”Snart är den slut, min korta tid
och jag böjer mitt huvud så sakta, så sakta att dö,
vit såsom snö, stilla slumrande in i frid.”
Harmony Sisters i den på sin tid omåttligt populära ”Konvaljens avsked”

De ville egentligen sjunga jazz men publiken ville hellre höra smörsång i treklang. Systrarna Valtonen från Kotka sjöng om trogen kärlek för frontsoldaterna i Finland. I de svenska folkparkerna gjorde de succé med sitt finska vemod.

Systrarna Vera, Marie och Raija föddes mellan 1914–1918 i Kotka vid Finska viken. Många utlänningar med anknytning till träindustrin har genom åren sökt sig till staden. Hos systrarna med släktnamnet Valtonen fanns norskt ursprung.

Systrarna började sin sångkarriär i Frälsningsarmen och upptäcktes som trio på 1930-talet av pianisten och musikgeniet George de Godzinsky från Helsingfors. De började sjunga professionellt i mitten av 1930-talet då Harmony Sisters bildades. Framförallt var de dock i Finland krigstidens mest populära underhållningsartister. De hårda krigsåren skapade ett stort behov av lättare underhållning till frontmännen. Harmony Sisters var de mest populära fältartisterna och sjöng vid fronten i Karelen men också på krigslasarett och vid frontmannaträffar.

Systrarna Valtonen var både vackra och välsjungande och de gjorde även turnéer i Sverige och Tyskland. De medverkade i en tysk film under krigsåren. I Tyskland kallades de ”Geschwister Valtonen”. Vera, Marie och Raija sjöng vackra sånger om lycka och kärlek som appellerade till soldaterna vid fronten. De mest kända sångerna var den 1942 inspelade Sulle salaisuuden kertoa mä voisin (ungefär Till dig skulle jag kunna berätta min hemlighet...) och den från samma år inspelade Kodin kyntlilät (Hemmets ljus). De tröstande orden till soldaterna om hemmets lycka som tålmodigt väntade på soldaterna gjorde succé.

Illoin kynttilät siellä kun syttyylunelmissain mä siell olla saan… (ungefär Jag drömmer om hemmets ljus…) Även Raija, Marie och Vera drabbades personligen på olika sätt av kriget som de flesta andra av sina landsmän.

1947 flyttade systrarna Valtonen tillsammans med sina familjer och mamman Ester till Stockholm. De var yrkesverksamma men fick samtidigt ett skivkontrakt med det berömda skivmärket Cupol och dess karismatiske chef Helge Rundkvist. De var också Cupol trogna under hela sin sångarkarriär. Den första stora skivsuccén i Sverige var Konvaljens avsked. Egentligen var den baksida till Topelius kända dikt Jag gungar i högsta grenen (En sommardag i Kangasala). Det var Konvaljens avsked som gjorde stor succé och blev en dåtida storsäljare med 160.000 sålda skivor. Idag hade Harmony Sisters blivit rika på denna enda skiva men dåtidens ersättning var ett synnerligen modest engångsbelopp till systrarna. Andra skivsuccéer som Harmony Sisters sjöng in i Sverige var Där näckrosen blommar, Alla fyrar blinka, När ljusen tändas därhemma, Fjällbruden, När det våras ibland bergen, Mustalainen.

Harmony Sisters introducerade också vemodiga finska visor för en större svensk allmänhet. De blev goda ambassadörer för Finland och finsk musik inklusive tango. Däremot förvånades systrarna över att så få i Sverige var intresserade av deras upplevelser som frontartister och Finlands svåra förhållanden. Därför upplevde de sig ibland som renodlade emigranter i Sverige.

När en ung Lasse Lönndahl sjöng in skivsuccéer som Tangokavaljeren och That´s amore fanns Harmony Sisters med i bakgrunden som körinslag. Tangokavaljeren från 1949 var ju hans genombrottslåt. Det var en av 1949-års populäraste melodier. Lasse var bara 21 år gammal och de finländska systrarna drygt tio år äldre. Det blev en lyckad kombination. Lasse sade i en intervju på senare år: Jag har så fina minnen av att sjunga med de finska systrarna.

Harmony Sisters samarbetade också med den i slutet av fyrtio- och början av femtiotalet oerhört populäre Yngve Stoor som sjöng sina Söderhavsvisor. I en av de mest populära sångerna Haloas bröllop hade dock en mera framträdande roll. I den svenska Folkparkerna tillhörde systrarna Valtonen de mest bokade artisterna. De hann också med turnéer till bl a USA. Egentligen ville systrarna sjunga jazz men deras öde blev att sjunga vackra schlagers.

Storasyster Vera var en klassisk skönhet och lite av en ”ledarfigur” i gruppen. Hon var den förståndige och förnuftige. Hon kunde prata svenska, finska och ryska. Marie var en känslomänniska som hade ett stort och varmt hjärta. Hela livet drömde hon om att bosätta sig i USA. En dröm som också gick i uppfyllelse efter att sånggruppen mot hennes vilja upphörde 1956. Raija var gruppens konstnärliga ledare. Det var också hon som lyckades bäst i sin solokarriär när gruppen hade upphört. Hon kallade sig då Raija Ravell. Hon gjorde bl a en uppmärksammad insjungning av visor av den välkände svenske poeten Nils Ferlin i mitten av 1950-talet. När Radio Nord startade sina sändningar 1961 fanns Raija med som producent av musikprogram. Som assistent hade hon ett annat berömt namn nämligen den blivande dragspelskungen Ebbe Jularbo. Radio Nords legendariske upphovsman Jack S Kotschack hade finländskt ursprung.

Även Marie försökte sig på en solokarriär med blandat resultat. I mitten av 1960-talet emigrerade hon alltså till USA. Några år före sin död återvände hon emellertid till barndomens Kotka då hon enligt uppgift ville se hamnens ljus.

Storasyster Vera arbetade efter sångarkarriären på Finlands ambassad i Stockholm.

Harmony Sisters upphörde som grupp 1956. De återförenades emellertid ytterligare en gång nämligen 1990 då de sjöng Pennies from heaven och Låt oss liksom svalorna bygga oss ett bo.

Ingen av flickorna blev rik på sin sång. Deras treklang var emellertid speciellt vacker och under den hårda krigstiden i Finland var de soldaternas drömflickor. Under efterkrigstiden blev de fina företrädare för den finländska viskonsten i Sverige. Marie avled 1995, Vera och Raija 1997.

De är begravda i Stockholm tillsammans med modern Ester.2003 utgavs en cd med dittills relativt okänt material på flera språk som trion spelat in iSverige och Tyskland på 1940-talet.

Föregående artikelMitt politiska liv… (del 27) – Mina sista försök att påverka och exit Lena Sommestad
Nästa artikelRyck upp Döden i Palestina med rötterna
Rolf Karlman
Socionom, och frilansskribent. Upppvuxen i industrisamhället Hallstahammar vid Kolbäcksån, som länge dominerades av en storindustri, “Bulten”.

6 KOMMENTARER

  1. Konvaljen finns på Youtube

    Tyvärr inte alltför bra återgiven med lite knaster, går väl att återskapa med modern teknik. Och låten, nja den vinner nog ingen tävling i dag.

  2. Aha, Harmony Sisters var från Kotka, Finland. Det hade gått mig förbi. Men Konvaljens avsked är förstås bekant. Den skrevs av en militärmusiker i Mohed, Hälsinge regemente. Mohed ligger nära Ljusnan/Bergviken där vi har ett litet torp.

    Tack för fint porträtt av systrarna Valtonen.

  3. Sedvanlig detaljanmärkning från mig: tyskar kallade ofta (vanligen?) systrarna ”Geschwister Waltonen” med dubbelve. Annars blefve uttalet lätt ”Faltonen”.

    En icke orimlig anpassning af tyskarne, enär stafning med W är en arkaiserande prestigestafning i finska, som systrarna skulle hafva kunnat använda i sitt namn på finska, liksom Mika Waltari. Jemför ”Lindelöf”, ”Löfven” med flera.

  4. Leif Str!
    Du skriver att ”Däremot förvånades systrarna över att så få i Sverige var intresserade av deras upplevelser som frontartister och Finlands svåra förhållanden”.

    Jag måste skam till sägandes berätta att det var inte förrän igår jag uppmärksammade att vid segerparaden på Röda torget den 24 juni 1945 fick Röda arméns karelska front äran att marschera in först. Det syns tydligt efter 6.44 i videon som finns på YouTube. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att detta var Stalins hyllning till Finland, motståndaren, men högt respekterad. Den karelska fronten följdes därefter av Leningradfronten och de vitryska och ukrainska fronterna. Segerparaden var mycket noggrant regisserad.

    Nu har Putin lyckats med konststycket att få Finland som medlem av Nato, en enastående bedrift.

  5. Mats L!
    Tack för att du tilltror mig detaljkännedomen om systrarna Valtonen. Men det var författaren själv, Rolf Karlman, som återgav deras tankar om svenskarnas ointresse för deras fronterfarenheter.

    Rätt ska vara rätt. Och Rolf K var rätt. Leif var fel.

  6. Ett litet tllägg till min kommentar om ordningen vid Segerparaden den 24 juni 1945. Min vuxne bonusson, som bor i Sverige sedan många år, men håller koll på sina äldre släktingars insatser under det Stora fosterländska kriget 1941-45 och åren efter. Han påpekade att marschordningen bestämdes av norr till söder. Alltså karelska fronten först eftersom den var nordligast.

    Bonusonens gammelmorfar stupade 1941, hans morfar stred i den andra ukrainska fronten 1943-45, hans farfar sprang efter de amerikanska jeeparna i Poltava, och hans farfars pappa var chef för statens säkerhet i västra Sovjet-Ulkraina under 1946-1953. Så han har ganska bra koll, dessutom med gamla vänner som strider mot ryssen i dessa dagar.

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.