Här i ABF-huset firades Gun Kessles 75-årsdag 2001 och jag fick då hålla talet från medlemmarna i tidskriften Förr och Nu, där hon varit vår ordförande. Gun Kessle spelade stor roll för oss med sin humor och glädje, men hon lärde oss också folkbildningens allvarliga uppdrag och ansvar, att vara rak och inte ”hymla”. Hon ställde stränga krav på hårt arbete, annars hade man inte där att göra. Hennes skepticism mot auktoriteter, myndighetspersoner och akademiska styrningar var djupt rotad. ”Man känner lössen på gången”, var ett uttryck hon ofta använde om dem hon misstrodde. Minnesorden efter hennes bortgång 2007 finns publicerade i FIB/K och på Grafiska sällskapet gjordes 2011 en retrospektiv utställning av Gun Kessles grafik (Myrdal 2011). Några minnesord tagit fasta på hennes bilder som just ”drastiska och uttrycksfulla”, såsom Madeleine Gustafssons minnesord i Dagens Nyheter 2007:
”I sina svartvita fotografier strävade hon aldrig efter distanserande ”skönhet”: hennes bilder är informativa, tydliga, fulla av respekt för dem hon porträtterade men också med en påfallande stark närvaro.” (DN 25 okt 2007)
Gun Kessle (1926-2007) är kanske mest känd som fotograf, resenär och folkbildare, men det kan vara dags att ge en mer nyanserad helhetsbild av hennes konstnärskap och hennes konstnärliga utveckling.
I en artikel i Förr och Nu nr 4 2018 och i den kommande biblioteksboken på Karneval förlag försöker jag ge en bild av Gun Kessles tidiga konst (Lidén 2018, 2019). Jag vill tacka Jan Myrdal och Jan Myrdalbiblioteket att jag fått ta del av Gun Kessles inspelade Minnesanteckningar. På Jan Myrdalbiblioteket i Varberg visas nu Gun Kessles konst i ett bredare perspektiv och utställningen omfattar verk från både hennes tidigare och senare perioder. Teckning och grafik samt oljemåleri och akvareller från konstskolorna på 1950-talet och från 1960-talets resor i Europa och Asien. Här finns även en stor del av hennes affischer, bokomslag och bokillustrationer samt foton representerade. Denna utställning som jag besökte under 2018 blev en spännande konstupplevelse, då jag fick möta denna personliga bildvärld i ett för mig nytt sammanhang. I detta korta föredrag kan endast några få av de utställda verken tas upp.
Gun Kessle blev i unga år smittad med folksjukdomen TBC, när hon flyttade från Tornedalen till Stockholm 1939. Hon förvägrades på så sätt en normal skolgång och tvingades leva på sanatorier i tio år under tonåren. I sina Minnesanteckningar berättar hon om hur hon på Söderby patientbibliotek läste massor av reselitteratur om andra länder, hur hon längtade ut och bort. Hennes vistelse på Österåsens jubileumssanatorium vid Sollefteå 1949 blev viktig för hennes konstnärliga utbildning i måleri och teckning, mycket tack vare överläkaren Helge Dahlstedts medvetna satsning på skapande konst och kultur i rehabiliteringen. Bland hennes vänner fanns Stig Åkervall, en färgstark målare som dock dog av TBC 1951. Här på Österåsen mötte hon målaren Torsten Renqvist (1924-2007) som hon levde med en stor del av sin utbildningstid 1950–1957 på konstskolorna i Stockholm, Gerlesborg och London.
Gun Kessle har betonat hur viktig TBC varit som kulturfaktor i arbetarrörelsen, men den nedsatta lungkapaciteten har emellertid präglat hela hennes liv (Kessle 1980).
Vad har skrivits om Gun Kessle i den officiella konsthistorien? I Signums svenska konsthistoria omnämns hon endast som ”kamrat” i en målargrupp på Konstakademien, ”Mejan”, och Grafiska skolan (Millroth 2005 s. 118). Det handlar om ny-expressionisternas oppositionella gruppering där hon och Torsten Renqvist ingick. Det var enligt Millroth fråga om ett uppror mot den traditionella grafiken”. De stod för ”en alternativ humanism” som önskade vara spontan, verklighetsanknuten och naturnära med en klar och tydlig rumsbild, och de försvarade den figurativa traditionen och bildens berättande karaktär, (Granath 1986 s. 35). Jordfärger dominerade och färgen lades på med bred och flödande penselföring, som gav ett spontant uttryck.
I flera översikter av efterkrigstidens konst redogörs för grupper och maktstrider mellan konststilar som konkretism, naivism och kolorism samt expressionism och realism, men Gun Kessle saknas (Olvång 1979 s. 11-41; Edwards 2000 s. 111-162). Däremot har hon fått en plats i den konsthistoriska forskningen om Torsten Renqvist (Sydhoff 1984; Stensman 2002). Gun Kessle presenteras där endast som modell och maka, medan hennes egen konstnärliga insats och konstpedagogiska inflytande utelämnas helt.
Flera av konstnärerna på ”Mejan” och Grafiska skolan var aktiva i dåvarande Folkrörelsernas Konstfrämjande med att resa, sprida grafik till folket och hålla föredrag runt om i Sverige. Folkrörelsen för bildande konst, liksom FIB:s konstklubb hade stor framgång både på arbetsplatser och i hemmen, eftersom de grafiska bladen var överkomliga för flertalet. Denna strävan vägledde Gun Kessle i hennes folkbildande arbete genom hela livet. Det är i denna krets kring konstnärerna Per-Olof Ultvedt och Svenolov Ehrén på Grafiska skolan hon 1956 möter sin livskamrat författaren Jan Myrdal. Deras 50-åriga gemensamma arbete med författarskap, resor och publikationer är välkända såväl i Sverige och Norden som internationellt. En del konstnärsporträtt av Gun Kessle i FiB/K och Förr och Nu har varit fokuserade på hennes senare grafiska verk,
linoleumsnitt och fotografi under strapatsrika resor. Ibland kallas hon för ”naivist”, men Peter Ekström som arbetat med Gun Kessle har lyft fram hennes konst i en större bredd och problematiserar beteckningen naivist (Ekström 2018).
Gun Kessles tidiga måleri och grafik från 1950-talet har således blivit mindre allmänt känt. Jag vill här ge en liten översikt över de konstnärliga uttryck och tekniker, motiv och teman som präglar Gun Kessles utställda verk i biblioteket och till viss del i Jan Myrdalbiblioteksets web-galleri. Målningarna har rika färger, breda penseldrag, expressiva uttryck och strikt uppbyggda kompositioner. Den vilande randiga Universums katt stirrar med intensiv blick mot betraktaren, och den starkt lysande orangegula färgen förstärker uttrycket.
Gun Kessle hade drömt om att ”bli handarbetslärarinna och få arbeta vid vävstol”, något som sjukdomen satte stopp för (Myrdal 2007; 2011 s. 7-11).
Många av Gun Kessles bilder har tydliga expressiva textila former, dekorativa uttryck och kvaliteter, som visar sig i bildytans mönster och kompositioner.
Hennes konstverk kan ses som ”drömda vävar”.
Det framgår av all utställd fotodokumentation i Varberg hur Gun Kessle har sökt sig fram i de konstnärliga material och tekniker, vilka utmaningar och val hon rent praktiskt har ställts inför i sitt konstnärskap. Traditionella grafiska tekniker som etsning och litografi kräver tryckverkstad, och långsamtorkande olja kräver ateljé. Trägravyren kunde bli alltför fysiskt krävande, medan linoleumsnitt var enkelt att trycka i olika miljöer. På längre strapatsrika resor passade dessutom enklare och snabbtorkande tekniker bättre, såsom akryl på duk eller akvarell, gouache och teckningar, vilka kunde skickas hem (Hassner 1977).
Gun Kessles konstsyn. William Morris
Gun Kessle ville inte bli bedömd utifrån separata fackkategorier som antingen tecknare, målare, grafiker eller fotograf, inte heller skulle hennes egen person skymma bildens innehåll. Bildernas motiv skulle stå i centrum oavsett material, och fotografi utgjorde en grafisk metod bland alla andra. När det gällde att fotografera äldre religiös konst, såsom Buddha-statyerna, följde hon principen om fotografisk underordning (Kessle 1983 s. 12; Myrdal 1991 s. 14–15). Att avstå från blixtar och strålkastare, ett konstlat och ”falskt” ljus, var hennes sätt att visa sin konstnärliga respekt inför de buddhistiska munkarnas verk. Enkelhet och folkbildning hör samman.
Men hur ville hon själv att vi ska titta på bilderna? I boken Vardagskina från 1978 formulerar hon i förordet sina råd (se Jan Myrdalbibliotekets webbsida):
Man ska titta noga på bilderna och läsa dem. Man ska titta på detaljerna. — Jag har alltid tyckt om bilder som är tydliga och klara och berättande. Det kan tilläggas att jag tycker om att teckna och måla på samma sätt. (Kessle 1978)
När Gun Kessle studerade i London 1951–52 vid den konstnärsdrivna konstskolan Hampstead School of Art lärde hon känna 1700-tals-grafikern Thomas Bewick och dennes syn på konsten och naturen. Hon blev mycket inspirerad av Arts & Crafts-rörelsen, särskilt William Morris´ formgivning och politiska kultursyn. Morris texter om textilformgivningens kulturarv och hantverkskunnandet och hans kritik mot kapitalismens okunniga kulturförakt, har i Gun Kessles utgivning 1977 fått betydelse i dagens konstutbildningar.
En stor del av hans arbete gick ut på att samla och utveckla olika metoder inom vävning och textilfärgning, mönster och boktryck. De skulle inte få falla i glömska eller förstöras under kapitalismens allt hänsynslösare kulturförakt. Han hatade de okunniga restaurerarna som förstörde gamla monument. Han visade hur deras okunnighet, inkompetens och brist på teknisk och arkitekturhistorisk bildning gjorde dem till vandaliserande barbarer. Denna hans insats för hantverkets ära och hantverkets bestånd kom att få stor betydelse. För honom var detta lika mycket en politisk som en konstnärlig uppgift. (Kessle 1977 s. 11–12)
Det är de gamla monumentens ursprungliga konstuttryck som Gun Kessle har sökt bevara och återupprätta genom sina fotografier av bland annat stenskulpturer i kristna medeltidskyrkor och buddhistiska tempel. Det förklarar också varför hon samlat så många strykjärn och vävda mattor, det var hennes bidrag för att bekämpa kapitalismens kulturförakt och bevara ett hotat kulturarv. Gun Kessles val av motiv och teman för sina bilder poängterar samhörigheten i levnadsvillkor från hennes barndoms småbrukarsamhällen i Tornedalen med människors livsvillkor i de byar och små orter hon besökt på den europeiska och asiatiska landsbygden.
Motiv och teman
Gun Kessle valde att bo och söka sina motiv i små orter nära småbrukare och hantverkare, med nomader, natur- och djurliv inpå knuten. Hon har farit till landskap och byar i Europa och mer avlägsna, karga och fattiga länder. Traditionella socialistiska motiv saknas i hennes verk, här finns varken starka muskulösa fabriksarbetare eller stadens kontorsarbetare förhärligade, inte heller lidande nödställda krigsoffer. Hennes konst vänder sig mot allt mystifierande och självförhärligande, hon väljer dagsljusets klarhet och vardagens tydlighet. Den egna nära levda erfarenheten har varit hennes utgångspunkt.
Ibland kan Gun Kessles tidiga målningar ses i bilder på internets auktionssidor. I en sådan sökning hittade jag bilden från de första resorna i Frankrike och Spanien 1957, Mitt kök, en oljemålning som också finns som linoleumsnitt, Mitt spanska kök. [Bild 7]. Den uttrycker en stor livsglädje över vardagens ting. Här syns tydligt hennes intresse för arkitektur, exakta och tydliga detaljer, bildytans uppbyggnad och komposition, för rumsutbredningen i bildytan och för lekfulla mönster i inredningen. Allt strävar mot ytan och vill lägga sig i bredd. Men målningen uttrycker också hennes glädje över att få laga hälsosam och god mat, att få njuta av livet. Med tanke på Gun Kessles mångåriga traumatiska upplevelser av sanatoriernas stränga moralkontroll, inrutade tidsschema och usla mat kan man förstå denna djupa livsglädje över att få rå sig själv i frihet.
Landskap, byar och folk
En del tidiga oljemålningar på 1950-talet hade växtlighet och landskap som motiv. Målningen Landskap är stramt uppbyggd i kompositionen, med dova jordfärger och breda kraftiga penseldrag som förstärker dramatiken, spänningen och balansen. [Bild 3]. Det karga landskapet avtecknar sig mot en havsvik och en mörk horisont. I kanten syns hennes typiska ”kråksparkar”, buskar som spretar. Den starkt lysande gröna nyansen på de belysta grenarnas vilt expressiva former i målningen Heraldisk buske 1952 förstärker de mörka skuggornas form, självskuggor och den mörka slagskuggan. [Bild 4]. Etsningen Bruksparken I från 1956 visar svepande former med tecknade skuggor och konturer [Bild 5]. Den expressiva glädjen i trädens grova svängda former och växtlighetens dekorativa kraft ger mig associationer till en stor och rik bildväv, med effektfulla visuella kvaliteter.
Från städer och byar i Sverige och Europa under 50-talet så vänds Gun Kessles blick på 1960-talet mot asiatiska landskap, städer och byar, där islamisk, persisk och indisk traditionell arkitektur och mönsterformgivning fångar hennes intresse. Detta utgör motiv och teman i de många reseskisser och illustrationer hon gör för böcker, resereportage och debattartiklar tillsammans med Jan Myrdal. Motivets visuella berättelse står i centrum. Det handlar inte om någon vetenskaplig etnografiskt daterad dokumentation, utan om hennes egen visuella erfarenhet och bildvärld, en större berättelse.
När Gun Kessle har mött de vilda och höga bergen i Turkiet, Iran och Centralasien blir landskapsbilderna mer dramatiska och resan till Afghanistan 1960 gav starka intryck. Byarnas hoptryckta hus klättrande uppför sluttningarna och bergens höga förkastningar och raviner bildar dekorativa uttryck, såsom i akvarellen By i bergen [Bild 8]. Männen hon möter på städernas gator är ofta hantverkare, skomakare, mössförsäljare eller som här Män utanför moské [Bild 9].
Hennes möten med nomadiserande folk är återkommande motiv från dessa resor. Bilderna av nomadernas svarta tält skapar grafiska effekter mot de höga bergen i bakgrunden och dromedarerna som vilar runt tälten eller strövar utmed sluttningen. Kvinnornas gemensamma sång inne i det svarta tältet berättar om stolta människor med en rik kultur.
Ett särskilt tema hos Gun Kessle är just kvinnors arbete, och då främst kvinnor i jordbruksarbete på landsbygden. På gator och marknader i Indien och Afghanistan får vi möta rader av kvinnor med långa färgrika sjalar med korgar på sina huvuden, på färd till eller från marknaden, i samtal med varandra.
Akrylmålningen På hemväg från marknaden skildrar en grupp resliga kvinnor som möts på vägen. [Bild 11]. Deras blickar kommunicerar. Korgarna är nu tomma, en av dem bär två korgar och från bildens mitt möter hon betraktarens blick. Akrylmålningen ingår i en lång serie om Indiska kvinnor som startade med en färggrafikmapp 1960 för Bokkonsum Indisk by. Detta tema har sedan byggts vidare i grafiska blad under decennier, artiklar och böcker, exempelvis boken Indien väntar 1980.
De återkommande resorna till Kina och landsbygdens byar under 1960–80-talet har resulterat i en väldig produktion av teckningar och grafiska blad, men främst en omfattande samling foton, som dock inte behandlas här. Per-Olof Ultvedt vill särskilt framhålla Gun Kessles gestaltning av de arbetande kvinnorna som rensar bönor: ”De båda ryggarna är glatt vitala” (Ultvedt 1986 s. 21). Spännande och uttrycksfulla ryggar är ett återkommande motiv som verkar ha varit mycket konstnärligt stimulerande för Gun Kessle. De kinesiska kvinnorna i Liu Lin by är på väg hemåt med bärstänger där det hänger tunga skördekorgar eller ämbar med vatten. De får gå fort med korta steg, som i På hemväg med skörd [Bild 12]. Det talande ryggmotivet kan man även se i teckningar och förarbeten till målningar och grafik, vilket visar att hon har följt dem hon studerar på respektfullt avstånd. Bildens kontraster byggs upp i grafiskt väl avvägda kvaliteter. Peter Ekström som samarbetat med Gun Kessle i många år påpekar hennes ödmjukhet inför sina motiv och lyfter fram hennes grafiska uttryck:
”Kessle intresserade sig mycket för ytans användbarhet för linoleumsnittet. Hon höll inte på och hackade, mejslade och skar i onödan, också när det gällde linoleumsnittet ville hon att det skulle genomföras med lätt hand. Men hon hittade en raffinerad balans mellan svarta och vita ytor. Hon ställde mönster mot tomheter. Linje och yta utnyttjades maximalt. Kanske är det på detta område som hennes konstnärskap är mest utvecklat och mest originellt.”(Ekström 2018).
Förde nya motiv till Sverige
Gun Kessle förde en ny motivvärld från Asiens länder till Europa och USA, bilder av landskap, byar och hus, folk och djur. Människor skildras i arbete och vardagsliv, fria från underdånighet, folkförakt, orientalism, exotism och romantik. Hennes bilder har skapat en samhörighet mellan folk och länder och överbryggat både den främlingsfientlighet och den misstro som i europeisk tradition funnits gentemot omvärlden. Det som kännetecknar Gun Kessles framställning av de människor hon mött och besökt under sina resor är framför allt stolthet och självständighet.
Målningen från Mexico skildrar däremot en mytisk plats, de dödas landskap, en starkt solbelyst slätt mot havet fylld av utspridda skelett och med en liten vit-röd döing i metall från De dödas dag hängande mitt i duken. [Bild 13]. Gun Kessles studier av mexikansk dödskultur och dess respektlösa råa humor i umgänget med döden inspirerades av Posada, och resulterade i utställningen Mexico-folkets grafik 1987. Här finns inget patetiskt fromhetshyckleri eller någon fantasifientlighet! Det kan påminna om Gun Kessle egen erfarenhet av sanatoriernas pryda tvångsmoral och ständiga närhet till döden, där galghumorns drastiska uttryck blev en överlevnadsstrategi och ett medel för uppror.
Sannolikt har Gun Kessle många gånger blivit besviken över Kultur-Sveriges tröga mottagande av alla hennes bilder, böcker och artiklar, men hon har inte låtit sig kuvas utan fortsatt sin konstnärliga produktion och sitt folkbildningsarbete oförtrutet.
År 1984 utnämndes Gun Kessle till Årets Sörmlandskonstnär och året därpå hade hon utställning i Konstfrämjandets regi. Konstnären Torsten Jurell, som hjälpt henne med tryckningen, skriver om hennes bilder i slutordet i Konstfrämjandets utställningskatalog 1985:
”Gun Kessle har korsat många gränser med vita pappersark och kommit hem med ark fyllda av eget arbete. På sikt kommer vi att märka att denna Guns konstnärliga gärning långt över trender och dagsländor. Gun Kessle har gjort världen större och närmare. Hon har avbildat platser och människor vi aldrig förr har sett. Ibland t.o.m. platser vi aldrig kommer att få se med egna ögon, då de inte längre existerar p.g.a. imperialistiska krigsarméers framfart. — Genom Gun Kessles kontakt med den kinesiska, indiska och centralasiatiska konsten har bilden åter omvandlats. Så låter hon det utländska tjäna det svenska.” (Torsten Jurell 1985).
Referenser
Otryckta Källor
Lidén, Anne (2019). ”Med rak blick. Gun Kessles måleri och grafik på Jan
Myrdalbiblioteket i Varberg”. Bok om Jan Myrdalbiblioteket i Varberg. Karneval
förlag. (under publicering).
Gun Kessle: Minnesanteckningar. Arkivmaterial i Jan Myrdalbiblioteket, Varberg,
tillhandahållet med tillstånd av Jan Myrdal och Jan Myrdalsällskapet. Egna
anteckningar vid samtal med Jan Myrdal 3-4 maj 2018.
Torsten Renqvist 1952. Porträtt av Gun Kessle. ”Gun stryker”. Moderna museets
samling. Stockholm. Publicerat med tillstånd av Anna Lena Renqvist och Moderna
museet.
Internetkällor
Collections.smvk.se/Carlotta: Gun Kessles fotosamling. Om Gun Kessle.
Kessle, Gun (1978). Förord Vardagskina. (www.janmyrdalsallskapet.se. Hämtad 2018-
05-10)
Lidén, Anne (2018). ”Gun Kessles tidiga kamp för konsten – för livsvilja och
uttrycksglädje.” (s. 12-32) i Temanumret ”Gun Kessle 1926-2007- konstnär,
grafiker, fotograf, resenär.” Förr och Nu nr 4:2018.
Myrdal, Jan (2007). Gun Kessle Minnesord vid begravningen.
(www.janmyrdalsallskapet.se Hämtad 2018-05-10)
Litteratur
Bewick, Thomas. Erindringer. Köpenhamn 1953.
Edwards, Folke (2000). Från modernism till postmodernism. Svensk konst 1900-2000.
Lund: Bokförlaget Signum.
Ekström, Peter (2018). ”Gun Kessle kunde vara snabb och skarp i omdömet”. (s. 37-41)
Förr och Nu nr 4-2018.
Granath, Olle (1986). Ett annat ljus. Svensk konst efter 1945. Stockholm: Carlssons
förlag.
Hassner, Rune (1977). Bilder för miljoner. Stockholm: Sveriges Radios förlag.
Hassner, Rune (1991) ”Förord”, I Gun Kessle Hommes suedois. Höganäs: Bra böckers
förlag.
Kessle, Gun (1971). Utställningskatalog Folkets och maktens murar. Moderna museets
filial. Stockholm.
Kessle, Gun (1977). Konst och Politik. William Morris. Stockholm: Gidlunds.
Kessle, Gun (1979). ”Thomas Bewick (1753-1828)”. (s. 38-49). Förr och Nu 1979:3.
Kessle, Gun (1978). Vardagskina. Avesta: Gidlunds.
Kessle, Gun (1980). ”Man kan inte bortse från tuberkulosen som kulturfaktor. Min väg
till boken”. FIB/K 1980:22.
Kessle, Gun (1983). Bortom Bergen. Stockholm: Norstedts.
Millroth, Thomas (2005). ”Bildkonsten”. Konsten 1950-1975. Lund: Signums svenska
konsthistoria.
Myrdal, Jan (1991). ”Några ord till en utställning med Gun Kessles bilder”. Bortom berg
och öknar. Riksutställningar och Östasiatiska museet. Utställningskatalog.
Stockholm.
Myrdal, Jan (2011). ”Gun Kessle”. (s. 7-11) Grafiska sällskapet utställning. Grafiknytt
2011:2.
Nygren, Lars (1988). Brottstycken ur Torsten Renqvists anteckningar. En bok
sammanställd av Lars Nygren. Stockholm: Bonniers 1988.
Olvång, Bengt (1979). Våga se! Svensk konst 1945 -1980. Stockholm: Författarförlaget.
Sydhoff, Beate (1984). Torsten Renqvist. Konstnären, jorden och tiden. SAK publikation
93. Stockholm.
Ultvedt, Per-Olof. (1986). ”Gun Kessle – Tecknaren och grafikern”. (s. 20-28). Gun
Kessle 60. Förr och Nu 1986:2.
Bildförteckning
Bild 1. Gun Kessle håller föredrag om sina fotografier och sina resor längs Sidenvägen, på Bohusläns museum 1987. Foto Lasse Edwardtz. Bohuslänningen.
Bild 2. På sjukhuset. Etsning. Torsten Renqvist 1955. Foto. Moderna museet MOM/2002/334.
Bild 3. Landskap. Olja. Gun Kessle 1950. Foto Olle Asp.
Bild 4. Heraldisk buske. Olja. Gun Kessle 1952. Foto Olle Asp.
Bild 5. I Bruksparken I. Etsning, torrnål. Gun Kessle 1956. Foto Olle Asp.
Bild 6. Universums katt. Olja. Gun Kessle 1956. Foto Olle Asp.
Bild 7. Mitt kök. Olja. Gun Kessle 1957. Foto Metropol auktioner.
Bild 8. By bland bergen. Akvarell. Gun Kessle 1960-tal. Foto Jan-Olof Erlandsson
Bild 9. Män utanför moské. Linoleumsnitt. Gun Kessle 1960-tal. Foto Jan Myrdalbiblioteket.
Bild 10. Sjungande nomadkvinnor i tältet. Linoleumsnitt. Gun Kessle 1960-tal. Foto Jan Myrdalbiblioteket.
Bild 11. På hemväg från marknaden. Akryl. Gun Kessle 1960-tal. Foto Olle Asp.
Bild 12. På hemväg med skörd. Linoleumsnitt. Gun Kessle 1970-tal. Foto Grafiska sällskapet.
Bild 13. De dödas dag. Mexico. Akryl. Gun Kessle. Foto Anne Lidén.
