrev”

Palme mot Tingsten Teckningar från tidigt 60-tal av Anders Persson

Palme mot Tingsten
(Reportageteckningar från tidigt 60-tal av Anders Persson gjorda med föremålen på bara några meters avstånd, för studenttidningen vid Gbg Univ.)

Antikvariatet ”Röda Rummet” i Uppsala har en sympatisk vana att lägga ut ”svårsålda” böcker för 10kr/styck i bananlådor utanför affären. Det leder till köp och läsning av litteratur som annars skulle ha gått en förbi. Häromdagen inköpte jag således ”Författare tar ståndpunkt” från 1960. En mängd unga författare diskuterar där huruvida man ska eller inte ska ”ta ståndpunkt”.

Inläggen kommer från en radioserie med samma namn 1959. Högst irriterande, eller med en ofrivillig komik, är Artur Lundqvists Crohnskogskt magistrala kommentarer före varje text.

Lars Forsells inlägg är speciellt intressant. Enligt Lundqvists förhandskommentar handlar det om att likgiltigheten är det värsta som kan möta en diktare och hur opinionsbildningen bör ske inom demokratin. Forsell öppnar mycket mer provokativt:

”Demokratin är på ett sätt konstnärernas värsta fiende”. Konstnären i gemen känner, enligt Forsell, ”djup vanmakt i demokratins famn”.

Demokratin är på ett sätt, avslutar Forsell, konstnärens värsta fiende, därför att den inte låter sig bekomma. Den talar ofantligt mycket om frihet – säg vad Ni vill, måla vad Ni vill, musicera som Ni vill – men hur ofta har inte detta frihetspatos sin rot i likgiltighet, frågar Forsell.

Som ett ilsket och sprattlande barn kan han säja praktiskt taget vad som helst och få det trygga och likgiltiga svaret: Ja, lille vän.
– Jag har hittat en blå apelsin!
– Ja, lille vän.
– Jag har satt eld på lekstugan!
– Ja, lille vän.
– Tre gånger tre är arton!
– Ja, lille vän. Tyst nu, lille vän.

Så kan det låta i ett demokratiskt samhälle …

… enligt Lars Forsell 1960. Han underbygger tesen med olika svenska exempel som kontrasteras emot den franske författaren Emil Zola som fick ”sätta ära och rykte på spel i Dreyfusaffären”.

Ja det var tider det. Året efter proklamerade DN:s före detta chefredaktör Herbert Tingsten ”ideologiernas död” i en radiodebatt med Olof Palme och 1965 lanserade Herbert Marcuse begreppet ”repressiv tolerans” fem år efter Lars Forsell!

Jag minns någon kulturknutte som på 1970-talet halvt på skämt, halvt på allvar sade sig vara avundsjuk på dissidenterna bland kulturarbetarna i Sovjetunionen. Dom togs på allvar, det vill säga de BURADES IN. Säga vad man vill om IB-affären, men den visade att från och med 1973 började den svenska statsmakten ta kulturarbetare på samma allvar som i Sovjetunionen.

Det är inte säkert att Lars Forsell inte varit helt nöjd med att 60-talets repressiva tolerans ersatts av dagens mediedrev emot oliktänkande. Skulle följande dialog vara möjlig idag?

– Israel bedriver samma folkfientliga politik som nazisterna på 1930-talet.
– Ja, lille vän.
– Den svenska klimatpolitiken tror att Sverige är mallen för världens tänkande.
– Ja, lille vän.
– De rumänska tiggarna är hitbjudna organiserade parasiter.
– Ja, lille vän.
– Den kravlösa skolan tjänar överklassen under tal om ‘jämlikhet’.
– Ja, lille vän.
– Nato och EU vill göra ryssar och ukrainare till koloniala undersåtar.
– Ja, lille vän. Tyst nu lille vän.

De som utvecklade dessa tankar skulle inte buras in, sådant kan lätt missförstås av vinklande filmreportage i TV. Nej, bättre är att släppa loss mediedrevet för att ta heder och ära av personen bakom åsikterna.

Men allt är inte dåligt. I SVT:s finska ”Uutiset” intervjuades i måndags en tecknare från en serietidningsfestival i Stockholm. Han var lycklig och stolt över den stora åsiktsfriheten i Sverige som utan förbehåll, till 100% tillåter att man får rita karikatyrer av profeten Muhammed!

  1 kommentar for “Från ”repressiv tolerans” till ”mediadrev”

  1. Kalle Gustavsson
    2015-05-15 kl. 11:33

    Sivar Arnér skrev (tror på 60-talet) att i Sovjetunionen tar de litteraturen på allvar – fängslar de mest kritiska.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.