aldreboende-hbt-certifiering

Idag gick Moderaterna ut med nyheten att man kräver att alla kommuner ska erbjuda äldreboenden som är HBT-certifierade, och SVT nappade direkt.

Frågorna stockar sig … Är detta förnuftigt, är det rimligt, är det förenligt med principen om allas rätt till personlig integritet? Kan det inte till och med vara tvärt om, d v s ett slags diskriminering genom att utskilja vissa äldreboenden för HBT-personer, alltså valfrihet i ett samhälle med minoritetsghetton?

Eller om man vänder på kikaren, är det över huvud taget lämpligt och förenat med god ton och anständighet att ställa dessa frågor (som jag nu ställer)? Kan de (frågorna alltså) inte till och med fördömas som fördomsfulla och förknippas med mörka tendenser och diskriminering av minoriteter?

HBT-certifiering av äldreboenden? Hur tänker man?

Dessa frågor ställde jag till mina vänner på facebook efter frukostnyheterna. Det blev förstås en lång diskussion. Ingen beskyllde mig för att vara fördomsfull, möjligen kunde man ana mellan raderna att jag är lite mossig. Nå vad framkom?

Man nr 1 försökte nyansera och förstå kravet på HBT-certifierade äldreboenden med argument som; ”kaka söker maka”, trygghet, samt förmedlade tips om var man kan läsa mer om geriatrik. I ålderdomen när den intellektuella horisonten krymper (dock inte för alla) är det viktigt att kunna kommunicera med och identifiera sig i en omgivning som man fortfarande ”minns”. Man MÅSTE inte ”sortera” och kategorisera gamla människor. Men när de känner sig isolerade och utanför kanske ett kategoriserat boende baserat på språk, sexuell eller vilken läggning som helst kan vara en tillgång för att åter kunna ingå i ett socialt sammanhang. Kort sagt vitaliserande. Ett boende för äldre Maoister t ex kanske passa dig Knut?

(Hur ska jag tolka den passningen?)

Kvinna nr 1, som arbetar i äldreomsorgen skriver att hon också konfunderas över detta moderatutspel och fortsätter: Det är en självklarhet att respektera alla oavsett om man är t.ex. transa eller katolik. Däremot vill ju inte jag bli bemött bara utifrån att jag är hetero. Man är ju ganska mycket mer, hoppas jag, än bara hetro eller homo.

Kvinna nr 2 tänker att när hon blir gammal vill hon bo i en trappuppgång med blandade åldrar. Det piggar upp med unga röster, smällar i dörrar o s v.

Kvinna nr 3 skriver att det behövs kompetent personal som kan se till att förutsättningarna blir bra för HBT-personer, så att de ska få bra vård och schyst bemötande. Att utgå från en ”heteronorm” kan då kanske vara kränkande, exkluderande och osynliggörande. Det handlar inte om aktivt förakt, utan om att ta saker och ting för givet.

Man nr 2 tycker att det låter som ett överdrivet certifierande … vilket specialkunnande måste man ha för att behandla alla lika? Ett PK-anfall av nå´n byråkrat …

Då hettar det till lite och Man 1 kommer igen och säger att Man 2 lider av villfarelsen att alla skall och kan behandlas lika (alla skall ha det lika dåligt i VISSA socialisters tankevärld). Nej, alla skall behandlas (olika!) utifrån sina specifika behov och preferenser. Kalla det gärna behovsoptimering om du vill.

Man 2 replikerar … det tror jag inte … behovsoptimering är toppen … men vad folk håller på med i sängen är väl inte upp till samhället att optimera via certifikat? Jag tycker sportfiskare skall bo nära fiskevatten om de vill och att en cineaster skall ha filmsal i källaren på boendet … men några speciella attiraljer för sexuella preferenser? Vad skulle det vara? Bemötandet skall väl självklart vara lika respektfullt och serviceminded hursom? Socialistiska villfarelser är det nog inte eftersom jag är varm anhängare av privat valfrihet.

Kvinna nr 4 menar att HBTQ-personer borde få lite lugn och ro på sin ålderdom för det har de aldrig fått tidigare! Tror knappast att två män eller två kvinnor får sova ihop i dagens samhälle!

Man 2: Ni får sova ihop hur tusan som helst nu hoppas jag … det var väl förra årtusendet man ev. hade idéer om vad slags sova och sex som betydde något?

Kvinna 4 svarar att hon är hetero, men har jobbat som undersköterska och där har stött på fördomar. Nej, de får inte sova ihop!

Man 2: Va! En omedelbar anmälan … på vilka grunder nekas de äldre att sova med vem de vill! Det är ju mot alla rimliga rättigheter! Fan … detta är Uppdrag Granskning nivå!? Är det så sjukt numera?

Man 1 kommer tillbaka och tycker att Man 2 vulgariserar denna viktiga diskussion. Sexuell läggning handlar inte primärt om att ligga. Det handlar om respekt för och kunskap om de gamlas identitet.

Undertecknad förundras över ovanstående tankeutbyte. Jag undrar t ex om det där som Man 1 skriver, att sexuell läggning inte primärt handlar om att ligga (sexuellt umgänge).

Det trodde faktiskt undertecknad. Eller finns det nyanser och finlir här? Kan det finnas något annat än det faktum att homosexuella vanligen idkar sexuellt umgänge med personer av samma kön som föraktas? För människors identitet grundas inte bara i deras sexuella läggning! Som Kvinna 1 säger: Man är ju ganska mycket mer, hoppas jag, än bara hetro eller homo. Eller hur?

Och, undertecknad anser vidare med viss skärpa att det ska vara vars och ens rätt att bevara sina sexuella preferenser som sin privatsak (tillsammans med sin[a] partner[s]).

Och det där som Kvinna 3 säger: Att utgå från en ”heteronorm” kan då kanske vara kränkande, exkluderande och osynliggörande. Det handlar inte om aktivt förakt, utan om att ta saker och ting för givet.

Undertecknad har här svårt att se vad det kan innebära rent konkret. Men okej, det kanske finns saker i slentrianmässigt vårdbeteende som kan kränka en homosexuell åldring.

Man 1 återkommer så och anser att jag (undertecknad) gör ett tankefel när jag koncentrerar mig på andra leden i orden hetero-/homosexualitet: Självklart finns många som är mycket sexuellt aktiva i båda grupperna, men också de som inte är det. Det handlar ytterst om en självidentifikation i bred bemärkelse – det handlar alltså om hur man själv (och ev. andra) upplever HELA personligheten. Jag har fr a genom mitt yrke haft många kontakter på ”ömse sidor” och konstaterar bara att det vanligtvis inte finns några gruppspecifika uttryckssätt. Vi är alla individer, vilket inte hindrar att vi trivs bättre med somliga än andra. Just detta – tror jag – blir tydligare med stigande ålder.

Man nr 3 (nykomling) kommer så in och förklarar: Certifiering handlar mycket om att förmå de som ska certifieras att reflektera kring frågor de inte tidigare tänkt igenom. På många arbetsplatser finns en ”inte fråga, inte berätta” mentalitet kring HBTQ-frågor. Den är, om än inte strikt diskriminerande, så ofta väldigt begränsande för möjligheten att vara en hel människa på sin arbetsplats.

Och då är det dags för undertecknad att klippa av. Här hör jag tydligt överhetens röst och ton, som vill att jag ska ”reflektera kring frågor jag inte tidigare tänkt igenom”. Min reflex blir att Man 3 har gått kursen och blivit certifierad (tankestyrd) av överheten. Jag känner också obehagliga vibbar av 80- och 90-talens ”värdegrundsprocessande” där man förutsatte att korta diskussioner skulle kunna få människor att ifrågasätta sina grundläggande kulturella referenspunkter. Ingenting kan vara mer korkat, och kränkande faktiskt.

Så är jag (undertecknad) då tillbaka vid mina inledande frågor. Saken är något belyst, men absolut inte utredd. Jag är dessutom än mer övertygad om att människor är olika och att det enda som kan underlätta vår sociala samvaro här på jorden är nyfikenhet och öppenhet omkring andras ”konstigheter”. Fördomar går inte att tvätta bort, de kan bara undersökas.

Alltså, denna moderata ”omsorg om kränkta HBTQ-pensionärer” är blott ett populistiskt utspel i ett sexuellt överspänt kulturpolitiskt samhällsklimat.

Bloggportalen: Intressant
Andra bloggar om: , , , ,

Föregående artikelVad väntar vi på?
Nästa artikelPolitiskt testamente med explosivt innehåll
Knut Lindelöf
Redaktör för lindelof.nu, skribent och författare. Pensionerad mellanstadielärare och skolledare. Bosatt i Uppsala.

1 KOMMENTAR

  1. Det skulle bara fattas – när vänstern ligger bra till i alla mätningar slungar högerkrafterna in en fråga om homofilers vara eller icke vara i samhället – och vem nappar och säger att han står på moderaterna sida – Vänsterns Hans Linde som själv tillhör gruppen homofiler! Jag har skrivit till Vänstern och Jonas Sjöstedt och varnat honom! Alla vet att majoriteten av befolkningen ger fullständigt fan i vem som är bög eller lebba – homofiler skall inte särbehandlas – alla människor skall ha lika värde – alla ingen skall särbehandlas!

    När Fi presenterades förra gången var opinionssiffrorna höga! Vid presentationen hoppade en kvinna (Tina Rosenberg?) fram och ropade
    ”Nu är det vår tur (lebbornas), nu kan jag kalla mig Sture som jag alltid har velat! Fi rasade som en sten rakt ner i dyngan och har inte rest sig sedan dess – det gäller även denna gången!

    Man blir så förbannad så man kreverar, alla vet att det finns en folkgrupp som vill särbehandlas, därför blir de särbehandlade!

    Människors lika värde gäller alla människor även romer, men homofiler skall behandlas som alla andra, alltså mänskliga rättigheter åt alla, ingen skall särbehandlas! Som 78-årig kvinna väljer jag mitt umgänge när jag sitter på hemmet – det intresserar mig inte i ryggen vilken sexualitet de har! FY FAN!

    Linde kan fortsätta samarbeta över blockgränserna med Moderaterna – varför skall han tillhöra Vänstern? Vänstern är inget bög- eller Lebbparti, där behandlas alla lika!

    Hur många röster kommer Vänstern inte att förlora med uttalanden om särbehandling av människor! GRGRGRGR Arabiska slaganfall är nära!

Välkommen! Håll god ton. Inga personangrepp!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.