Statsministern som Doktor Strangelove ridande på en kärnvapenmissil – i docksatiren Herr Talmans tappning – illustrerade mitt inlägg för en vecka sedan. Och i nästa vecka väntas riksdagen ge amerikansk militär oinskränkt tillgång till vårt territorium. Även för lagring av kärnvapen om det behövs. Helt odramatiskt, anser statsministern.
I det sammanhanget är det två saker i nyhetsflödet som jag har svårt att skaka av mig. Det ena är Putins svar på en fråga om kärnvapen under Sankt Petersburgs ekonomiska forum. Gud förbjude att de kommer till användning, säger han. Men i så fall lär det inskränka sig till en taktisk kärnvapenduell här i Europa, tror han.
Den ryska taktiska arsenalen är då flera gånger större, konstaterar han. Detta även om USA tar hit hela sin. Och eftersom vi européer till skillnad från Ryssland och USA saknar ett robust varningssystem är vi, med Putins ord, ”mer eller mindre försvarslösa”. Vidare: ”Kommer då amerikanerna att ge sig in i kampen med strategiska kärnvapen? Det tvivlar jag verkligen på.”
Ja, som jag skrev för en vecka sedan, i ett sådant krig är rollen som bondeoffer det bästa vi kan hoppas på. För en fullskalig kraftmätning mellan USA och Ryssland gör knappast någonting bättre. Men om en sådan kraftmätning ändå skulle äga rum, alltså det ultimata domedagsscenariot, så kommer vi in på det andra svårsmälta inslaget i den senaste tidens nyhetsflöde.
I en intervju med Scott Ritter – med anledning av att amerikanska myndigheter hindrade honom från att resa till samma ekonomiska forum i Sankt Petersburg – säger denne något häpnadsväckande. I ett fullskaligt kärnvapenkrig kommer USA att utplåna inte bara sina fiender, utan även resten av världen. Detta för att vad som återstår av USA ska fortsätta vara världsledande.
Mina hittillsvarande föreställningar om kärnvapenkatastrofen handlar om direkt förstörelse och strålning i de inblandade länderna samt om den så kallade atomvintern. Inte hela jordklotet drabbas lika hårt. Men om det Ritter säger stämmer kan man alltså glömma att någon del av världen skulle kunna klara sig bättre.
Att vilja utplåna världen för att kunna dominera den är förstås en vansinnigt ondskefull föresats. Så är den verkligen verklig?
Ritter säger att han har hört om detta från William Polk som för inte så länge sedan gick bort i hög ålder, och som under den kubanska missilkrisen 1962 assisterade John F Kennedy. Ritter menar också att även om denna föresats försvann under det sena kalla krigets nedrustning så har den senare återkommit.
Om jag förstår Ritter rätt är den också mer en oundviklig konsekvens av de val som en amerikansk president står inför i ett kärnvapenkrig, än ett alternativ som denne kan välja eller välja bort. Och logiskt är det nog.
Det USA-ledda Väst går redan över otaliga ukrainska och andra lik för att försöka bevara sin regelbaserade världsordning – alltså amerikansk hegemoni. Så länge det finns något kvar av USA kvarstår kanske det målet? Även för vårt hårt hållna etablissemang, med statsministern i spetsen.
I deras förvridna värld är rollen som bondeoffer och kanske till och med global utplåning att föredra framför fredlig samexistens med de så kallade autokratierna. På tisdag kommer de att rösta ja till ”försvars-samarbetsavtalet”, DCA.
Först publicerat på Tobias Ljungvalls Substack.
Man får anta att varken USA eller Ryssland vill utplåna sig själva. Men vill någon av dem ändå använda kärnvapen är området mellan ryska gränsen och Atlanten tänkbart. Sedan kan man avgränsa ytterligare, och då går landet mellan Östersjön och Medelhavet bort. Där finns ju ett par smärre makter som har egna atombomber och därmed kan protestera kännbart, samt några stater med utstationerade USA-bomber. Vad finns kvar? – Ungefär Skandinavien och Balkan.
Förutsättningen är förmodligen en tyst överenskommelse mellan USA och Ryssland om att man inte angriper varandra direkt med de värsta bomberna, utan i stället gör upp vem som är herre på täppan genom att göra ett stort hål i de tidigare hel- och halvneutrala staterna som är dumma nog att underordna sig USA.
Skulle tro att Finland och Sverige skulle ligga väldigt illa till då. Största hoppet är väl att det inte blir kärnvapen, utan hypersoniska raketer med konventionella laddningar, som får ta ut flygfälten, basarna och hamnarna. Skulle tro att det ändå kommer att bli en väldigt svår chock för de drabbade länderna.
Men Socialmoderaterna som jobbat för det här blir väl nöjda?