Boris Johnson i Kiev 9 april 2022. (Foto: det ukrainska presidentkansliet)
Michael Winiarski är nog den kunnigaste utrikesreportern vid Dagens Nyheter, med ett förflutet som Rysslandskorrespondent. I tisdagens tidning bemöter han något som många, däribland jag själv, brukar säga om Ukrainakriget. Att en fredsuppgörelse var på gång i mars-april 2022, bara en månad in i kriget. Men att den torpederades av den dåvarande brittiske premiärministern Boris Johnson som 9 april anlände till Kiev och sa att det vore bättre att fortsätta slåss. Sedan backade Ukraina ur avtalet.
Winiarski medger att Johnsons löften om långsiktigt militärt stöd kan ha påverkat Zelenskyj. Men det avgörande var, enligt Winiarski, att Ryssland hade misslyckats med att erövra Kiev – ”invasionens huvudmål” – och i stället tvingats till reträtt. Han framhåller också att det inte var ett ”bindande fredsavtal” som varit på gång utan bara en ”ramöverenskommelse för ett framtida avtal”.
Men vad Winiarski inte nämner är att Rysslands tillbakadragande från Kiev av allt att döma var en gest av god vilja för att möjliggöra överenskommelsens genomförande.
Putin sa i intervjun med Tucker Carlson för någon månad sedan att hans franska och tyska motsvarigheter hade propsat på detta – just för att det skulle bli lättare för Zelenskyj att skriva på avtalet. Även den ukrainska chefsförhandlaren David Arachamija lät i höstas förstå att det ryska tillbakadragandet hade varit ett resultat just av förhandlingarna. Och det betyder rimligen att man verkligen hade kommit överens om något men att man sedan blåste ryssarna.
För att ytterligare blanda bort korten nämner Winiarski som brukligt ”de bestialiska massmorden på hundratals civila” i Butja, som ”uppdagades” efter tillbakadragandet och ”fick den ukrainska sidan att tappa tron på en fredsuppgörelse”.
Min egen bild av Butja är att Ryssland avrättade ett par dussin irreguljära motståndsmän. Detta är vad som styrks av videobevis och det är också vad som framkom i en dokumentär som har visats av SVT.
När det gäller övriga dödade vet jag inte. Men ukrainsk granateld och ukrainska utrensningsaktioner efter tillbakadragandet är troliga förklaringar. Några av de kroppar som visades upp som offer för ryssarnas framfart hade fortfarande vita armbindlar. Sådana bars av ortsbor för att signalera samarbetsvilja under den tillfälliga ockupationen. Och att utrensningsaktioner pågick dagarna efter tillbakadragandet deklamerades då öppet av en lokalpolitiker i Butja.
Påstådda eller verkliga ryska krigsbrott i Butja var alltså en dimridå för att legitimera fortsatt krig, inte en verklig orsak att dra sig ur fredsöverenskommelsen.
Winiarski antyder också att det är Ryssland som på något vis har svikit Minskavtalen från 2014–2015. Detta trots att Ukraina varit helt öppet med att man inte ville genomföra dem och trots att tidigare västledare som Merkel och Hollande har medgett att man använde dem för att tjäna tid till att upprusta Ukraina.
Vidare missförstår Winiarski – avsiktligt, vill jag hävda – Putins nyliga kommentar om att Ryssland förblir redo för seriösa förhandlingar, men inte om Ukrainas syfte bara är att återigen vinna tid att fylla på ammunitionslagren. I Winiarskis tappning betyder det att Ryssland inte alls vill förhandla.
Jag ifrågasätter inte Michael Winiarskis kunskap, intelligens och erfarenhet. Just därför har jag svårt att uppfatta detta vilseledande av DN-läsarna som annat än avsiktligt. Fred var möjlig för två år sedan. Den är helt säkert möjlig även nu.
Först publicerad på Tobias Ljungvalls Substack.
Jag gör det lätt för mig och kopierar delar av en kommentar jag just gjorde på Globalpolitics. Den passar rätt bra in här med tycker jag själv.
Efter Sovjetunionens kollaps sökte sig det nya Ryssland mot väst. Både Jeltsin och Putin talade t o m om ett Ryssland i Nato. Vad väst, med USA i spetsen, gjorde den gången borde gå till historien som ett brott mot mänskligheten. Väst stängde dörren rakt i ansiktet på Ryssland och startade istället den militära expansionen av Nato upp mot Rysslands gränser.
I det kanske bästa läget i världshistorien för att skapa stabil och varaktig fred i Europa valde västledarna konfrontation, provokation och krig. Kan man ens tänka sig ett värre svek mot Europas och världens folk?
Som om inte det krigiska sveket mot världen på 90-talet var nog, så lurade västledarna skjortan av Putin med sitt påstådda stöd till Minskavtalen i Ukraina, för att sedan gå vidare med öppet sabotage av det redan påskrivna fredsavtalet i Istanbul.
Krig och massmord är den gemensamma nämnaren för våra ”demokratiska” ledare här i väst. Europas mäktigaste nation Tyskland söker sig, som en fluga till ett lik, till folkmord, både dom som dom själva utför och dom som utförs av Israel.
Dom mentala dvärgarna i vår egen riksdag stöder krig och imperialism fullt ut och säljer ut hela vårt land till USA med DCA avtalet.
Kolonialmakterna och imperialisterna i väst har nu genomfört det totala moraliska haveri som alltid legat latent i dess ledares perverterade hjärnor. Dubbelmoralen har upphöjts till norm och USA och dess knähundar jobbar nu för att stödja folkmordet i Gaza, för att förlänga kriget i Ukraina och för att provocera fram nästa krig med Kina. Allt i demokratins namn!
Kanske möjligheten till fred snart ersätts av tvånget till ovillkorlig kapitulation för Kievs del? Eftersom ryska trupperna avancerat långsamt och metodiskt har det funnits tid att slå sig ner och förhandla, om parterna är villiga till det. Men i ett läge där Kievs krigsmakt och stat verkar närma sig ett läge där de inte längre fungerar, och ryssarna bryter upp fronten, återstår inte mycket att förhandla om. Tror inte att Kreml ens är särskilt hugat att förhandla med motparter som man anser vara ständiga fördragsbrytare. Snarare då att slänga upp ett papper med villkoren och ryta ”Skriv på, annars …”.
Vad som kan spela in är vad ”den globala majoriteten” kan ha för uppfattning om detta. Kreml verkar ta hänsyn till vad de opinionerna tycker, lyssnar om det finns sympati för Ukraina, eller om ”majoriteten” tycker att det är lika bra att Ukraina försvinner. Samt att USA och de gamla kolonialmakterna får sig en läxa. Detta med ”fred i Ukraina” är inte bara en lokal fråga, den är i praktiken global som en del i ”The West against The Rest”.
Låt oss nu undersöka en enda mening i ovanstående aktstycke. Tobias L skrev: ”Min egen bild av Butja är att Ryssland avrättade ett par dussin irreguljära motståndsmän.”
Tobias L, vad menar du med ”irreguljär”? En tolkning, som har stöd i konventioner, är att ”irreguljära motståndsmän” i en stat är sådana stridande personer, som visserligen icke ingår i den anfallna statens ”vanliga” uniformerade militära förband, men som ändå är legitima försvarare av sitt land, och har rätt att behandlas som krigsfångar, om de tages till fånga. För att åtnjuta krigsfångestatus behöver motståndsmän ha ansvarigt befäl, bära ett identifieringstecken, bära sina vapen öppet, och följa krigets lagar.
Enligt denna första tolkning skulle Ryska federationen ha begått ett allvarligt brott genom att avrätta ”ett par dussin”. Tillfångatagna motståndsmän som följer reglerna har samma ovillkorliga skydd till liv och hälsa som passiv civilbefolkning.
En annan tolkning är att du menar att ”irreguljära motståndsmän” var personer som bröt mot krigets lagar. Om du menar det, var det inte ändå ett brott att avrätta dem? Du håller förmodligen med om Knut Lindelöfs imperialism-försvarande uppdelning av staten Ukraina i dels ”Kiev-Ukraina”, och dels den östliga och sydliga del av Ukraina som (enligt KL) egentligen tillhör Ryssland. Butja ligger i ”K-Ukraina”, för att använda KL:s imperialistiska terminologi. Men om man godtager att detta rump-Ukraina är det riktiga Ukraina, då har väl ukrainare som bor där rätt att med alla medel försöka driva ut främmande ockupanter? Ukrainare har väl åtminstone i ”K-Ukraina” rätt att försvara fosterlandet, utan att deras motståndskamp recenseras i lindelof.nu? Jag tror inte, att ni lindelof.nu-skribenter, som stöder Ryska federationen, skulle recensera metoderna hos personer, som på något annat håll i världen använder våld mot Förenta staternas eller Staten Israels militära styrkor.
Vad anser du om att Ryska federationens styrkor överhuvudtaget befann sig i Butja i ”K-Ukraina”? Vad hade de där att göra?
Mina ovanstående frågor tager som utgångspunkt, for argument’s sake, att TL:s beskrivning av händelserna i Butja vore riktig. Huruvida beskrivningen är riktig är en annan fråga, som jag inte berör.
Jan Arvid G!
Min uppfattning är att de inte åtnjöt krigsfångestatus och att detta möjliggjorde avrättningarna. I krigets inledningsskede delades ett stort antal Kalasjnikov-gevär ut i Kievområdet till i stort sett vem som helst utan att de, tror jag, behövde stå under militärt befäl eller bära identifieringstecken. Jag uppfattade syftet som att man från ukrainskt håll snarare än att organisera ett effektivt motstånd försökte provocera fram just rysk brutalitet. PR-kriget verkar alltid vara första prioritet för 95:e kvarteret, förlåt jag menar den ukrainska ledningen. (OBS: Ironi, 95:e kvarteret var som många nog vet Zelenskyjs och hans kompanjoners medieproduktionsbolag.)
Senare såg jag två västerländska dokumentärer om Butja. Den ena som sändes av SVT:s Kunskapskanalen (vill jag minnas) var gjord av en kvinnlig AP-journalist, och kom fram till att vad Ryssland gjort var just vad jag skrev: att avrätta ett par dussin irreguljära motståndsmän. För detta fanns det bevis i form av inte bara vittnesmål utan även en berömd videosekvens från en övervakningskamera där man ser en grupp tillfångatagna män ledas iväg av ryska soldater. Efter att Ukraina återfått Butja hittades gruppen skjuten. Jag granskade bilderna och kände igen kläder och kroppsbyggnad på en del av dem från övervakningsvideon. Så det är svårt att tro annat än att Ryssland verkligen hade avrättat dem.
Det florerade även en andra övervakningsvideo från en annan ort i Kievområdet där man kunde se hur två män som just hade bytt kläder inne på en bilsalong sedan sköts i ryggen av två ryska soldater. Det verkar som att de ryska styrkorna hade instruerats att göra processen kort med sådana irreguljära motståndsmän som inte uppfyllde kraven för krigsfångestatus. Vidare tror jag att man aktivt sökte upp folk som var veteraner från Ukrainas krig i Donbass (”antiterroroperationen” mot den egna befolkningen där), eller som var med i de nationalistiskt färgade hemvärnsstyrkorna, eller som hade banderistiska/nazistiska tatueringar. Exakt vad som behövdes för att råka illa ut vet jag inte. Jag har förgäves sökt googla mig till någon juridisk eller för all del moralisk grund att bedöma detta utifrån. Kanske har någon några kloka tankar eller kunskaper att dela med sig av?
Den andra dokumentären som jag tror var gjord av New York Times lämnade frågan om offren därhän och fokuserade på att utreda vem som hade begått avrättningarna. Det ursprungliga narrativet om primitiva asiatiska burjater ersattes av ett där man i stället pekade ut den berömda 76:e fallskärmsbrigaden från Pskov. Utifrån dessa två dokumentärer drog jag slutsatsen att Ryssland inte hade mördat de hundratals människor som det påstods. I den mån dessa hundraden verkligen existerar var de nog snarare offer för ukrainsk artilleribeskjutning och ukrainsk utrensning av förmodade kollaboratörer efter det ryska tillbakadragandet. En del hade säkert även haft otur och träffats av rysk eldgivning. En familj i bil och en kvinna på cykel brukar framhållas i sammanhanget.
Liksom 7 oktober-händelserna i Israel är det alltså något oklart hur skuldbördan ska fördelas mellan de två sidorna. Men klart är att Butja som förevändning för inställd fredsuppgörelse är just en förevändning, och inte ett verkligt skäl. Jag vill minnas att Magdalena Andersson anförde Butja som ett av huvudskälen till att hon svängde om Nato-medlemskap. Även detta är förstås helt åt helsike, om du frågar mig.
Jag vet inte om jag delar Knut L:s bild om ett Kiev-Ukraina. De riktiga nationalisterna har ju sin hembygd i västra Ukraina, kring Lviv. Säkert finns det något slags utbredd latte-nationalism även i Kiev. Men vad de ryska styrkorna gjorde i området var väl att sätta press på den ukrainska ledningen, antar jag. Det brukar från ”vår” sida i debatten framhållas att man hade alldeles för få soldater för att realistiskt kunna ockupera staden. När de drog sig tillbaka i månadsskiftet mars-april 2022 vill jag minnas att den ryska militären själv sa att de hade varit där för att binda upp ukrainska styrkor men att man nu skulle fokusera på huvuduppgiften att befria Donbass. Med tanke på vad både Putin och Arachamija sedan har sagt så var väl detta uttalande ägnat att dölja det verkliga motivet till tillbakadragandet, vilket alltså var att möjliggöra Istanbulöverenskommelsen.
Frågorna hopar sig verkligen här. Om vi utgår ifrån att den ryska reträtten var till för att underlätta förhandlingarna i Istanbul, vilket låter rimligt, så skulle det vara mer än kontraproduktivt av Ryssland att avrätta obeväpnade människor i Butja.
Vem som dödade dessa människor vet vi inte i dagsläget, men Ryssland hade allt att förlora på en sådan handling och dom som ville sabotera fredsförhandlingarna hade allt att vinna på det.
Om Ryssland avrättade dessa motståndsmän så förefaller det mer än märkligt att Ukraina inte lyfte fram den handlingen som anledning till att sabotera fredsförhandlingarna, utan istället skickade ut videos som visar döda människor med vita armbindlar, vilket ju då indikerar att det var ukrainska styrkor som dödade dom.
Som Jan Arvid säger så hade det utan tvekan varit ett brott av Ryssland att avrätta ukrainska medborgare som enligt internationell lag har all rätt att försvara sitt land.
Det är synnerligen frestande att misstänka MI6 som den verkliga boven i det här sammanhanget.
Anders Å!
Iakttar man inte de regler som Jan Arvid G nämnde så förverkar man det skydd som vanlig krigsfångestatus ger. Huruvida det betyder att man kan bli avrättad vet jag inte. Men ryssarna led ju en del förluster i Kievområdet och hade nog starka incitament att gå hårt fram mot motståndet. Att ukrainska eller brittiska psyops-specialister sedan inte framhöll detta berodde väl just på att det inte var tillräckligt hemskt – kanske inte heller olagligt? – eller omfattande för att tjäna deras propagandasyften. Kanske ville man också dölja spåren av sin egen framfart genom att skylla alla andra döda kroppar på ryssarna.
Här är ett CNN-reportage om händelsen vid bilsalongen som jag nämnde. Det framgår att de två männen stod i kontakt med motståndsmän och det syns hur de snabbt klär om när de ryska soldaterna kommer, för att sedan gå och prata och röka med dem, varpå de strax blir skjutna bakifrån. Jag tolkar det som att de själva deltog aktivt i motståndet och försökte lura soldaterna att de var vänligt inställda, men på något vis blev påkomna.
https://edition.cnn.com/videos/world/2022/05/11/surveillance-video-russian-forces-sidner-pkg-lead-vpx.cnn
Påminner mig om USA påhitt ”Illegala kombattanter” vilket var de fångar man tog i Afghanistan och som man förvarade-förvarar i Guantanamobasen. De fick varken status som krigsfångar eller som vanliga brottslingar med rättegång. Fast man avrättade ju dem inte. Den som är patriot för sitt land och uppträder enligt konventionerna ska behandlas som krigsfånge. En måhända lite märklig sak var att Tyskland efter Warszawaupproret 1944 respekterade de överlevande fångarna enligt krigslagarna vilket var första gången på östfronten.