Historisk desinformation

Bild klippt ur programmet "Tänk om"

Bild klippt ur programmet “Tänk om…”

Historien är full av gåtor. Dokumentation saknas eller är ofullständig. Vi vet inte alltid vad som låg bakom olika avgörande beslut.

Men ibland är “gåtorna” skapade av oss själva. Genom att förtiga viktiga, men obekväma fakta, kan vi få naturliga och självklara historiska skeenden och personligheter att framstå som “gåtfulla”.

Jag har just sett Fredrik Lindströms program om Finland och Sverige i hans serie “Tänk om…”

Den innehåller en blandning av spirituella reflektioner, korrekta och inkorrekta historiska fakta. Så t ex låg gränsen till Ryssland 1808 längre till väster än vad som visas, inte vid Ladoga i Karelen utan i Savolax. Konflikterna på Irland har inte gällt språket utan politiken mm mm.

Men allvarligare är att Lindström skapar, eller snarare vidmakthåller, “gåtor” genom att förtiga viktiga fakta.

Ett stort nummer görs, med rätta, av Sveaborgs kapitulationen våren 1808, under dess duglige kommendant Carl Olof Cronstedt. Jag skriver “duglig” ty det han gjorde, skedde inte därför att den ryske motståndaren pratade omkull honom, som någon historiker får Lindström att tro, utan därför att Cronstedt ansåg att han handlade i, vad man idag kallar “det allmännas bästa”. För att förstå Cronstedt måste vi se på förhållandena mellan Ryssland och Sverige genom tiderna i synnerhet under 1700-talet.

Svensk-ryska krig
1700-21 hade Peter den Stores Ryssland anfallit och erövrat halva dåtida Sverige. Men i freden in Nystad 1721 hade han av Finland bara behållit Ingermanland och halva södra Karelen (Viborg-Sortavalaområdet), detta som skydd för sin nya stad St Petersburg.

1741 sökte Sverige genom ett anfallskrig återta de förlorade områdena. Detta krig sköttes verkligen av inkompetenta svenska generaler och förlorades. Ryssland ockuperade återigen hela Finland, men behöll vid freden i Åbo 1743 bara delar av Savolax (Nyslott/Savonlinna).

1788 gjorde Gustav III ännu ett inkompetent försök att anfalla Ryssland. Tack vare tur med vädret (Viborgska gatloppet och segern vid Svensksund) och världspolitiken (franska revolutionen) slöts fred med Ryssland utan några landavträdelser.

När Ryssland 1808 anfaller Sverige är det inte, som Lindström antyder, för att erövra Finland, utan att på Napoleons order tvinga Sverige ut ur alliansen med Storbritannien. Som den i programmet (alltför lite) intervjuade finländske professorn Matti Klinge påpekar, var det erövringen av Sveaborg som var den för ryssarna stora segern.

Hade Klinge tillåts säga mer hade han förmodligen påpekat att Sveaborg icke alls var defensivt tänkt, utan offensivt. Det var ingen speciell fest i St Petersburg när resten av Finland erövrats. Varför?

Överklassen ville bli “ryssar”
Jo, ryssarna var inte speciellt intresserade av detta glest befolkade land med skogar och sjöar. De som var intresserade av att bli erövrade var dess svenskspråkiga överklass. Som Herman Lindqvist skrev i Aftonbladet 2009.

Då den ryska armén närmade sig det svenska Finlands huvudstad Åbo, stod biskopen Jakob Tengström och landshövdingen Knut von Troil bugande vid stadsporten och visade vägen till det uppvärmda slottet och de dukade borden. Vad Tengström och von Troil gjorde blev stilbildande för hur makten uppträdde i alla andra städer då ryssarna kom.

Historiker har efteråt påstått att det var Tengströms och von Troils ‘sansade och kloka beteende’ som gjorde att ryske tsaren senare var så mild mot Finland och gav landet inre autonomi. Det är nonsens. Då ryssarna nådde Åbo hade tsaren proklamerat att ‘Finland för all framtid skulle höra till Ryssland’ och i det ögonblicket var det inget som sa att inte detta krig skulle sluta som alla andra, nämligen med att Sverige återtog Finland.

Den svenska överklassen var sedan länge inställd på att göra St Petersburg till sin huvudstad istället för Stockholm. Det var i St Petersburg man kunde leva flott, göra karriär och få hjälp med att hålla underklassen i schack.

Folket i Finland gjorde motstånd
Av samma skäl, ville det vanliga folket i Finland inte komma under ryskt välde och inledde ett gerillakrig. Lindqvist:

I synnerhet en nyutgiven bok, “1808: Gerillakriget i Finland” av Anders Persson, pekar på en annan faktor som blev avgörande för Finlands framtid. Persson är en av de få som på djupet skrivit om de finska böndernas motstånd mot den ryska invasionen. Då herrskapen såg framemot lysande affärer och goda karriärmöjligheter i S:t Petersburg väntade sig de finska bönderna ingenting annat än livegenskap och förtryck. Alltså gjorde de blodigt motstånd.

Att svenska högreståndspersoner, födda på båda sidor om Bottenhavet, ville lämna Sverige och bli medborgare i Ryssland, och finländska småborgare och bönder ville bevara Sverige och stanna kvar som dess medborgare, var givetvis en svårsmält tugga för historikerna i bägge länderna, men mest för de svenska historikerna.

Men känner man till dessa enkla fakta: de finska bönderna gjorde motstånd mot en hotande rysk livegenskap och den svenska överklassen såg sina klassintressen bäst representerade i Tsar-Ryssland, så framstår Cronstedts agerande 1808 som helt naturligt.

Cronstedts problem 1808 var inte någon psykologisk krigföring från den ryske motståndaren, utan hur han själv skulle kunna bedriva psykologisk krigföring emot den egna besättningen, sina egna soldater.

Vidareläsning:
& Om berättigat finländskt missnöje med Sverige.
& Gustav III:s anfallskrig 1788-90.
& Gustav III, en mästare i propaganda
& Anders Björnssons inlägg efter en intressant artikel av Axel Odelberg
& Skuggan från Ryssland präglar svensk försvarsdebatt
& Vill Ryssland idag erövra Finland?
& När Ryssland 1809 verkligen hade chansen att erövra Sverige – men avstod

  4 kommentarer for “Historisk desinformation

  1. Dennis Zackrisson
    2016-06-08 kl. 12:28

    En intressant (visserligt fiktionell) parallell till Cronstedt har vi kunnat följa i den svenska regimtelevisionen under två månader i den norska serie som sänts på måndagar under namnet “Ockupationen”. Den utspelas i en nära framtid där Nato upplösts och EU tar Ryssland och ryska trupper till hjälp för att säkra tillgången på norsk olja och gas när Norge beslutar sig för att stänga fossilbaserad energiproduktion och satsa på nyutvecklade kraftverk med annan råvarubas. Här ser dock “det allmänna bästa” helt annorlunda ut och handlar mer om att bevara än föröda människoliv.

  2. Hans Andersson
    2016-06-08 kl. 17:14

    Fredrik Lindström är en begåvad TV-personlighet och jag följde med intresse hans “värsta språket” när det begav sig. Så även programmet som du Anders P refererar till.

    Just denna blandning av direkta fel i beskrivningen av Sveaborg och Cronstedt och spekulationer och fantasier fyller mer behovet av att erövra tittarsiffror än att klargöra historiska utgångspunkter.

    Bondeuppror och livegenskap och svenska överklassens dåtida behov av att säkerställa sina klassintressen om än genom Tsar-Ryssland passar nog inte in i det tänkta upplägget för programmet.

    Underhållande, anekdotiskt och mer eller mindre medvetet eller omedvetet slarv med historiska fakta är av mer intresse. Målet är en blandform med underhållning som huvudsyfte.

    För övrig alltid läsvärt vad du skriver tack vare dina gedigna historiska kunskaper när det gäller den här delen av historien.

    Intressanta lästips!

  3. Anders Persson
    2016-06-08 kl. 19:25

    Hans A: Men humor och underhållning står inte i någon som helst motsättning till saklighet! Man kan dra lika roliga historier utifrån ett korrekt material – kanske ännu roligare. Det är lite “nordiskt-tyskt” att tycka att korrekt information måste vara välartat tråkig och underhållande information måste vara syndigt felaktig. Det är som den gamla förvillelsen att en medicin måste smaka illa för att göra bot.

    Det har stört en del människor, förstår jag genom Redax, att mina reportage från Ryssland här på bloggen är roliga. Det passar sig inte. Vare sig man är pro- eller anti-Ryssland ska man, är nog den allmänna meningen, vara allvarlig när man skriver om det landet, dess folk och historia.

  4. Hans Andersson
    2016-06-09 kl. 7:28

    Inga problem för min del. Uppskattar att dina texter alltid har ett stråk av humor. Det är nog snarare SVT som jag reagerar på att de i praktiken agerar som om det finns en motsättning i underhållning baserad på fakta och saklighet.

    I det här fallet är det kanske programledarens kunskaper som är tillräckliga och tydligen inte heller redaktionens. Ett underhållningsprogram med visst folkbildande syfte vinner i det långa loppet ju mer kvalitativt faktainnehållet är.

    Bara så du vet – undertecknad tillhör inte de som störts av att dina texter men andra kanske för det.

    Vi kanske ska märka inslagen med “Varning Humor”?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.