Den 3 maj är pressfrihetens dag. lindelof.nu verkar inte under de pressetiska reglerna. Det är en ”blogg/webbtidning” för att framföra åsikter och att debattera. Men den kan likväl medverka till att hedra både pressfriheten, den opartiska, objektiva och sakliga journalistiken.
Ett återkommande tema är massmedias påstådda anti-ryska och pro-Nato-rapportering om Rysslands krig mot Ukraina. Vad som förvånar är att sådana överträdelser aldrig tycks resultera i anmälningar till Pressens Opinionsnämnd vilken granskar om medier följer pressens publicitetsregler.
Att då säga att det inte skulle göra någon nytta eller skillnad då man inte kan vänta sig en saklig prövning av en anmälan är inte seriöst och undergräver istället tilltron på anklagelserna. Avsaknaden av uppenbara eller ens konkreta exempel på klandervärd nyhetsrapportering är om inte avslöjande så i vart fall iögonfallande.
De få exempel som anförs grundas aldrig på verifierade motfakta, gärna från flera källor, utan består av kritiska åsikter till nyhetsrapporteringen som strider mot den egna eller andras åsikter om den samma. Nästa steg blir då att inte bara klaga på medias nyhetsrapportering, utan också att åsikts- och yttrandefriheten satts åsido och att misshagliga åsikter är utestängda från det offentliga samtalet.
Men medias nyhetsrapportering ska vara opartisk, objektiv och saklig, inte att balansera förekommande åsikter om förhållanden och företeelser. För det senare är den politiska scenen rätt plats. Där bryts åsikter i debatter.
Allt detta sagt, finns anledning att ha många synpunkter på media och dess roll i dagens samhälle, inte minst alla bloggar och liknande nya företeelser (alternativa medier) som utger sig vara granskande. Men att enbart vara missnöjd över att de egna åsikterna inte jämställs med andra i nyhetsrapporteringen är något annat än att främja en saklig och pålitlig granskande journalistik. Det är förklädd politik.
Bidra till en bättre journalistik genom att sluta med generell och ostyrkt kritik och presentera fakta om sånt som är klandervärt i medias nyhetsrapportering om Rysslands krig mot Ukraina och alla andra frågor. Blanda sedan inte ihop nyhetsrapportering och opinionstexter som ledare och debattartiklar.
Stora etablerade medier, bloggar, webbtidningar eller sociala medier, allt är yttranden i offentligheten och sorterar under TF eller YGL. Det som inte gör det kan vi kalla skräpmedia. Det är så jag ser på det.
Trakasserier, personangrepp och allt brottsligt ska självklart undvikas och bekämpas i alla medier. Men några säkra och entydiga kriterier för ”god journalistik” finns inte. Det är bara korporativa önskedrömmar.
Två exempel på självklar journalistik har vi nyligen haft här, som är förvånande frånvarande i våra stora medier:
TV-programmet som nu leder Jönssonligan
Spionlistan i ”Skuggkriget”
Tack för ditt inlägg om pressfriheten! Tyvärr faller många debattörer på lindelof.nu i samma fälla som vilken sionist, klimataktivist eller Sverigedemokrat som helst: medierna betraktas med extremt polariserade ögon. Allt som inte stödjer den egna världsbilden sorteras bort.
Därmed bortser man inte bara från den massiva kritik som riktats mot USA i över femtio år beroende på landets utrikespolitik (även om denna handlat om att försvara världen mot kommunismen är den svårursäktad). Lika lite nämner man den omfattande debatten om den demokratiska utvecklingen i Ukraina före kriget, det att Ukraina ägnar sig åt propaganda, eller att västvärldens medier från början av kriget var övertygade om att Ukraina gick en snar förlust till mötes.
Man bryr sig inte heller ett jota om att det inte råder någon konsensus avseende sprängningen av gasledningen i Östersjön, eller de omfattande artiklarna som vittnar om att inte västvärlden alls står enad i sitt stöd till Ukraina.
Jag läser samtidigt dagligen ryska tidningar. Det är en inblick i den värld debattörerna här och många andra befinner sig i: allt följer ett enda narrativ. Ryssland gör i princip inga egna förluster, väst vill krossa Ryssland, väst vill införa nazism i Ukraina och låta förstöra hela världen med HBTQ-rörelsen i högsta hugg. Som en randnotering skall märkas att Rysslands tidningar över huvud taget är väldigt fokuserade på elände, och har varit så i många år. Livet är hårt och troligtvis kort. Döden är brutal. Krigen kommer och går. Världen är en mystisk plats styrd av fjärran människor som inte vill något annat än att förstöra de fina värden man har att klamra sig fast vid under ett hårt liv.
Mot detta står friheten i den press vi har i väst, där jag är fingertryckningar bort från att läsa precis vad som helst och därpå bilda mig en egen uppfattning. Så frodas förvisso konspirationsteorierna, men de är åtminstone fria att frodas, och används inte av vår stat för att stärka den egna agendan, som i Ryssland och andra stater med mindre frihet.
Kort sagt: man gör det extremt enkelt för sig. och det måste man förstås inom utkanterna av det politiska fältet. Det är endast då man närmar sig mitten då osäkerheten kan tillåtas breda ut sig. Det är endast där som man förlikar sig med tanken på att världen är en komplicerad plats som inte kommer att hamna i paradiset vare sig genom kommunism, fascism, miljöaktivism eller religion.
Nu har det inte så stor betydelse, men debattörerna på lindelof.nu är ändå reflekterande människor, och man kan känna en viss sorg över att de inte tar sig an världen i dess fulla komplexitet.
Peter Pettersson skriver en hyllning till pressfriheten och det är en god gärning. Han påpekar också att sidan lindelof.nu inte verkar under de pressetiska reglerna, utan att det är just en web-tidning för att framföra åsikter och att debattera. Men – sedan kommer Peter Pettersson in på att lindelof.nu ändå skulle kunna hedra pressfriheten (opartisk, saklig och objektiv journalistik). Och då blir det med ens mer komplicerat.
Jag skulle vilja påstå att vad lindelof.nu gör är att söka balansera upp den snedvridna, ibland snarast komiska, massmedierapportering vi utsätts för i vårt land. Att den är snedvriden kan vi få bekräftat genom att helt enkelt jämföra rapporteringen med vad som verkligen sker – fast då måste vi gå utöver det våra tidningar och statliga television/radio ger oss. Och när vi gör detta kan vi se att engelskspråkiga ryska (Tass, Russia Today) och kinesiska (Global Times) medier slår västkontrollerade medier med hästlängder vad gäller rapporteringen och dess fakticitet.
Och varför är det så? Därför att västmedia uppenbarligen bortser från vad Peter Pettersson hyllar: Opartisk, saklig och objektiv journalistik. En följd av denna ”klandervärda nyhetsrapportering” är att vi medborgare, som vill informera oss utöver mainsteam-massmedia (MSM), måste vända oss till oberoende källor, nyhetskanaler – och till och med till ”den lede fis” medier (se ovan).
Jag vet inte om du, Peter Pettersson, vill hävda att SVT står för en nyhetsrapportering som ska vara ”opartisk, objektiv och saklig” eller att den står för att skapa ett forum (en politisk scen) där åsikter bryts i debatt. Om du kan finna något sådant exempel får du gärna upplysa mig om när, var och hur detta har skett. Jag följer SVT-play och hoppas innerligt på att något ska dyka upp – men ”nej”. Det som finns där är den förutsägbara (västbaserade) nyhetsrapporteringen och där pajasen Paasikivi i uniform får oemotsagd framföra sin ”visdom” (som oftast redan nästa dag framstår som på ”fake news” baserade åsikter). Ack, om man från SVT:s sida (som ändå något slags företrädare för opartisk, saklig och objektiv nyhetsförmedling) kunde uppbåda ”motsidans” (eller jag skulle snarare vilja säga ”en nykter nyhets- och opinions”-sidas) experter (Scott Ritter, Colonel MacGregor, Duran etc) för att på så sätt uppfylla sin roll som goda informatörer i vårt samhälle (att DN, SvD, AB, Expressen etc inte gör detta är en annan sak)!
Du talar om källor (flera sådana) för att få fram verifierade motfakta. När såg vi senast nyhetsrapportering i våra MSM-media som inte uteslutande baseras på ukrainska källor och s k oberoende västliga media? Du får som sagt gärna upplysa mig med källors angivande.
Vad gäller dessa alternativa medier (som du uppenbarligen är skeptisk mot, men som jag ser som livgivare i dagens värld) är min uppfattning att de på ett betydligt mer seriöst sätt än etablerade MSM-media fullgör en granskande roll i nyhetsrapporteringen (och i denna roll faktiskt bidrar till att ge mer substans åt vår demokrati). Ty de synder MSM-media hela tiden begår (även när det blir alltmer uppenbart att västmedia i det längsta söker dölja ”sanningen” om vad som sker i det blodiga kriget i Ukraina) är följande (jag har sagt det tidigare):
1) Man granskar inte sina källor och man söker inte finna källor som för fram motfakta.
2) Man döljer helt enkelt sådant som talar emot den egna världsbilden eller uppfattningen (ex vis att Ukraina idag ”hänger på repen” eller att USA agerar mycket provokativt mot Kina i Sydostasien); vad man inte skriver om existerar inte i den världen (och då skapar man sig själv ovetande just behovet av alternativa medier).
3) Man för obetänksamt fram ”fake news” där man uteslutande baserar sig på västrapportering (och på sin höjd kan kosta på sig att ex vis nämna att ”ryska medier påstår…”).
Jag försöker i detta inlägg vara någorlunda saklig och ”recensera” PP:s text där han (i mina ögon) framstår som blåögd och uppenbart förbiser hur den faktiska nyhetsrapporteringen ser ut; en nyhetsrapportering, som – om vi tror på den – gör oss dumma genom att beröva oss kunskap och information vi behöver för att kunna komma fram till rimliga slutsatser om vad som pågår i vår värld. Glöm inte hur lång tid det tog under Vietnam-kriget innan det amerikanska ”narrativet” slutligen blev genomskådat! Ska vi behöva vänta lika länge i Ukraina-frågan (där man faktiskt – om man vill vara lite elak – kan säga att Ukraina-regimen idag för ett liknande ”proxykrig” som Sydvietnam-regimen gjorde och med USA i bakgrunden)?
Massmedierna i Sverige ”invaggar oss i falsk säkerhet”.
De äldre med direkt erfarenhet av världskriget har dött bort. Flera betydande talesmän för fred har mördats. Olof Palme, Dag Hammarskjöld, Folke Bernadotte, Martin Luther King, Oscar Romero, Robert Kennedy, Rachel Corrie, Victor Jara, Mahatma Gandhi, JFK. Andra har fängslats (Julian Assange). Drivits i landsflykt (Edward Snowden).
Massmedierna har succesiv blivit så mycket effektivare och mer genomträngande vad gäller sin KRIGSPROPAGAGANDA.De lyckas faktiskt få folkets flertal i Väst att tro på att den världsmakt som har 800 militärbaser utanför sitt eget territorium – som militärt angripit ett tjugotal suveräna nationer sen 1945 – har gjort detta för ”frihet och demokrati”.
Verkligen ett mästerverk av förljugenhet, som för världen närmare ett kärnvapenkrig. Pressfrihet och objektivet idag ligger inte i de kommersiella massmedierna utan i små, alternativa medier vars existens är oberoende av ekonomiska intressen.
4.439 tecken bildande 726 ord som landar i slutsatsen att ryska och kinesiska medier är att föredra före t ex de svenska. Därför att de är mer opartiska, objektiva och sakliga!.
Jag överlåter till var och en att själv avgöra hur det förhåller sig med den saken och kan bara för min del fastslå att också jag har åsikter om svenska media, även lindelof.nu, samt att Sören Lander och jag inte är överens, inte ens om vad pressfrihet och pressetik är för något.
Vem som sedan är mest blåögd, rödögd, enögd eller blind är kanske av underordnad betydelse, rent av ett medvetet vilseledande sidospår bort från huvudfrågorna?
Peter Pettersson!
Jag läser givetvis ryska och kinesiska medier med kritiska ögon väl vetande att man även där föredrar versioner som gynnar det egna ”narrativet”. Vad jag dock försökte fästa din uppmärksamhet på var att din föreställning om källkritik, pressetik, pressfrihet etc för länge sedan är ett glömt kapitel i svenska (västliga)media – och att för min del kom dödsstöten i och med den komiskt snedvridna journalistik som präglat rapporteringen från Ukraina.
Samtidigt sade jag upp min prenumeration på SvD som jag dittills ändå tyckt jag kunde ha som läsning (men även där väl vetande att jag fick ett visst perspektiv förmedlat – dock att man där ändå var mer noggrann med källkritik, något som dock inte visade sig vara sant). Svensk press och svensk radio/TV är för mig mest ett skämt idag och jag vet att ska jag få en någorlunda korrekt bild av vad som sker åtminstone internationellt behöver jag gå ut på nätet till alternativmedier som visat sig rapportera mer korrekt än vad de s k etablerade medierna i väst gör.
Ja, Peter Pettersson, vi är nog inte speciellt överens och jag undrar givetvis vad du lutar dig mot för källor för att orientera dig i vår vardagsvärld. Jag har svårt att tänka mig att du använder dig av SVT, den stora dagspressen eller de stora internationella tidningarna.
Sören Lander!
Var god att bjuda mig och andra här på fem (5) verifierbara exempel på att ”…källkritik, pressetik, pressfrihet…” inte längre existerar i fråga om ”svensk press, radio/TV, den stora dagspressen eller de stora internationella tidningarnas” rapporting om det ryska erövringskriget mot Ukraina. Väldigt gärna sådana exempel där ryska och/eller kinesiska nyheter i de statskontrollerade medierna korrigerat medvetet falsk rapportering i de av dig ovan angivna och skrattretande medierna.
Svepande generella påståenden och omdömen är tyvärr vardag här. Åsikter anförs som vore de kontrollerbara fakta. I själva verket handlar det allt som oftast bara om fakta som är misshagliga och motsäger de egna åsikterna. Därför blir också så många diskussioner meningslölsa monologer och inte ens skendebatter.
Ser tacksamt fram emot att få ta del av fem och gärna fler av alla de exempel Du har till grund för dina generella och tvärsäkra påståenden om delar av svenska och utländska medier.
Peter P!
Jag håller inte med dig i dina generella fördömanden av personers yttranden här på lindelof.nu. Att du och andra ser diskussionerna här på det viset färgas av gammalt vänstergroll. Flera här har sedan 70-talet befunnit sig på den maoistiska vänsterkanten, vilken du och andra för länge sedan lämnat (eller aldrig tillhört) efter generella fördömanden.
Din och andras uppslutning bakom västerländska mediers bildskapande idag runt USA:s och Natos ”kamp för demokrati, pressfrihet och mänskliga rättigheter” påminner i alla fall mig om situationen före Berlinmurens fall då det ”socialistiska Sovjet” sänkte sin järnnäve över sina satellitstater i sin ”kamp för socialismen”.
Att du och andra går till storms mot mig och andra för att vi för fram en annan mening än den samlade västpressen – alltså tillämpar yttrandefriheten – är i mina ögon minst sagt förvånande. Kan ni inte se det Orwellska i situationen? Krig för frihet!
Vill också påminna om en tidigare artikel och vårt reformerade medieetiska system.
Du slarvar återigen – varför? Läser Du alls vad jag skriver?
Jag fördömer ingen och gör inga generella utfall som Du och andra, över i stort sett hela den svenska och internationella medievärlden. Det är jag noga med då här ännu (!) uppträder skribenter på olika och bättre sätt. Istället för att sakligt diskutera börjar Du nu med abstrakta argument som ”bildskapande” opinionsbilder
Hjälp hellre Sören Lander att bistå oss utan offerkoftor med fem och gärna fler konkreta exempel på att svenska och utländska medier medvetet och systematiskt ljuger och vilseledes nyhetskonsumenterna. Då detta är ett ständigt återkommande argument borde Du och alla de andra ha gott om exempel att tillhandahålla. Varför hemlighålla dem alla? Övertyga mig med fakta!
Det finns mycket att också säga om dagens medievärld, men låt oss nu begränsa oss till dina och andras ostyrkta generella påståenden och fördömanden av stora delar av den svenska medievärlden.
Några exempel på svensk medias propaganda.
1. Covidvaccinet var och är inte godkänt. När media 12 december 2020 påstod att det första vaccinet blivit godkänt i USA så var det ren lögn. Ett godkänt vaccin är klinisk prövat i flera år. Faktum var att covidvaccinet ifråga fått ett nödgodkännande i USA efter 8 veckors kliniska tester. Enligt Nürnbergkonventionen, som reagerade på nazitysklands medicinska experiment, så får man inte utsätta människor för experimentella läkemedel utan patientens informerade samtycke. Uppenbarligen anser svenska medier att medicinska experiment på ovetande patienter är ok. Annars hade media varit glasklara med ett de vacciner som tvingats på jordens befolkning inte var vederbörligt utprovade.
2. Bakgrunden till Ukrainakriget mörkas så att västvärlden görs ansvarslös. Maidan, USA:s utnämning av Ukrainas politiska ledning, det intensifierade bombardemanget mot Donetsk och Lunhansk dagarna före Rysslands invasion m m.
3. De löften som Gorbatjov och Jeltsin fick av Nato-länders potentater om att inte utvidga Nato österut förtigs. Vilket gjorde att den sakliga debatt om att västvärlden skulle stå fast vid sina löften som borde ha förts angående Putins krav på respekt för ryska säkerhetsintressen uteblev helt. Av den anledningen dör nu hundratusentals ukrainare i kriget.
4. Immigrantfloden fr o m 2015 beskrevs som ett kompetensregn trots att tidigare invandring visat sig medföra att Sverige redan före 2015 hade 800.000 analfabeter varav merparten var invandrare.
5. Media har under klimathysterin inte släppt fram de som faktiskt läst IPCC:s forskarrapporter eller några andra fakta än de som finns i det politiserade IPCC-dokumentet för beslutsfattare. Tidigare mångåriga miljö- och klimatreportern på Sveriges Radio Sven Börjessons bok En klimathistoria har inte beaktas eller presenterats i media.
6. Elsa Widding påstods ha varit på en konferens med förintelseförnekare trots att inga belägg kunnat konstatera detta. Det som faktiskt avhandlades – covidvacciner och klimat – fick ingen sakliga belysning i media.
7 World Economic Forums makt över västvärldens samhälls- och klimatagenda avfärdas som en konspirationsteori. Inte heller att många av västvärldens politiska ledare varit adepter till WEF:s självutnämnde ledare Klaus Schwab berättas av media. I stället för att lätt – på WEF:s hemsida – kontrollera fakta avfärdas det hela som en konspirationsteori.
8. Inte heller WEF:s inflytande över skandalerna vid Nya Karolinska berättas i media trots att två DN-journalister i boken Konsulterna: kampen om Karolinska berättar hur det hänger ihop.
Jag har ägnat några decennier åt att verkligen bilda mig. Mitt främsta intresse är just media. På min blogg finns en uppsjö mediekritiska inlägg där bl a källor finns till det jag hävdar ovan. Men jag tycker faktiskt att de som anser att svenska medier är konsekvensneutrala, sakliga och opartiska bör lära sig söka fakta själva, eftersom media inte tillhandahåller mer än ensidiga fakta. Men vill man vara hjärntvättad och lurad så är det bara att fortsätta förlita sig på nyhetsbubblan som svenska medier tillhandahåller och undvika alternativa medier och egna eftersökningar.
Peter Pettersson!
Jag har faktiskt gjort mig mödan att söka mer konkreta exempel på det jag skrivit om. Du behöver inte vara orolig! Det finns ett stort antal.
Men först vill jag apropå den mer komiska rapporteringen dels peka på hur nationell svensk TV/Radio hanterat Nordstream-sabotaget hittills, nämligen genom att i stort sett tysta ned Seymore Hershs undersökning och ö h t inte kommentera att den mest troliga förövaren är USA/Storbritannien. Det komiska är att utpeka Ryssland som ev sabotör – ryssarna hade ju bara kunnat skruva igen gaskranen. Det andra exemplet på komisk rapportering och här vill jag peka på inslag som talar om drönarattacken mot Kreml. Det är ”Jönssonligan” som uttalar sig från ”en grästuva” i Kiev i mer eller mindre spekulativa ordalag där inte saknas anspelningar på ev kärnvapenanvändning från ryssarna speciellt med tanke på att det går dåligt i kriget för ryssarna (??) och att 9 maj snart närmar sig. Det komiska består i att ryssarna skulle iscensätta det hela och att västmedia aningslöst och utan kommentarer accepterar att USA och Ukraina säger sig vara oskyldiga.
Jönssonligans inslag handlar även om Prigozhins ”utbrott” och i vilken mån det är ett spel för gallerierna eller ej (som motvikt finns informativ artikel i Russia Today ”Wagner boss announces ‘withdrawal from Bakhmut’. Evgeny Prigozhin says his troops need time to recover and has asked the regular Russian Army to take over their positions”). Här websideadressen till artikeln. För att ge en rationell förklaring till att dra tillbaka Wagnertrupperna bör man komma ihåg att dom varit i oavbruten strid alltsedan november månad 2022 (uppgifter via Duran) och behöver tid för vila (precis som alla soldater som varit i strid en viss tid).
Jag vill ge ytterligare några exempel på den fullständigt ensidiga rapporteringen om Ryssland, Ukrainakriget, Putin etc.
”Putins väg mot kriget”. Amerikansk dokumentär.
”Putin och västvärden” i 3 delar: Lögnernas diplomati. Dolda avsikter. Från hot till invasion. Det är inte så svårt att ana tendensen från rubrikerna, eller hur?
”Inuti krigets Ryssland”. Brittisk dokumentär. Tendensen är tydlig även här.
Vad jag kan se finns inga nyhetsinslag eller dokumentära filmer som skildrar det ryska perspektivet. Eller att Putin är en vanlig människa som leder en av världens stormakter – här kan man rekommendera en lång dokumentär om Putin gjord av Oliver Stone för några år sedan i form av ett antal intervjuer (mycket intressant intervjuserie). Jag tror inte hela intervjun finns på Youtube men här är i alla fall en del.
Det finns även en mycket intressant intervju med Oliver Stone om Putin och Ukrainakonflikten hos Lex Friedman där det förs ett resonemang omkring den så förhatlige Putin – och där programledaren gör sitt bästa för att få fram en informativ bild.
Slutligen – i Russia Today finns en intressant artikel med en ukrainsk dissident (nu tvingad att bo i USA) som uttalar sig om Ukraina – ‘The worst kind of peace is better than any war’ – An exiled Ukrainian dissident appeals to Zelensky and his country’s elites. As losses mount, journalist Ruslan Kotsaba believes that “soon” the majority of people will share his pacifist views”.
För övrigt kan man fråga sig var alla ukrainska motståndare till kriget finns och var dom kan uttala sig. En stor del av det ukrainska folket befinner sig i utlandet vid det här laget och rimligtvis borde det finnas ett utbrett motstånd mot den huvudlösa politik Zelensky-regimen bedriver. Men får dessa röster uttala sig utan att löpa risk för brutal förföljelse?
Så här skriver du i ditt senaste inlägg: ”Hjälp hellre Sören Lander att bistå oss utan offerkoftor med fem och gärna fler konkreta exempel på att svenska och utländska medier medvetet och systematiskt ljuger och vilseledes nyhetskonsumenterna. Då detta är ett ständigt återkommande argument borde Du och alla de andra ha gott om exempel att tillhandahålla. Varför hemlighålla dem alla? Övertyga mig med fakta!”.
Jag hoppas att mina exempel här ovan innebär att ”övertyga med fakta”. Men du är mig fortfarande svaret skyldig på något jag skrev i mitt förra inlägg: ”Ja, Peter Pettersson, vi är nog inte speciellt överens och jag undrar givetvis vad du lutar dig mot för källor för att orientera dig i vår vardagsvärld. Jag har svårt att tänka mig att du använder dig av SVT, den stora dagspressen eller de stora internationella tidningarna”. Vad är det egentligen för källor du lutar dig mot för att informera dig om världen?
Magnus Berg!
Du kan lägga till den sjuka fördelningen av hur världens rikedomar är uppdelade. Organisationen OXFAM presenterar varje år siffror som varje tänkande människa bör reflektera över och försöka förändra. Senast jag såg siffrorna, var dom 5 RIKASTE personerna, t ex Bill Gates, äger lika mycket som dom FATTIGASTE 50 procenten äger. Den som tycker
det är ett normalt tillstånd är välkommen att försvara ojämlikheten.
Jag glömde bort Sveriges kritik mot Ungern och hur den hanteras i media.
UD skriver “Sedan 2010 har maktbalansen tydligt förskjutits till förmån för regeringen samtidigt som de institutionella motvikterna och kontrollinstanserna försvagats eller politiserats. Detta gäller inte minst rättsväsendet och tillsättandet av domare.“
Detta återupprepas av politiker och media. Men då inställer sig frågan varför det inte finns någon självkritik? Det är nämligen inskrivet i svensk lag att regeringen utser domare i domstolar med mera enligt “Lag (2010:1390) om utnämning av ordinarie domare“. Visserligen ska en nämnd komma med förslag men sista paragrafen i lagen, 11 §, berättar att “Regeringen är inte bunden av nämndens förslag. Innan regeringen utnämner någon som inte har föreslagits av nämnden, ska nämnden få tillfälle att yttra sig över honom eller henne.“
Så man kan undra varför inte Sverige anmält sig självt till EU-domstolen, samt varför det inte varit ett ramaskri ifrån etablissemanget eftersom Sverige bryter mot “rättsstatens principer“.
Man behöver faktiskt inte vara insatt i sak för att inse hur skruvade våra medier är. Det räcker att analysera det som sägs. Nedan några tendensiösa och systematiska propagandagrepp:
1. Konformitet, vad gäller representation, är ett stort demokratiskt problem.
1.1. Det är vissa människor som får göra sin röst hörd. Det är de som har “rätt“ åsikter och verklighetsbilder (se nästa punkt). Därmed garanterar public service att någon verklig debatt inte kommer till stånd och lyssnare/läsare/tittare får en enbart ensidig bild av verkligheten och dess komplexitet av olika parters intressen, rättigheter och drivkrafter.
1.2. Det är vissa åsikter och verklighetsbilder som får höras. Det finns en stark men helt osaklig konsensus om vem och vad som är ond/ont eller god/gott. Denna typ av betygsättning öppnar inte upp för ett fördjupande demokratiskt samtal utan tvärt om utestänger det från debatt och utestänger de som inte håller med om medias osakliga bedömningar av länder och personer. Utifrån detta är det lätt att känna sympati för Kinas kritik mot svenska medier eftersom Kina behandlas och bedöms utifrån en helt annan måttstock än t ex USA och Israel, vad gäller t ex människorättsfrågor och det geopolitiska spelet.
2. Det är vissa ord som används olika beroende på vilket land som är subjekt eller objekt. Dessa ord vore vid en neutralt saklig rapportering konsekventa oavsett om det är t ex Ryssland eller USA som är subjekt eller objekt. Men i public service görs det skillnad. Ord som används på detta sätt är t ex
* Terrorist (En terrorist är enligt media fiende till USA, det är aldrig USA som genomför terrorhandlingar avsett om USA genomför handlingar som media kallar terrorhandlingar om andra parter utför dem.)
* Tortyrliknande (Tortyrliknande heter det i media bara när USA är utövare eller beställare av tortyr, annars kallas det kort och gott tortyr.) Om en “skurkstat“ misshandlar demonstranter kallas det också för tortyr.
* Diktator (En diktator är enligt medias definition någon som inte går i USA:s ledband. En totalitär envåldshärskare i USA:s ledband benämns alltid president, statsöverhuvud, kung eller något annat positivt laddat ord.)
* Världssamfundet (Världen består av cirka 195 länder. När ordet världssamfundet används i public service så innebär det vanligtvis att ett antal länder från västvärlden slutit sig samman och tycker något.)
3. Signalord är värdeladdade men för media utan påverkans eller propagandaambitioner helt meningslösa ord. Dessa ord kan vara t ex kontroversiell, välkänd, respekterad, ifrågasatt, vänsterekonom (istället för bara ekonom) med flera. Dessa ord använd av media enbart för att styra lyssnare/läsare/tittare i den riktning som media har på sin agenda. En saklig och neutral nyhetsförmedlare eller demokratisk institution låter lyssnare/läsare/tittare själva göra sig en bild av vad som framförs utan att först sätta en värdeladdad stämpel på den som har något att säga.
Sören Lander, du skrev:
”Men först vill jag apropå den mer komiska rapporteringen dels peka på hur nationell svensk TV/Radio hanterat Nordstream-sabotaget hittills, nämligen genom att i stort sett tysta ned Seymore Hershs undersökning och ö h t inte kommentera att den mest troliga förövaren är USA/Storbritannien.”
Seymour (inte ”Seymore”) Hershs artiklar handlar om att han skulle ha fått en exakt beskrivning från en källa inne i Förenta staternas statsapparat, en källa som hade full insyn, om hur Förenta staterna och Norge skulle ha utfört sprängningen. Jag har i mina långa genomgångar av SH:s texter inte kommit fram till att han nödvändigtvis har fel, men att det är en allt-eller-intet-situation: den detaljerade beskrivningen av Norges medverkan kan inte vara halvrätt.
Så hur är Seymour Hershs undersökning relevant för din utsaga ”att den mest troliga förövaren är USA/Storbritannien”?
Jag tycker att ni putinist-xíister staplar allt, som pekar i ungefär önskad riktning i en stor hög, som om högens storlek skulle ha något bevisvärde.
En hel del underbara kommentarer. Tack för att ni skriver vad jag tänker!
Reportrar utan gränser… tja, de gör säkert en hel del bra saker också, men såg någon mer när CodePink (Medea Benjamin och en ”kollega”) sprang upp på scenen under RSF-arrangemanget för World Press Freedom Day, där David Ignatius från Washington Post (journalist som bl a kallats ”the mainstream media’s apologist for the Central Intelligence Agency” av Melvin Goodman, en CIA-veteran med 42 år på firman) intervjuade Antony Blinken om pressfrihet och Austin Tice (kidnappad i Syrien) och Evan Gershkovich (gripen och anklagad för spioneri i Ryssland) men inte ens viskar namnet Julian Assange…
När RSF målar Sverige grönt (”Bra”) och USA/UK/Kanada/Australien/Nya Zeeland och större delen av Europa gult (”Tillfredsställande”) så undrar jag hur de mäter.
Jag påminner om skämtet om ryssen och amerikanen som möts på flygplanet från Ryssland till USA och amerikanen frågar vad ryssen ska göra i USA, varpå ryssen svarar att han ska studera amerikansk propaganda, eftersom den är så avancerad och fulländad. Amerikanen tittar förvånat på ryssen och säger ”Vilken propaganda?”, på vilket ryssen ler och svarar ”Exakt!”.
För den som missar poängen så manglar jag den med att förklara; amerikansk propaganda (eller västs i allmänhet) är så bra att den inte märks för de som dränks i den.
Likaså påminner jag om hur befolkningen i ”östländerna” (från kalla krigets etiketter) läste eller såg nyheterna i media och visste att de fick propaganda, medan befolkningen i ”västländerna” läste eller såg propagandan i media och trodde att de fick nyheter…
Det är fan-i-mig likadant i det stora hela fortfarande. Vilket vissa kommentarer/kommentatorer visar tydligt om och om igen.
I Sydafrika i oktober förra året, under ett symposium som jag var med att arrangera, träffade jag en rysk kvinna som har bott och arbetat i Kina i 20 år. Hon pratar flytande kinesiska (mandarin). Jag var nyfiken på hennes uppfattning om Kinas pandemibekämpning. Helt klar är att Kina skulle kunna ta fram mRNA och massvaccinera befolkningen, men man har avstått. Hennes hypotes var att de kinesiska myndigheterna fann det mycket bra att ha full kontroll på befolkningen, varje rörelse utanför hemmet måste gå vi mobiltelefonen.
En dryg månad senare åt jag middag med en svensk kollega som in princip har haft klippkort till Kina under 7-8 år. Han ansåg att den ryska kvinnans hypotes var plausibel.
Det vet alla som reser i Kina (jag har gjort det till och från i 25 år) att internet fungerar selektivt. Vissa hemsidor kommer man inte åt (vill minnas att ”8dagar” är censurerad), och sökord som ”Tibet” fungerar naturligtvis inte.
Ryssland är mindre restriktiva med internet, åtminstone när jag var där senast. Men jag stötte ihop häromdagen med en rysk matematiker som bor i Sverige sedan länge, men försöker hålla kontakten med gamla vänner i Ryssland. Han beskrev hur det blir svårare och svårare. Jag får samma signaler från ryska kolleger i väst som har gamla släktingar kvar i Ryssland. De tvekar att åka tillbaka, och jag förstår dem. Jag skulle själv tveka att åka till Ryssland, även med godkänd visering. Jag har flera kolleger som arbetade periodvis i Sovjetunionen utan problem, ett land med en stor förutsägbarhet. Dagens Ryssland är helt annorlunda.
Iran avrättar svenska medborgare.
För att vara tydlig: min fru har ryska som modersmål och har bott i Moskva. Mina yngsta barnbarn har kinesiska som modersmål och stor släkt i Kina.
Jan Arvid Götesson!
Jag vet inte vilken relevans din kommentar ö h t har för det jag skrivit. Efter att ha läst dina inlägg hittills är det ganska tydligt att du främst är ute för att ”märka ord” och på så sätt blockera diskussionen. I andra internet-fora brukar detta kallas för ”troll”, alltså att man går in och försöker föra bort diskussionen från ämnet eller helt enkelt kommer med ovidkommande argument. Vad gäller Norges eventuella medverkan i sabotaget – skulle detta ha kunnat ske utan att ha ”storebrors” beskydd? Och skulle Norge ha större intresse än USA/Storbritannien av att sabotera Nordstream? Ursäkta mig, men din invändning mot vad jag skriver saknar relevans. Dessutom – det jag skrev handlar om att med källors angivande ge Peter Pettersson just det han önskar.
Niclas! Underbar skämthistoria om propagandan. Påminner om filmen Matrix där det blå pillret stor för att leva kvar i en illusion, medan det röda pillret stod för att se verkligheten.
Här kommer en Radioessä om den Världsberömde polske journalisten. Men var allt sant han skrev?
Ryszard Kapuscinski och fiskarna i Victoriasjön
14 min – fre 27 aug 2010 (Ljud) (Text)
Ryszard Kapuscinski. Yrke: reporter. Verksamhetsfält: Tredje världen. Bevittnade 27 kupper och revolutioner, skickades 40 gånger i fängelse och överlevde 4 dödsdomar. Om vi får tro honom själv. I våras utkom den polske författaren och journalisten Artur Domoslawskis bok, Kapuscinski non-fiction,som av Kapuscinskis änka karaktäriserats som ett fadermord. Jan Norming har läst den och reflekterar över en av vår tids mest mytomspunna samtidsskildrare.