Hirdman/Schori: ”Dessa krigsövningar strider mot vad den svenska alliansfriheten har stått för i 200 år”

Dubbelexponering (K Lindelöf)

Två svenska veterandiplomater, Pierre Schori och Sven Hirdman, framför på insändarplats långt bak i Dagens Nyheter allvarliga invändningar mot att Sverige ska förbereda för krigsoperationer tillsammans med US Army Special Forces mot Ryssland på svenskt territorium.

De skriver:

“Övningens egentliga syfte synes vara att förbereda för att svenska förband tillsammans med det amerikanska 352:a specialoperationsförbandet – som stridit i Irak och Afghanistan – ska kunna ingripa militärt i andra länder (läs: på andra sidan Östersjön).

Dessa krigsövningar strider mot vad den svenska alliansfriheten har stått för i 200 år. Vi noterar i sammanhanget att alliansfriheten inte ens nämns i den nya totalförsvarspropositionen. En sådan ny svensk säkerhetspolitik skulle riskera att dra in Sverige i ofärd och göra oss till ett förstahandsmål i händelse av en ny stormaktskonflikt i Europa.”

Ingen från regeringen eller försvarsansvarig bevärdigar dem med ett svar. Däremot svarar Ludvig Lundgren Filhm, försvarspolitisk sekreterare i Fria Moderata Studentförbundet:

“Med tanke på hur den ryska militärmakten har agerat i Georgien 2008 och i Ukraina sedan 2014 är det uppseendeväckande att Schori och Hirdman inte inser varför det är så viktigt att Sverige övar tillsammans med USA. Närvaron av amerikanska trupper borde nämligen, med tanke på deras enorma kapacitet, vara det starkaste skälet för den ryska militärmakten att avstå från att anfalla deras europeiska grannländer.”

Överhetsarrogansen vet inte längre några gränser. Utrikesministern och UD vägrar svara på FN:s frågor om svenskt agerande i fallet Assange och regerings- och försvarsansvariga vänder ryggen åt erfarna svenska diplomaters påpekanden om att Sveriges alliansfrihet kränks och att detta “USA-samarbete” gör vårt land till förstahandsmål i en eventuell stormaktskonflikt i norra Europa. Om Rysslands fiende i ett krig finns på svensk mark måste man slå till! Peter Hultqvist & Co spelar ett mycket högt och farligt spel, ja det är närmast landsförrädiskt.

Och vad gör de stora medierna, inklusive DN? Samtidigt som de lydigt upprepar sin utantilläxa om att Ryssland är hotet på grund av Georgien, Ukraina och Belarus – långt bort från våra gränser – förpassas Schoris och Hirdmans invändningar till undanskymd insändarspalt och ingen journalist gräver i frågan. Det är egentligen något alldeles oerhört.


PS. Vidkun Quisling var norsk försvarsminister 1931–1933…

  25 kommentarer for “Hirdman/Schori: ”Dessa krigsövningar strider mot vad den svenska alliansfriheten har stått för i 200 år”

  1. Bertil Carlman skriver:

    Jag blev fascinerad över Hultqvists resonemang på TV när han fick frågan om Sveriges alliansfrihet i samband med att ”Sverige ska förbereda för krigsoperationer tillsammans med US Army Special Forces mot Ryssland på svenskt territorium”. Svaret blev att vi är alliansfria, och det innebär att vi är i allians med den vi önskar!

    För länge sedan minns jag en fackrepresentant som på TV fick frågan om det inte var obekvämt (eller nåt) att vid förhandlingar ”sitta på två stolar”. ”Nä, det går alldeles utmärkt!” blev svaret. Det är något speciellt med sådana män. Hur de än tänker, så tänker de inte som vanligt folk! I USA har nu medborgarna haft fyra år på sig att studera typen närmare.

  2. Leif Stålhammer skriver:

    Detta som pågår kallas LANDSFÖRRÄDERI! Finns ingen anledning att inte kalla en spade en spade. Låter som en anka, går som en anka och ser ut som en anka. Detta är Hultqvisten! Den transatlantiska. Otroligt att detta kan pågå utan att svenska folket protesterar högljutt! Men så avideologiserat är Sverige nu efter alla år av desinformation från landets regeringar med tillhörande lydmedier. När jag ser Nato-flyg uppställt på svenskt förband måste jag nypa mig i armén för att inte tro att det är en synvilla.

  3. Gunnar Andersson skriver:

    Peter Hultqvist är egentligen en krigsminister. Det skall bli intressant att se vilken vapenindustri som ger honom ett välbetalt uppdrag efter hans drängtjänster i regeringen.

  4. Bertil Carlman skriver:

    Visst är det landsförräderi Leif, klart och tydligt. Alla de partier som nu på ett eller annat sätt stöder Sveriges regering är medansvariga i detta landsförräderi.

    Steigan skriver om ”socialister” och deras inställning till alla inskränkningar i våra medborgerliga fri och rättigheter nu i koronatider: ”Det er et ubestridelig faktum at titusenvis (hundretusenvis?) av sosialister frivillig og med noe som likner entusiasme har underkastet seg en tvang som de ville ha fornektet for 10 måneder siden, og dessuten har vist en nærmest aggressiv motstand mot enhver som forsøker å problematisere myndighetenes begrunnelser og «tiltak». Dette er et tema for seg.”

    Samma sak är det med stödet till USA-imperialismen. Har Vänsterpartiet egentligen något problem med det? Jag måste läsa ”Flykten från friheten” av Erich Fromm som Steigan hänvisar till. Det är förunderligt vad många människor det finns, människor som vill kalla sig vänster, som med öppen blick accepterar alla möjliga slags folkfientliga åtgärder. Naturligtvis är det också dessa ”socialister” som kommer att välkomna en ”stark man” om och när han kommer.

  5. Jan Arvid Götesson skriver:

    Brottet ”landsförräderi” kan endast begås ”då riket är i krig” enligt brottsbalken. ”Högförräderi” är möjligen aktuellt för ovanstående kommentatorers resonemang. Orden i brottsbalken som jag markerat med stora bokstäver nedan skulle, om viljan funnes, kunna tillämpas. Den viktigaste frågan är hur ”med utländskt bistånd” skall tolkas.

    ”Den som, med uppsåt att riket eller del därav ska, med våldsamma eller annars lagstridiga medel ELLER MED UTLÄNDSKT BISTÅND, läggas under främmande makt ELLER BRINGAS I BEROENDE AV SÅDAN MAKT eller att del av riket på så sätt ska lösryckas, företar en handling som innebär fara för uppsåtets förverkligande, döms för högförräderi…”

    Likaså ”krigsanstiftan”:

    “Den som med våldsamma medel ELLER UTLÄNDSKT BISTÅND framkallar FARA för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter, dömes, om det ej är högförräderi, för krigsanstiftan till fängelse…”

  6. Bertil Carlman skriver:

    Jan Arvid har en poäng som jag inte var medveten om. Men, men… är det inte så att krig inte måste vara förklarat för att det ändå skall äga rum? Hur många av alla USA:s angreppskrig har inte startat utan krigsförklaring?

    Ofta hör eller ser jag på MSM, inklusive Public service, att i Sverige råder fred och att vi inte är inblandade i något krig. Vi är emellertid rätt många nu, och blir allt fler som tydligt ser, trots MSM, att vi på flera sätt är inblandade i krig. Sverige deltog påtagligt i NATO:s krigshandlingar i Libyen. Ett angreppskrig som slutade med att en väl fungerande stat förstördes. F ö minns jag väl, att Anders Fogh Rasmussen, som var generalsekreterare för Nato mellan 2009 och 2014, kallade det angreppskriget för en av Natos mest lyckade ”insatser”.

    Sverige är ju också vasall åt USA/Nato. Men låt gå för ”högförräderi”. Varför har du med ordet möjligen Jan Arvid?

    F.ö. får jag tacka för den förklarande faktatexten.

  7. Jan Arvid Götesson skriver:

    Bertil C!
    Du har rätt att krig inte behöver vara förklarat för att krig skall anses råda. Kriteriet för att krig råder är att krigshandlingar begås. Man kan alltså hävda att Sverige har varit i krig på 2000-talet, mot Afghanistan och Libyen, utan att förklara krig.

    (Inom parentes må sägas att vänsterpartiet (stavas med litet v på god svenska) visade sig vara ett krigsparti, som tyckte att Sverige skulle föra krig mot en suverän stat i Afrika, och sverigedemokraterna (stavas med litet s) visade sig vara ett fredsparti – ett sakförhållande som allmänna västern har svårt att förklara.)

    Din poäng är, tror jag, att vi kommit fram till att ”landsförräderi” endast kan ske när Sverige är i krig, men eftersom Sverige börjat kriga på 2000-talet, blir väl brottsrubriceringen ”landsförräderi” aktuell? Nej, man måste enligt lagtexten göra så att kriget går sämre, eller riskerar att gå sämre, för Sverige i militär mening, annars är det inte landsförräderi.

    Nästa fråga är varför jag skriver ”möjligen”? Därför att där inte finns prejudikat, och för att jag inte läst förarbetena. Rättskällorna är, i fallande ordning, lagtexten, prejudikat, förarbetena och ”doktrin”.

    För att fälla personer för högförräderi eller krigsanstiftan fordras att domstol tolkar vad orden ”med utländskt bistånd” betyder. Domstolen måste troligen visa att personer som statsrådet Peter Hultqvist har haft samröre med främmande makt på ett sätt som framstode som svekfullt om man jämförde med vad de förväntas göra i sitt normala uppdrag att styra riket enligt regeringsformen.

    Formellt är det ju så att statsrådet Peter Hultqvist är stadsråd och chef för försvarsdepartementet eftersom Bertil Carlman, Bert Karlsson, Zlatan Ibrahimovic och sju miljoner fyrahundranittiofem tusen niohundratrettiotre andra röstberättigade medborgare i Konungariket Sverige i sin vishet funnit för gott att välja en riksdag som i sin tur utsett en statsminister som i sin tur utsett statsråden. Med andra ord har Bertil, Bert, Zlatan med flera sig själva att skylla om statsrådet Peter Hultqvist utövar sitt ämbete på ett dåligt men FÖRUTSEBART sätt.

    För att domstol skulle fälla statsrådet Peter Hultqvist med flera fordras troligen att man påvisade att de haft hemliga kontakter med främmande makt som allvarligt bringat Sverige i ”beroende” eller ökat krigsfaran. För att domstol skulle göra en sådan bedömning fordrades troligen ett annat politiskt klimat, och att saker som vore uppenbart katastrofalt dåliga för Sverige redan hade hänt. Domstolar skall vara oberoende, med det fordras i praktiken att allmänna opinionen vill ställa rikets ledning till ansvar för att en domstolsprocess skall bli aktuell.

    Det intressanta är att krig inte behöver bevisas ha brutit ut för att brotten högförräderi och krigsanstiftan skall bli aktuella. I Sverige skulle vi möjligen kunna ha processer om krigsanstiftan, eftersom lagen säger ”fara för att riket skall invecklas i krig eller andra fientligheter”.

    Hindret mot att 2000-talets politiker döms för krigsanstiftan är att domstolen måste finna att det hela skett ”med våldsamma medel eller utländskt bistånd”. Ansvariga politiker skulle kunna hävda att de handlat självständigt utan utländskt bistånd, och att de handlat i enlighet med de allmänna politiska riktlinjer som ett folkflertal stött i riksdagsvalen.

    Det hade varit mycket bättre om vi i Sverige hade varit bildade och traditionsmedvetna. På den tiden när det fanns en konservativ tradition hade vi stora jubelfester. Rester av detta fanns kvar länge; jag hade en äldre ingift släkting som for till Lützen på 350-årdagen av Gustaf II Adolfs död. När jag växte upp tänkte jag ibland på hur Sverige skulle fira med en jättefest 2014 att krig inte rått på 200 år. Men det bidde ingenting. Om vi hade haft en folklig förväntan om att vi snart skulle fira vårt stora fina 200-årsjubileum år 2014 med flaggor och kungatal och ledigt från jobbet skulle det varit möjligt att hindra Sveriges deltagande i krig.

  8. Dennis Zackrisson skriver:

    Tack Jan Arvid för dina genuint klargörande kommentarer i “landsförrädarfrågan”. Det är något väldigt fel med att driva frågan om att Hultqvist är en “landsförrädare”. I stället bör vi hålla oss till att oförtröttligt peka på det politiska i (faktiskt i smyg och utan nödvändig bred diskussion) Sveriges ändrade hållning i utrikespolitiken. Jag tror att den frågan förlorar i vikt om vi med pukor och trumpeter rusar in på landsförräderiets stickspår. Och jämförelsen mellan Hultqvist och Quisling är mera plump än någon sorts lustifikation. Finner det märkligt att webredaktören, som i FiB/Ks sommarnummer hade en lång artikel om felen med våra IB-avslöjanden, nu ger uttryck för en liknande “linje” när det gäller försvarspolitiken.

  9. Bertil Carlman skriver:

    Eftersom jag önskar ägna mig åt folkbildning så länge jag orkar (bland annat i Tankarnas Trädgård i Växjö) är jag mycket tacksam om min folkbildande förmåga utökas. Din långa faktaspäckade kommentar, till Knut L:s intressanta artikel, har påtagligt bidragit till utökningen. Tack, Jan Arvid.

  10. Jan-Peter Stråhle skriver:

    Jan Arvid G!
    Likt övriga läsare är jag tacksam för utredningen av ”lagbrottet landsförräderi”, men inte är det väl så att ordet landsförrädare har endast en plats och betydelse i det svenska språket, och att denna enda plats är lagboken? Jag hävdar att den som: verkar för att upplåta svensk mark till främmande makts militära övningar mot tredje land, utan givet mandat överger tanken och idén om neutralitet och alliansfrihet, ställer svensk militär personal under aggressiv stormakts befäl, och därmed till annans gagn uppger ytterligare delar av redan kantstött svensk suveränitet; denne begår handlingar vilka i vardagligt tal med fördel kan beskrivas med ordet förräderi.

  11. Dennis Zackrisson skriver:

    Jan-Peter S!
    Naturligtvis kan en tala om förräderi och t o m om landsförräderi. Den avgörande frågan blir ju vad för och hur mycket klarhet detta skapar. Att den som strör dessa benämningar omkring sig i varje fall låter något upprörd är tydligt, men jag föredrar en klargörande text i stället för olika typer av stämplingar! Även “vardagligt tal” bör vara tydligt och välmotiverat utifrån sakliga grunder.

  12. Knut Lindelöf skriver:

    Dennis Z!
    Det är väl jag som ska känna mig åthutad. Men lite skillnad är det att rikta otidigheter mot en USA-anpasslig försvarsminister än mot sina meddebattörer.

  13. Jan-Peter Stråhle skriver:

    Bäste Dennis Z!
    Det är säkert inte din mening att beskylla mig för otydlighet, men ditt ordval får det att se så ut.

    Visst har du rätt i att man ej bör flitigt beströ vardagligt tal med med grova omotiverade beskyllningar. Det gör jag heller inte. Hultqvist är ett unikum på sin post.

  14. Dennis Zackrisson skriver:

    Hej, Knut!
    Du har definitivt ingen anledning att “känna dig åthutad”! I stället vore jag glad om du kunde ge ETT ENDA exempel på att jag “riktat otidigheter” mot någon av våra meddebattörer, speciellt om det skulle vara mot dig!

    Därefter vore det tacknämligt med en förklaring till varför tydligheten i vår politiska kritik mot Hultqvist ökar av att han stämplas som “landsförrädare”?

  15. Knut Lindelöf skriver:

    Dennis Z!
    Ett exempel: “Och jämförelsen mellan Hultqvist och Quisling är mera plump än någon sorts lustifikation. Finner det märkligt att webredaktören … nu ger uttryck för en liknande “linje” när det gäller försvarspolitiken.”

    Men oroa dig inte, jag tar det med ro. Men det är ganska många som läser det här.

  16. Dennis Zackrisson skriver:

    Så att jag påtalar att det är plumpigt att jämföra Hultqvist och Quisling och inte särskilt roligt heller skulle vara exempel på “otidigheter”? Ja då har du nog snarare höjt golvet utan att samtidigt höja taket för debattnivån här på bloggen.

    Den senare meningen om en “försvarspolitisk linje” blir obegriplig när du tar bort vad jag refererar till. FiB/K 6-7/2020 innehåller en lång artikel där du hävdar att tidningsupplagans nedgång har ett samband med vår ton gentemot socialdemokrater under IB-affären (1973-1976 i huvudsak). Nu tar du heder och ära av en av det partiets utsedda ansvariga statsråd. Och ändå uttrycker han i huvudsak gällande regeringslinje. Det du bör säga klart ut är att hela denna förb…e regering är landsförrädare, om du nu menar att deras verkställare är det. Jag tror fortfarande inte på att göra en sådan sak till den politiska huvudfrågan utan att denna bör kunna diskuteras ordentligt utan att motståndarnas politiska linje klassificeras som landsförräderi. Gör vi så riskerar vi att i ett slag fjärma oss från de betydande delar av landets socialdemokrater som även de ogillar fixeringen vid kontakterna med USA och övergivandet av den tidigare svenska neutralitetspolitiken.

  17. Dennis Zackrisson skriver:

    Jan-Peter S!
    Som du ser i mitt svar till Knut L ovan ser jag inte Hultqvist som något annat än en regeringsföreträdare. Det är hela regeringens gemensamma politik han står för. Vi kan ta ett drygt tioårigt exempel: Mikael Odenberg fick lämna Reinfeldt-regeringen 2007 och efterträddes av “tomhylsan” Sten Tolgfors. Han ogillade starkt den nya “sparsamma” försvarspolitiken där försvaret sågs som ett “särintresse” och föremål för stora neddragningar i dåvarande regerings budgetprocess. Den nye försvarsministern personifierade denna förändring. På samma sätt skulle Hultqvist fått respass ur denna Löfven-regering om han inte företrädde regeringspolitiken. Om han inte gjorde detta och ändå fick sitta kvar vore han sannerligen ett “unikum”!

  18. Knut Lindelöf skriver:

    Dennis Z!
    Du skruvar nu upp vad jag skrivit ganska rejält. Jag beskyller ingen för landsförräderi, jag endast antyder att man kanske kan se saken på det viset. Har du läst Björnssons förslag om att göra Hultqvist till landshövding i Falun. Det är en mycket värre förolämpning, kanske t o m mera humoristisk. Dessutom, tror jag Björnsson har rätt att utrikespolitikens styrning övergått från UD till FD med start när Wallström fick respass. Nu är det USA som styr oss via Hultqvist. Nog går det att finna likhetermed vårt västra grannland efter 9 april 1940. Ett elände är Hultqvist under rådande omständigheter. Det kan vi väl vara överens om?

  19. Jan Arvid Götesson skriver:

    Dennis Z och Jan-Peter S!
    Båda påpekandena är riktiga: en juridiskt meningslös landsförräderianklagelse kan föra diskussionen bort från Sveriges statslednings ändring av den politiska linjen, och brottsbalkens definitioner av brott skiljer sig stundom från vardagsspråket.

    Men det kan vara av intresse att de två brottsrubriceringarna ”högförräderi” och ”krigsanstiftan” skulle kunna vara tillämpbara på saker som skett på 2000-talet. Detta skulle vara en annan angreppspunkt än den gängse kritiken mot Sveriges krigföring. Det är lätt för politiker att avfärda den vanliga kritiken från vänster. Så här sade Jan Björklund:

    ”’Först kände jag något som påminde om doften av blommor. Sedan såg jag hur mina klasskamrater och min lärare svimmade.’

    Orden kommer från Sumaila. Hon är tolv år gammal och bor i staden Kunduz.

    I slutet av april rapporterade nyhetsbyråerna om en gasattack mot hennes skola. Talibanerna hatar att flickor går i skolan. Ändå hade Sumaila tur. Andra skolflickor blir attackerade med frätande syra mot ansiktet, så att de blir vanställda eller blinda för livet.

    ’Jag är mycket rädd’, säger Sumaila. ’Min pappa säger att jag har lärt mig mycket i skolan. Men jag vet inte om jag får återvända’, säger hon.

    Nu kräver Lars Ohly att Sverige ska lämna Afghanistan. Han anser att Sverige inte ska samarbeta med USA.

    Att avsky USA är ofta den minsta gemensamma nämnaren för den svenska intellektuella kulturvänstern, som oftast är mer vänster än intellektuell och kulturell.

    I generation efter generation har unga amerikanska män och kvinnor skickats utomlands för att skydda frihet och demokrati i världen. De har tagit på sig huvudansvaret för att skydda oss mot nazism, kommunism och nu islamistisk terrorism. För detta borde vi inte visa avsky, utan tacksamhet.

    Om världssamfundet överger Afghanistan kommer talibanerna att ta över makten, inte för att de har stöd av ett folkflertal, utan för att de använder hänsynslöst våld. Talibanerna skulle kasta tillbaka landet till ett medeltida barbari. Talibanerna samarbetar med Al-Qaida, som återigen skulle få ett helt land som träningsläger för terrorism.

    Många hundra svenska kvinnor och män tjänstgör just nu i Afghanistan. De vet att insatsen är riskfylld. Men de vet också att de gör nytta. Fråga tolvåriga Sumaila.

    Vårt besked till dig Sumaila är;

    Sverige stannar. För din skull!”

    Som ni ser tar Jan Björklund inte åt sig av vanligt antikrigsgnäll av Ohly-snitt. Jag tror att Jan Björklund skulle blivit mer träffad om en gammal högerman hade sagt:

    ”Herr Statsråd! De beslut som Ni, herr statsråd, har fattat tillsammans med Edra statsrådskollegor, har åsamkat Sverige stor skada. Regeringen har, utan att i vederbörlig ordning meddela Sveriges folk och riksdag och utan att giva dem tillfälle att invända mot Eder politik, invecklat svenska förband i krigshandlingar. Detta är allvarligt nog, eftersom dessa beslut kan vara brottslig krigsanstiftan, och kan försämra Sveriges säkerhetspolitiska läge. Värre är, herr statsråd, att Ni har fördärvat vårt mest omistliga fosterländska värde, den tvåhundraåriga fredsperioden, inför vars högtidlighållande vi stodo.”

  20. Dennis Zackrisson skriver:

    Knut L!
    Det är denna regering som är “eländig”. Men det får vi leda tillbaka till det eländiga valresultatet och ett par eländiga “borgerliga” partier som av beröringsskräck valde att bryta alla sina viktiga vallöften. Hultqvist får nu personifiera den eländiga svenska linjen i “samarbetet” med andra nationer här i världen. Men han är väl för det inte eländigare än de andra ministrarna. Snarare är det väl bättre att han driver regeringens politiska linje så tydligt. Jag har inte läst Björnssons förslag, men ska leta efter det på alliansfriheten.

  21. Knut Lindelöf skriver:

    Dennis Z!
    Klart du har rätt i att hela regeringen är ansvarig. Men kritiken av Hultqvist blir en kritik mot “regeringens” utrikes- och säkerhetspolitik. Vi för nu en formdebatt av ganska ringa värde enligt min mening.

  22. Dennis Zackrisson skriver:

    Samma “formdebatt” du förde i FiB/Ks sommarnummer saknar alltså nu värde enligt din mening. Ändå tror jag nog att vi inte är helt obildbara utan kan lära oss något av gamla misstag, även om det vid vår ålder kan vara lite besvärligt.

  23. Leif Stålhammer skriver:

    Regeringsföreträdare, ja. Just som regeringsföreträdare skall han med namns nämnande ställas till svars för den landsförrädiska politik han bedriver på regeringens uppdrag. Bilden med dessa båda herrar är utmärkt! Om den väcker känslor – också utmärkt. Det är ju själva meningen med bilder av John Heartfields typ.

    Någon kallade bilden en Hultqvisling. Välfunnet! Qvisling hade sin Hitler, Hultqvisten har sitt NATO. Om man tar bort “et” ur för(et)rädare får man förresten, lustigt nog, förrädare.

    När jag såg de vertikalstartande Nato-stridsplanen uppställda för kartläggning av den svenska skärgården fick jag nypa mig i armen. Det går en tydlig linje från femtiotalets Catalina-affär till dagens tekniska Nato-anslutning.

  24. Knut Lindelöf skriver:

    Ursäkta Dennis Z, men jag har svårt att se kopplingen mellan IB-affären och detta.

  25. Dennis Zackrisson skriver:

    Som Bertil C så riktigt påpekat så räcker det med att plocka bort det extraterrestriella från regeringen för att deras förhållande till dem, vars makt man tillskansat sig, ska framgå klart. Återstår för oss att övertyga en majoritet (eller i vart fall en och annan) om denna ståndpunkt. Tveksamt om vägen över Hultqvist leder till en propagandamässig framgång.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.