guillou-kniven
20 år gammal bildbyline från FiB/K.

Jag är tacksam för mycket Jan Guillou har åstadkommit. Sedan tidigt 70-tal har han på sitt högst egna sätt gått på tvärs mot hycklande överhetspersoner av alla de slag. Civilkurage och integritet är bara förnamnet.

Har just läst Blå stjärna, den femte boken i hans serie om 1900-talet. Den är som vanligt underhållande och tankeväckande. Men som litteratur och människoskildring är den som de fyra första, mest mekanisk konstruktion, ett slags dockskåp. De två unga huvudpersonerna i Blå stjärna är Hamiltondockor, fast av kvinnokön. Smått komiskt är hur ”ädelfeministerna” höjt boken till skyarna – och Jan Guillou briljerar med småsarkastiska formuleringar i radions kulturprogram.

Nå, nu var det inte det jag ville tala om. De böckerna läser jag direkt de kommer för den klyftiga och högintressanta skildringen av olika politiska förhållanden i historien.

Men allra bäst är Jan Guillou ändå i krönikeformatet. Hans senaste (i söndags), där han klär av svenska partier och överhetspersoner i flykting- och Nato-frågan, skär som en varm kniv i smör. Den är rent njutbar. Inte kommer det fram så mycket nytt. Jag som följer dessa frågor intensivt och till och med försökt blottlägga det svenska hyckleriet i skrift måste nu buga för mästaren. Han spikar här ihop de viktiga sambanden mellan USA/Nato-kryperiet och flyktingkatastroferna till en glasklar och begriplig berättelse och naglar ansvaret exakt där det hör hemma. Måtte hycklarna skälva i sina hålor!

Några passager i texten:

… FP-ledaren Jan Björklund tycker om att göra jäm­förelser med brandförsäkring: När huset väl brinner är det för sent att vända sig till försäkringsbolaget, det vill säga Nato.

Där ligger den begravda hunden. Det brinnande huset skulle nämligen föreställa ett ryskt överfall mot Sverige, vilket ju inte vore så kul om Sverige stod ensamt och utanför ­Nato, som följaktligen inte skulle lyfta ett finger utan stillatigande åse hur Ryssland slog ner det svenska flygvapnet och flottan och där­efter i lugn och ro kunde ockupera oss.

Det är ett scenario så osannolikt att inte ens Jan Björklund i sina mest upphetsade stunder kan tro på det. Sverige tillhör inte Rysslands bakgård, som Ukraina. Sverige är en del av EU. Redan det ryska kriget i Ukraina har stått Ryssland mycket dyrt, ett anfall mot ett enskilt EU-land som Sverige eller Österrike skulle innebära ekonomisk och politisk katastrof för Ryssland till följd av den ekonomiska krigföring som omedelbart skulle bli svaret från västvärlden.

Det finns ingen borgerlig politiker, heller ingen socialdemokrat, som tror ett ögonblick på enskilt krig mellan Sverige och Ryssland. Under tjugo års tid har Sverige steg för steg gjort sig av med det nationella försvaret just därför att ingen enda politiker trott på ett så idiotiskt ­scenario.

USA:s krig mot Irak 2003, under den lögnaktiga förevändningen att Irak förfogade över massförstörelse­vapen, lade grunden till dagens ­flyktingkatastrof i Mellanöstern. Genom att slå sönder Irak och ­sparka alla officerare i den irakiska armén eftersom de var sunnimuslimer lämnade man fältet fritt för den terrorism som i dag dominerar i både Syrien och Irak. Och som ­skapat flyktingkatastrofen.

Genom att delta i Natos projekt att slå sönder Libyen har Sverige också verksamt bidragit till flyktingvågen över Medelhavet.

Den flyktingkatastrof vi nu upplever är alltså skapad av tre krig, varav Sverige förfärligt nog deltagit i två. Nato och USA, vilket i praktiken är samma sak, har gått i spetsen för denna politik.

Ja, Putin är en skurk, Saddam ­Hussein i Irak och Muammar Gaddafi om möjligt ännu större skurkar och IS i Syrien och Irak är just nu jordens värsta mardröm. Att säga nej till önskemålet att Sverige skall ansluta sig till Nato är inte att ”krama” vare sig Saddam Hussein, Putin eller IS-terroristerna. Det är bara att vilja behålla Sveriges självständiga utrikespolitik. Och möjligheten att slippa utgifterna för att tredubbla försvarsanslagen och tvingas köpa amerikansk krigsmateriel i enorma mängder, vilket skulle bli följden om de borgerliga partierna fick som de ville. Ändå borde den nuvarande flyktingsituationen i världen vara ­argument nog. Där har Sverige en skuld, en alldeles för stor skuld ­redan som det är.

Men, läs hela krönikan och sprid den!

Föregående artikelLysande porträtt av en rikt begåvad vettvilling
Nästa artikelHur ska Sveriges Afghanistaninsats värderas?
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

11 KOMMENTARER

  1. Utmärkt skrivet av Jan Guillou.

    När man ser denna YouTube-video från krigandet i Syrien, så blir man sorgsen, som en del av läsarkommentarerna.

    Syria War Frontline Insane Heavy Firefight

    ”It’s so sad to watch ths video 🙁
    You will shit your pants if you are in the real fire fight just the real sounds will screw you it is so fucked up. So who created all this wars?

    I am pretty sure, all side have no idea who is who. As long as they are not in the group, they will shoot to kill.”

  2. Intressant att jämföra budskapet i Jan Gillious krönika och i denna dagsaktuella intervju på FRANCE24 med f d CIA-chefen, f d generalen David Petraeus, där han säger att ”Syria is a ’geopolitical Chernobyl'”

    Petraeus: Syria is a ’geopolitical Chernobyl’

    Petraeus warned that Russia’s military involvement in Syria would further complicate the situation there, which he compared to a ”geopolitical Chernobyl” with very little hope for a political solution.

  3. JG är lite vacklande, å ena sidan kölhalar han (med all rätt) Nato, EU och Väst, i nästa ögonblick tror han att de självuppoffrande kommer till Sveriges hjälp:

    ”… ett anfall mot ett enskilt EU-land som Sverige eller Österrike skulle innebära ekonomisk och politisk katastrof för Ryssland till följd av den ekonomiska krigföring som omedelbart skulle bli svaret från västvärlden.”

    Sovjetunionen ockuperade 1968 militärt en helt självständig europeisk stat utan att drabbas av några sanktioner.

    Om det ligger i USA:s, Natos och EU:s intresse kan vi räkna på hjälp även om vi inte är med i Nato. Om det däremot inte ligger i USA:s, Natos eller EU:s intresse, så kommer de att skita i oss under någon diplomatisk-politisk förevändning. Ryssland får ta Sverige om det t ex drar sig bort från Bosporen eller något dylikt efter förhandlingar med Väst.

    Det starkaste argumentet för att Ryssland inte kommer att anfalla Sverige ”enskilt” är att det är militärt helt meningslöst. Först sedan de baltiska staterna och/eller Finland erövrats skulle det kunna vara Sveriges tur.

    Men JG verkar vara typisk svensk i tron att inget är värdefullare för någon angripare än att just få erövra SVERIGE! I synnerhet Ryssland anses sedan urminnes tider hysa planer på detta – oberoende av regim!

  4. Tack Knut för att du för fram Guillous krönikor bl a. Och den här om ”Natofrågan” är så fantastiskt bra. Jag hoppas verkligen den blir ordentligt spridd och läst.

    Nånstans tycker jag man kan jämföra Guillou med Palme. Med bakgrund och erfarenheter från överklassen. Men solidaritetskänsla, rättvisa och jämlikhetsdriv, tillsammans med stark intelligens styr deras tankar och uttryck.

  5. Anders P!
    Nu kopplar jag inte alls. Guillou driver ju med föreställningen att Ryssland skulle ha något som helst intresse av att tvinga sig på oss och/eller vilja lägga ner ett korvöre på något så dumt. Något han förmodligen har rätt i.

    Och även om de skulle vilja, har de knappast resurserna, ekonomiskt sett är de att jämföra med Italien – fast med mycket mer föråldrad teknik. Något de förmodligen är fullt medvetna om.

  6. Intressant att läsa att Sveriges militärstrategiska övervägande skall bygga på tron att vi är oantastliga. Björklunds allegori kan anses idiotisk men trots allt så tecknar människor försäkringar även om de inte tror att de ska drabbas och sannolikheten kanske är minimal. Vad kostar det och vad kan man ha för nytta är frågan. Att raljera med människors oro befogad eller obefogad kan jag inte tycka är särskilt smakfullt. Alltid intressant att läsa inläggen men det blir lite mycket svart eller vitt för min smak. Begåvat, nja?

  7. Meningen som jag tycker är naiv och vände mig emot i min kommentar ovan är denna:

    ”Redan det ryska kriget i Ukraina har stått Ryssland mycket dyrt, ett anfall mot ett enskilt EU-land som Sverige eller Österrike skulle innebära ekonomisk och politisk katastrof för Ryssland till följd av den ekonomiska krigföring som omedelbart skulle bli svaret från västvärlden.”

    Som det hette i gamla kfml(r), ovanstående mening ”utsår illusioner” om Väst och Nato. Och jag kan bara upprepa vad jag sade ovan: Om det ligger i USA:s, Natos och EU:s intresse kan vi räkna på hjälp även om vi inte är med i Nato. Om det däremot inte ligger i USA:s, Natos eller EU:s intresse, så kommer de att skita i oss under någon diplomatisk-politisk förevändning.

    Vidare vänder jag mig emot de lite publikfriande orden om att Putin är en ”skurk” och Saddam ­Hussein och Muammar Gaddafi ”om möjligt ännu större skurkar”. De var och är inte värre än Gustav Wasa.

  8. Vilka ledare som är ”våra” skurkar utses av USA/Nato/EU därför ser jag det som populistiskt av JG att nämna de tre för att vinna över läsare till sin poäng i artikeln. Netanyahu kan kritiseras men han är ingen skurk, likaså Erdogan som bombar och skjuter sin egen befolkning. Bägge sysslar med utomrättsliga avrättningar. Tony Blair och GW Bush har dödat mångdubbelt fler än Assad men inga nämner ICC. Det finns ledare över hela jordklotet som förtryckt, mördat och fängslat oppositionella – först när de går emot USAs intressen blir de skurkar. Västmedier är följsamma och sätter spotlighten på landet och ledaren demoniseras. De kan också ”rehabiliteras” och släppas in i värmen eller åtminstone in i vänthallen, t ex Lukasjenko. Han demoniserades dagligen i DN. Nu har Putin tagit hans roll. Lukasjenko distanserade sig från Putin i Ukrainafrågan och kanske EU belönar honom som de nu belönar Erdogan.

  9. Det är bara att dessa ”rehabiliteringar”, eller deras motsatser ”demoniseringar”, liknar vad man kritiserade i det gamla östblocket där någon ena dagen hyllades som ”Socialismens Hjälte” för att nästa dag bli skjuten som ”Imperialistisk Spion”.
    Se i övrigt ”Vad var det för fel på gamla DDR?

  10. De militärstrategiska övervägandena kan tryggt bygga på förutsättningen att det ska vara tillräckligt dyrt att ta till våld mot oss i förhållande till vad man möjligen kan vinna på det.

    I alla fall har säkerhetspolitiken byggt på detta i två hundra år, med gott resultat, t o m när Hitler härjade som värst. Före detta byggde den på allianser med stormakter, vilket var katastrofalt dyrt eftersom man då automatiskt blev indragen i andras konflikter och kunde användas som kanonmat utan möjligheter att slingra sig ur.

Välkommen, du är nu inloggad! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.