Den spanske konstnären Francisco de Goya y Lucientes skapade bilder med ett starkt socialt och politiskt innehåll. I upplysningens anda av motstånd mot religiös fanatism, vidskepelse och grymhet tillkom år 1799 den grafiska sviten Los Caprichos (Kapriserna). Med sina sällsynt satiriska och kritiska kommentarer till förhållandena i det samtida Spanien, en tid av ekonomisk kris och sociala missförhållanden, brukar Los Caprichos räknas till nyckelverken inom den västerländska konsthistorien. De är utförda i en kombination av linjeetsning, akvatint och torrnål. Såväl de politiska auktoriteterna som aristokratin, kungahuset och den katolska kyrkan får här sina slängar av Goyas sylvassa ironi. De 80 bladen tar upp ämnen som den spanska inkvisitionen, häxförföljelser, barnuppfostran, girighet, äktenskapet samt adelns och den katolska kyrkans järngrepp om det spanska folket.
”Ända till sin stamfader”.
”De har redan ett säte”. De två damerna följer blint modets växlingar och uppträder här i underkjol och med en stol på huvudet till åskådarnas förtjusning. Titeln är en ordlek av Goya med ordet asiento som i spanskan betyder både säte och omdöme.
”Vilken sjukdom kommer han att dö av?”
”Kärleken och döden”.
”Svälj det hund”.
”När förnuftet sover skapas monster”.
”De har flugit”.
”Dessa dammfläckar”.
BILDERNA HÄMTADE UR Los Caprichos
Bli prenumerant på Veckobrevet (varje måndag em)
