Gärna Nato-motstånd, men först en rejäl försvarsanslagshöjning

Bild: Jonas Ekströmer/TT

Vill man vara trovärdig i sitt Nato-motstånd måste man förespråka en fördubbling av Sveriges försvarsanslag genast, och en fortsatt ökning därefter. Därför behöver de informella politiska allianserna i debatten kastas om. Nato-motståndare behöver först enas med dem som vill militarisera Sverige, oavsett vad de sistnämnda tycker om Nato.

Jag menar att det är försvarligt att reducera försvarsfrågan till två frågor. En skiljelinje går mellan dem som vill se kraftigt höjda försvarsanslag, och dem som inte vill ha en rejäl höjning, eller rentav vill ha en sänkning.

Den andra skiljelinjen går mellan dem som vill förhindra ett närmande till Nato, och dem som vill närma Sverige till Nato och möjligen ansluta Sverige till Nato.

Förespråkare av värnplikts- och territorialförsvar räknar jag in i anslagshöjarlägret, eftersom dylikt kostar pengar.

Med denna enkla men försvarliga renodling av frågan får vi fyra ståndpunkter:

  1. För ett mycket starkare försvar och för Nato
  2. För ett mycket starkare försvar och mot Nato
  3. Inte för ett mycket starkare försvar och för Nato
  4. Inte för ett mycket starkare försvar och mot Nato

Till grupp 3 räknar jag liberaler som huvudsakligen vill lösa Sveriges säkerhetsfråga genom Nato-anslutning, men inte driver på nog för ”ett folk i högteknologiska vapen”. Expressen talar visserligen nu om höjda anslag, men ”en så nära relation som möjligt till USA och Nato” är huvudönskemålet.

Det intressantaste för lindelof.nu:s läsare är kanske att tänka på grupp fyra. Många fredsvänner glider mot pacifism. Thage G. Peterson höll tal på FN-dagen. Det som är fel i dagens debatt om världshoten sammanfattade han så här: ”Samtidigt talar alltfler bara om upprustning och militärallianser”. Varför talar han mot ”upprustning”? Den traditionella tanken om territorial- och folkförsvar urvattnas lätt till att bara bli ett värnpliktsförsvar med otillräckliga vapen. Andra vill inte ha ens det. Gudrun Schyman är inte mot att de svenska ”stridspittarna” övar med NATO. Hon är mot att de övar.

Vår värderade lindelof.nu-redaktör rekommenderade Mats Parners artikel för ökad ekonomisk jämlikhet. De flesta läsare torde vara överens med Mats Parner i huvudfrågan. Men när Mats Parner skulle utmåla hur usel den liberala politik är som framföder gula-väst-uppror i Frankrike, nämnde han främst att militärutgifterna skulle öka ”med 1,7 miljarder euro per år under 2019–22 och hela tre miljarder årligen 2023–25”. Vad är det för fel med det? Att slagstyrkan kan användas fel är en annan sak, som måste förhindras genom politisk kamp.

Som barn bodde jag vid en väg som var ett flygfält. Viggenplanen landade och parkerade i de stora parkeringsfickorna längs vägen, och då fick trafiken ta parallellvägen genom Uråsa på vägen till Tingsryd. Jag minns en sanningssägare från Förenta staterna som räknade flygplan på TV. Han påpekade att Sverige på vår styrkas höjd visserligen hade färre flygplan än Nato och Warszawapakten, men eftersom andra länder endast kunde avvara en del av sina flygplan till slaget om hangarfartyget Götaland i ett storkrig, bleve Sverige ensamt den utslagsgivande stormakten i detta slag, om det en dag komme. Sedan såg barnet som var jag på TV att vänsterpartiet kommunisterna ville minska försvaret till 5 miljarder kronor: värnpliktiga med handeldvapen, ungefär.

Vad göra? Först behöver vi medge att en opinion mot Nato-anpassning och medlemskap inte är trovärdig utan ett förslag om budgetfördubbling från ett år till nästa, och sedan ytterligare ökningar. Ett dylikt beslut är det enda som kommer att göra intryck. Sverige skall ensamt vara den utslagsgivande militära stormakten i och nära vårt land i en större konflikt. Annars är allt tal om alliansfrihet syftande till neutralitet tomt. Stora delar av vänstern begriper inte att alliansfrihet och neutralitet betyder att stormakterna kan lita på att Sverige ensamt kan slå en angripande stormakt under ett världskrig, som Sverige skulle ha kunnat slå de divisioner Tyskland skulle ha kunnat avdela 1943.

Sedan måste vi klargöra skillnaden mellan militarism och militarisering. Folkhemmet var militariserat. Vi behöver tänka på hur många hundra flygplanen skall vara, inte hur många dussin.

För det tredje behöver vi lösa problemet som Jörn Donner beskrev i Sverigeboken:

”Det kan lätt falla ett löjets skimmer över en försvarsmakt som haft turen och regeringens utrikespolitiska skicklighet att tacka för att vapnen aldrig kommit till användning i krig. Så många vapentyper som uppfunnits, anskaffats, prövats och aldrig dödat någon människa! Så många skenkrig som utkämpats, så många generaler som lett sina trupper genom skog och mark på jakten efter en fiende som inte finns.”

Bortsett från det lätt finländska i tanken att det låge ett löjets skimmer över att ett vapen aldrig dödat en människa, ligger det onekligen något ohälsosamt i att ha en stor del av befolkningen sysselsatt med låtsasverksamhet som uppnår och producerar ingenting (utom att visa att försvaret existerar). Detta kan lösas genom att göra den militära tillvaron till en inledande fas av livskarriären för de flesta försvarsanställda, snarare än ett livsinnehåll. Att rekrytera 30–35-åringar från försvaret skall vara det ett säkert sätt att få tag i bra folk.

Det vore således bäst om försvarsvännerna – de må vara mot eller för Nato-medlemskap – genomdreve en ökning innan vi i Sverige toge oss an Nato-frågan. Det här parallellkörandet av båda frågorna leder till att anslagen stiger för långsamt.

Vilket parti har bäst politik? På pappret har blott sverigedemokraterna en riktig politik: 2,5 procent av BNP, nej till Nato, och för nordiskt försvarssamarbete. Men det betyder kanske inte så mycket, eftersom herrarna och de fåtaliga SD-damerna kan antas vara opålitliga i det mesta. Men eftersom jag föreslår koalitioner över de vanliga stridslinjerna är jag dock tvungen att notera vilka som åtminstone snackar i rätt riktning, särskilt om de har röstat rätt ibland, som att rösta mot vänsterpartiets, miljöpartiets och övriga anständiga partiers svenska anfallskrig mot Libyen.

  30 kommentarer for “Gärna Nato-motstånd, men först en rejäl försvarsanslagshöjning

  1. Bertil Carlman
    2019-02-03 kl. 11:21

    Nä nu Jan Arvid Göteson blir jag irriterad! Nu blir jag tvungen att om igen börja tänka noga. Dina bakomliggande tankegångar i denna artikel har jag en längre tid varit ense med. Men du sammanställer dem så att det för mig blir ett nytt perspektiv, till exempel de fyra ståndpunkterna. Trots min irritation får jag nog tacka!

  2. Anders Åberg
    2019-02-03 kl. 11:45

    Svenska försvaret har alltid varit högerns lekstuga och våra vapen till stor del byggda i samarbete med USA. Det har också gjort oss beroende av USA och alla har vetat hur mycket pratet om neutralitet varit värt.

    Om det är denna hydra som författaren vill stärka så förefaller detta inlägg mest vara en partsinlaga för vapenindustrin.

    Dagens hotbild kräver istället en storsatsning på att bygga demokratiska folkrörelser underifrån, till försvar för vår nationella suveränitet och för en brytning med USA och den västliga vapenindustrin. T o m president Eisenhower varnade för det militärindustriella komplexet, redan 1961.

    Försvaret som det ser ut idag riskerar att komma till användning emot alla folkliga försök att ta oss ur uppknytningen till USA.

    En utbyggd värnpliktsarmé kan möjligtvis bli svårare att använda på det sättet, men att kräva starkare försvar i dagens läge blir snarast att rätta in sig i ledet bakom dom extremistiska krigshetsare och imperialister som dominerar västvärlden.

  3. Jan-Peter Stråhle
    2019-02-03 kl. 12:07

    Tack till Jan Arvid Götesson som tar upp denna viktiga fråga på ett klart och redigt sätt. Vi är överens i allt väsentligt, men jag står lätt skeptisk inför två påståenden: att höjning av försvarsanslag måste föregå Nato-motstånd, och kanske även påståendet att de militära resurserna måste fördubblas för att nå trovärdighet. En höjning är säkert nödvändig – vi avsätter tydligen en mindre del av BNP än samtliga våra nordiska grannar – men är det just skalförsvar och därmed dyra högteknologiska lösningar som är det mest avskräckande, det mest optimala? Själv är jag militärt okunnig och hoppas därför att Jan Arvids inlägg sporrar andra till bidrag.

  4. Jan Arvid Götesson
    2019-02-03 kl. 12:22

    Anders Åberg!
    Inget hindrar väl att ett land stärker sitt försvar på ett självständigt, och därför dyrt, sätt?

  5. Jan Arvid Götesson
    2019-02-03 kl. 12:39

    Jan-Peter Stråhle!
    Att snabbt höja försvarsanslagen skulle göra Nato-frågan inaktuell. Det är därför jag föreslår den ordningsföljden.

    Fortsatt låga eller halvlåga anslag driver däremot på Nato-anpassning och Nato-anslutning.

    Orsaken till att Sverige behöver mycket högre anslag än Norge och Danmark är ju att Sverige inte skall ingå i en försvarspakt, och därför lokalt måste ha en supermakts slagstyrka i ett storkrig. ”Enhvar sin egen supermakt”, som Falstaff, fakir skulle ha uttryckt saken. Det är nödvändigheten av lokal hegemoni över de styrkor som stormakterna kan tänkas kunna avdela i Sveriges närområde som driver kostnaden i höjden.

    ”Skalförsvar” är kanske inte vad som behövs, men ”högteknologiskt” måste en del av försvaret vara. ”Sega gubbar” är maktlösa i dagens värld, och kan inte förhindra att ett helt land snabbt ockuperas.

  6. Tord Björk
    2019-02-03 kl. 15:21

    Knut Lindelöf och andra har klagat på att kvinnor inte diskuterar och deltar på bloggen lindelof.nu. Det totala ointresset som dessa män visar i förhållande till kvinnors intresse för de stora fredsfrågor som nu är avgörande att förhålla sig till i världspolitiken och EU-valet är en förklaring till att den gubbighet som blivit dominerande på denna blogg är självvald.

    Trump brytandet av INF-avtalet som 1980-talets miljoner deltagare i fredsrörelsens demonstrationer drev fram och EU:s satsning på PESCO är två aktuella frågor. Karin Utas Carlsson tar upp ett av de viktigaste kampområdena för att gå emot den kärnvapenupprustning USA strävar efter. Hon kritiserar Lars-Erik Lundins utredning om konsekvenserna av att skriva på kärnvapenavtalet som svammel för att svika Sveriges tidigare kärnvapenmotstånd. Inlägget får en enda kommentar från mig. Inläggen om Stalin får vi samma tid sammanlagt 134 gensvar. Inlägget ovan för att splittra fredsrörelsen får talande nog på kort tid 5 gensvar.

  7. Kerstin Stigsson
    2019-02-03 kl. 15:32

    Jag håller med Anders Åberg!

    Det svenska försvaret har alltid varit högerns lekstuga. Varför ska vi lägga pengar på ett försvar som ingen begriper vad vi ska ha det till? Vem är vår fiende? Ryssland? USA? IS? Norge? Socialister/kommunister? Eller anser ni att militären behövs i våra förorter för att förtrycka redan förtryckta människor? Eller är det ett försvar för kapitalismens – nyliberalismens – bevarande? Eller ett försvar för demokratin? Vilken demokrati?

    Det är nyliberalismen som har haft makten de senaste årtionden. Det är bara partifärgen som har skilt sig åt. Alla partier – trots alla vallöften som gavs i höstas – för en nyliberal politik. Vi är i praktiken en enpartistat – eller det finns partier som tvingas (?) verka inom ett allt snävare ekonomiskt system. Det kvittar om det är moderaterna eller socialdemokraterna. Politiken är densamma. Och ska vi ha ett försvar för att försvara denna demokrati?

  8. Anders Åberg
    2019-02-03 kl. 15:37

    Jan Arvid G!
    Jo, en hel del hindrar Sverige från att stärka sitt försvar på ett självständigt sätt. Vårt försvar är uppbyggt i intimt samarbete med USA. JAS har en motor från General Electric och måste ha reservdelar därifrån och antagligen är mycket mer än vad vi vet beroende av USA.

    Skall vi utveckla ett försvar oberoende av USA så får vi börja med att skrota en stor del av det vi har och kostnaden för ett nytt lär bli astronomisk.

    Att börja med att stärka försvaret och åsidosätta dom gängse Nato-kontrollerade leverantörerna i väst, innebär att vi måste söka nya leverantörer i öst. Det lär provocera fram en omedelbar konflikt med USA och troligen ganska snart göra vårt flygvapen obrukbart.

    Det är dessutom en helt otänkbar utveckling utan att först byta ut eller köra över samtliga riksdagspartier.

    Ärligt talat så tror jag att du har en rejält naiv syn på detta Jan Arvid och att stärka försvaret i dagens politiska klimat blir enbart en förstärkning av den rådande nyliberalismen.

  9. Bo Persson
    2019-02-03 kl. 17:24

    Jämför man den linje som alliansfriheten.se driver i försvarsfrågan med Jan Arvid Götessons finner jag den förra mer genomtänkt. Alliansfrihet och territorialförsvar och allmän värnplikt och neutralitet i stomaktskonflikterna och givetvis också mer pengar. Men visst är diskussionen välkommen.

  10. Jan Arvid Götesson
    2019-02-03 kl. 20:26

    Anders Åberg skrev: ”en hel del hindrar Sverige från att stärka sitt försvar på ett självständigt sätt”.

    Det finns möjligheter till signalpolitik också, som den försuttna möjligheten att inte köpa Patriot.

    Möjligheten finns alltid att göra egna val inom de snäva gränser som stormaktspolitiken stakar ut. Det senare är kärnan i god och framstegsbefrämjande småstatspolitik.

  11. Jan Arvid Götesson
    2019-02-03 kl. 20:34

    Bo Persson skrev att ”Alliansfrihet och territorialförsvar och allmän värnplikt och neutralitet i stomaktskonflikterna” är en genomtänkt linje från alliansfriheten.se.

    Alliansfrihet och territorialförsvar och allmän värnplikt och neutralitet i stomaktskonflikterna är den utsagda eller outsagda kärnan i mitt inlägg också.

  12. Jan Arvid Götesson
    2019-02-03 kl. 20:51

    Kommentarerna visar på det problem som jag diskuterade. Många av dem som vill verka för fred definierar försvar som ”högerns lekstuga” i alla tider, eller är rentav mot ett ”försvar för att försvara denna demokrati”. Andra förkämpar för fred som vill ha ett starkare försvar lierar sig gärna med försvarsmotståndarna.

    Visst var försvaren socialt sett ”högerns lekstugor” i Sverige, Danmark, Norge, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Polen på 30-talet. Men betänk vilken oerhörd nytta det gjort om dessa länder haft lite mera ordning på sina försvar, då och där.

  13. Jan Arvid Götesson
    2019-02-03 kl. 21:11

    Den andra frågan som inte berörs är att det alltid finns makter som finge lokal överlägsenhet vid en viss punkt på jordklotet i en tänkt storkonflikt. Den lokalt starka makten kan vara vem som helst som har viljan, eftersom stormakternas styrkor bleve splittrade i en storkonflikt. Det vore väl bättre om grunden för maktpolitiken i fredstid vore en insikt om att de lokalt starka makterna i en tänkt konflikt vore stater som Sverige och Schweiz?

    Jag har aldrig förstått varför det accepteras med sådan självklarhet att en vanlig människa i Ohio betalar så mycket mer för militärmakt än en vanlig människa i Dalarna eller Graubünden.

  14. Jan Arvid Götesson
    2019-02-03 kl. 22:35

    Tord Björk skrev om ”gubbighet”. Det är nog inte lätt för lindelofvare att ändra sin livslånga intresseinriktning.

    Artiklar av Karin Utas Carlsson och vilken skribent som helst finge nog bättre gensvar om de lade huvudbudskapet i första meningen, och innehölle mer oväntade idéer.

  15. Anders Åberg
    2019-02-03 kl. 23:43

    Jan Arvid G!
    Det du säger är att vi skall stärka försvaret nu, med 8 USA kramande partier i Sveriges riksdag!

    Den förstärkningen kommer naturligtvis att administreras av dessa USA vänner, mer eller mindre köpta av vapenindustrin, några andra finns ju inte tillgängliga.

    Det betyder att vi antagligen kommer att köpa ännu fler utdaterade missiler från USA och knytas ännu närmare Nato.

    Vill vi ta oss ur krigshetsarnas klor och slå vakt om vår nationella suveränitet så måste vi naturligtvis börja med politiken och inte med att stärka motståndarnas försvar!

    Detta är så otroligt elementärt och självklart att det bara inte går att tro att du inte ser det själv.

    Din artikel är fundamentalt självmotsägande och jag måste således ställa frågan vad du egentligen menar med den?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.