Inom den marxistiska samhällsteorin förekommer begreppsparet bas och överbyggnad. Den senare påstås, åtminstone i den simplare versionen, endast ”spegla” den förra. Normer och värderingar, idéer och föreställningar följer lydigt vad som sker i ”basen”.
Teknik och ekonomi. The hard stuff. Som gammalt rödskägg minns jag de så kallade ”kapitallogikerna”, Elmar Altvater och andra, som envist och extremt hävdade att i princip allt gick att förklara med hänvisning till vilka former kapitalackumulationen tog sig.
Till synes en autonom, obändig naturlagsliknande kraft. Bortom mänsklig hand och vilja.
Ännu en morgon infinner sig en förhoppningsfull person för att skrapa trisslott i TV 4:s sändning. Där en figur som Steffo Thörnquist gör sitt bästa för att tramsa till världsläget. Jag kan inte se karln utan att en blodtryckshöjning omedelbart sker.
Han är inte ensam tramsare bland programvärdarna, men utan tvekan värst. Israels etniska rensning i Gaza och på Västbanken, världsrekord i stavhopp, blåbärsplockning och bortsprungna katter – allt dras över en och samma kam. Allt lika viktigt eller oviktigt.
Nå, den skrapande har möjlighet att vinna miljoner och utan större ansträngning komma på grön kvist. För det mesta blir det dock en betydligt lägre summa. Men det gäller att se glad ut och hålla masken. Så gör en riktig svensk. Inga ohämmade utbrott i ena eller andra riktningen.
Lagom lycklig – lagom besviken. Ett slätstruket folk, renons på starka känslor.
Det ska ta mig tusan tävlas om allting nuförtiden. Matlagning. Vem som sjunger bäst. Vem som, i Steffos efterföljd, tramsar mest. Individen i centrum. Aldrig kollektivet. Det där med fackföreningar och gå samman, glöm det!
Jag kallar mig inte lika övertygat som förr marxist. Religionen, framför allt islam, har ställt till det med överbyggnadens sekundära roll gentemot basen. Men det jag fastnar för på TV, nog är det en överbyggnad som legitimerar den nyliberala basen. Inte tusan är det oskyldigt!
Tittar jag ut från mitt vardagsrumsfönster ser jag mopedbud leverera pizza och annat. Det är som i Ken Loachs socialrealistiska film Sorry, We Missed You. Leve gigekonomin och anställningsotryggheten!
Var och en sin egen lyckas smed. Fram till hjärtinfarkt eller skrapvinst. Du har bara dig själv att skylla. Och egentligen är det dig själv och ingen annan du har att besegra.
Har du tänkt på att dom flesta som vi ser i rutan dagligen. Dom LER hela tiden. Undra på det. Miljonerna tickar in på kontot. Jag tittar ibland på en skvallersida där man visar vilka årsinkomster programledare i TV tjänar. Skulle jag som fattigpensionär med 14.000/mån tjäna 10 procent av deras löner så kunde jag skatta mig lycklig.
TV betraktas som ett viktigt medium för att drilla folk så därför släpps sällan in personer som
går på tvärs.
Makthavare har gjort läxan dom vet hur man oskadliggör den stora massan. Inga Folkrörelser d v s folklig mobilisering. Nu har vi Byråkrater. Under min dagliga utflykt så satt jag och funderade på vilken människosyn som råder. Under uppbyggnaden av Folkhemmet var ett fritt föreningsliv en förutsättning. Aktiva medborgare i samhällsbygget. Nu räcker det att man bidrager med mervärdesskapande och att vara en flitig konsument.
De små stegens tyranni.
Om man skall döda en groda med varmt vatten så hoppar grodan ur kastrullen om vattnet är för varmt men om du höjer stegvis så blir resultatet att grodan stannar i kastrullen och dör.
Ett fenomen som sällan diskuteras är snällhet som många har anammat. För 15 år sedan genomskådade jag snällhet som ett sätt att flytta fokus från t ex en handikappad till det egna jaget istället för att göra det som är bäst för den handikappade. Vid en tillställning för personalträff om hur man kan handikappanpassa offentliga mötesplatser.
T ex BIBLIOTEK.
Förflyttandet av aktiva medborgare till byråkrati handlar enligt mina erfarenheter om snällhet. Man skall ta hand om dom stackars människorna dom är ju så hjälplösa.
Idag tog jag på mig en T-shirt med texten OLYDIG fram på bröstet. Ungdomar tyckte det var skoj.