Gemen som i gemenskap

Vad tänker du på när du hör ordet gemen? Någon som är elak eller nedrig? Kanske tänker du på uttrycket ”gemene man” som ibland används som synonym till ”vanligt folk”. Kanske är du språknörd och använder ordet gemen istället för det mer vardagliga ”liten bokstav”.

Gemen är ett fornsvenskt ord och betydelsen har skiftat genom århundradena. Användningen av gemen som substantiv är utdöd, förutom i betydelsen liten bokstav, men på 1600-talet kunde gemen betyda ”person som hör samman med någon annan” (SAOB) eller beteckna det allmänna, som stat och församling. Och visst kan vi fortfarande använda omskrivningen ”det gemensamma” när vi pratar om offentlig sektor. Gemen är också besläktat med det latinska ordet communis som vi återfinner i ordet kommun.

Som adjektiv har ordet gemen också använts om det som är öppet för och tillhör alla. Men parallellt har ordet använts nedsättande, bland annat om kvinnor som ”ger sig till alla”. Ett gement hus var vad vi idag skulle kalla en bordell.

Gemen kunde också användas som nedsättande ord för människor ur de lägre samhällsskikten, samtidigt som det kunde beskriva en enskild persons dåliga karaktär, synonymt med usel, nedrig, avskyvärd, lumpen.

Kanske beror den här dubbelheten i ordet på att de övre samhällsskikten alltid betraktar människor ur den breda massan med ett visst mått av förakt och rädsla. Livsstil, språk och stil bland vanligt folk beskrivs som vulgär och moraliskt förkastlig. Tänk bara på hur mycket energi mellanskikten idag lägger på att inte äta, resa, konsumera och klä sig som arbetare. Hur mycket kraft som läggs på att moralisera över charter, rökning, kött och shopping i Ullared.

Vi lever också i den absurda individualismens tid, då vi inte får nöja oss med att vara som alla andra. Vi ska hitta oss själva, vara unika och uttrycka vår personlighet i varje aspekt av livet, samtidigt som de plattformar och de arenor där detta sker ironiskt nog är extremt monopoliserade och likformiga. Vi får en slags massproducerad individualitet. Ingen vill vara gemen, men alla är trots allt beroende av samhällets gemenskap.

Skulle vi få det bättre om vi ägnade oss mer åt det vi har gemensamt än det som skiljer oss från gemene man?


Texten först publicerad på Jenny Tedjezas sida Text&Tid

... är läst 574 gånger!

  4 kommentarer for “Gemen som i gemenskap

  1. Lars Jansson skriver:

    Även ordet vulgär, som finns i din text, har genomgått samma utveckling. Det kommer från latinets vulgaris som helt enkelt betyder vanlig. Vanligt folk är alltså både vulgära och gemena, sett från överklassens perspektiv.

  2. Dan Kotka skriver:

    Jag tror inte gyllene medelklassen aktivt går ut för att leva annorlunda än arbetarklassen. Utan de tjänar mycket mera pengar att omsätta i resor kläder mat. Och måhända känner de sig bättre. Klass är inte vad du konsumerar utan din ställning i produktionen och din möjlighet att bestämma om ditt eget arbetet. Där går skillnaden. Det finns arbetararistokrati högavlönad som fungerar som medelklass i konsumtion likväl inte medelklass.

  3. Leif Strandberg skriver:

    Dan K!
    Tack för grundkurs i marxismen-leninismen. Men jag tror fortfarande att ”den gyllene medelklassen” gör allt för att inte vara gemen. Men eftersom de inte tillhör topside måste de flockas på Renées brygga och visa upp sig. Topside visar aldrig upp sig!

    Denna och andra bryggor skapar det format som arbetarklassens unga vill efterlikna och de bär därför Gucciväskan Fejk med rätt knyck i armvecket. Detta falska medvetande (för att fortsätta med grundkursen) försvårar byggande av motståndsrörelse. Jag tycker därför mycket om Proletärens t-tröja. ”Stolt arbetare”.

    I övrigt säger jag som Strindberg: ”Vilka konstverk skola berömmas? De som förhärliga överklassen. Vad är moral? En rättskänsla som av överklassen disciplinerats att narra underklassen till ett stillsamt leverne.”

  4. Bertil Carlman skriver:

    För egen del tror jag dessutom att det är mycket viktigt för överklassen att arbetarklassen åtminstone något beundrar den (mindre bemedlade smålänningars beundran av Ingvar Kamprad är ännu mycket stor) och strävar efter att kunna vara som folket på Renées brygga. Ty när dessa förhållanden börjar ändras då är det ett klart tecken på att fler och fler önskar ta på sig tröjan “Stolt arbetare”, och då kan kanske andra tider randas i Sverige.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.