Jag hade en religiös period när jag var 8-9, men övergav den när jag bytte skola. Sedan dess har jag, med handen på hjärtat förhållit mig skeptisk till Hans existens. Men inte nu längre sedan jag erhållit ett så gott som vetenskapligt bevis. Historien är som följer:
För ett år sedan när jag steg av flygbussen från Stockholm-Vasteras (rimmar på Toys’R’Us) upptäckte jag att jag tappat min plånbok på bussen. Panik! Rabattkort på lokaltrafiken i Mälardalen, bankkort mm. Tog kontakt med Västeras Lokaltrafik som kontaktade bussen, men där hittades inget. Nu sitter jag fast på centralstationen …
Då ringer mobilen. Det är en flicka som hittat plånboken och bland pappren hittat mitt mobilnummer. Nu ville hon överantvarda den till sin rättmätige ägare. Jo, jag finns på järnvägsstationen i Västerås.
Det dröjde, men till slut dök hon upp med sin pappa vid sidan. Tåget jag skulle med skulle just gå, och det var det sista det dygnet, så jag kände mig lite pressad. Tackade dem varmt och gav en hundring i hittelön. Hann precis med tåget.
Men redan där fick jag dåligt samvete. De hade haft viss möda att hitta mig, tagit buss från en av förorterna och allt jag givit dem var en hundring. Dessutom var de uppenbarligen invandrare och hade det kanske inte så fett. Jag beslöt kontakta dem, få deras adress och skicka en lite mer realistisk hittelön.
Men ni vet hur det är, annat kommer emellan. Men jag hade inte tänkt smita från vad Samvetets röst påkallade.
Men så en dag slutade mobilen att fungera. Den blev helt stum och svart. Det gick inte att ringa eller ens få upp de telefonnummer som jag använt, inklusive flickans. Jag hade tappat mobilen i vått gräs och vattnet hade sabbat den inre elektroniken. Experterna sade att den inte gick att laga. Så jag lade den i en skrivbordslåda.
Så någon gång i höstas städade jag i lådan och var just på väg att kasta mobilen när jag fann att den fungerade. Vattnet hade sent omsider dunstat bort och allt var som förut. Flickans telefonnummer kom tillbaka och jag lyckades spåra hennes adress i Västerås.
Köpte ett julkort med kuvert, skrev en förklarande hälsning med önskan om god jul och stoppade in ett par hundringar att lysa upp helgerna med. Och postade med en varm känsla i hjärtat.
Gud måste, trots helgen, inte haft mycket att göra idag, ty Han verkar ha sett vad jag gjorde och rörts av mitt goda sinne. Uppenbarligen beslöt Han sätta sina övernaturliga krafter i aktion. Ty när jag kom hem hade Han redan ordnat det. Det låg en försändelse i brevlådan från Skattemyndigheten om att jag, helt oväntat, fått flera tusen kronor tillbaka på skatten!
Så säg inte att inte Gud finns, att Han inte följer våra göranden och låtanden och när Han finner det lämpligt avger små diskreta bevis för Sin existens.
Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: Gud, Anders Persson
