Colombias president Gustavo Petro vägrade idag ta emot de plan som Donald Trump skickade med utvisade invandrare colombianer p g a av att de inte behandlades med respekt. Enligt Petro är de inga kriminella och behöver inte skickas tillbaka med hand och fotbojor i fraktflyg. Trump hotade då med en mängd sanktioner och 25 till 50 procent tullar för colombianska varor.
Här är Petros svar som avslutas med något som jag uppfattar som ett dolt hot om en anslutning till BRICS.
Trump, jag gillar inte särskilt mycket att resa till USA, det är lite tråkigt, men jag måste erkänna att det finns saker som är värda att uppskatta. Jag tycker om att besöka de svarta kvarteren i Washington. Där såg jag en hel strid i USA:s huvudstad mellan svarta och latinamerikaner, med barrikader. Det tyckte jag var dumt, för de borde förena sig.
Jag erkänner att jag tycker om Walt Whitman, Paul Simon, Noam Chomsky och Miller.
Jag erkänner att Sacco och Vanzetti, som delar mitt blod, är minnesvärda i USA:s historia, och jag följer deras exempel. De mördades som arbetarledare av de fascister som finns både i USA och i mitt eget land, genom att sättas i elektriska stolen.
Jag tycker inte om er olja, Trump. Den kommer att förstöra mänskligheten på grund av girighet. Kanske en dag, med ett glas whisky – som jag accepterar trots min gastrit – kan vi tala uppriktigt om detta. Men det är svårt, för du ser mig som en lägre ras, och det är jag inte, och inte heller någon annan colombian.
Så om du känner någon envis, så är det jag, punkt. Du kan, med din ekonomiska makt och din arrogans, försöka göra en statskupp som ni gjorde med Allende. Men jag dör för mina principer. Jag stod emot tortyr och står emot dig. Jag vill inte ha slavägare vid Colombias sida. Vi har redan haft för många, och vi befriade oss. Det jag vill vid Colombias sida är frihetsälskande. Om du inte kan följa med mig, går jag åt andra håll. Colombia är världens hjärta, och det förstod du inte. Detta är de gula fjärilarnas land, Remedios skönhetens land, men också de Aureliano Buendías överstes land, och jag är en av dem, kanske den sista.
Du kan döda mig, men jag kommer att överleva i mitt folk, som fanns före ditt, i Amerikas länder. Vi är vindarnas, bergens, Karibiska havets och frihetens folk.
Du gillar inte vår frihet, det är okej. Jag skakar inte hand med vita slavägare. Jag skakar hand med de vita frihetsälskarna, Lincolns arvtagare, och med de svarta och vita amerikanska unga lantbrukarna, vid vilkas gravar jag grät och bad på ett slagfält som jag nådde efter att ha vandrat över Toscanas berg och överlevt covid.
De är USA, och inför dem böjer jag knä – inför ingen annan.
Störta mig, herr president, och Amerikas länder och mänskligheten kommer att svara dig.
Colombia slutar nu att titta mot norr och ser ut mot världen. Vårt blod kommer från kalifatet i Córdoba, den tidens civilisation; från de latinska romarna vid Medelhavet, den tidens civilisation, som grundade republiken och demokratin i Aten. Vårt blod rymmer de motståndskraftiga svarta som förslavades av er. I Colombia finns den första fria marken i Amerika, före Washington, i hela Amerika. Där söker jag skydd i deras afrikanska sånger.
Mitt land är guldsmedskonstens land, existerande redan på faraonernas tid, och de första konstnärernas land i Chiribiquete.
Du kommer aldrig att dominera oss. Mot dig står krigaren som red över våra land och ropade frihet – Bolívar.
Våra folk är något rädda, något blyga, oskuldsfulla och vänliga, älskvärda. Men de vet hur man vinner tillbaka Panamakanalen, som ni tog ifrån oss med våld. Tvåhundra hjältar från hela Latinamerika ligger i Bocas del Toro, nuvarande Panama, dåvarande Colombia, som ni dödade.
Jag höjer en flagga, och som Gaitán sade: Även om jag är ensam, kommer den att förbli hissad med latinamerikansk värdighet – Amerikas värdighet, som din farfar inte kände till, men min gjorde, herr president, invandrare i USA.
Ditt blockad skrämmer mig inte, för Colombia är, förutom skönhetens land, världens hjärta. Jag vet att du älskar skönhet, precis som jag. Visa den respekt, och den kommer att ge dig sin sötma.
COLOMBIA ÖPPNAR SIG FRÅN OCH MED IDAG FÖR HELA VÄRLDEN, MED ÖPPNA ARMAR. VI ÄR BYGGARE AV FRIHET, LIV OCH MÄNSKLIGHET.
Jag informeras om att du lägger 50 procent tull på vårt arbete för att komma in i USA. Då gör jag samma sak.
Låt vårt folk odla majs, som upptäcktes i Colombia, och föda världen.
Så ska dom tas.
Komedi på hög nivå, nu från CNN lite förvånande. Återigen framställer man det som en seger att Colombia nu tar emot sina landsmän. Men som sagt, frågan gällde bara den behandling som de fick utstå inte en vägran om att ta emot colombianska medborgare. Återigen vet man inte om allt munvädret är riktat till hemmapubliken eller är seriöst menat.
Så här skriver man:
”ANALYS | Vita huset: USA respekteras återigen efter att ha tvingat Colombia att backa. Donald Trump hävdade på söndagen att hans utrikespolitik, baserad på påtryckningar genom tullar och hårda maktmedel, vann en tidig seger efter att Colombia backade i en dispyt om återvändandeflyg för migranter.
Presidenten hade tidigare presenterat ett snabbt och smärtsamt straff, inklusive omfattande tullar, mot USA:s allierade i sitt tydligaste försök hittills att använda en nation som exempel och hävda sin dominans i västra hemisfären.
Krisen utlöstes när Colombias president Gustavo Petro blockerade landningar av amerikanska militärflyg som transporterade papperslösa migranter, vilket blev ett hinder för en massdeportationsoperation – en av Trumps mest framträdande vallöften.”
På tal om att ge igen på sina plågoandar!
Texten i traditionell latinamerikansk blommig stil d v s vardagspoesi som frodas i naturen som påverkar språket förmodligen. Och Colombia är rikt på mycket av livets förnödenheter; majs, nötter, grönsaker, olja, kol och behöver inte krypa för supermakten i norr! Vilket texten till Trump visar.
Dan J K!
Petro älskar den där typen av långa tal. Nyligen var han på Haiti och höll ett långt tal om Haitis frigörelse. Blir lite mycket ibland, vet inte hur effektivt det egentligen är. Så det är en kollision mellan en poet som älskar att prata i timmar och en som med några snabba fraser från golfbanan hotar att sätta världen i brand.
Men i vilket fall, om Colombia skulle säga upp TLC (Tratado de Libre Comercio) så hade man kunnat producera mer mat i Colombia istället för den subventionerade som köps från USA och som bara leder till arbetslöshet och migration. Tekniska produkter hade man lätt kunnat importera från resten av världen t ex Kina, BRICS etc. Säkert hade det blivit en besvärlig omställningsperiod men på sikt hade det varit en vinstlott.
Latinamerika fick faktiskt en bättre ekonomi under 2:a världskriget när kolonialmakterna var upptagna med att slåss. Men det är också nödvändigt att jordfrågan löses så som det avtalades i fredsavtalet med FARC-gerillan 2016. Jag var mycket imponerad av det avtalet som stämde väldigt väl överens med de resultaten jag kommit fram till under några konsultuppdrag. Fattas bara att avtalet implementeras, för det finns starka krafter som gör allt för att det skall saboteras.
Det saknas verkligen inte problem i Colombia. Senast för en vecka sedan bröt strider ut mellan ”vänstergerillorna” ELN och FARC-dissidenter. Det gäller kontrollen över kokainproduktionen och smugglingen via Venezuela. Något hundratal döda och c:a 20.000 flyktingar blev resultatet den här gången.
Petros vallöfte var att arbeta för den totala freden d v s fredsavtal med både vänstergerillor och paramilitära högergrupper, har hitills inte gett mycket resultat. Men förhandlingarna pågår, avbryts och sätter igång igen. Det intressanta är att argumenten från Ukrainakriget går igen, fredsförhandlingar/diplomati eller att låta vapnen tala. Diplomatin är nödvändig för att få Maduro att vidta åtgärder mot ELN-gerillan som använder Venezuela som skydd.
Ja, å andra sidan vad händer med folk som inte har rätt att vistas i ett land. Det finns lagar för det i alla länder. Du riskerar att hamna i fängelse om du blir ertappad. Det finns lite av krokodiltårar över länder som inte kan eller vill försörja sin egen befolkning och litar på att befolkningen får försörjning i andra länder. Utan att ta itu med arbetslösheten i sitt land särskilt som det är med Colombia som har stora naturtillgångar att reda sitt folk med. Hur folk ”transporteras hem” blir i det perspektivet och ljuset en mindre sak.
Hela Colombias regering nu i Catatumbo på gränsen till Venezuela p g a striderna mellan olika gerillagrupper. Petro håller tal om utländsk inblandning och hot mot Colombias nationella integritet. Verkar som att han syftar på samarbete mellan ELN och styrkor från Venezuela på colombiansk mark. Inget land nämns dock öppet.
Sven A!
Ja väldigt intressant det du har insyn i. En annan surfar på ytan såklart och megaproblem finns som du skriver och med knarkkarteller som inverkar på samhällsbygget i länder som i det här fallet mycket ökända Colombia (knarkdistribution plus produktion) liksom i Mexico. Och det senare landet som är djupt korrumperat och delat i vad folk vill ha; lag och ordning, och inte bara fina tal av nya inom politikerskrået som får makten – som i Mexico och Colombia m fl länder. I El Salvador tycks polisen och militären farit fram mycket hårt mot skuggsamhälllet med de kriminella organisationerna och fängslat stora hopar av de organiserade ligornas trupper. Det känns som mången s k vänster i Latinamerika (Afghanistan tidigare innan talibanernas övertagande) tjänar pengar på illegal knarkverksamhet, vilket underminerar det man säger sig vilja ändra på, nämligen fattigdomen, och de enorma klasskillnaderna.
Den folkliga förankringen av s k vänster är starkast i Bolivia där den fattiga jordbrukarbefolkningen har starka band till sina politiska referenser och där illegal handel (konkurrens om illegala marknaden m m) med droger inte leder till en progressiv utveckling av samhället, som i många andra Latinamerikanska länder som nämnts.
Dan Johan K!
Drogerna är ett jätteproblem och skapar död och korruption hela vägen från odlingarna till de kriminella gängen i Sverige. Och problemen sprider sig, relativt stabila länder i omgivningen såsom t ex Ecuador och Costa Rica har fått känna på en våldsvåg aldrig tidigare sedd. Men Venezuela och Colombia skall nu träffas för att diskutera problemen vilket förhoppningsvis leder till en förbättring.
Det har länge påståtts att kokainet bl a flödar in i Venezuela med hjälp bl a av vänstergerillan ELN för att sedan via Venezuela transporteras till Haiti och resten av världen. Det enda konkreta exemplet – såvitt jag känner till – är när Maduros frus syskonbarn blev tagna med ett större parti kokain på Haiti. Gerillan har ofta påstått att de inte deltar i knarkhandeln, utan bara tar skatt av knarkhandlarna som vilka kapitalister som helst, men det är åtminstone uppenbart att de tillåter och beskyddar hanteringen och transporterna i utbyte mot ”skatterna”.
Men tillbaka till krisen mellan Trump och Petro när det gäller migrationen som verkar kunna få mer långtgående följder. Företrädare från regeringen säger nu att det knappast går att lita på handelsrelationer med ett land som plötsligt kan hota med strafftullar på både 25 och 50 procent. USA står i nuläget för cirka 1/3 av handeln med utlandet men nu har Kinas sändebud till Colombia Zhu Jingyang haft möte med colombianska företrädare och det är ingen vild gissning att ökad handel, Belt and Road och BRICS tas upp.
Media utropar Trump som vinnare i den nyliga konflikten, men frågan är om inte Trumps form av diplomati med en blandning av hot och förhandlingar skapar svallvågor som i längden skadar USA.