Från Henrik Lindes artikel ”En mobbare och slagskämpe” i maj 2022.
Min första reaktion på statskuppen i Kiev år 2014, var att den genomfördes av USA med starkt stöd av de högerreaktionära ukrainska krafter i Ukraina, vilka också livligt deltog i oroligheterna på Maidantorget. Dessa krafter hade sitt viktigaste rekryteringsområde i västra Ukraina, där statyer av Stepan Bandera rests på många håll, gator döpts om till namn på gamla nazistmedlöpare och man gärna uppträdde i demonstrationer med fanor och symboler från nazitiden.
Jag såg genast en parallell till vad som hände i Tyskland år 1933 vid Hitlers maktövertagande och skrev artikeln ”Vem minns det ljuva trettiotal”. Ty visst påminner vad som 2014 hände i Kiev om vad som drabbade den radikala tyska tidskriften Simpliciccimus den 23 mars 1933 när hela redaktionen tvingades att skriva på en lojalitetsförklaring till den nya nationalsocialistiska statsledningen.
Kuppen i Kiev är givetvis en del i USA:s projekt att försvaga Ryssland. Som man länge arbetat med och gärna öppet skryter om. Läs om detta i texten ”En mobbare och slagskämpe” där jag tar upp en rapport från RAND Corporation år 2019 – ”Overextending and Unbalancing Russia” – som i detalj redogör för hur arbetet bör bedrivas för att få Ryssland ur balans och förhoppningsvis kunna bryta ner landet i ett antal småriken som lätt kan hanteras och utnyttjas av amerikanska intressen.
Redan år 2020 fick jag anledning att ta upp frågan om svensk hets mot Ryssland i texten ”Chef för Grupp Norr och hetsen mot Ryssland”. Där berättade jag om Arne Trankells bok Chef för Grupp Norr med underrubriken En dagdrömmares fantasier i skuggan av det kalla kriget och förundrades över att stora dagstidningar och höga rättsvårdande myndigheter kunde ta Fritof Enboms rötmånadshistorier på allvar.
Diana Johnstone påminner i sin bok Drottningen av kaos om vad Dwight D Eisenhower i sitt avskedstal den 17 januari 1961 varnade för och gav namnet ”Det militärindustriella komplexet” som nu utgör ett direkt hot mot Ryssland.
Men Rysslands president Putin har nu satt ned foten. Monstret har kommit alltför nära det egna landets gränser. Han kan inte som statschef ta ansvar för att robotbatterier står vid landets västra gräns med vapen som inom femton minuter kan nå städer som Moskva och Sankt Petersburg. Kanske kan de också bestyckas med kärnvapen.
Det naturliga steget från svensk sida vore att uttrycka sin respekt för Putins kloka ställningstagande och att Sveriges utrikesminister företog en resa till Moskva för att diskutera den allvarliga situationen och se i vad mån Sverige kan ge ett stöd för att få till stånd en lösning. I stället reser Ann Linde till USA på ett fyra dagars besök för en indoktrinering som på sikt kan leda till att Sverige blir medlen av Nato. Vi befinner oss i den upp- och nervända världen.
Svenska massmedier undviker konsekvent att nämna att det i Ukraina finns en livaktig nynazistisk rörelse som växt till i storlek och inflytande och skapat Azov-bataljonen som är en del av Ukrainas militära organisation. Denna har från början varit mycket aktiv i kriget mot utbrytarrepublikerna Donetsk och Luhansk. Att massmedia säger sig beskriva läget i Ukraina utan att över huvud taget nämna förekomsten av de omfattande nynazistiska aktiviteterna kan inte beskrivas som annat än en form av medvetet ljugande om förhållanden i landet.
Rysslands kloka förslag
Ryssland lämnade i mitten av december år 2021 över ett förslag till USA om att man borde starta diskussioner kring att skapa lagliga garantier för begränsningar i det sätt på vilket Nato-länder flyttar fram sina vapen mot Rysslands gränser. Förslaget fick blankt nej från Nato-länderna och i svensk press framställdes det som en självklarhet att varje land har rätt att placera vilka vapen som helst där man själv vill.
Vid val mellan fred och krig har svenska politiker, svensk militär, svenska massmedier, svenska företag, svenska organisationer och i stor utsträckning också svenska folket med stor entusiasm valt krig.
Man hade chansen, att efter det kloka förslaget från rysk sida, välja en väg där man avlägsnade ett antal av de mest spänningsskapande aktiviteterna från västsidan, som den ryska sidan har alla skäl att se som hotande. Självklart måste Ryssland uppleva det som ett allvarligt hot när amerikanska raketvapen ställs upp vid dess östgräns i land efter land. Med förmåga att nå flera av Rysslands största städer inom en kvarts timme.
Mot detta väger påståenden om att varje land har rätt att i alla lägen självt bestämma över vilka vapen man vill placera ut inom sina landamären mycket lätt. Egen säkerhet kan inte köpas på bekostnad av grannlandets. Det är två parter som båda måste kunna se den egna säkerheten som tillfredsställande.
Ture Nerman nämner i förordet till boken SVENSK OCH RYSS ett memorial som Axel Oxenstierna i november 1615 skickade med de svenska ombud som var på väg att underhandla med ryssarna i Narva där han förklarade:
”Jag bekänner och tillstår gärna ingenting vara vår stat och fädernesland bekvämligare, nyttigare, säkrare, ja, nödigare än fred med ryssen…”
Språkfrågan
Hur språkfrågan hanteras i ett land med flera olika språkområden är avgörande för om landets olika språkgrupper kan leva tillsammans utan onödiga konflikter. Jag har i texten ”Diskriminering av ryska språket i Ukraina” tagit upp hur olika språk hanteras i några flerspråkiga länder och upptäcker att i Ukraina använts språket som ett vapen i diskrimineringen av den ryska språkgruppen. Man började direkt efter statskuppen år 2014 att införa lagar för att helt utradera användningen av det ryska språket. Vilket bland annat får till följd att miljontals böcker på ryska rensas ut från offentliga institutioner och bränns.
Jag rekommenderar slutligen att ni läser texten ”Boken som kanske kan få bort våra skygglappar om Ukrainakriget” där jag presenterar den tidigare schweiziske översten Jacques Baud som i sin bok OPERATION Z gör en mycket väldokumenterad genomgång av bakgrund och händelseförlopp i Ukrainakriget. Författaren ger i boken rikliga hänvisningar till använda källor längst ned på varje textsida. Antalet referenser är imponerande med mer än ett par centimeter i fin stil på så gott som varje sida och visar att författaren är väl påläst i ämnet han behandlar.
Med denna text har jag gjort ett försök att visa på vad jag anser vara sanningen om kriget i Ukraina. Förhoppningsvis kan den ge läsaren en annan infallsvinkel på detta ämne än den mycket ensidiga information som man kan serveras i svenska massmedier.
Bäste Henrik L!
”Med denna text har jag gjort ett försök att visa på vad jag anser vara sanningen om kriget i Ukraina. Förhoppningsvis kan den ge läsaren en annan infallsvinkel på detta ämne än den mycket ensidiga information som man kan serveras i svenska massmedier.”
Detta är väl avvägda slutord som jag helt instämmer i. Vi får hoppas att allt fler svenskar, bland annat med hjälp av dina artiklar, mer och mer kommer till insikt om vad USA-imperialismen/Nato står för, och att vår politikerklass, som aktivt stöder denna dödsbringande kraft, bara är värd förakt.
Craig Murray skrev häromdagen en artikel ”Mea culpa on Ukraine”. I den artikeln ber han om ursäkt.
”Samma makter som finansierar och beväpnar Ukraina finansierar och beväpnar ett folkmord av rasistiska överlägsna israeliska styrkor i Gaza. Det är obestridligt att min tro på någon form av inneboende anständighet i det västerländska politiska etablissemanget var naiv. Jag ber om ursäkt.”
Tack för dina artiklar Henrik. De kan mycket väl ha bidragit till att läsare inte behöver be om ursäkt!
Vad som framkommer ur Henrik Lindes text borde inbjuda till en allmän och öppen genomlysning av ämnet med adress till Svenska folket.
Jag är övertygad att, om så skett borde detta bli ett välkommet bidrag som en allmän folkbildning i ämnet fred.
Inte minst utifrån; betänk att Ryssland ligger där det ligger. Tveklöst, ett stort land med behov att värna sina betydande intressen, historia och tradition. En verklighet vi i Väst allmänt måste hantera på gott och ont, så även genom diplomatiska samtal länder emellan. Och inte regelmässigt enligt beskrivningen av Ryssland, vi erhåller utifrån bilden som gavs efter andra världskriget, att detta Land är en kommuniststat som mördade eller torterade sina egna medborgare till underkastelse.
När den bilden inte längre är helt relevant framställs en annan, styrd av ett system som eliminerar varje opposition och hotet sägs därtill landa i förlängningen mot vårt Sverige.
Så klart att en sådan presentation av Ryssland lämnar minst sagt inga bra förutsättningar om man önskar inleda hållbara samarbeten.
Det är detta vi har att förhålla oss till genom den Svenska officiella bilden samt vilka rubriker media sätter till sina texter om detta Land i Öster.
Avslutningsvis, en kort personlig reflektion av Henriks L text som har historiska rötter vilka är viktiga att belysa om man någonsin skall åstadkomma varaktig fred i Europa där tillkomsten av Europaunionen var andemeningen, adresserat till folket.
Hej Henrik L!
Bra att du nämnde Diana Johnstones bok Drottningen av kaos. Där kan man också läsa om vad 2 amerikanska universitet kom fram till när dom undersökte vilka beslut som gynnade medborgarna eller företagens intressen i USA:s kongress. Om inte jag minns fel så gick över 90 procent av besluten till företagens intressen. Det fick ju Obama kännas vid när han försökte införa ett sjukvårdssystem liknande Europas.
När det gäller Ryssland så har väl svensk opinion sett likadan ut sedan 2014. Dom som kritiserade Ryssland då gör det även sedan 2022. Har tyvärr inga siffror.
För den som tvivlar på hur stormakter reagerar geopolitiskt så kan vi ju återvända till Kuba 1962 när många trodde ett tredje världskrig skulle bryta ut. Det märkliga med Förenta Staterna är att dom är ensamma om att inte haft främmande trupper på sin mark sedan 1812. Både i WW1 och WW2 så hade Förenta Staterna försumbara förluster i förhållande till övriga deltagande länders ungdom.
Henrik L!
Utan tvekan pekar du på en rad relevanta fakta då det gäller bakgrunden till Ryska Federationens anfall på Ukraina den 24 februari 2022, men eftersom dessa fakta inte sätts in i sitt sammanhang och andra relevanta fakta utesluts blir din beskrivning grovt missvisande. Det finns en mycket grundläggande brist i din artikel och det är att du inte förmår att tydliggöra att det kriget är ett försök från Ryska Federationen att bryta loss Ukraina ur USA:s intressesfär. Med andra ord handlar det om ett omfördelningskrig mellan stormakter avseende intressesfärer. Ditt sätt att beskriva händelseförloppet blir därmed en legitimering av Ryska Federationens anfallskrig mot Ukraina.
Arne N!
Att kriget i Ukraina är ett försök från Ryssland att bryta loss Ukraina ur USA:s intressesfär är ju en fullständig självklarhet.
USA:s intresse är mycket tydligt. Det är att utnyttja Ukrainas folk för ”Overextending and Unbalancing Russia” vilket Henrik Linde tar upp i sin artikel. Det gynnar USA:s intresse att stödja nazister i Ukraina och det är i USA:s intresse att provocera fram ett krig mellan Ukraina och Ryssland.
Ryssland accepterar inte att USA använder Ukraina i sina egna imperialistiska syften och har nu satt stopp för det.
Att förklara detta samband är naturligtvis ingen ”grundläggande brist” i artikeln och det handlar inte alls om ett omfördelningskrig mellan stormakter. Det är en reaktion på USA:s metod att slå vakt om sin världsomspännande hegemoni.
Som alltid så försöker du framställa USA och Ryssland som lika goda kålsupare. Eftersom det uppenbarligen är felaktigt så blir din beskrivning grovt missvisande. Om du mot förmodan skulle lyckas lura i folk den felaktiga teorin så kan det enbart leda till förvirring, stöd för NATO och att kampen emot den verkliga imperialismen försvagas. Ditt sätt att beskriva händelseförloppet blir därmed en legitimering av den amerikanska imperialismens oändligt cyniska proxykrig med Ukraina som redskap.
Anders Å!
Med anledning av din kommentar 2024-02-27 På 21:25 har jag följande synpunkter.
Du skriver:
”[Rysslands angrepp på Ukraina] handlar inte alls om ett omfördelningskrig mellan stormakter.”
Visst är det ett omfördelningskrig mellan stormakter gällande intressesfärer. 2014 annekterade Ryssland Krim. Innebörden av detta var Ryssland utvidgade sin intressesfär på Ukrainas bekostnad. 2023 beslutade Ryssland att de fyra östliga regionerna i Ukraina, Donetsk, Luhansk, Cherson och Zaporizjzja, utgjorde delar av Ryssland utan att dessa områden fult ut kontrollerade av Ryssland. Vid den tidpunkten, 2023, var Ukraina en del av USA:s intressesfär. Innebörden av detta är att Ryssland har tagit över en del av USA:s intressesfär.
Du skriver vidare:
”Som alltid så försöker du framställa USA och Ryssland som lika goda kålsupare.”
Det är fria fantasier från din sida. Du får gärna hitta ett citat från mig som stödjer ditt påstående. Jag har tidigare redogjort för mitt synsätt och jag gör det igen.
Utifrån riktiga premisser går det att dra felaktiga slutsatser. Låt mig vara konkret. Det är en riktig premiss att konstatera att USA:s roll som den enda och dominerande stormakten är på väg slut att ta slut. Vad som sker är att andra stormakter och andra länder både inom och utanför USA:s intressesfär inte länge accepterar den ordningen. De kräver ökat inflytande och en ny världsordning. Utifrån denna korrekta premiss drar en del personer den felaktiga slutsatsen att ALLA åtgärder som försvagar USA är av godo.
Det grundläggande tankefelet är att man inte förmår att se att just nya STORMAKTER växer fram och det gäller i första hand Kina och Ryssland. Dessa två stormakter har samma ambitioner som USA; att först och främst försvara befintliga intressen och därefter utvidga sitt inflytande runt om i världen. När nu Kina och Ryssland blir allt starkare i förhållande till USA blir konflikterna mellan Ryssland och Kina å ena sidan och USA å andra sidan allt intensivare. Ett exempel på den ökande spänningen mellan USA och Ryssland är Rysslands angreppskrig på Ukraina som i första hand syftade till att bryta loss Ukraina ur USA:s intressesfär.
En del förstår inte att detta är en kamp mellan stormakter om intressesfärer och man vägrar att inse att detta är ett exempel på rysk imperialism. Man förstår inte heller att Ryssland har agerat imperialistiskt mot Ukraina ända sedan Ukraina blev självständigt 1991. Denna oförmåga att rätt förstå bevekelsegrunderna för och innebörden av Rysslands agerande mot Ukraina leder till att man tror att Ryssland bekämpar den västerländska imperialismen genom sitt angrepp på Ukraina. Detta leder till ett ställningstagande för den ena stormakten, Ryssland, mot den andra. stormakten, USA.
Det är faktiskt möjligt att ha två förhållningssätt i huvudet samtidigt:
• att var motståndare till USA:s imperialism
• att vara motståndare till rysk imperialism
För små stater är det inte alltid lyckat att liera sig med en stormakt. För Sveriges vidkommande borde detta leda till att Sverige avlägsnar sig från USA:s intressesfär och återgår till sina traditionella utrikes- och säkerhetspolitik: alliansfrihet i fred och neutralitet i krig.
Arne N!
Det är du själv som inte förstår bevekelsegrunderna för Rysslands agerande mot Ukraina, men eftersom du konsekvent vägrar ta med fakta i din bedömning så är det meningslöst att upprepa dessa fakta igen.
Du tror på dina egna påhitt och för det krävs inga fakta, men jag tror inte på dig när du säger dig vara motståndare till USA:s imperialism.