Gatuprotesterna i Belarus och Ryssland

Polis mot demonstranter i Minsk (Foto: EPA)

Demonstrationerna i Belarus och Ryssland är ingen spontant uppflammande tillfällighet. De utspelar sig i ett politiskt sammanhang. Frågan är vilket.

Det finns förklaringar som vi gärna tar till oss och sådana som vi gärna håller på avstånd, beroende på var våra politiska lojaliteter finns i spänningsfältet mellan USA och Ryssland. Den egna sidan tillskrivs legitima avsikter, medan den andra vill desinformera och manipulera. Allt som rapporteras måste ses i ett sådant sammanhang. Det finns (inte minst i Sverige) en reflexmässigt västvänlig (russofobisk) tolkningsmodell och en motsatt Putinvänlig utgångspunkt. Frågan är åt vilket håll en mer balanserad förklaring går?

Låt mig också konstatera att det i både Belarus och Ryssland självklart finns rikligt med anledningar för människor att visa missnöje, särskilt med tanke på ländernas stora ekonomiska problem och makthavarnas nyckfulla förhållande till medborgerliga fri- och rättigheter.

Belarus flagga. Flaggan har haft många utseenden genom tiderna. Även landets namn strider man om. I Sverige har vi sagt Vitryssland (Belyyrossiya) sedan 1800-talet då landet ingick i det Ryska imperiet. Under Sovjettiden hade man samma namn. Men för att idag undvika att omedelbart förknippas med “Ryssland” (Rossiya) kallar man sig konsekvent Belarus. Sedan landet fick sin egen nobelpristagare – Svetlana Aleksijevitj – vill man undvika att blandas ihop med Ryssland. Jag finner ingen anledning att hålla fast vid “Vitryssland” här på bloggen. Men skribenten avgör.

I Belarus har man en “lösdriverilag” som i bostadsbristen och arbetslösheten upplevs som absurd. Uppnår man inte en viss inkomst får man böta. Detta uppfattas allt mer som orimligt och till slut protesterar människor. Detta är förstås toppen på ett isberg, men just nu utlösande faktorn i Belarus.

I Ryssland pågår i stort sett samtidigt de största gatudemonstrationerna på länge. De riktar sig framför allt mot korruptionen inom makteliten i Kreml. En YouTube-film producerad av oppositionspolitikern (presidentaspiranten) Aleksej Navalnyj har fått ett enormt genomslag. I filmen framställs premiärminister Dmitrij  Medvedev som en lat, oduglig och genomkorrupt marionett. Därför protesterar man där.

Det geopolitiska perspektivet
Nå, är detta en balanserad beskrivning? Nej, naturligtvis inte. Belarus och Ryssland lever också i ett geopolitiskt sammanhang där det finns väl kända krafter som har allt att vinna på att de två länderna destabiliseras.

När det gäller Ryssland vet vi att USA arbetar intensivt för att finna vägar att destabilisera. Propaganda- och desinformationskriget pågår för fullt sedan länge.

Men hur är det med Belarus? Jo, USA är synnerligen aktiva även där. Enligt National Endowment for Democracy (for supporting freedom around the world) – NED, återgivet på deras egen hemsida, pumpades $2 206 693 CIA-dollar in i landet (2015) för att åstadkomma ett regimskifte i Belarus. Snacka om otillbörlig inblandning i andra länders interna förhållanden.

Så, kära läsare, det finns all anledning att både önska ryssar och belarusier en bättre framtid, med bättre ekonomi och bättre och mer demokratiskt präglade levnadsbetingelser. Men vi får inte låta oss föras bakom ljuset av varken den ena eller den andra propagandaapparaten.

  24 kommentarer for “Gatuprotesterna i Belarus och Ryssland

  1. Björn Nilsson
    2017-04-01 kl. 6:37

    Såg på Xinhua att kommunistpartiet i Ryssland planerar demonstrationer mot den ekonomiska politiken till nästa lördag. Hur mycket större än Navalnys upptåg måste dessa nya demonstrationer vara för att få någon uppmärksamhet i västliga medier? Eller kan man räkna med att de kommer att ignoreras helt, oavsett resultat?

  2. Anders Persson
    2017-04-01 kl. 6:53

    I alla sammanhang är det innehavarna av ett språk som avgör hur det ska användas. Vi säger “Florens” hur gärna än italienarna kanske vill att vi säger “Firenze”. Att regimen i Vitryssland vill kalla sitt land “Belarus” är deras ensak oberoende av orsak. Att vi däremot ska följa efter dem i deras russofobiska modenyck, vänder jag mig emot skarpt. Om ett par år kanske en ny regim där tvärtom vill understryka den ryska relationen. Om förhållanderna i Vitryssland inte är alltför olik den jag mött i Ukraina så är folket inte på långt när lika russofobisk som statsledningen.

    PS: Om jag inte inte minns fel var det någon framträdande sossetant (Margareta Winberg) som en gång lär ha föreslagit skatt på hemmafruar.

  3. Knut Lindelöf
    2017-04-01 kl. 7:08

    Vi minns Kambodja som blev Kampuchea (under några år). Det finns nog fler exempel.

  4. Arne Nilsson
    2017-04-01 kl. 7:29

    Brukar inte hålla med Anders P. Således har kanske Knut rätt då han använder Belarus i stället för Vitryssland.

  5. Anders Persson
    2017-04-01 kl. 8:31

    Din mening ovanför flaggan skulle jag kanske ha formulerat lite annorlunda:

    “I både Belarus och Ryssland finns självklart rikligt med anledningar för människor att visa missnöje, särskilt med tanke på den stora ekonomiska korruptionen i de båda länderna parad med myndigheternas oförmåga eller ovilja att komma till rätta med den och därav bristande rättssäkerhet.”

    Här i Ukraina talar man om de Goda Tiderna före “2:a Maidan” i februari 2014 efter vilken valutan (Hryvnia) snabbt blev värt tredjedelen gentemot euron och femtedelen emot dollarn. Qui bono? Kanske de oligarker som ukrainarna retar sig på: “De kan kosta på sig egna jetplan men inte se till att gatorna underhålls!”

  6. Mats Larsson
    2017-04-01 kl. 12:42

    Jag kände till att demonstrationerna skulle äga rum i Ryssland redan en halv vecka före den 26 mars. Och jag befann mig i Stockholm. Således kan det inte varit någon större hemlighet vad som skulle hända.

    Navalnyj-filmen om Medvedev har nu 16 miljoner visningar. Den beredde säkert marken för demonstrationerna.
    Ryssar utanför Moskva/St Petersburg lever ungefär som folk i betydligt fattigare Ukraina och Vitryssland.
    Varför inte bättre, måste många ryssar ställa sig frågan.

    The Saker har idag en intressant analys: (https://thesaker.is/searching-for-russia/)

    “Vladimir Putin who, while immensely popular, has to deal with all of the many Russian problems in the “manual mode” – meaning personally. As soon as something escapes his personal attention things begin to go wrong. This is simply not a viable system.”

  7. Anders Persson
    2017-04-01 kl. 15:15

    Mats L.: Är artikeln verkligen ny? Jag tycker jag läst mycket ur den någonstans förut.

    Men ganska tidigt i artikeln slogs jag av tanken: -Är USA så mycket lättare att förstå än Ryssland??

    Turistströmmen från Sverige till USA lär ha minskat drastiskt. Kan det bero på att USA och dess folk efter Trumps seger för den gemene svensken har visat sig vara något annat än den populära massmediala bilden. Är inte Trump en riktig rysk bojar och cowboyserna västliga kosacker. Och inte är det någon större skillnad på de ryska och de amerikanska överdådiga och storyvlade oligarkerna?

    Och när hade USA sin renässans eller upplysningstid?

  8. Hans Andersson
    2017-04-01 kl. 16:09

    Filmen om Medvedev är mer en relief till mer allvarliga konflikter på partipolitisk nivå. Kommunistpariet var väldigt aktiva och protesterar mot ändringar i rätten att demonstrera och om parlamentariska processförändringar.

    Ny lag på gång när det gäller processen i parlamentet. Idag kan alla partier begära avbrott, uppehåll i handläggningen – för att ha tid att ytterligare komplettera med ny information osv, Hålla presskonferens etc.

    Domen ligger nu hos domstolen där Kommunisterna överklagat, men som det verkar fått avslag, då domstolen fastslagit att domen inte inskränker medborgarnas rättigheter.

    Likaså inskränkningar i rätten till s.k. enmansdemonstrationer där märkliga argument som att polisen för att rädda dessas liv får frihetsberöva dem och gripa dem samt ta dem till station.

    Medvedev sitter säkert, Putin likaså som Mats med citat från The Saker, allt som sker under och i närhet av Putins vingar verkar ha folkets stöd. Men den demokratiska processen har sina brister och presidentadministrationen verkar stödja den så kallade avbrottsmöjligheten i parlamentet. Lite osäker dock.

  9. Mats Larsson
    2017-04-01 kl. 19:21

    AndersP: The Sakers artikel var daterad med dagens datum. Om blogginnehavaren (av ryskt ursprung, om jag förstått rätt) återanvänder gamla argument vet inte jag.

    Resten av Anders Perssons kommentar avviker så mycket från trådens ämne, att jag avstår från kommentarer. Detta med vetskap om att slutpunkten på en kommentar jag försökte publicera, och som gällde Odessas store son (i samband med AP:s resebrev från Odessa) ströks av Redax.

    HansA: självklart är Navalnyj-filmen om Medvedev en återspegling av en maktkamp som pågår under Putin.

    Om Redax publicerar en gästblogg som jag skickat, kommer jag tillbaks till några av trådens ämnen, samt några nya.

  10. Anders Persson
    2017-04-01 kl. 20:01

    Varför jag blev lite irriterad under läsningen av Sakers, i mångt och mycket en intressanta artikel (tack för den), var det gamla snacket om det “mystiska Ryssland” som dök upp.

    Å ena sidan: så länge Ryssland var instängt eller stängde inne sig var det ju naturligt att människor utanför, i brist på kontakt, hänvisades till spekulationer. När nu gränserna är öppna kan man umgås med en trevlig ryss utan att misstänka att han är utsänd av KGB (eller han misstänka att jag kommer från CIA).

    Å andra sidan: reser man i världen som icke-turist så lär man sig snart att också relativt närstående folk som t.ex. portugiser, australiensare och kanadensare har sina “mystiska” drag. Och är man borta tillräckligt länge från Sverige så märker man vid sin återkomst att också detta folk är ganska “exotiskt”.

    Alltså: Ryssland och ryssarna är inte mera “mystiska” än andra länder och folk.

  11. Hans Andersson
    2017-04-01 kl. 21:06

    Intressant med det för mig fullständigt okända The Saker. Personen ifråga under den pseudonymen ska i själva verket vara “a top level american military analyst who lives i Florida”.

    Han verkar vara erkänd för sina klara och distinkta kunniga analyser. Citeras flitigt och används i sin tur av Russian Insider. Antalet besökare per dag imponerande
    50 000 personer.

    Har kikat på utbudet och det verkar klart intressant och initierat inte minst de så kallade “Syrian War Report”. Intressant i alla fall.

    Det kan nog vara dags att diskutera vad som sker i Ryssland, där inte minst det gamla kommunistpartiet är ganska aktiva. Väntar med intresse på Mats gästblogginlägg han signalerat för.

    Man kan ställa sig fundersam till vad som skulle hända om Putin avled eller mördad. För min del vore det oerhört olyckligt för den världspolitiska utvecklingen oavsett hur man ser på Putin och hans avgörande roll i maktspelet globalt.

  12. Bengt Svensson
    2017-04-01 kl. 21:14

    “Belarus” betyder ju fortfarande “Vitryssland” på svenska, så varför ändra namnet?

    Men visst är namn politiska. Nord- och Sydrhodesia blev Zambia och Zimbabwe, Sydvästafrika Namibia. Vem minns längre huvudstäderna Salisbury och Lorenco Marques (Harare, Maputo)?

  13. Jan Arvid Götesson
    2017-04-02 kl. 15:54

    Anders Persson!
    Jag förmodar att de ”australiensare” du träffat är de vita brittisk-ättade. Som boende i den koloniala staten Australiensiska samväldet vill jag inlägga en mild och vänlig protest mot att du låter wangarr (alltså ”de vita spökena” som vi kallar dem på ursprungsfolkspråket guugu yimithirr) representera ett ”australiensiskt” folk. Dessa koloniala intränglingar har ungefär samma förhållande till kontinentens ursprungliga nationer som Ian Smiths ”rhodesier” hade till folken i nuvarande Zimbabwe. Skillnaden är blott att de ursprungliga nationerna är i minoritet här.

  14. Anders Persson
    2017-04-02 kl. 17:34

    Jan Arvid G.: Men i så fall begick jag ännu fler synder genom att med orden “kanadensare” och “svenskar” utelämna ursprungsbefolkningarna “indianer” och “samer”. Ursprungsbefolkningen i Portugal lär ha varit kelter.

  15. Bo Persson
    2017-04-02 kl. 20:36

    Eftersom det verkar vara tillåtet att diskutera lite av varje på den här tråden och eftersom jag just läser Plokhys Ukrainabok, har jag en fråga: Hur stor är skillnaden mellan ryska och ukrainska? Är det som mellan svenska och norska? Eller finns det någon annan liknelse som passar bättre?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.