Har regeringen tappat förtroendet för USA?

Utrikesminister Margot Wallström

Utrikesminister Margot Wallström (verkar just ha svalt en besk karamell)

Utrikesminister Margot Wallström varnar för att Sveriges säkerhetspolitik kan domineras av Donald Trump om Sverige går med i Nato. “Vi vet inte vem som blir amerikansk president i höst”, skriver hon i ett uttalande.

Så skriver Aftonbladet 2016-05-06.

Sverige bygger alltså sin utrikespolitik, säkerhetspolitik och försvarspolitik på vilken president som kan komma att väljas i USA i november. Med en Trump i Vita huset kan vi inte följa USA i hasorna längre. Det är anmärkningsvärt (rent formellt) att utrikesministern uttalar sig till förmån för eller emot en kandidat i ett annat lands val av president. Det är ju inblandning i annat lands inre angelägenheter. Sådant gör en regering inte utan att ha synnerligen goda och mycket speciella skäl. Vilka kan dessa vara?

  • Har svenska regeringen slutat se USA som ett demokratiskt land?
  • Har svenska regeringen börjat tvivla på förnuftet i att ytterligare närma sig Nato?
  • Har svenska regeringen börjat vackla i frågan om riksdagen bör ratificera värdlandsavtalet med Nato den 25 maj?

För det kan väl ändå inte vara ett utslag av ren inkompetens och klanteri av Margot?

... är läst 376 gånger!

  26 kommentarer for “Har regeringen tappat förtroendet för USA?

  1. Martin Kullberg skriver:

    Det är en fråga om “Om”. Vilket gör medlemskap i Nato omöjligt i samtliga fall, eftersom man hänvisar till frågor man inte kan styra över. Vad Margot säger är att det inte finns någon president som duger för ett Nato-medlemskap, eftersom USA kan få knäppgökar till presidenter i framtiden.

    Problemet med USA är just att det är demokratiskt och vilar på “demokratiska värderingar” (det skall förstås som, vilka värderingar som helst). En organisation som kan fundera över om Chang Frick är en god kraft att alliera sig med, sitter och kritiserar en Socialdemokratisk som säljer deras fråga om Nato-motstånd, är en skum organisation.

    Trump gnäller mest om kostnaderna, han vill att de andra skall betala, han vill ha ett rikt land med som kan bära kostnaderna. Det finns ingen möjlighet för honom att avveckla det vapenindustriella komplexet i USA, ett arbetsmarknadspolitiskt projekt som bär upp så enorma mängder arbete kan man bara tala om att avveckla, utan att förklara hur det skall gå till så är det bara tomt snack. Men vissa lapar ju i sig det, tydligen.

    Regeringar av alla färger i Sverige har haft åsikter om demokratiskt valda presidenter i alla länder, Putin och Erdogan är väl exempel som ligger denna blogg nära.

    Att prata om en bred front för att få med konservativa krafter i Nato-motståndet och sedan gnälla över mindre konservativa allierade, säger att det är några andra värderingar som står över Nato-motståndet. Det vore klädsamt om de värderingarna redogjordes tydligt och offentligt så man slapp lista ut dem på grundval av vilka vänner man kritiserar respektive undviker att kritisera.

  2. Christer Lundgren skriver:

    Bra att detta uttalande uppmärksammas, men kan man inte tänka sig att det inte är uttryck för regeringens ståndpunkt, utan ett uttryck för motsättningar INOM regeringen?

  3. Anders Persson skriver:

    Kanske klarnar det när Stefan Löfvén och alla hans nordiska kollegor ska träffa Obama i Vita Huset i morgon, fredagen den 13:e(!).

    Ett vidare grävande på nätet visar att inbjudan kom redan 18 mars och syftar till att, enligt Löfvén, prata om allt från extremism och terrorism till klimatfrågan. “Vi behöver tillsammans, Norden och USA.”

    Hade Margot glömt resan när hon yttrade sig?

  4. Leif Stålhammer skriver:

    Nja, det är nog snarare så att hon stöder Killary. Hon är visst också feminist, sägs det. Men kompetensen å UD har nog sjunkit betänkligt under den tid då Calle XII Bildt skötte det hela personligen via telefon i samråd med Condolezza och hennes gäng.

    Eliten tycker Trump är plump.

    Om Trump till äventyrs blir president har han naturligtvis att följa den ordning som bestäms av Pentagon och oligarkerna, liksom Obama och hans företrädare. Allt annat är otänkbart.

  5. Martin Kullberg skriver:

    Den där “enhetsfronten” du talade om börjar bli tydligare och verkar ha väldigt lite med motstånd emot Nato att göra.

  6. Knut Lindelöf skriver:

    Martin K!
    Jag förstår inte …

  7. Hans Andersson skriver:

    Stålhammar är på rätt spår. Detta är ett aktivt stöd för Hillary Clinton och den retorik hon saluför, om fortsatt aktivt amerikanskt ledarskap gällande Nato i Europa.

    Donald Trumps utrikepolitiska grundsyn har efterhand blivit tydlig och innebär om den skulle omsättas i praktiken en kursändring mot mer försiktighet och protektionism med exempelvis skyddstullar i förhållande till Kina. Därutöver förespråkar Trump en annan roll för USA när det gäller Nato och Europa. Europa får i framtiden räkna med att mer eller mindre ta fullt ansvar för Natos roll i Europa. Såväl ekonomiskt som i aktiva insatser. USA:s roll blir mer passivt som rådgivare och samtalspartner, som i pågående krig i Jemen, Saudiarabien agerar militärt och USA har en mycket liten grupp militärer på plats, som rådgivare.

    Regeringen med Wallström i spetsen är naturligtvis oroliga för signalerna från USA om ett mindre engagemang och aktivt stöd i Europa innebär en kursändring. Värdskapsavtalet är ju tänkt att innebära ett aktivt militärt skydd i händelse av hot mot Sverige. Nu kommer från olika håll i USA signaler om att Europa inte kan räkna med det utlovade aktiva stödet från amerikanarna.

    Att det finns ett splittrat budskap från amerikanskt håll är ett resultat av att det finns olika uppfattningar i de ledande skikten i landet.

    I grunden finns en enkel med mycket starkt bidragande orsak till detta. USAs katastrofala ekonomi, med gigantisk statsskuld, grava problem med handlesbalansen. Skatteinkomster är anledningen. Enkelt uttryckt, de har inte råd att spela en mer aktiv roll i Europa.

    Detta styr processen oavsett om nästa president heter Trump eller Clinton. Även med Clinton vid rodret blir resultatet detsamma, en minskad aktiv roll gällande insatser i Europa via Nato. Processen kan få ett annat förlopp gällande i detaljer, med det som avgör och styr verkligheten är den grundläggande strukturella ekonomiska kollapsen.

  8. Morgan Larsson skriver:

    Antingen har regeringen en dold agenda eller så kör hon ett eget race som hon visade prov på tidigare i kontakterna med Saudiarabien, som sedan hindrades från vapenköp. Men Wallenberg tryckte på och Kungen skrev förlikningsbrev.

    Lever vi i en demokrati eller under en politisk fascism som ger politiker fri lejd i alla rättsinstanser i sin identitespolitik. Samtidigt som vi som betalar för den humanitära stormakten tvingas betala varje korvöre.

    När politiker lever som en egen adel över folket, som gett dem förtroendet för en representativ makt, visar det sig allt mer uppenbart att den här formen av demokrati snarast för tankarna till det forna DDR.

    Om det är utveckling anser jag i alla fall att angreppet på alla med en annan åsikt, än den vänstern reglerat, visar på precis samma argument.

    Varje minister borde vara ansvarig för respektive budget precis som i näringslivet, annars blir det lätt några som snattar lite i kassan och svågerpolitiken tar sig nya uttryck utanför oss vanliga dödas perspektiv.

  9. Anders Persson skriver:

    Ett av våra svenska “troll” i USA, professorn Anders Åslund skriver idag i SvD om vad Sverige bör göra inför hotet från Trump: “Vi bör intensifiera svensk utrikespolitik så att Sveriges viktigaste utrikespolitiska mål kan säkras före det amerikanska presidentvalet. Under det närmaste halvåret är två frågor centrala för Sverige säkerhetspolitik och handelspolitik.

    Sveriges främsta intresse inför den allt mer aggressive Vladimir Putin är förstås militär säkerhet. Sverige behöver göra tre ting. Först och främst behöver Sverige upprusta, så att det svenska försvaret återigen blir trovärdigt. Vi bör snabbt öka försvarsutgifterna till två procent av BNP, Natos mål. För det andra bör Sverige, helst tillsammans med Finland, sträva både efter att komma allt närmare och snart nog ansluta sig till Nato. För det tredje, behöver EU rudimentära utrikes- och försvarspolitik utvecklas.”

    Kan man hinna med detta “före det amerikanska presidentvalet”?

  10. Jan Wiklund skriver:

    Kanske har Wallström begripit det Vindskupan varnade för redan för flera år sen – att det är livsfarligt (ur rent egoistisk synvinkel) att stödja sig på en oberäknelig och konkursmässig stormakt. Läs här!

    Även den allra mest konstlat fördummade kanske kan se när en avgrund öppnar sig. Eller är det att hoppas på för mycket?

  11. Hans Andersson skriver:

    Redan vid säkerhetskonferensen i München 2012 redogjorde den amerikanska administrationen, genom dess representanter, försvarsminister Leon Panetta och utrikesminister Hillary Clinton en kommande “ombalansering” av sin roll i Europa.

    Pentagon hade redan gett signaler om besparingar tio år framåt i försvarsbudgeten motsvarande 500 miljarder dollar. På grund av den gigantiska statsskulden, kraftigt negativt finansnetto, låga skatteintäkter samt dålig handelsbalans under lång tid tvingades man även mycket drastiskt att börja skära även i försvarsbudgeten.

    Försvarsutgifterna är av tradition alltid höga i den federala budgeten, men långt ifrån den största. Såväl utgifterna för hälsa och sjukvård som för socialförsäkringsutgifterna är mer än dubbelt så höga.

    Signalerna om en omsvängning i den amerikanska politiken väckte kraftiga reaktioner vid konferensen. Två världskrig och ett kallt krig och hundra års prioritering av Europa i sin säkerhetspolitik var över. Det var budskapet. Under perioden hade USA stått för 75% av Natos militära budget.

    Huvudskälet till omprioriteringen är den nu snabbt eskalerande konflikten med Kina kring kinesiska havet. Ordkriget mellan Kina och USA blir allt intensivare och tonen allt mer spänd. I oktober 2015 patrullerade amerikanska flottan i det omstridda området kring Spratleyöarna vilket väckte kinesernas vrede.

    Vid en videokonferens mellan höga amerikanska och kinesiska befälhavare, varnade den kinesiska sidan att minsta lilla incident kan betyda krig. Kravet var att den amerikanska provokationen omedelbart bör upphöra. USA tvingades backa.

    Kineserna har de senaste åren konsekvent förstärkt sina anspråk i området. Små atoller och korallrev har byggts ut med sand och andra förstärkningar och idag finns på några av dessa öar landningsbanor för flyg.

    Området har gott om fiske i stora volymer, troligen fossilt bränsle och är en av världens viktigaste färdleder för handel och sjötrafik. Kineserna bevakar och har kontroll över området och symboliskt använder de sin flotta frekvent, inte minst den helt nya gigantiska kustbevakningsskeppet CCC 3901, troligen världens största och effektivaste i sitt slag.

    Professor emeritus Carl ThagerAustralian Defensce Academy uppger att amerikanarna är för sent ute, kineserna har tagit kontroll över det viktiga maritima området.

    Amerikanska flottan backade ur den här gången. Detta inte utan orsak. Militära bedömare som Thager, men även från den ryska sidan och även amerikanska analytiker gör bedömningen att just i detta konflitfyllda område riskerar man att förlora en öppen militär konflikt. En potentiell förlust skulle få katastrofala konsekvenser för synen på den imperialistiska supermakten.

    På grund av den väl kända strukturella ekonomiska härdsmältan i amerikansk ekonomi klarar man heller inte av att utmana Kina i samverkan med Ryssland och deras kommande upprustning militärt i området.

    Man brukar ju säga att Reagan rustade Sovjet sönder och samman, nu är situationen raka motsatsen.

  12. Anders Persson skriver:

    Det var i alla fall skönt att höra statsministern säga i gårdagens Rapport att “det inte utgör något självändamål att ha dåliga relationer med Ryssland – tvärtom”. Men jag är rädd för att det finns krafter kring kvällens Eurovisionsfestival som vid den ryska sångerskans framträdande vill ta tillfället i akt att provocera eller förödmjuka Ryssland.

    För övrigt kan man lägga märke till att redaktionen klippte bort Obamas första välkomsthälsning som var till president Niinistö: “Tervetuloa!”

    Vidare hade Obama fel om solen. Om man bortser från de klimatologiska molnighetsförhållanderna har alla platser på jorden lika många soltimmar, ja faktiskt har 67:e breddgraden (norra polcirkeln) lite mer på grund av brytningseffekter.

  13. Leif Stålhammer skriver:

    I dagens Aftonblad räknar Guillou upp en del sossar som gått direkt till näringslivet men glömmer, eller låtsas glömma, superkonsulten Ingvar Carlsson, som tillsammans med Calle XII Bildt lirkade in Sverige i kapitalets våta dröm, EU. Snacka om att sila mygg och svälja dromedarer.

  14. Hans Andersson skriver:

    Anders P!
    Förödmjukade och provocerade blev ryssarna i Eurovisionsfinalen. Trots regler om förbud mot politiska laddat innehåll inom ramen för tävlingen, vanns densamma av Ukraina, med en känslosam låt som handlade om övergreppen på tatarer utförda av ryssar i de båda ländernas gemensamma historia. Ett tydligt politiskt ställningstagande – trots förbud mot sådant.

    Ryssarna överlever nog detta, egentligen är det bara ett av många uttryck för att hetsen mot den ryska nationen sker på alla möjliga plan. Från melodifestivaler till paranoida tankar att det finns strategiska bulvaner som gör tjänst hos rysk säkerhetstjänst, för att i svensk massmedial miljö spridda negativa och vinklade artiklar för att påverka opinionen i Sverige till ryssarnas fördel.

  15. Erik Skogh skriver:

    USA internerade 110 000 japaner och amerikaner med japanskt ursprung under andra världskriget. Japansk trupp stod inte på amerikansk mark. Tatarerna på Krim hälsade de tyska trupperna som befriare. Vilket land hade under angrepp från en fientlig armé inte förhindrat att en befolkningsgrupp agerar som femtekolonn? I Sverige sågs kommunister och vissa socialdemokrater som presumtiva förrädare och regeringen lät internera kommunister och vänstersossar. I den tidsanda som råder nu rehabiliteras samarbetsmän i Ukraina och deras barnbarn strider åter för nazister.

  16. Sven-Eric Holmström skriver:

    Det är beräknat att så mycket som 85-90 procent av den krimtatariska befolkningen samarbetade med nazisterna. Då Röda armén återtog halvön 1944 ställdes de inför flera dåliga val. Alternativ 1 hade varit att inte göra någonting. Det var en politisk och militär omöjlighet. Alternativ 2 var att enbart straffa de verkliga förövarna vilka bestod av den vuxna manliga befolkningen. Det hade inneburit en kraftig slagsida könsmässigt av det folk som blev kvar, vilket hade fått negativa konsekvenser för den krimtatariska befolkningen. Alternativ 3 var att deportera hela folkgruppen. Det var det minst dåliga alternativet. På så vis behöll man folkgruppen intakt samtidigt som man löste det säkerhetsmässiga problemet. De som deporterades blev dessutom skattebefriade under några år efter kriget.

  17. Erik Skogh skriver:

    Peter Kadhammar efterlyser vänsterns solidaritet med krimtatarerna. Ett tydligt tecken på historielöshet eller att vindarna vänt. Hur länge dröjer det innan vi ska visa solidaritet med Van Thieu och de hundratusentals vietnameser som med honom lämnade landet? Hur länge dröjer det innan borgerliga medier lyfter fram Mussolinis insatser eller Vichyregimens? Motståndsrörelsernas våld mot fascistiska medlöpare har redan dragits upp av borgerliga “historiker”.

  18. Mats Larsson skriver:

    Jag kan inte komma på någonting som intresserat mig mindre genom åren än “Eurovision” (eller vad det nu har hetat genom åren). Att detta ämne avhandlas på KL:s blogg i kommentarer i denna tråd är för mig helt förbluffande.

    Jag skriver detta från Vitrysslands huvudstad Minsk, där jag tillsammans med mina vitryska vänner ordnat ett vetenskapligt-tekniskt möte med deltagare från Sverige, Vitryssland, Japan, England, Ukraina och Tyskland (vi försökte få Rysslands främste, men han var upptagen).

    För den som vill “avlyssna” vad som händer i Ryssland finns det inget bättre ställe än Vitryssland. (Däremot gäller inte det omvända, mina ryska vänner har inte en susning om Vitryssland.)

    Särskilt intressant har varit rapporter från deltagare här i Minsk från östra Ukraina. Intrycken stämmer med vad jag hört från gamla vänner från östra Ukraina på tillfälligt besök i Stockholm.

  19. Hans Andersson skriver:

    Mats L!
    Du har inte läst inläggen. Det handlar inte om att avhandla “Eurovision”. Däremot om hur även här möjligheten att gå till attack mot Ryssland gällande Ukrainakonflikten utnyttjas.

    Ukrainas vinnande låt var ett propagandistiskt inlägg från de krafter som vill destabilisera och spä på den redan allvarliga situationen i Ukraina. Genom att framföra sin version av krimtatarernas roll i området i samband med upplösningen av andra världskriget.

    För första gången någonsin användes “Eurovision” som scen för ett rent propagandistiskt framförande, vilket då egentligen är förbjudet, vilket bekräftar att alla möjligheter utnyttjas från de krafter som vill destabilisering av Ryssland och krig i Europa.
    Det vill säga tjänar amerikanska intressen och Nato. Sympatin för låten som väcktes bidrar säker ytterligare för en anslutning till värdlandsavtalet den 25/5.

    Får nog säga att det var knappt Bert Karlsson nivå på ditt inlägg.

  20. Bengt Svensson skriver:

    En sen kommentar till Hans A:s “Försvarsutgifterna är av tradition alltid höga i den federala budgeten, men långt ifrån den största. Såväl utgifterna för hälsa och sjukvård som för socialförsäkringsutgifterna är mer än dubbelt så höga.”

    Ser man bara till den sk “discretianary” (fria, godtyckliga) delen av budgeten, dvs den del som förhandlas fram årligen, så utgör faktiskt försvarsbudgeten över hälften.

    Här finns en snygg och pedagogisk översikt av 2015 års budget. Den “discretianary” budgeten är 1160 miljarder dollar, varav 55% går till Pentagon. Resten, “mandatory” (obligatoriska) utgifter är 2300 miljarder.

    Mycket av skolor, utbildning, vägbyggen etc, taxeras dock på delstatlig och lägre nivå.

  21. Hans Andersson skriver:

    Bengt!
    Precis som du skriver består den federala budgeten av två delar. Du hänvisar till “discretianary” delen. Den delen utgör knappt en tredjedel (29 %) av den totala budgeten. I den delen utgör försvarsutgifterna 55 %.

    Den andra delen “mandatory” utgör dryg två tredjedelar (67%) av den totala federala budgeten.

    Man bör alltså slå i hop de två olika delarna som ingår i den totala federala budgeten för att kunna beräkna den relativa fördelningen av de olika ingående delarna.

    Då får man följande bild. Budget år 2015. (utgifter)

    Sociala utgifter 33%
    Hälso o sjukvård 27%
    Försvarsutgifter 16%

    Det vill säga ganska exakt det jag skrev att hälso- och sjukvård samt socialutgifter, utgjorde de tyngsta posterna i den federala budgeten.

    Om vi då jämför hur situationen var 2010. Nästan 10 år efter World Trade Center-dådet.

    Hälso och sjukvård 19%
    Sociala utgifter 20%
    Försvarsutgifter 24%

    En konstant ökning i försvarsutgifterna till följd av kriget mot terrorismen och en följd av ockupationen av Afghanistan och de misslyckade försöken att få kontroll över Irak.

    Eftersom den imperialistiska erövringen skedde på kredit, vilket i sin tur medförde en gigantisk ökning av statsskulden, och utan påtagliga vinster att hämta hem, varken ekonomiskt eller geopolitiskt, så körde den för gott landets ekonomi i avgrunden.

    Säkerhetskonferensen i München 2012

    Hillary Clinton och utrikesminister Panetta chockerar EU genom att informera om kommande stora besparingar för Pentagon på grund av årliga stora besparingar 10 år framåt.

    De första signalerna om ett minskat amerikanskt engagemang i Europa framförs och krav på att de europeiska staterna måste ta större ansvar ekonomiskt och även gällande militära aktiviteter. I retoriken försäkrar amerikanerna att de aldrig kommer att överge säkerhetsfrågorna för Europa men att vissa justeringar måste göras.

    Detta skriver Carl Bildt om i sin blogg vid tidpunkten för München-konferensen “Nu talas det om besparingar i Federala statsbudgeten med omkring 500 miljarder på tio års period, men det skulle inte förvåna om behovet vad det lider kommer att uppgå till det dubbla beloppet”.

    Den Federala budgeten 2015. Utgifter.

    Hälso och sjukvård 27%
    Sociala utgifter 33%
    Försvarsutgifter 16%

    Att USA har problem att hålla uppe de stora försvarsuppgifterna till följd av sin kollapsade ekonomi är uppenbart. Icke desto mindre pågår nu aktiviteter i Europa med den nya befälhavaren general Scarapotti, med syftet att sätta in tre nya brigader/divisioner (olika uppgifter) där man tillkännager att man är inställde på utkämpande av krig (mot Ryssland naturligtvis).

    Den gamle krigshöken Breedlove har ersatts av en annan krigshök vid namn Scarapotti som beskrivs “has proven leadership during past assignment including his time comanding the ISAF Joint comanding in Afghanistan from 2011 to 2012”.

    Hemskt obehagligt naturligtvis. Men syftet enligt min bedömning är att trappa upp konflikten med ryssarna på en lagom nivå för att hålla deras försvarsstyrkor centrerade i Europa. På sikt har amerikanarna inte råd att upprätthålla detta scenario, de måste istället låta sina styrkor rikta in sig på USA:s viktigaste militärstrategiska område Stilla havet.

    Carl Bildt: “betydande besparingar kommer att drabba förmågor (försvars, min anm.) i främst Europa och Västasien” samt vidare “det grundläggande budskapet är att inga besparingar skall drabba förmågor av relevans i Stillahavsområdet och öst eller Sydasien”.

    Kineserna rustar för fullt och samverkar med Ryssland fortfarande på bilateral nivå, men ingen blir förvånad om det utvecklar sig till en ren försvarpakt. Den kinesiska flotten växer dramatiskt och ryssarnas bidrag blir att tillhandahålla missilsystemen. Den kapprustningen har inte amerikanarna råd att delta i längre. Bankrutt som landet är.

    Carl Bildt om rustningen “skulle dagens trender hålla sig kommer de kanske om ett par decennier att passera den amerikanska”. (upprustnigen, min anm.)

  22. Mats Larsson skriver:

    Hans A!
    Jodå, jag läste visst vad du skrev, men vidhåller min uppfattning att Eurovision är en pseudohändelse och förstår verkligen uppriktigt inte hur du kan
    bli så upphetsad över utfallet.

    I Minsk hörde jag uppgifter från delegaterna från den ukrainska delen av östra Ukraina, men ville dubbelkolla dem när jag kom till Kiev, där jag befinner mig nu. I Minsk hörde jag att Ryssland monterar ned fabriker i Donbass och transporterar dessa till Ryssland. I Kiev fick jag detta bekräftat bl a av personer med släkt i ryska delen av östra Ukraina, d v s Donbass. Jag hörde liknande uppgifter vid ett tidigare besök i Kiev, något som jag rapporterade
    i en gästblogg tidigare här. Ren stöld, för att tala klarspråk.

    Situationen i Charkov, den största staden i östra Ukraina, är nu betydligt bättre och stabilare än för ett år sedan, då antalet vapen i omlopp var
    betydligt större. Man har också på den ukrainska sidan ett såpass djupt försvarssystem att en rysk offensiv skulle bli kostsam. Hur konflikten
    kommer att utvecklas i framtiden är svårt att sia om. Det kommer delvis, tror jag, att hänga på den politiska utvecklingen i Ukraina, där missnöjet med presidenten är påtaglig.

    Vitryssland ser jag som just nu en av Europas intressantaste länder, men återkommer med en gästblogg, om nu Redax finner den värd att publiceras. Det är inte så lätt när man befinner sig på Bert Karlsson-nivå.

  23. Anders Persson skriver:

    Förra veckan var jag i 3-4 dagar utlokaliserad från St Petersburg till Moskva. Jag bodde i en förort där meteorologerna har sin utbildningsverksamhet. Deras chaufför, som skjutsar folk till och från förortståget ett par kilometer därifrån, är krimtartar. Efter ESC-finalen var han skitförbannad på hur Ryssland förfördelats och Ukraina gynnats. “Allt är bara politik!”

    Jag sökte trösta honom med att Ryssland ändå kommit förvånansvärt högt i slutfinalen, trots det dåliga politiska klimatet. Jag såg som positiva tecken att mitt eget land röstat anständigt och att Ukraina givit 10 poäng till Ryssland (som givit 12 tillbaka).

    I övrigt kan rapporteras att Moskva får St Petersburg att framstå som en idyll. Med 12 miljoner registrerade invånare och kanske 3 miljoner oregistrerade, är Moskva “knökfull” som vi säger i Göteborg. Den berömda tunnelbanan är överbelastad. På den sex-filiga motorväggen (sex filer åt andra hållet) kunde man hålla en medelhastighet på bara 30 km/t.

  24. Hans Andersson skriver:

    Mats L!
    Jag föreslår att vi lämnar Eurovisionen. Vi når inte fram till varandra. Ömsesidigt ansvar. När det gäller Bert Karlsson så var det nog “varning humor” från min sida och inte att tolkas bokstavligt.

    Ser fram mot ditt kommande gästblogginlägg om Vitryssland som jag vet du besitter stora kunskaper om.

    Dock har jag en fråga till Mats L och Anders P då ni båda befinner er i Ryssland respektive Ukraina: Finns det någon rapportering alls gällande vår riksdagsomröstning nu på onsdag om värdlandsavtalet. Officiellt, i media och bland så kallat vanligt folk?

  25. Anders Persson skriver:

    Hans!
    Dels befinner jag mig f n på “semester” i Sverige, dels så är jag olyckligtvis så okunnig i ryska att jag inte hade kunnat besvara din fråga. Men jag skulle tro att Rysslands statsledning via sina engelsktalande kanaler redan har gjort sin uppfattning känd. Min intuitiva känsla är dock att de ryssar, som alls känner till saken, är medvetna om den yttre press som Sverige står inför.

  26. Mats Larsson skriver:

    Hans A!
    Fredspipan är tänd, även om jag inte röker.

    Svaret på din fråga är helt klart nej [Vitryssland och Ukraina], Anders P får svara för Ryssland.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.