Hawaii – USAs Krim?

Hawaii-KrimVad som kanske förvånar är att USA, när det gäller Krim, inte fällt krokodiltårar över de tatarer som ursprungligen befolkade (halv)ön innan den införlivades i det tsarryska riket i slutet på 1700-talet. Men kanske skulle detta leda till jämförelser med vad de amerikanska nybyggarna gjorde mot urbefolkningen i Nordamerika vid samma tid. Kravet att Ryssland ska återlämna Krim till ursprungsbefolkningen skulle kunna få obekväma sidoeffekter. En mer slående jämförelse med Krim är dock ögruppen Hawaii.

Hawaii är inte bara liksom Krim ett semesterparadis det är också, liksom Krim (Sevastopol) en mycket viktig marinbas. En titt på  historien visar att Hawaii, som självständig nation, ockuperades av USA 1893 efter en statskupp. 1959 gjordes det till en delstat i USA.

Men, säger ni kanske, jämförelsen är orättvis. Sovjetunionen lät ju under andra världskriget deportera den krimtatariska befolkning eftersom de – med rätt eller orätt – ansågs kunna gå de framryckande tyskarna till handa.

Dock, efter Japans attack på Pearl Harbour hände samma sak med japaner som bodde, inte bara på Hawaii utan också  på amerikanska fastlandet (Kalifornien, Oregon och Washington state). Det byggdes interneringsläger för japaner i USA, till vilka cirka 110 000 japaner och amerikanska medborgare (62 procent) med japanskt ursprung tvångsförflyttades från USA:s västkust och internerades. Samtidigt tvingades ytterligare 10 000 personer flytta till andra delar av landet, dock utan att interneras.

Interneringslägren, officiellt kallade War Relocation Camps, “krigsomplaceringsläger”, uppfördes huvudsakligen i landets inre, avlägsna delar.

USA:s högsta domstol fann 1944 att uteslutandet, avhysningen och interneringen inte stred mot grundlagen med motiveringen att inskränkningar i en etnisk grupps medborgerliga rättigheter ansågs tillåtna om det finns ett “trängande allmänt behov”.

De som tvångsförflyttades tvingades att på kort tid sälja sina egendomar, ofta till priser under marknadsvärdet. I slutet av 1944 började myndigheterna stänga vissa av lägren, och människorna fick börja återvända. Viss kompensation för förlorad egendom utbetalades1948, men de flesta internerna kunde inte helt återfå vad de förlorat.

Först i slutet av 1980-talet blev dessa tvångsevakuerade “rehabiliterade”, kanske mest för att USA inte ville stöta sig med den japanska ekonomiska stormakten.

Dela detta inlägg...
  •  
  •  
  •  
  •  

  25 kommentarer for “Hawaii – USAs Krim?

  1. Björn Nilsson
    2016-07-06 kl. 9:12

    Krim borde naturligtvis återlämnas till krimgoterna!

  2. Dennis Nilsson
    2016-07-06 kl. 11:32

    Borde inte Sverige återlämnas till Samerna.

    Skall man gå ännu längre bakåt i tiden, ca 25.000 år, innan den senaste istiden började att slå till, så bodde det en annan, folkgrupp här.

    I norra Tyskland, i en dalgång, har man funnit spår efter det jägarfolk som följde glaciärerna, från dagens Syrien till dagens Tyskland, allt efetrsom de kom och gick.

    Det finns säkerligen spår även i Skandinavien, som varit relativt glaciärfritt minst 2-3 ggr under de senaste 100.000 åren. Vi har bara inte funnit dem.

  3. Mats Österholm
    2016-07-06 kl. 14:04

    Ännu än relativiserande artikel över folkrättsbrott. X gjorde ju si på 40-talet, då kan vi ju inte kritisera Y för att annektera ett annat land nu.

    Därtill, ingen (i vart fall inte USA) har krävt att Krim ska lämnas tillbaka till ursprungsbefolkningen. Bara till Ukraina.

  4. Bosse Kirkstahl
    2016-07-06 kl. 14:41

    “Ännu än relativiserande artikel över folkrättsbrott.”

    När kritiken är helt enkelriktad, då är det också fel. Då har man ingen trovärdighet i sin kritik.

  5. Anders Persson
    2016-07-06 kl. 15:00

    Mats Ö!
    Det är just den poängen jag gör, USA aktar sig för att spela ut krimtartarkortet, eftersom det skulle slå tillbaka på dem själva. Annars hade de säkert gjort det.

    Hade USA, UK, EU m fl uppfört sig exemplariskt vad gäller folkrätt så hade jag stått på barrikaderna för att återföra Krim till Ukraina. Men när stora gangsters ropar “ta fast tjuven” efter en ficktjuv så får du ursäkta att jag är lite kallsinnig.

  6. Mats Larsson
    2016-07-07 kl. 16:22

    Åsikterna om Krim kan delas in i tre huvudinriktningar:

    1. Rysslands annektering av Krim var ett brott mot folkrätten. Krim måste återgå till Ukraina.

    2. Rysslands annektering av Krim var inte ett brott mot folkrätten, eftersom den föregicks av en folkomröstning som med stor majoritet förespråkade anslutning till Ryssland.

    3. Rysslands annektering av Krim var visserligen ett brott mot folkrätten, men eftersom andra länder (läs USA) begått mycket större brott mot folkrätten, så är det inget att bråka om. Folksrättsbrottet minimaliseras vidare av det skedde utan blodspillan.

    Jag hade för några veckor sedan en lång diskussion med en av mina gamla vänner, ryss, och på tillfälligt besök i Sverige från östra Ukraina, där han bott i många år. Diskussionen gällde ett mer aktuellt men svårare ämne än Krim – Donbass.

    Vad som var givande med den diskussionen var att han inte bara erkänner den ryska militära närvaron i Donbass, utan även försvarar den. Vi har givetvis olika uppfattning, men eftersom vi båda vet grundförutsättningen (rysk militär i Donbass), blir diskussionen givande och intressant. Det ger mig en bättre möjlighet att se saken från det ryska perspektivet, vilket inte är möjligt om man tar som startpunkt att det inte finns en rysk militär närvaro där.

  7. Anders Persson
    2016-07-07 kl. 19:19

    Mats L!
    En aspekt som jag aldrig mött, vare sin i eller utanför Ryssland, är att det är bra om det är rysk militär i Donbass. Det är alltför lätt att underskatta fanatismen och oberäkneligheten hos nationella minoriteter som känner sig förorättade. Med rysk militär på plats, om det nu förhåller sig så (det behövs nog mer än 1 ryss för att bekräfta det även om han är en kompis till dig), så får Putin viss kontroll över de människor som, utan att vara ryska medborgare, talar och handlar i Rysslands namn.

  8. Mats Larsson
    2016-07-08 kl. 8:37

    Anders P!
    Du har helt rätt, Putin har inte bara viss utan total kontroll på vad som händer i Donbass. Det visar ju inte minst händelserna i september 2015. Jag frågade min svärmor, som då bodde hos oss och som noggrant följde nyheterna på Pervyj Kanal, om hon tidigare hört något om Syrien på ryska nyheter. “Nej, aldrig”, blev svaret.

    Putin borde ta lärdom av hur det var i Jugoslavien efter kriget. Enda gången de olika delrepublikerna var helt eniga och samlade var när Röda armén stod redo att invadera landet. Så fort det trycket släppte började det inbördes bråket.

    Det är egentligen ganska intressant. Ukraina är en “top down” skapelse av Lenin och Stalin, och ingen har gjort mer för att bygga upp en ukrainsk nationalkänsla än Putin. Inte undra på att han tid som annan släpper fram debattprogram i Pervyj Kanal som är minst sagt frispråkiga; han måste få idéer om vad han ska göra med dessa motspänstiga “khokhols” (nedsättande benämning på ukrainare; betyder ungefär “hårtofs”. Vitryssarna går under benämningen “potatisätarna”).

  9. Anders Persson
    2016-07-08 kl. 21:31

    Mats L!
    Härförleden när jag var i Tavastland Finland och hade bastu med min svåger och hans kompisar kom samtalet in på Finlands förhållande till länderna i öst. Enligt min svågers kompis från Uleåborg, som har en bror i Idensalmi, hade denne, när han frågat sin svärmor i Kouvola om Vitryssland, fått veta att hennes åländska syster, som varit i Minsk, fått höra av en bussförare där att Putin är en skurk.

  10. Mats Larsson
    2016-07-08 kl. 21:54

    Anders P!
    Visst du kan skämta bort Donbass, en humor som jag dock inte uppskattar. Du har klagat på dina läsares brist på din humor, och jag kan förstå dem.

  11. Anders Persson
    2016-07-09 kl. 15:06

    Mats L!
    Jag skämtade inte med Donbass, utan med dig. Jag var nämligen lite irriterad över att du inte återgivit min kommentar korrekt.

    Jag har inga “insiders” i Donbass att referera till, allt jag vill föra in i debatten är min erfarenheter av nationella minoriteter. Dessa utnyttjas ofta av externa politiska krafter, men trots att de är i numerärt underläge gör dem inte lättledda. Det är därför, generellt, fel att alltid se politiska rörelser bland nationella minoriteter som något 100% “manipulerat” utifrån.

    Vad gäller den nationella minoriteten i Donbass, och att en sådan finns är vi kanske ense om, finns det nog, observera “nog”, andra än Putin och regeringen i Moskva som vill “manipulera” den. Någon kan vilja hålla de heta nationalistiska känslorna i schack, andra vill uppmuntra en mer provokatorisk politik.

  12. Mats Larsson
    2016-07-10 kl. 9:29

    Anders P!
    Fair enough, jag skulle uttryckt mig med större precision, så att det framgick vad som var din uppfattning och vad som var min.

    I övrigt förstår jag inte hur det du skriver om nationella minoriteter är relevant för Donbass. Den nuvarande gränsen skär ju rakt igenom två oblasts (län), Donetsk och Lugansk.

    En annan person från östra Ukraina som jag träffade i Minsk i maj uttryckte det så här: “det är ju samma människor på båda sidor av gränsen”.

  13. Anders Persson
    2016-07-10 kl. 11:47

    Mats Ö!
    Du kritiserade mig för att “relativisera”: “Ännu än relativiserande artikel över folkrättsbrott”.

    Jag har gått och tänkt på detta sedan du skrev det. Dels har anklagelsen att de som inte deltar i eller vill motverka demoniseringen av Ryssland och Putin “relativiserar” förts fram från olika håll, också att “den ryska propagandan” arbetar med att “relativisera”.

    Det får det att låta som att “relativisera” i sig är något ont eller felaktigt. Men det måste vara en ganska ny insikt, ty att “relativisera” har tillhört den demokratiska och intellektuella verktygslådan sedan århundraden. Att “relativisera” är att inte tänka i absoluta termer, utan att ställa saker
    i relation till varandra.

    Under 1960-talet hävdade Sydafrika att deras apartheidpolitik inte skilde sig från den politik som svenska staten tillämpade emot samerna. I den påföljande debatten hävdades dels att det inte var sant, och om det i någon formell, juridisk mening var sant, var det ett avgrundsdjup mellan hur Sverige “diskriminerade” samer och hur Sydafrika diskriminerade sin svarta befolkning.

    Att bägge parter “relativiserade” var det ingen som opponerade sig emot, frågan gällde ytterst hur man relativiserade, hur man ställde proportionerna mellan de svenska och sydafrikanska diskrimineringarna, hur man jämförde dem, hur man relativiserade.

    När Ryssland annekterade Krim var det ett folkrättsbrott, lika mycket som om det annekterat Gotland, Alaska eller Norra och Södra Karelens län i Finland. Men som väl är har alla statsmän, diplomater och politiker valt att “relativisera” – mer eller mindre. Ty inte tror ni att USA hade nöjt sig med en handelsbojkott om Putin annekterat Alaska!

  14. Bo Persson
    2016-07-10 kl. 20:35

    Är inte det riktigt intressanta med slaget om Ukraina – för Sveriges del – att det används som argument för att vi militärpolitiskt alltmer skall närma oss Washington.

    När Ryssland under kalla kriget invaderade först Ungern och sedan Tjeckoslovakien var det ingen som argumenterande för att vi skulle gå samman med Washington. Och varken under Vietnamkriget på sin tid eller under Irakkriget alldeles nyss var det någon som argumenterade för att vi skulle gå samman med Moskva.

    I 200 år har vi haft ambitionen att hålla oss utanför stormaktskonflikterna. Men så är det alltså inte längre. Idag ifrågasätts den logiken av flertalet av riksdagens partier.

    I bästa fall kommer vi i denna nya värld att klara oss undan med bara förskräckelsen. Hur det blir i sämsta fall vill jag helst inte ens föreställa mig.

  15. Hans Andersson
    2016-07-10 kl. 20:51

    Herrarna!
    Just nu händer obehagliga saker. Ukraina verkar aktivt bryta mot Minskavtalet då truppförflyttningar iakttagits.

    “On july two alarming events took Place which leave on worrying about the fate of Donbass.

    The first was a meeting held between the state secretary and Deputy of forreign Minister of affairs, of the Russion Federation Gregory Kasarina and the french government ambassador Jean Baptiste Ripert in which Russians concerns over Ukrains actions was expressed.

    The official report of the Foreign Ministery published after the meeting notes the activation of Ukrainian armed forces and so called volonteer batallions. Such miitary actions was also recorded by observation from the USCE mission. The conclusion drawn by Russian diplomati says We are with the symtoms of military operation being prepared by the Ukrainian military.

    The second event was the Telephone conversation between Russian President, Vladimir Putin and the US President Barack Obama on the evening of July 6th. Among them they discussed the situation in Donbass.

    As the report published on the Kremlin website says, The president of Russia reiterated the importance of Kievs strictly complaying to the Minsk Agreement and statet the necessity of withdrawing the conflicting parties Heavy weapons and intelligence units.”

    Det här är oroande och sker just nu.

    Vad blir nästa steg? Sker detta med direkt eller indirekt godkännande av USA?
    Eller är det ett enskilt Ukrainskt strategiskt drag och vad syftar det till?
    En kedjereaktion ända bort till Baltikum och dess nya NATO trupper?

    Är detta angreppscenariot?

    Någon helt annan förklaring?

    (Källa: Fort Russ, By Eduard Popov, Translated by J Arnoldskij)

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.