Midsommarfirande

1. För MLP och mig har midsommaren ofta varit kontemplationstid. Det där lilla, men ack så nödvändiga, mellanrummet mellan de sista strulande deklarationsinlämningarna och de hektiska och stressande, uppskjutna vårstädningarna tillsammans med röriga och flängande förberedelser för semestertiden, då man äntligen ska få koppla av vardagsslitet, tanka sina batterier på nytt och göra sig färdiga för nästa varv i tillvarons allt snabbare ekorrhjul.

   Men, som sagt, midsomrarna har ofta varit lugna tillställningar. I tio års tid var vi kattvakter åt den efterkommande generationen, som då kunde tillfredsställa sitt behov av gemensamt festande med ett antal mångåriga generationskamrater.

   Några gånger har vi givetvis festat vi också, framför allt sedan även våra barn (och deras kamrater) börjat uppfylla jorden, vilket naturligt lagt viss sordin på det mer vilda festandet. Då har vi faktiskt ibland firat årets ljusaste tid tillsammans med dem.

   Ibland har vi åkt på resor till inte alltför långväga platser. Ett år blev det Åland med sina särpräglade midsommarstänger, ett annat Wien, där det till vår förvåning inte alls förekom något midsommarfirande. I år så kom vi inte längre än till Stockholm, men det var skönt och vilsamt i alla fall!

2. För mig är Midsommar liksom dom flesta andra dagar på året en almanacksfråga som Myrdal brukar säga.

   Jag är fr.o.m. juni ålderspensionär, så nu har jag lämnat över löneslaveriet till yngre krafter. Efter 17 år på bibliotek som håller på att förflackas i snabb takt av vilsna medelklassare, GP och Potemkinkulissen FiB/K Göteborg är underrättade utan någon reaktion.

   Även under midsommar idkade jag som inre tjänst bildningsarbete på dagtid, bl a gick igenom Danmarks Radios musikprogram, mest jazz och
   bränning av ljudböcker, har synproblem, till mig själv eller till en halvblind pensionär, född i Sunne, senast en bok om ”Döden på Hotell Nilsson” i Sunne av Bo Ulfvenstjerna.

   Sedan några timmar på ljugarbänken utanför gatans Handelsbod, där kommer man i kontakt med det som ”fibbarna” kallar en folkets kultur, naturfotograf, jazzlyssnande pensionär m m, men också nedsupna och drogskadade medborgare, vilsna högstadieelever men vid gott mod och nyfikna på oss äldre.

   På midsommardagen träffade jag en f.d Karlskogabo som jag skänkte lite böcker om Fröding och senare blev jag bjuden på barnkalas i Hyresgästföreningens lokal av en afghansk taxichaufför med fru och deras pojkar, 3 och 4 år, och minst 50 kusiner p g a att jag tidigare bjudit pojkarna på jordgubbar, intressant upplevelse.

   Under kvällarna besöker jag min halvblinde kompis och tittar på VM-fotboll, på stor skärm varvat med musik- och litteratursnack och som grädde på moset en kopp te spetsat med whisky eller rom. Dricker inte sprit i solidaritet med dom som är slavar, alkoholister, förutom vid dessa tillfällen.

   Övrig tid vistas jag ute i det ”kapitalistiska helvetet” som anarkisten Nisse Lätt sa vid ett möte utanför Borås vid Kröklings Hage 1982.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.