Frågan har ställts till mig efter alla artiklar som självklart menar att grundproblemet är den 75-åriga israeliska ockupationen av Palestina. Jag är ingen expert, men inte kan det vara så svårt att svara sakligt på den frågan.
Staten Israel angreps av Hamas lördagen den 7 oktober 2023 från Gaza. I samband med attacken kidnappades och dödades ett stort antal civila (flera hundra?). Detta måste anses som ett terrorbrott. Israel åberopade då sin rätt att försvara sig och mobiliserade massivt och inledde dagarna efter bombningar av Gaza, ett extremt tätbefolkat och tätbebyggt litet område, där i praktiken drygt 2 miljoner civila lever under mycket svåra förhållanden och utan skyddsrum. Israel stänger också av vatten, el och matleveranser till området. Detta borde kunna ses som fakta i målet.
Oavsett om Israels ockupation av palestinska områden är laglig eller inte är Israel folkrättsligt sett en erkänd stat och FN-medlem, alltså med rätt att försvara sig inom ramen för FN-stadgan, dock med vissa begränsningar. Vi kommer till dem.
Oomstritt torde också vara att enligt folkrätten är Hamas en ”utomstatlig” aktör som begått många terroraktioner mot staten Israel. Palestiniernas statsledning – Fatah med Mahmod Abbas som president – finns på Västbanken – men med ambitioner att även styra över Gaza, där Hamas har makten i kraft av sin militära kapacitet. Officiellt finns för närvarande inga förbindelser mellan Hamas och Fatah. Så, folkrättsligt sett är Hamas en icke statliga aktör (terrorister i det här fallet).
FN-stadgans artikel 51 säger: Ingen bestämmelse i denna stadga inskränker den naturliga rätten till individuellt eller kollektivt självförsvar i händelse av ett väpnat angrepp mot någon medlem av Förenta Nationerna …
Därtill ska läggas resolution 1368 som FN:s säkerhetsråd enhälligt antog dagen efter 911, den 12 september 2003. Den hänvisade till staters rätt till individuellt och kollektivt självförsvar även vid angrepp från utomstatlig aktör (terrorister). Det var första gången som säkerhetsrådet sammankopplade frågan om självförsvar med kampen mot terrorism.
FN:s så kallade Friendly Relations-declaration är också viktig här. Den innehåller bland annat en princip om att varje stat är skyldig att avstå från deltagande i och medhjälp till terrorhandlingar i en annan stat. Hur tolkningen av denna regel ska göras är emellertid okar. Med F R deklarationen kunde t ex USA motivera sina bombningar i Afghanistan i jakten på Usama bin Laden, vilket ledde till nästan två decennier av krig, som även Sverige drogs in i. Det uppstår alltså lätt konflikt mellan små staters möjligheter att bekämpa inhemska rebeller och stormakters intressen att bestämma över andra med militära medel. Respekt för våldsförbudet i artikel 2(4) kommer här lätt i kläm.
Efter 911 och FN-resolution 1368 ger folkrätten Israel rätt att försvara sig mot Hamas i detta fall. Det är inget ställningstagande för Israel, endast ett konstaterande.
Folkrättsligt problematiskt blir det dock när man tittar på vad det finns för begränsningar för ett militärt försvar efter ett terrorangrepp. Utrikesminister Tobias Billström påstod den 22 oktober enligt SvD att Israels svar på Hamas attack är proportionerligt. Saken diskuterades i SR Studio 1 den 23 oktober.
Där förklarade Pål Wrange, professor i folkrätt vid Stockholms universitet, att Israel i sitt militära svar är skyldigt att ta hänsyn till civila i sin jakt på Hamas i Gaza i varje enskilt anfall. Han sa inte direkt att man måste räkna antalet dödade. Men, om det inte finns någon rimlig proportionalitet (jämförelse) mellan antalet döda palestinier och israeler blir ju proportionalitetskriteriet meningslöst. Billströms uttalande är således synnerligen dubiöst.
Min slutsats blir att Hamas utfört ett terrordåd på oskyldiga civila israeler. Eftersom varje utsläckt människoliv är en tragedi, måste attacken fördömas. Israel har rätt att försvara sig, men måste ta hänsyn till civila i Gaza. Att bomba Gaza på det vis som nu verkar ske blir då till brott mot krigets lagar. Att blockera el, bränsle, vatten och mat till 2 miljoner civila och tvångsförflytta och tränga samman 2 miljoner människor till ett hälften så stort område torde också kunna ses som folkrättsbrott.
Självklart har förhistorien stor betydelse för att förstå vad som händer nu. Men för att finna en lösning måste man hitta ett sätt att skapa eld upphör och sedan börja förhandla. Att fördriva 2 miljoner palestinier skulle skapa ett lidande och ett kaos utom vår fattningsförmåga. Här ser jag likheter mellan Ryssland/Ukraina och Israel/Palestina.
Knut L, du skrev: ”Men för att finna en lösning måste man hitta ett sätt att skapa eld upphör och sedan börja förhandla.”
Gäller det alla väpnade konflikter?
Ett område där man befinner sig på minerat fält eftersom varje mening som uttrycker förståelse för det palestinska folket möts med motstånd. Dessvärre har det varit en oframkomlig väg att förhålla sig till för den som också försöker se detta folks mycket utsatta läge.
Inte ens FN:s generalsekreterare som med rätta menar att Israel/Palestina-konflikten har inte uppkommit ur ett vacuum, förmår att inleda ett samtal för att stoppa kriget.
Jag lyssnade på Cecilia Uddén i dag morse, där hon återgav vad en palestinsk pappa uttryckte, nämligen – han kunde inte acceptera att barnen fortsättningsvis skulle leva sina vuxna liv i ett flyktingläger.
Jag vill mena att det är i det perspektivet framförallt omvärlden med FN:s stöd måste finna en lösning och förhindra vad kriget gör med barnen generationer framöver.
Jag vill problematisera några saker
1. Hamas sägs vara en ”utomstatlig” aktör. Dessutom stämplad som terrororganisation. Palestina är erkänd som stat av 135 nationer, Kosovo av 112. Palestina är uppdelat på Gaza och Västbanken och de står inte i förbindelse med varandra. Abbas (Fatah) valdes 2005 till president på 5 år och sedan dess har inga val hållits. Fatah drevs ut från Gaza 2007 av Hamas, som vann parlamentsvalen 2006. Det finns alltså två valda företrädare och sedan dess har inga val hållits vad jag vet. Hur legitima är då Fatah och Hamas? Och kan man säga att Hamas är en ”utomstatlig” aktör? De representerar ju sitt lands motstånd mot en ockupationsmakt, till skillnad från fallet 9/11.
2 Palestina befinner sig under ockupation och har väl då enligt folkrätten rätt att bekämpa ockupationsmakten medan motsatsen bör vara olaglig. Jfr när Tjeckiska partisaner tog livet av Reinhard Heydrich med påföljande hämndaktioner.
3 Vad är ”rimlig proportionalitet”? I fallet Heydrich dödades minst 300, alltså 1/300 och då var alla civila.
4 Är Hamas kidnappningar ett folkrättsbrott? Man bör då betänka alla palestinier, inkl barn, som sitter i israeliska fängelser, i allmänhet utan rättegång och varav många är politiska fångar. Är kidnappningar det enda sättet att befria de politiska fångarna och hur skall man se på det?
5 Folkrätten är i sig problematisk eftersom den förutsätter att alla följer den och att de som bryter mot den kan lagföras. Så är inte fallet. USA och Israel hör sannolikt till de mest frekventa folkrättsbrytarna, vilket undergräver folkrätten. Om domaren i en fotbollsmatch bara skulle blåsa för det ena lagets förseelser skulle matchen sannolikt urarta efter ett tag.
6 Beträffande Hamas terrordåd mot oskyldiga civila 7/10 börjar det komma fram nya uppgifter, t ex här: Om Hamas angriper militära mål och civila hamnar i korseld, är det då terrorattack eller ”collateral damage” som USA brukar åberopa när de tar livet av civila. Och är beväpnade bosättare att betrakta som civila?
Det är en komplex fråga och jag har inga svar. Jfr gärna med Ola Tunanders folkrättsresonemang betr. Ukrainakriget:
https://www.globalpolitics.se/viktig-fraga-fran-ola-tunander-har-ryssland-brutit-mot-internationell-ratt-del-i/
https://www.globalpolitics.se/viktig-fraga-fran-ola-tunander-har-ryssland-brutit-mot-internationell-ratt-del-i-2/
https://www.globalpolitics.se/viktig-fraga-fran-ola-tunander-har-ryssland-brutit-mot-internationell-ratt-del-iii/
1) Frågan är fel ställd. Eller den måste ställas tillsammans med en annan fråga: har palestinierna rätt att försvara sig?
2) Det är inte oväsentligt om ockupationen är laglig eller inte, utan mycket relevant. Israel har en svårslaget rekord att strunta i FN:s resolutioner. I själva verket är de erkända gränser för Israel (Armstice 1949, mest känd som Gröna linjen) också resultat av ett övergrepp.
FN grundades för att försöka hindra krig. En central princip i FN är att staterna får inte tillskansa sig territorium genom våld.
Israel (eller sionisterna eftersom Israel som stat inte existerade än) erkände FN:s delningsplan 1947, men hade inga planer på att respektera dess gränser och i det krig som Israel kallar ett “självständighetskrig” och palestinierna Nakna (katastrofen) tog de sionistiska styrkorna så mycket land som de kunde och respekterade inte de gränser som FN hade fastställt.
Det bästa beviset för att Israel aldrig hade någon tanke på att respektera FN:s delningsplan är att landet envist har vägrat att definiera sina gränser. Flertalet politiker har uttryckt att hela området, “from the river to the sea” tillhör judarna.
3) Det är bara, ja, BARA, Väst som har definierat Hamas som en terrororganisation, och inte ens hela Väst. I princip i den här frågan står USA ensam mot resten av världen — EU:s agerande är pinsamt, inte mer än en knähund till USA, som så tydligt förklarades av Jeffrey Sachs i en debatt i The Duran med rubriken ”Wars in the West, development in the East” – Jeffrey Sachs, Alexander Mercouris & Glenn Diesen.
4) Det är beklämmande att man så lätt anammar just benämningen terrorist som används verkligen “terroristiskt” på samma sätt som begreppet “antisemitismen”: båda används för att kväva diskussionen, demonisera den andre, föra samtalet in i en återvändsgränd.
5) Hamas har begått terrorhandlingar, men betydligt färre och mindre allvarliga än de terrorhandlingar som staten Israel (med aktiv hjälp av många av dess civila invånare, särskilt bosättare) begår kontinuerligt mot civilbefolkningen i Gaza, på Västbanken och Östra Jerusalem.
Att begå terrorhandlingar är inget privilegium för icke-statliga aktörer. Stater kan vara terrorister och Israel är bara ett exempel dagen värld. Att en stat utövar våld legitimerar INTE våldet på något sätt, vilket Israel och USA (och till viss del EU) försöker få oss att tro.
5) Viktigt att påpeka: soldater, militära fordon och militära installationer är LEGITIMA mål, och alla attacker mot dessa är inte terror oavsett vem som begår dessa. De kan vara oproportionerliga, felaktiga på något sätt, men det är viktigt att understryka att det är inte terror att döda soldater i krig.
6) Mycket kring vad som hände 7 oktober är fortfarande oklart. Det finns dokument som visar att Hamas soldater dödade civila men ett växande antal rapporter pekar på att också den israeliska militären var ansvarig för israeliska civila och militära dödsfall 7 oktober och dagarna efter.
Den 20 oktober publicerade Haaretz en lång artikel av Amos Harel, som bland annat berättar att den israeliske Brigadgeneralen Rosenfeld, chefen för ”Gaza Coordination and liason Office”, gömde sig i källaren när de blev attackerade av Hamas trupper den 7 oktober, tillsammans med en handfull manliga och kvinnliga soldater. Därifrån försökte han desperat organisera motståndet, men sedan begärde hjälp och att flyget skulle bomba basen.
Yasmin Porat som överlevde attacken till Kibbutz Be’eri berättade i en intervju som Electronic Intifada publicerade att hon behandlades ”mänskligt” av kidnapparna, men att när israeliska trupper anlände sköt de mot såväl kidnapparna som gisslan. Israeliska soldater beskrev hur de sköt pansarskott mot byggnader där militanter och deras gisslan gömde sig. Nir Hasson från den israeliska tidningen Haaretz intervjuade en person kallad Tuval i kibbutzen, som berättade att inte förrän måndag (9 oktober) efter att man fattade det svåra beslutet att bomba husen där det fanns Hamassoldater och gisslan, tog israeliska militär kontrollen över kibbutzen. Det betyder att två dagar efter attacken fanns det israeler vid liv tillsammans med sina kidnappare.
Hannibal direktivet
Den 1 augusti 2014, under bombningen av Gaza, blev en israelisk soldat, Hadar Goldin, fängslad av palestinierna. Det israeliska svaret var förödande. Enligt utredningar från Amnesty International och FN, citerade i Wikipedia, ”den massiva israeliska bombardemanget dödade mellan 135 och 200 palestinska civila, inklusive 75 barn, under de tre timmar”. Det var inte oavsiktligt, utan tillämpning av en väl dokumenterad doktrin inom den israeliska armén, åtminstone sedan 1986, känd som ”Hannibal-direktivet”. Hellre att döda sina egna soldater än att de blir fängslade av fienden. År 2011 gick Israel med på att byta den fängslade soldated Gilad Shalit mot 1027 fängslade palestinier.
Ernesto K!
Eftersom många påstår att Israel har rätt att försvara sig, medan de flesta här inte kommenterar detta, är det väl rimligt att ställa frågan.
Mitt svar är mycket lite diskuterande, utan mera utredande utifrån vad folkrätten och krigets lagar stipulerar. Detta bör man ha klart för sig för att kunna diskutera det som så många påstår.
Folkrätten måste också diskuteras. Den gäller ju i praktiken – som Rolf Nilsson påpekat – inte lika för alla. Sådan lag tappar snart sin legitimitet.
Knut L!
Bra att du öppnar upp för många argument. Ensidighet och ensidigt ställningstagande i denna sekelgamla konflikt är ingen bra utgångspunkt för ett intellektuellt resonemang. Låt Kakan Hermansson, Pernilla Wahlgren, Greta och NMR marschera sida vid sida med de som vill kasta judarna i havet. Själv vill jag vara en del av lindelof.nu och ta del av ståndpunkter från fler sidor än en.
Tack Knut!
Visst har Israel rätt att försvara sig mot angripare. Den rätten finns reglerad i folkrätten, som är nedtecknad i FN stadgan. En överenskommen mening som inte är svår att förstå för den som skriver under ett sådant avtal.
Men om någon i kraft av våldsamma maktmedel tar sig frihet att inte följa lagen/avtalet leder en sådan handling till att rättsordningen sätts ur spel. Detta får konsekvenser i såväl stort som smått. Den goda grannsämjan i ett litet samhälle förlorar sitt värde liksom den gör mellan internationellt erkända stater.
Vad gäller Israel/Palestina måste man backa tiden tillbaka när staten Israel bildades 1948. I detta område befann sig det Palestinska folket i majoritet som då motsatte sig bildandet en Israelisk stat. Jag vill mena att de som godkände detta beslut äger ansvaret till dagens katastrofala tillstånd och detta framför allt för det statslösa folket palestinierna.
Just nu lever 2 miljoner människor, instängda på ett mycket litet område, värnlösa under en himmel som fäller dödsbringande bomber över dem i ett förhållande där det råder minimal tillgång till mat och vatten.
Alltså, jag blir mållös i denna delvis civiliserade världsordning som trots allt varit en hyfsad ledstjärna till möjligheter att göra så mycket bättre.
Detta är min enkla och korta analys av det rådande världsläget.
Nog kan människan prestera bättre i fråga om att upprätthålla respekt för livets värde och mening.
Jag har dessvärre inget bättre svar.
Nu finns den här artikeln om IDF roll i striderna den 7/10 att läsa på svenska här.