“Godhetsapostlarna” och “godhetens” pris

DN:s förstasida idag.

Stig-Björn Ljunggren är en frispråkig S-märkt debattör. Han skriver i Aftonbladet den 16 maj 2018 med rubriken: Godhetsapostlarna har ingen plats i S. Med hjälp av några mer eller mindre goda historiska exempel pekar han ut vad han kallar “godhetsapostlarna” (särskilt dem inom Socialdemokratin). “Godhetsapostlar” idag är de som motsätter sig att S har gjort en 180°–sväng i flyktingfrågan. Vad han säger är att man bör inte lyssna på “godhetspostlarna”, utan på folket.

Det blir förstås upprörd debatt. I vida S-kretsar är det mycket enklare att vara “godhetsapostel” idag än att faktiskt stödja partiledningens helomvändning och indirekt erkänna att Sverigedemokraterna – trots sina skumma rötter – stått för en mer realistisk flyktingpolitik.

På facebook ser jag nu att Stickan försvarar sig. Jag citerar:

Jag har vid några tillfällen använt ”godhetsapostel” som term för de människor som vill oss alla väl utan att tänka på konsekvenserna.

Exempelvis, låt alla som är på flykt komma hit. Vi är humana, öppna och har dessutom signerat internationella traktat som tvingar oss att ge alla som behöver plats hos oss.

Det dryper av en utvidgad version av det där frälsaren sade om att ”låt barnen komma till mig”. Blandat med den där enligt mitt förmenande förskräckliga ”förlorade sonen”-liknelsen.

Några reflektioner över kommentarerna jag fått:

För det första är ett argument att främlingsfientliga, nazister, högerextrema och andra elaka människor använder termen ”godhetsapostel”.

Det rör mig inte i ryggen. Jag använder de ord och begrepp jag tycker är lämpliga och som hjälper mig att beskriva verkligheten. Att andra använder ordet, på sitt vis, kan jag inte ta ansvar för. Jag vet många demokrater som använder ”nyttig idiot” trots att det lär ha varit stygge Lenin som använde ordet. Och jag brukar påpeka att om en politisk fiende hävdar att jorden är rund är det föga behjälpligt att i ren trots hävda att den är platt.

Dessutom är jag rätt säker på att ”godhetsapostel” förekommit i mitt ordförråd väldigt långt tillbaka som uttryck för den kristna underkastelsefilosofi som ofta gömmer sig bakom föreställningar om att vi är skyldiga att ta vara på våra medmänniskor.

För det andra regerar jag på att per automatik hävda att ”god” är något positivt. Och att det är ett uttryck för tidsandans förskräcklighet att något som är bra betraktas som dåligt.

Min poäng är just att det goda inte nödvändigtvis är bra eller positivt. Chamberlain var mig veterligt mycket godare än Churchill.

Och apropå godhetsapostlarna. Jesus var god, men hans lära hade inte blivit något utan en mer krass och handlingskraftig pragmatiker som Paulus.

När våra ledare förkunnade att vi skulle öppna våra hjärtan och att vi inte bygger broar i Europa så var de goda. Men konsekvensen blev att folket vände sig till ett parti som har ondhet på sin repertoar.

Väljarna insåg att det enda som kan skapa förändring är att kalla in Belsebubs hantlangare och därmed få tyst på änglakörerna. Som snabbt lade om repertoar.

Således. De som per definition gör “godhet” till något “positivt” hjälper det onda mer på traven än vad vi mer nyanserade gör. Som dessutom erkänner att en smula djävulskap är nödvändig för samhällelig utveckling.

För det tredje. Jag skriver inte på docenturen.

Jag skriver för att redovisa min nuvarande ståndpunkt. Mitt skrivande är, vare sig de är textuellt grunnande eller en del av brödskrivandet, ägnat att klargöra läget, såsom det nu framträder.
Då måste det vara möjligt att problematisera ”godhet” när den uppenbarligen får dåliga konsekvenser eftersom de som är godhetens apostlar inte tänker på de långsiktiga följderna och konsekvenserna av sin godhet.

Framförallt inte på räkningen. Hur den nu kan se ut.

MEN av detta kommer också att jag i mitt skrivande är resonerande och kan ändra mig om det kommer bra argument. Vilket det faktiskt gör ibland.

Jag skulle också vilja tillägga att partiledningen – med Löfven i spetsen – faktiskt för ovanlighetens skull lyssnar mer på folket i den här frågan än vad fotfolket inom S gör. De senare har idag tappat mycket av den djupa folkförankring de en gång hade.

Idag på morgonen ser jag också att S bara är 4%-enheter över SD (DN/Ipsos). S är nere på sin lägsta nivå sedan Juholt-krisen – trots att de har svängt i flyktingfrågan. Svängningen verkar alltså ha kommit för sent. Alltför många arbetare har redan lämnat, tappat förtroendet och verkar se den nya linjen som en omvändelse under galgen.

  30 kommentarer for ““Godhetsapostlarna” och “godhetens” pris

  1. Lise Blomqvist
    2018-05-23 kl. 10:41

    Ljunggren är i första hand populist och marknadsförare av det egna varumärket. Nu smeker han den brunspräckliga opinionen medhårs, uppenbart satsande på att få höra till dem som får spaltutrymme också i en mörknande tid.

    Den artikel som förs vidare här är den tunnaste soppa. Ljunggren krafsar lite på ytan i debatten och väljer att bortse från möjligheten till djupare analys.

    Två saker borde en person med hans påstådda kunskap beakta.

    1. Inströmningen av asylsökande är nu lägre än på många år. Att regeringen då väljer att låtsas att den är ett hot mot nationen tål att analyseras.

    2. Huvudargumentet för dem som nu protesterar är att lagstiftning och tillämpning har förfallit till en nivå av slumpmässighet och illvilja vilket satt rättssäkerheten ur spel.

    Det var detta Lagrådet protesterar emot, inte mot själva politiken vilket inte är lagrådets kompetensområde. Det är förfallet i själva lagstiftandet och tillämpningen som är alarmerande.

    Men det orkar Ljunggren inte fundera på.

  2. Hannu Komulainen
    2018-05-23 kl. 11:49

    “Godhetsapostel” är förstås ett skällsord, men lite ovanligt genom att man då hävdar att det är något fel i det som annars brukar betraktas som något positivt, nämligen godhet. Man kan säga att uttrycket strider mot all moral. Att öppet försvara det “själviska”. Vilket tyder på åtminstone visst dåligt samvete över ens ståndpunkter.

    Den politiska frågan är: vad ska vi göra åt flyktingproblemet? Det anmärkningsvärda är att så många inom vänstern helt anammat SD:s “lösning”: låt den inte komma hit! Som om alternativet skulle vara: totalt stopp eller att Sverige tar emot världens alla 60 miljoner flyktingar. På den låga nivån står debatten idag…

  3. Dennis Zackrisson
    2018-05-23 kl. 12:26

    Lise Blomqvist har EN poäng i sitt genmäle: S förefaller ha tappat förmågan att åstadkomma vettiga lagar! Det är i det sammanhanget inte så konstigt att mindre riksdagspartier kan ansluta sig till sådana luftiga förslag, som inte kommer att kunna tillämpas rättssäkert i våra domstolar.

    Men M är ju inte bättre med den korkade idén att spärra in alla självutsedda moralpoliser i våra fängelser. Var ska de egentliga brottslingarna få plats?

    Det är inte konstigt att vårt tredje största parti växer i opinionen. Om inte de två (än så länge) största partierna skärper sig kommer de att långt före riksdagsvalet vara ordentligt akterseglade.

  4. Hans Norebrink
    2018-05-23 kl. 14:57

    Som vanligt går det inte i Sverige att föra en sansad, civiliserad och faktamottaglig debatt om invandring, flyktingar och migration. Det är ordmärkeri och extrempositioner – ta emot nästan alla flyktingar eller ta emot nästan inga flyktingar mot varandra. Låg debattnivå som Hannu Komulainen skriver.

    Och trots att Sverige i alla opinionsmätningar framstår som ett av världens minst rasistiska länder, så åker alltför många debattörer på brännmärkande rasiststämpling för politisk inkorrekthet.

    Eller som nu Stig-Björn Ljunggren drabbas av ”guilt by association”, av bland annat Lisa Blomqvist. Alltså ”skuld genom association” – här med den bruna opinionen (på svenska ”asskuldning”).

    Sverige är en liten välfärdsö i ett globalt hav av krig, svält och förtryck. Vi borde moraliskt sett dela vår välfärd med världens olyckliga. Men den opinionen finns ej. Så vi måste respektfullt diskutera hur mycket vi är beredda att hjälpa – här i Sverige och/eller på plats i Mellanöstern och Afrika.

  5. Bengt Svensson
    2018-05-23 kl. 19:48

    Jag tror problemen för S i flyktingfrågan beror på att de övergivit alliansfriheten och solidariteten till förmån för de krigsoperationer på USA/Natos sida i Afrika och Asien, som skapat de stora flyktingströmmarna.

    Det militära samarbetet mellan USA och Sverige har aldrig varit så djupt och intensivt som under Donald Trump och Stefan Löfven. Trump är “supreme commander” över all amerikansk militär och de militärbaser, där de svenska soldaterna är stationerade. Det är det som Sverige har att rätta sig efter. Dagens S är en del av problemet och har ingen lösning att erbjuda.

  6. Hans Norebrink
    2018-05-23 kl. 19:59

    Att Socialdemokraterna krisar beror på att de sedan åttiotalet fört en alltmer borgerlig medelklassvädjande politik med privatiseringar, avregleringar och välfärdsnerskärningar. Mest skamligt idag är att spara pengar på assistentersättningen – ta från de svagaste i samhället.

    Ojämlikheten galopperar. Folkhemmet avlövas. De arbetare som en gång gynnades av en gammaldags sossereformism, dör av inför varje val. Varför ska unga och medelålders idag rösta på ett ”arbetarparti” som inte längre är ett parti för vanligt folk.

    Sossarna är en blek kopia av den borgerliga alliansen – så varför inte rösta på det öppet borgerliga originalet? Plötsligt via en feg opportunistisk helomvändning är de också en blek kopia av Sverigedemokraterna – så varför inte ta originalet, tänker många.

    Oavsett detta politiska trixande behövs en mer realistisk migrationspolitik. Vi bör inte ta fler än de kan ges arbete, bostad och integreras. Och betänk att majoriteten i Sverige vill ha mindre invandring.

  7. Dennis Zackrisson
    2018-05-23 kl. 22:55

    Håller med dig i allt väsentligt, Hans N!

    Bortsett bara från den lite underliga tankefiguren att någon kan “ges arbete”. I så fall är det väl bara hon, som under statlig försörjning fött upp fem barn sedan 2008 och nu fått sitt första jobb (även det helt på statliga subsidier) och var själaglad för detta städkneg. Och inget ont i det. Men problemet blir belyst med den allra starkaste strålkastare!

  8. Anders Åberg
    2018-05-24 kl. 20:20

    Jag tror att Lise Blomqvist träffar alldeles rätt. Att Ljunggren tycker att vi borde tycka som folket låter mest som ren opportunism.

    Jag är gärna en godhetsapostel, om man med det menar någon som inte backar för Sverigedemokraternas lumpna försök att få oss att skylla alla problem på muslimerna. Sedan att vi måste ha viss urskiljning i vår godhet är en annan sak. Billig arbetskraftsimport borde inte betraktas med dom goda ögonen.

  9. Jan Arvid Goetesson
    2018-05-24 kl. 23:21

    Knut L!
    ”Alltför många arbetare har redan lämnat,” skrev du. ”Lämna” är ett transitivt verb där direkt objekt är obligatoriskt. Du måste ange vad det är som många arbetare har lämnat, annars skriver du inte svenska. Alla här på lindelof.nu är väl gamla nog att minnas de riktiga användningen av ”lämna”?

    Dras inte med i det pågående raserandet av standardsvenskan. Om det fortsätter så här kommer invandrare inte att kunna taga del av ”folkets kultur” som FiB/K-parollen lyder, eftersom de fått lära ett sig nytt, fattigt och förvrängt språk i stället för det som Ivar Lo-Johansson skrev på.

  10. Knut Lindelöf
    2018-05-25 kl. 9:54

    Jan Arvid G!
    Svensk grammatik var inte min bästa gren under min egen skolgång. Som lärare i den grundskolan kom jag sällan förbi ordklasserna. Satsdelar var sällsynt. Transitiva och intransitiva verb minns jag att man talade om, men det sitter numera i ryggmärgen. Jag skrev: “Alltför många arbetare har redan lämnat, tappat förtroendet och verkar se den nya linjen som en omvändelse under galgen.” Naturligtvis är det “partiet” som saknas efter “lämnat”. Men kan man inte tänka sig att där finns ett “stumt objekt” (eget påhitt).

    Men, det som retar mig kanske mest i skriven nutidssvenska är hur man använder “före” och “innan”. T o m Henning Mankell valde boktiteln “Innan frosten” på en av sina böcker, vilket är grammatiskt fel. Innan är ju en konjunktion, som inleder en hel sats, inte en preposition!

    Men det här är väl ändå ett stickspår från sossarnas flyktingpolitik?

  11. Jan Arvid Götesson
    2018-05-25 kl. 11:03

    Knut L!
    Förlåt att jag klagar på ett stickspår. En egen artikel fordras om detta.

    Problemet är inte bristande kunskaper i grammatisk beskrivning och normering. (”Innan” för övrigt en preposition). Problemet är i stället att standardsvenska språket försvinner ner i ett svart hål. De flesta som bor kvar i Sverige håller på att tappa den intuitiva (inte skolboksmässiga) kunskapen om vad ord betyder och hur de sätts ihop till meningar. Vissa saker finns helt inte i fullgod standardsvenska. Alla vet att ordet *latt av lat (ett *latt barn) inte finns. På samma sätt har alla tills nyligen vetat att den intransitiva meningen ”De lämnade” inte finns. Detta kan visas i textdatabanker. Dessutom förlorar svenskan domäner, som Olle J-n påpekar.

    Detta dubbelhot mot svenskan är ett problem utöver de kända problemen, som skolans ojämlikhet. Återskapade vi en jämlik skola så snabbt det låter sig göra, hade de unga lärarna ändå inte ett fullgott språk att undervisa flyktingars och inföddas barn på!

  12. Dennis Zackrisson
    2018-05-25 kl. 11:12

    Du har rätt om stickspåret, Knut, men det kanske ändå är intressant och inte svårt att föra in i sammanhanget. För att många arbetare i någon betydelse skulle ha “lämnat partiet” krävs väl att de först varit medlemmar (vilket i och för sig många, i varje fall tidigare, varit slentrianmässigt, genom olika former av kollektivanslutning och andra styggelser) i detta. Och sådant mäts inte i opinionsundersökningar.

    En annan fråga har också varit uppe i diskussionen och det är hur S numera riktar in politiska utspel mot hela väljargruppen och inte i första hand internt. Det förefaller mig vara korrekt noterat och det har givetvis ett antal effekter, både positiva och negativa. De negativa har troligen mest med bristande medlemsentusiasm att göra och är måhända ett exempel i raden på “dålig tajming” av Löfven.

  13. Hans Norebrink
    2018-05-25 kl. 13:50

    Kanske beror det på att jag har tillbringat många år utomlands och sett världens elände (bland annat fem år som volontär bland Bolivias indianer) som gör att jag inte begriper den nuvarande enahanda nationalstatliga, nationalistinskränkta, gränsfixerade, ögontjänande flykting- och invandringsdebatten.

    När det gäller alla lidande människor i hela världen pågår inga moraliserande indignerade debatter med rasismbeskyllningar för att vi ekonomiskt utnyttjar och klimatförstör den fattiga världen.

    Men så fort flyktingar/invandrare kliver över den svenska gränsen och vi konkret ser dem blir vi plötsligt moraliserande och indignerade i debatten.

    Varför pratar man inte mer om de afghanflickor som under värre förtryck är kvar i Afghanistan, till exempel.

    Eller om flyktinglägren i Sudan, Jemen och Jordanien? De har det värre än den lilla rännil av flyktingar som har kön, mod, kontakter, pengar, tur att ta sig till Sverige?

    Färre flyktingar till Sverige, mer hjälp på plats, tack.

  14. Knut Lindelöf
    2018-05-25 kl. 13:50

    Jan Arvid G!
    Jag beställer på stående fot denna artikel. Jag tror jag skulle kunna skriva en sådan, men du är med säkerhet bättre skickad för detta. Jag ser redan rubriken framför mig: “Det gemensamma skriftspråket på väg bort”.

  15. Knut Lindelöf
    2018-05-25 kl. 13:53

    Dennis Z!
    Dålig tajming? Nja, det var nog redan för sent att försöka återknyta till partimedlemmarnas åldrade skara. Jag är en…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.