Karl Säre och mordet i Kongelunden (III)

Badkaret, spannen och grytan som ska ha används när den mördade estniske kommunistens kvarlevor upplöstes i syrabad

Det som Karl Säre hösten 1941 berättade för sin estniske förhörare Evald Mikson var följande:

1933 hade Komintern flyttat sin “central” i Skandinavien från Stockholm till Köpenhamn. Till denna “central” var 1936 knutna fem estniska kommunister: Karl Säre, Johannes Meeritz (även kallad Looring), August Vakapea, Albert Sakkara och Paul Eltermann (Martynov). Meeritz och Eltermann kände varandra sedan tidigare från partiskolan i Moskva.

Under ett sammanträde i det estniska kommunistpartiet i Moskva (det var ju förbjudet i Estland) i oktober 1935 hade en av de ledande kommunisterna, Artur Meering, anförtrott Meeritz att Eltermann troligen var eller hade blivit en polisagent. Under ett av sina hemliga besök i Estland hade Eltermann häktats av polisen, men släppts efter ett tag. Efter frigivandet hade han börjat bete sig egendomligt, anklagat Köpenhamnscentralen för slapphet och att vissa partimedlemmar, i synnerhet Meeritz, var förrädare. Meering övertygade Meeritz, och denne senare Säre och andra om att Eltermann blivit polisspion.

Mörda Eltermann?
Eltermann gällde emellertid för att vara en betrodd kamrat och en erfaren underjordisk partiarbetare. De estniska kommunister som verkade i Leningrad ville inte tro anklagelserna, men under hösten 1936 fick Meeritz dock tillstånd av Komintern i Moskva att röja Eltermann ur vägen.

I Köpenhamn hade esterna på Kominterncentralen fått kontakt med några danska radikaler, en 30-årig medicine studerande Eigil Kær och två bröder Oskar och Rudolf Petersen, båda drygt 30. Säre, Meerits, Vakeapea, Kær och bröderna Petersen kidnappade nu Eltermann och förde honom till Kongelunden, ett koloniområde på sydvästra Amager, där bröderna Petersen hade en liten stuga.

Kolonistugan i Kongelunden på Amager dit Eltermann fördes.

Eltermann utsattes för pressande förhör och när han inte gjorde något medgivande togs han av daga genom strypning. Man bröt sedan upp några golvplankor i stugan och grävde ner liket, varpå man iordningställde golvet.

Sovrummet, under vars golv Eltermann kropp ska ha gömts efter mordet.

Men efter ett tag blev man orolig för att liket skulle hittas. Man bröt då upp golvet på nytt och tog upp kroppen. Den lades i ett badkar som fyllts med en frätande vätska. Av bilden att döma var badkaret inte stort nog för att rymma en människa, varför man kan misstänka att kroppen styckades. Vad som efter ett tag återstod av Eltermanns kropp samlades ihop i en väska som tillsammans med verktygen begravdes under kolonistugan.

Därefter lämnade esterna Danmark. Säre begav sig som tidigare nämnts till USA och Kanada, Vakeapea for till Spanien för att kämpa i inbördeskriget och hördes aldrig av mer. Meeritz beslöt sig för att söka tillflykt i Sverige av skäl som vi ska komma tillbaka till.

August Vakeapea föddes 1908 på Ösel och försörjde sig först som diversearbetare, sedan som sjöman. Efter ett par dockningar i sovjetiska hamnar fick han kontakt med den kommunistiska rörelsen och blev 1933 medlem i det illegala estniska kommunistpartiet. Som agent för Komintern fick han täcknamnet Jan Klaar. Han stupade i Spanien, förmodligen våren 1937.

När Evald Mikson hört Säres bekännelse kontaktade han genast Gestapo, som satte sig i förbindelse med Köpenhamnspolisen. Där hade man ingen som helst aning om att något mord skulle ha begåtts sex år tidigare, inte heller att någon person saknades. Det senare var dock lättförståeligt eftersom esterna uppehållit sig i Danmark illegalt, utan giltiga pass.

Verktygen påträffas
Den danska polisen verkar inte ha tagit saken riktigt på allvar, ty det dröjde till vårvintern 1942 innan man insåg att ett brott faktiskt begåtts. Utredningen försvårades dock av brist på bevis, i första hand hade man ingen kropp. Utgrävningarna i och kring kolonistugan i Kongelunden gav inget substantiellt mer än att man påträffade de verktyg som sades ha använts vid mordet. I april 1942 fick en dansk kvällstidning nys om historien och publicerade ett reportage. Men tidningen och övriga pressen fick veta att inget skulle skrivas om saken – ännu.

I juni 1942 ansåg den danska polisen ändå att de hade tillräckligt med material för att starta domstolsprocessen. Man lät nu efterlysa Johannes Meeritz för mord. Efterlysning gjordes också i Sverige eftersom Meeritz misstänktes gömma sig där. Den svenska polisen kunde också spåra honom till en lägenhet där han greps utan motstånd.

Johannes Meeritz (1903-52). Hans täcknamn var Looring. Hans karriär i partiet började 1931 när Komintern möblerade om i det estniska kommunistpartiet och gjorde Artur Meering till ordförande. Den tidigare ledningen hade visat “högeravvikelser” och bristande vilja att bekämpa “socialfascisterna”, dvs socialdemokraterna.

Själva processen startade i slutet av januari 1943 och fick stor publicitet. Det var i tyskbehärskade Europa propagandistiskt viktigt att avslöja kommunistiska skumraskaffärer. Reportagen i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet är utförliga och stöds i stort sett av de kunskaper vi senare har fått om fallet. Paralleller drogs med “ryssligan” under första världskriget.

Meeritz erkände sig skyldig, han hade begått mordet tillsammans med Karl Säre. Oskar Petersen erkände sig också skyldig, medan Eigil Kær och Rudolf Petersen förklarade sig oskyldiga. Efter ett par dagars rättegång dömdes Meeritz till livstids fängelse, Kær till åtta år, Oskar Petersen till tre år, medan hans bror Rudolf frikändes. Upprörande scener lär ha utspelats i rättssalen där Kærs unga hustru grät och bedyrade hans oskuld. Hans straff sänktes efter överklagan till fem år.

Säre till koncentrationsläger
Det har inte stått att finna ut ifall Säre uppträdde som vittne vid rättegången eller om bara hans skriftliga bekännelse användes. I en normal rättegång hade det faktum att en kropp saknades varit besvärande för åklagarsidan, ännu mer att det avgörande vittnet var, som SvD skrev, “arresterad i utlandet för andra förbrytelser”. Att han var fånge hos Gestapo vågade man inte skriva.

Formuleringen kan tolkas som att Säre inte var närvarande vid rättegången, d v s inte ens kunde besöka Danmark, därmed än mindre hoppas på ett danskt fängelsestraff. Efter rättegången fördes han först till Sachenhausens koncentrationsläger norr om Berlin, senare till Neuengamme utanför Hamburg där han lär ha avlidit den 14 mars 1945.

Tvångsarbetare i Neuengammes koncentrationsläger. Fotot verkar ha tagits vid en tid då fångarna som förutsattes arbeta gavs tillräckligt med föda för att klara av det som de sattes att göra. I mars 1945 var förhållandena helt annorlunda då även den tyska civilbefolkningen hade svårt att livnära sig.

Innan vi kommer in på Johannes Meeritz vidare öden efter 1943 kan det vara skäl att gå tillbaka till hans förehavanden den ödesdigra vintern 1936-37.

Meeritz flydde till Sverige
Efter mordet stannade Meeritz kvar i Köpenhamn och fortsatte att arbeta för “Centralen”. Men den politiska atmosfären började bli obehaglig. Ledande estniska kommunister som Jaan Anvelt, Hans Pöögelmann, Otto Rästas, Rudolf Vakmann, Johannes Käspert och andra hade häktats i Moskva. De skulle senare dödas eller avrättas vintern 1937-38.

Så när Meeritz våren 1938 fick order från Moskva att infinna sig till kontrollkommissionen för att “klargöra vissa frågor”, visste han vad klockan var slagen. Han valde att ta färjan över till Malmö och bege sig till Stockholm. Vad han gjorde under första tiden i Sverige är okänt. Uppenbarligen levde han i någon slags illegalitet, ett liv han så småningom ville lämna. Kanske hade han träffat någon kvinna han ville leva med. Den 16 februari 1939 ansökte han nämligen om svenskt uppehållstillstånd hos polisen.

Det fick han mot kravet, som ofta sker med politiska flyktingar, att han skulle bli polisspion. När han accepterade det lät svenska polisen informera sina finska kollegor, så att Meeritz sommaren 1939 i praktiken var både svensk och finsk polisspion.

När Karl Säre i juli 1940 sammanträffade med Meeritz i Helsingfors var det alltså med en polisspion. Visste Säre det? Mycket tyder på det. Det kan inte ha undgått Komintern att Meeritz aldrig inställde sig i Moskva. Efter det var han en dömd man. Men eftersom man kritiserat Säre och Meeritz för att i onödan utsatt den kommunistiska rörelsen för risker genom att avrätta Eltermann i Danmark, var det olämpligt att ingripa mot Meeritz i Finland eller Sverige. Man försökte därför locka över Meeritz till Estland.

Ty bara detta kan förklara varför Säre i Helsingfors i juli 1940 erbjuder Meeritz en glänsande karriär i det kommunistiska Estland. Först får Meeritz erbjudande att bli statsminister, sedan förste sekreterare i kommunistpartiet. Meeritz svarar undvikande, men är i uppenbar knipa. Det som räddar situationen är den finländska polisen som arresterar dem båda. Säre måste de släppa eftersom han har diplomatpass, men Meeritz kan andas ut i fängelset tills Säre lämnat landet och återvänt till Estland.

Tillbaka i Stockholm gick Meeritz under jorden. Men 1942 hittade polisen honom och han utelämnades som sagt till Danmark. Man kan undra varför? Meeritz var ju trots allt en av svenska polisens “egna” agenter. Eller hade han på sistone inte haft så mycket att rapportera? Som utländsk medborgare och före detta Kominternagent hade han ju för övrigt inte heller så mycket medlidande att vänta.

Meeritz egendomliga agerande
Den 19 september 1944 kom det till sammanstötningar mellan den tyska ockupationsmakten och den danska polisen. En mängd fångar lyckades fly ur Köpenhamnsfängelset när polisen som sista åtgärd lät öppna cellgrindarna. Egendomligt nog valde Johannes Meeritz att stanna kvar i sin cell.

Efter kriget fick han straffet reducerat till fjorton år. Hösten 1945 väckte han uppseende med att hävda att det aldrig förekommit något mord 1936. Kolonistugan hade använts för att dölja vapen som smugglades från Belgien till Estland. Han hade 1943 erkänt mordet för att dölja denna smuggelrutt, som fortfarande användes. Meeritz förklaring är lite motsägelsefull, men verkar ändå ha nått sitt syfte att få honom fri. I mitten av mars 1949 utväxlades han i Gedsers hamn mot en dansk, Haakon Dahl, som 1940 gripits av NKVD vid den finsk-sovjetiska gränsen som misstänkt spion.

SvD:s utsände i Gedser skrev att Meeritz vid utväxlingen uppträdde mycket utmanande emot de sovjetiska representanterna och det var tydligt att de hade stor respekt för honom. Man kan undra varför? Det borde ha stått klart för ryssarna att Meeritz var en gammal förrädare. Hans förklaring till varför det inte skett något mord haltade eftersom ju också Oskar Petersen förklarat sig skyldig. Dessutom kunde man fråga sig om mordet på Eltermann dikterades av att man ville röja ett farligt vittne. Dennes egendomliga beteende efter fängelsetiden i Tallinn kunde bero på att han fått bevis för att den kommunistiska rörelse han vigt sitt liv åt blivit infiltrerad. Vid den tiden började de så kallade “Moskvarättegångarna” där ju ett av ledmotiven var att även betrodda kamrater kunde vara fientliga agenter.

Men 1949 välkomnade ryssarna Meeritz tillbaka och denne hade nog inte låtit sig utväxlas om han inte varit säker på att hans liv inte var i fara. Kanske hade han erbjudit ryssarna värdefullt politiskt skvaller om sina gamla estniska partikamrater? Just 1949 pågick en intensiv kamp i det estniska kommunistpartiet mellan vad som senare skulle kallas “borgerliga nationalister” och “jester”, estniska kommunister som var födda eller uppvuxna i Sovjetunionen och som helt delade Moskvas värderingar. De “borgerliga nationalisterna”, som i stor utsträckning utgjordes av de vänstersocialister som ingått i regeringen våren 1940 (Andresen, Jõenäär, Aben mfl), förlorade och skulle tillbringa åren 1950-55 i fängelse.

Men Meeritz måste ha begått någon blunder. Kanske hade han börjat odla kontakter utanför Sovjetunionen, eller så hade NKVD/KGB kommit på det fulla omfånget av hans förräderi? Hursomhelst, den 1 mars 1952 avrättas Johannes Meeritz för spioneri.

Ryktena om Karl Säre
Karl Säre skall alltså ha omkommit i Neuengammes koncentrationsläger den 14 mars 1945. Men det finns rykten om att han både överlevde och rekryterades av britterna när de befriade lägret i maj. Andra teorier går ut på att han togs till nåder av ryssarna.

Det första kan inte uteslutas. Med sina kunskaper om den kommunistiska rörelsen kan Säre ha varit en värdefull tillgång för väst. Men å andra sidan var hans kunskaper en aning föråldrade. Att han skulle ha tagits till nåder av ryssarna kan nog helt uteslutas. Av alla “icke-personer” som finns i den kommunistiska rörelsen är nästan ingen lika mycket “icke” som Karl Säre. Han är totalt utraderad, ja inte ens Magnus Ilmjärv ger honom mer än ett förstrött omnämnande i förbigående i sin avhandling Silent submission, trots att Säre spelade en av huvudrollerna i Estland 1940-41.

Nyårslöfte
När detta skrivs är det snart nyårsafton. Jag brukar inte avge nyårslöften om att överge någon beroendeframkallande aktivitet, men det ska jag göra i år: jag ska försöka att i fortsättningen försöka hålla mig borta från Estlands historia, med alla dess förvecklingar, dramer och tragedier!

Källorna till denna kortföljetong har varit tidningsreportage i SvD, DN och estnisk press, olika fynd genom googlesökningar på de inblandades namn. Jag har under arbetet funnit att “Kongelundemordet”, ehuru okänt i Sverige, är ganska omskrivet både i Estland och Danmark.

 

  5 kommentarer for “Karl Säre och mordet i Kongelunden (III)

  1. 2017-01-06 kl. 8:30

    Tack för att du inte avgav löftet tidigare. Mycket intressant läsning.

  2. Sven-Eric Holmström
    2017-01-06 kl. 8:37

    Intressanta människoöden helt klart. Jag har tittat i Ilmjärvs bok. Ett riktigt hästjobb helt klart av honom och han verkar till den överväldigande delen använt sig av primärkällor i form av arkivmaterial.

    Jag kan dock förstå att hans avhandling inte setts med blida ögon på diverse baltiskt håll. Undrar just vad Andres Küng hade sagt om Ilmjärv om han hade levt idag.

  3. Anders Persson
    2017-01-06 kl. 9:56

    Under mina studier av Tjeckoslovakiens historia, senare också Finlands, blev jag medveten om att små nationer, med språk som inga utom de själva förstod, har en tendens att hålla sig med två historier: en för inhemskt bruk och en för utländskt. Den senare har som uppgift att väcka sympati för ett litet ädelt, heroiskt folk som drabbas av stormakters illvilja. Mina ytliga studier av Evald Miksons liv på Island har fått mig att misstänka att också den lilla ön döljer icke så rumsrena politiska intriger och missdåd.

    Vad som ligger Magnus Ilmjärv till last i Estland, tror jag, är inte bara hans försök att krossa historiska myter (blev Estland verkligen “ockuperat”? Var Konstantin Päts en landsförrädare? osv), utan att han publicerade sig utanför Estland på ett för hela världen begripligt språk.

    Jämför Jan Myrdals ofta upprepade påpekande att de sanningar som, om de publicerades i en rikstäckande dagstidning skulle leda till åtal och fängelse, slipper obemärkt undan om de återfinns på sidorna 374-381 i en 600-sidig akademisk avhandling.

  4. Björn Nilsson
    2017-01-06 kl. 10:58

    Tack igen för intressant läsning och stora forskningsmödor!

    Island? Det kanske finns några snaskiga detaljer om mordet på Snorre Sturlasson som förtjänar att dras fram i ljuset 776 år senare?

    Annars, på tal om små länder med misstänkt dubbel historia, så kanske vår grannen Lettland är en parallell till Estland? Skillnaden är väl att medan vår kunskap är dålig om Estland (fast bättre efter dina heroiska insatser!) så är den ur-dålig om Lettland. Du kan väl fundera på saken …?

  5. Anders Persson
    2017-01-06 kl. 14:43

    Björn Nilsson!
    Jo, det skulle vara spännande att skriva om Lettland också. Med det landet har vi ju en del länkar t ex Leila Freivalds. Men nu går mest tiden åt att jobba undan en del naturvetenskapliga uppdrag som jag tagit på mig. I pauserna kan det bli en och annan historiebok. Just nu känns som att jag vet för lite om Ukraina. Liksom Estland är det ett land som Sverige skaffat sig stora intressen i, men som ändå är ganska okänt för oss vanliga.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.