Gängkriminalitet i Stockholms södra förorter

Karta: Lars Beckman

DET HANDLAR OM en klan i ett extremt utkantsområde söder om Stockholm. Det sociala arvet har slagit hårt. Föräldrarna är brottsliga, sjuka och fattiga. De tre sönerna är inte så sjuka men extremt brottsaktiva. Under åren döms de för mellan 300 och 400 brott. De var sin tids mest omtalade brottslingar.

Entorparna
Familjen heter Johansson, möjligen är de av resandesläkt, men polisen kallar dem för Entorparna efter namnet på stugan de bebor. De kommer att få fler öknamn.

Sönerna heter Rolf, Sune och Olle. Deras specialitet är sommarstugeinbrott. Vanliga byten är tält, filtar, regnkappor, väckarur, gevär, husgeråd, kläder och inte minst matvaror: ”1 burk av vardera Stibergs skinka, Winbergs pannbiff, KBS wienerkorv, Kalmar köttkonserv, Bongs ärtor och morötter, Findus Minestra, Kryddsill, Gloria sardiner, Skandia ansjovis, Winborgs krusbärskräm, Sirius musslor, Fyrtornets kaviar […]” (Ståhl s 206)

Ofta åker bröderna fast men de är också väldigt rymningsbenägna och försvinner ut i skogarna där de känner sig hemma. Den sista stora rymningen äger rum våren 1954 och avslutas först under sen höst (november) samma år. De gömmer sig i de stora skogarna söder om Huddinge, väster om Haninge och ned till Järna söder om Södertälje. Det är här deras stora ryktbarhet kommer att uppstå, särskilt gäller det den äldste brodern, Rolf. Trots massiva polisuppbåd från Tumbapolisens sida smiter han undan varje försök att låta sig infångas. Vare sig hundpatruller eller övervakning lyckas få fast Rolf Johansson. Rykten börja nu gå att han rör sig i skogen som en Tarzan. Och därmed har pressen fått sin story och sin huvudperson: Tumba-Tarzan.

Gunnar Ståhl, Tumba-Tarzan, 1990

Tumba-Tarzan
Myterna om Tumba-Tarzan växer. Det berättas att han lyckas lura polisens schäferhundar genom att domptera dem med speciella gester eller genom att själv följa älgspår som förvirrar de förföljande hundarna. Det sägs att han klättrar i träd, att han kan springa som en gepard, att han är smidig som en panter. En del vittnen uppger att de har sett hur han kan omvandla sig till djur, och därför bli omöjlig att få fast. Det som höjer temperaturen ytterligare är att han har med sin unga hustru Alice. De sover i tält eller i kojor. De livnär sig på stulna konserver. Det börjar också gå rykten om att Tumba-Tarzan är beväpnad. Vid en incident på ett berg avlossas många pistolskott mellan Rolf och en polis. Möjligen har Tumba-Tarzan skjutit direkt mot nämnde polisman som för pressen (ständigt på språng) visar upp en stekpanna med kulhål. ”Jag skyddade mig med den”, säger han. Senare ska kriminalteknisk undersökning visa att det var polisen själv som sköt skott mot stekpannan. Men myten är igång. Nu rör det sig om en beväpnad desperado som löper fredlös och farlig i skogarna söder om Stockholm. Befolkningen delas i två läger. Ena halvan är rädd för Tumba-Tarzan och deltar i jakten efter honom. Den andra halvan ser honom som lite av en Robin Hood-figur som tar från de rika och ger till de fattiga. Barnens lekar färgas denna sommar av berättelserna, sanna eller falska, om Tumba-Tarzan. Och så kommer de att göra under lång tid framöver.

Polisen
Tumbapolisen är på plats hela tiden. Men de tvingas begära förstärkning från Huddingepolisen. Men det räcker inte heller. Statspolisen griper in. Hundpatruller, motorcyklar, helikoptrar, militärer, beväpnade ortsbor, till och med en tullkryssare sätts in för att söka efter Rolf och Alice. Vägar är avspärrade. Men de kommer undan. De ruvar i sitt läger, de rör sig över sjösystem på primitiva flottar. Till slut ger Alice upp och överlämnar sig till polisen men avslöjar inte var hennes make den så kallade Tumba-Tarzan håller hus. Hon pratar om Jönköping, för att förvilla. Men polisen tror henne inte.

Rolf är nu ensam i tältet i skogen. Det har blivit höst och kallt på nätterna. En natt kommer yngste brodern Olle på en motorcykel och hämtar sin storebror. Trots vägspärrar överallt lyckas de ta sig till Bagarmossen för några dagars vila. Nu är det inte Rolf och Alice, utan Roffe och Olle som fortsätter att fly. De bestämmer sig för att byta skog och beger sig norrut till trakterna av Norrtälje. Vid en nattlig räd för att stjäla en bil blir de upptäckta och nu sätter man in Upplands hela poliskår i jakten på desperadon, som möjlig har blivit en till? Tidningen Expressen deltar aktivt i jakten, vägleder till och med polisen. På Stocksundsbron är det över. Rolf, Tumba-Tarzan, och brodern Olle, Lill-Tarzan förs till häktet. Efter en lång rättegång döms Rolf Johansson till tre och ett halvt års fängelse, Alice får 10 månader villkorligt. Resten av familjen Johansson fälls på ett antal punkter.

Detta inträffade i mitten av femtiotalet.

Sjuttio år senare
I samma södra förorter, 70 år senare, skjuts det och sprängs det. Det handlas med droger, det stjäls och misshandlas. Polisen har enligt regeringen fått uppdraget att tränga tillbaka gängkriminaliteten, fått utökade resurser och befogenheter. Men resultaten låter tydligen vänta på sig. En gång under femtiotalet aktiverades allt, absolut allt, vad den legitima våldsapparaten kunde uppbåda för att fånga tre resandepojkar från den utfattiga stugan Entorp söder om Tumba. Det var inte helt lätt den gången, 1954. Men med hjälp av ortsbefolkningens vaksamhet och villighet att berätta för polisen vad de sett, samt med stöd från pressen kunde polisens och militärens jakt till slut ge resultat. Det hade tagit ett halvår, från maj till november.

Hur lång tid ska det ta den här gången?

... är läst 1247 gånger!

  4 kommentarer for “Gängkriminalitet i Stockholms södra förorter

  1. Björn Nilsson skriver:

    Både ”gäng” och ”klan” låter överdrivet/närmast felaktigt för den socialt förkomna familjen på 1950-talet. ”Familj” kan jag gå med på.

  2. Leif Strandberg skriver:

    Björn N!
    Du missar stort min ironiska andemening 🙂

  3. Bertil Carlman skriver:

    Självklart talar jag numera om ”familjen Wallenberg”, som ”Wallenbergklanen”. I USA blir många bland de knökrika mycket irriterade när de omtalas som oligarker.

  4. Henrik Persson skriver:

    Och vilken är egentligen din ”ironiska andemening”, Leif Strandberg?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.