Höger mot vänster eller globalister mot nationalister? – Vänstern och valet (2)

“Frihet är det bästa ting…” (ur Biskop Thomas frihetsvisa) Per Albin i mitten.

Denna blogg (en vänstersajt) är egentligen riktigt urmodig. Den försvarar den klassiska vänsterståndpunkten som föddes i omvälvningarna efter franska revolutionen. Man skulle därför i den meningen kunna kalla den värdekonservativ. Men jag försöker ifrån denna position ändå hålla ögonen öppna och betrakta skeendena runt och behåller fötterna på jorden.

De stora politiska krafter som idag marscherar med full fart framåt svär sig dock till helt andra traditioner, de kan ha nationalistiska, aristokratiska, elitistiska, värdekonservativa (i någon mening) och ibland t o m fascistiska/nazistiska rötter. Men de söker sig ofta längre tillbaka i historien och kulturen än till 30-talet och fascismen/nazismen. Förresten, den italienska fascismen sökte sig tillbaka till det antika Rom. Mycket ställs på huvudet idag.

Nya röster i form av bloggar, webbsajter och t o m papperstidningar skjuter upp som svampar ur jorden – eller breder ut sig som hussvamp i samhällskroppen, skulle en del säga. Men de är inte dumma som de gamla skinnskallarna och NMR. Fler och fler levererar istället skarpsynta analyser på god svenska och når mycket fler läsare än vad vi gör med denna ganska traditionella sajt med rötterna i den sant samhällskritiska 70-talsvänstern. De stora samhällsbevarande medierna angrips från alla håll och får allt större problem och når allt färre etablissemangskritiska.

Häromsistens blev gamla vänstervänner mycket upprörda när jag och några andra påstod att höger-vänster-skalan i politiken förlorat sin betydelse. Detta är visserligen helt uppenbart, liksom att de stora motsättningarna i världen och i Sverige numera beskrivs i helt nya termer, men verkar mycket svårsmält för dessa “etablerade” vänsterföreträdare.

Vilken är då den nya stora motsättningen?
Mäktiga krafter står mot varandra i Västvärlden idag, men ingen av dem definierar sig som vänster. Att sedan jag och några andra ändå har vårt vänsterperspektiv i botten har mycket liten betydelse för de stora rörelser som nu omdanar Västvärlden. Tongångarna är helt väsensskilda från de vi varit vana vid. Vänstern befinner sig alltså långt ute i marginalen. Därför måste vi skärskåda de stora elefanternas och de nya uppstickarnas argument och fundera på i vilket läger vi själva hamnar i detta nya krig om tankarna och politiken och inse att det inte är vi som sätter dagordningen.

De nya rösterna
Jag har tidigare skrivit om sajten Det goda samhället, och konstaterat att det är en icke-vänster-sajt som många gånger framför goda analyser på god svenska. Jag har nu blivit uppmärksammad på ännu ett mycket intressant exempel, sajten Antropocene – Ett partipolitiskt oberoende libertarianskt forum för debatt och opinionsbildning, som drivs av Lars Bern. Läs om honom, en man med både makt och inflytande för övrigt.

Han har just publicerat en serie om tre artiklar (börja läsa här) som går igenom de svenska politiska partierna och analyserar vad som gjort att det blivit som det blivit i svensk politik. Jag kan skriva under på det mesta faktiskt.

Denne Lars Bern kommer alltså fram till samma sak som jag fast från en libertariansk utgångspunkt. Hur han lyckas med det förstår jag visserligen inte. För läser man lite om libetarianismen ser man att den står för något helt annat än vad Lars Bern ger uttryck för i dessa artiklar.

Men oavsett vilka hans utgångspunkter är, så skriver han som han gör. Och jag (och några till kanske) kommer alltså i stora drag fram till samma analys av läget i svensk politik idag. Bern formulerar det som att den stora nya frontlinjen i Västvärlden idag inte längre går mellan höger och vänster, utan mellan globalism och nationalism. I Sveriges riksdag löper – menar han – denna frontlinje mellan å ena sidan C, KD, L, M, MP, S och V mot å den andra SD. Eftersom den stora politiska underströmmen bland västvärldens gräsrötter (inkl. Sveriges) går mot att allt fler motsätter sig globaliseringen och dess effekter, går de till dem som säger att de vill värna det egna landets suveränitet och demokrati. Detta borde stämma många vänsterpositionerade till eftertanke.

“Stor koalition” att vänta
Bern förutspår på grund av detta att SD snart är Sveriges största parti. Dessutom ser han det som fullt möjligt att AFS (Alternativ för Sverige – utbrytarna ur SD) också kan ta sig in i riksdagen och då tillsammans med SD kanske nå upp till 30%.

Det ligger alltså – fortfarande enligt Bern – inom möjligheternas gräns att vi efter valet i september får en riksdag med 30% nationalister (antiglobalister med SD som landets största parti) mot globalisterna (C, L, KD, M, MP, S och V) där ingen når ens 20%. Det här innebär säkert att vi får en “storkoalition” (C+L+M+S t ex), efter att SD har misslyckats med att bilda en regering. Globalisterna kommer att förenas mot nationalisterna.

På 1930-talet var det stundande världskriget i fokus i många första maj-tåg. Här ses svenska kommunister förstamajdemonstrera vid Mynttorget i Gamla stan i Stockholm omkring 1935. [Foto: Peddy Moberg/TT]

Att mitt vänsterperspektiv skulle göra det omöjligt att se detta som ett fullt rimligt resonemang begriper jag inte. Det stora krigshotet – som kan utvecklas till en kärnvapenkatastrof – ligger ju inte i att många små länder försvarar sina staters oberoende, utan i Västvärldens globaliserade ekonomier, som för att överleva måste lägga under sig allt fler råvarukällor och nya konsumtionsmarknader.

Alltså, för väldigt många väljare i årets val handlar det således inte om demokrati eller diktatur, utan om vårt lands överlevnad som självständig stat (nation). Och, i den frågan har jag inte svårt att ta ställning. Utan nationellt självbestämmande ingen yttrandefrihet.

Men vilket parti jag personligen – utifrån min klassiska vänsterposition (gråsosse) – ska rösta på blir däremot en rysare. Det är mycket enklare att finna skäl för att inte rösta på något av alla dessa partier.

Dela detta inlägg...
  • 18
  •  
  •  
  •  

  10 kommentarer for “Höger mot vänster eller globalister mot nationalister? – Vänstern och valet (2)

  1. Anders Persson
    2018-06-13 kl. 10:57

    Knut L!
    Du skriver “Utan nationellt självbestämmande ingen yttrandefrihet”, vilket kan tolkas lite sisådär. Vad jag tror du menar är att nationell bestämmanderätt är ett nödvändigt, men inte tillräckligt, villkor för yttrandefrihet och andra demokratiska rättigheter.

  2. Knut Lindelöf
    2018-06-13 kl. 11:09

    Ja Anders P!
    Jag menar att demokratin (där yttrandefriheten är ett fundament) förutsätter en mot omvärlden suverän stat.

  3. Hans Norebrink
    2018-06-13 kl. 18:17

    På 70-talet var ett slagord “Arbetare och förtryckta folk, ena er”. Klasskampen var viktigast i Nord, nationskampen mot imperialismen i Syd. Nu ser som sagt läget annorlunda ut.

    Små länder som Sverige förlorar sitt nationella självbestämmande sedan nyliberalismen på 80-talet. Detta genom den globala marknaden, EU-byråkratin och de västimperialistiska stormakterna och deras institutioner som världsbanken och IMF.

    Därmed blir den nationella frågan aktuell även i Nord, som jag också ser det. Rätten för varje folk till en egen nation och självständighet och självbestämmande inom denna.

    Dessutom, som jag också instämmer i, är ju nationen den största mänskliga grupp eller samhälle där demokratin, folkmakten, kan slå rot (så vitt vi vet nu).

    Den moderna demokratin, folkbegreppet och nationen föddes dessutom tillsammans i den stora franska revolutionen, vänsterns startpunkt.

    Folket i jägarsamlarbyarna hade demokratiska småsamhällen. Med 1789 års revolution återuppstod Folket som Nation.

  4. Anders Åberg
    2018-06-13 kl. 21:37

    Jag tror att det är direkt fel att höger-vänsterskalan har förlorat sin betydelse. Arbetarrörelsen har förlorat sin betydelse, tack vare sossarnas bedrägeri, men det är en annan sak.

    Motsättningen mellan globalister och nationalister är en motsättning inom borgarklassen som delvis beror på olika styrkeförhållanden. Båda har dock sin udd riktad mot vanliga arbetande människor och om arbetarklassen tror att den kan lösa sina problem genom att stödja rasister eller nationalister så är den grundlurad. Om vi som kallar oss vänster bidrar till att sprida sådana villfarelser så har överheten lurat skjortan av oss med.

    Vänstern är kanske viktigare nu än någonsin, men den måste byggas upp igen efter det haveri den utsatt sig själv för genom uppslutningen bakom diktaturerna i öst.

    Det är riktigt att en fungerande nationalstat verkar vara den enda samhällsorganiseringen vi hittills sett som kan garantera demokrati. Därför bör vi verka för att lämna globalisternas EU. En nationalstat byggd på nationalism eller “svenskhet” är dock minst lika illa den, då den – utan dramatiska ingrepp i politiken – innebär en uppslutning bakom vår egen svenska överhet och fortsatt nedmontering av välfärden. I praktiken skulle den sannolikt också bara bli ren plakatpolitik då vår och alla andra västländers ekonomi är intimt sammanbunden av storföretagens intressen.

    Vänstern, om den lyckas reorganisera sig, borde sträva efter en fungerande svensk nationalstat byggd på demokrati, neutralitet och fredligt handelsutbyte med vår omvärld och aldrig nedlåta sig till deltagande i överhetens skamliga försök att skylla problemen på invandrarna.

    Höger mot vänster gäller än. Globalisterna och nationalisterna är högern. Vänstern har i praktiken raderats ut av högern, men om vi menar någonting alls med demokrati, solidaritet och rättvisa så återstår enbart det tunga arbetet med att försöka bygga upp den igen.

  5. Leif Stålhammer
    2018-06-13 kl. 23:09

    Återtagandet av nationellt självbestämmande är en övergripande uppgift där en vänster värd namnet, för att få förtroende, måste formulera en politik för det arbetande folket. I den kampen måste vänstern arbeta för en positiv nationalism som kan bli grund för en verklig internationalism och som är motsatsen till den reaktionära nationalism som p g a globaliseringen växer överallt. Nationalism är inte automatiskt höger, men högern tar ledningen när en verklig vänster saknas. I denna långa kamp som förestår kommer den vänster vinna som rätt förstår att bygga enhetsfronter. Det finns borgerliga patrioter…

  6. Hannu Komulainen
    2018-06-14 kl. 11:22

    Jag instämmer i Anders Åbergs synpunkter. Men vill tillägga att ni som är lockade av att sluta er till “nationalisterna” mot “globalisterna” bör konkretisera er.

    Är ni för avskaffande av FN? Det är ju ett mycket “globalt” organ… Eller av SCO? Av samarbetet mellan Ryssland, Iran och Syrien?

    Kampen om makt mellan stater och klasser kan inte reduceras till ideologiska förenklingar som motsättning mellan globalt och nationalism.

  7. Anders Åberg
    2018-06-15 kl. 19:28

    Hannu K!
    Nationalister eller globalister spelar sannolikt mycket liten roll för gemene man. Båda representerar överheten och storföretagen. Skillnaden vi kan se nu är att globalisterna härjar i väst och nationalisterna i öst och att globalisterna är den för tillfället mest aggressiva parten.

    Dom starka ekonomiska intressen som står bakom dom bägge varianterna är dock delvis sammanflätade så det är svårt att veta hur djupt motsättningarna egentligen går.

    Mycket av den krigshets vi ser från väst kan vara ägnad att, med hjälp av en yttre fiende, montera ned dom demokratiska landvinningarna som gjorts under efterkrigstiden och det är inte alls säkert att t ex Ryssland har så mycket emot det egentligen, då den ryska överheten kan få liknande effekter på hemmaplan.

    Det vi borde satsa på är att bygga en fungerande svensk nationalstat, byggd på folklig kontroll och demokrati, men hur det skall gå till är inte lätt att se. Alla nuvarande politiska partier är ju odugliga i det arbetet.

  8. Knut Lindelöf
    2018-06-15 kl. 22:20

    Anders Å!
    “Nationalister eller globalister spelar sannolikt mycket liten roll för gemene man” säger du. Så är det säkert. Men just dessa begrepp gör sig påminda mycket konkret i vanligt folks vardag på många sätt. Industrier läggs ner eller flyttar utomlands, arbetstillfällen försvinner, arbetsrätten urholkas av internationell konkurrens, sociala nedskärningar p g a nedskärningar för att kunna konkurrera på världsmarknaden, utländska arbetare tar över allt fler byggjobb, de ökande klassklyftorna som visar sig allt mer öppet (lyx – fattigdom), EU:s överhöghet över svensk lagstiftning, svenskt svassande för Nato… Allt detta är globalisering och brist på nationell självständighet. Vi bestämmer inte i eget hus. Allt detta gynnar också SD.

  9. Anders Åberg
    2018-06-15 kl. 23:05

    Knut L!
    Jo det gynnar SD, men anledningen till det är i första hand dom andra partiernas uppslutning bakom globalisternas agenda. Dom kan inte säga att SD lurar skjortan av svenska folket med sitt strunt om migrationen utan att peka ut dom verkliga bovarna och då avslöjar dom ju sig själva som storföretagens springpojkar. Alltså spelar dom med.

    Agendan är därmed satt. Migrationen är allt, alla skall diskutera den och det gäller att skärpa sin migrationspolitik för att kunna matcha SD. Folk går dock inte på deras taktikmanövrer utan söker sig till källan istället.

    Manegen är krattad för SD och den enda frågan är väl NÄR dom hamnar i regeringen.

    I praktiken kan dock inte SD med sin högerprofil ändra hur dom stora internationella företagen jobbar och det enda som händer är troligen att rasismen legitimeras och blir ännu värre och vanligt folk utsätts för ännu hårdare högerpolitik och ännu värre nedskärningar i välfärden, medan storföretagen och globalisterna fortsätter som förut.

  10. Knut Lindelöf
    2018-06-16 kl. 9:34

    Håller helt med Anders Å.

    Men vill tillägga att just sveket från alla de andra partierna gynnar politikerföraktet, en våg som SD också surfar på. Flykting-/invarndrarfrågan har sedan blivit SD:s stora ligitimeringsfaktor; de hade ju “rätt” – vilket de stora partierna (M och S) bekräftat genom att rätta in sig bakom SD. De partier som inte hängt med i den dansen (C, MP och V) har i alla fall inte varit antiglobalister och tillräckligt för Sveriges oberoende, emot EU och emot Nato – för att locka politikerföraktarna.

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att förhindra skräppost. Läs mer om hur dina kommentarsuppgifter behandlas.