margot-gustaf-iv-adolf
”Galenpannan” i Margotmask
Montage av KL

Var gång jag hör eller läser Margot Wallströms uttalanden kommer jag att tänka på Gustav IV Adolf (1778-1837). Nu senast när hon kommenterar fredsplanen för Syrien.

– Möjligen kan den lyckas nu när Ryssland tycker att de har kunnat stärka sin status som stormakt och USA har inte så mycket mer att sätta emot.

Alltså mer om att Ryssland utgör ett hot mot oss alla, än att man åstadkommit en diplomatisk framgång.

Dramatenpjäs
De av er som är i min ålder kanske minns Lars Forsells pjäs på Dramaten om Gustav IV Adolf, han som förlorade rike och tron 1809. Pjäsen hette Galenpannan och baseras på en av de motstridiga bilder som givits för att förklara kungens agerande.

Å ena sidan har det hävdats, och det är den bild Forsell tagit fasta på, att kungens letts av ett blint, irrationellt hat emot Napoleon och därför hållit fast vid en allians med dennes huvudfiende Storbritannien. En liknande tolkning presenterade Per Rådström i sin bok 1961 Översten.

Den andra, mindre litterärt fruktbara tolkningen har gått ut på att kungen inte varit ”galen”, utan att Sverige av maktpolitiska och handelsekonomiska skäl var tvingade att hålla fast vid alliansen med Storbritannien. När sedan det politiska och militära trycket ökade på Sverige att bryta med britterna var det inte ”galenskap” som fick Gustav IV att hålla fast vid sin politik.

Ryssland tvingat
Vid Napoleons och tsar Alexander I:s möte i Tilsit 1807 gavs ryssarna i uppdrag att med en militär aktion tvinga Sverige att bryta med Storbritannien. Alexander lär inte ha varit så pigg på uppgiften. Han hade nyss besegrats av Napoleon i slaget vid Friedland och befarade att den franske kejsaren skulle anfalla honom på nytt (vilket skedde 1812). Dessutom var hans hustru Elisabeth syster till Gustav IV:s hustru Fredrika.

1968 kom Galenpannan i radioarranemang och regi av Bengt Ekerot. Så här presenteras den på SVT:s hemsida.

Det är en ”kungapjäs”, galenpannan är Gustaf IV Adolf, den renhjärtade narren, avsatt, dömd av sin samtid och av historikerna och med ett fortsatt öde som slutade i löjlighet och förvirring: överste Gustafsson i S:t Gallen är en slagen människa, tragisk och komisk, fången i sina minnen och i en allt trivialare verklighet… en figur som kallats antihjälte och är en omöjlig människa i den storpolitik vars kompromisser han föraktar och som obönhörligt ställt honom utanför, förvandlat honom till en nolla.

”Otack är världens lön”
Är Margot Wallström en ”galanpanna”? Eller har hon rationella skäl bakom sin russofobiska attityd, en attityd som är mer ryssfientlig än den finska, polska och till och med amerikanska. Kanske kommer någon framtida pjäsförfattare att skriva en pjäsen Den dumma blondinen.

Men Gustav IV hade kanske rationella skäl, d v s omtanke om relationen med Storbritannien.

Men hur gengäldade Storbritannien den svenska lojaliteten? Jo, man sände en liten flotteskader som mest höll till i Göteborgs skärgård. Kanske ville britterna ”play it safe” och inte stöta sig med Ryssland vars allians med Frankrike de, med rätta, betraktade som tillfällig.

Så kära Margot, tro inte att all din lojalitet emot USA och Nato kommer att återgäldas om det verkligen skulle gälla…

Föregående artikelVad vet vi om Estland? (II)
Nästa artikelRocky – UNTs räddning

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.